Tisdag kväll den 1 november och onsdagen den 2 november 2022: Håll tummen för att det blir bättre – och för det jag har lovat mig själv

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan tummarna upp

Ont i tumleden, men det blev bättre med handledsstödet.

På tisdagskvällen hade jag ganska ont i tumleden efter en dag när jag skrev mycket. Under natten hade jag handledsstödet på och det tyckte tumleden om. I morse kände jag nästan ingenting – tills jag satte mig vid datorn och började skriva.

Förkylningen och hostan är bättre, men jag är långt ifrån frisk. Det är kopiösa mängder jag snyter ur mig varje dag. Hostan kommer i attacker och jag får liksom inte upp slemmet. Men… ingen feber och inga andra symtom.

Bitmoji Tofflan No

Nej till umgänge med såna som inte är snälla.

Ganska sent igår kväll råddades det om kvällens möte. Jag vet att jag lovade höra av mig kring min närvaro, men tänkte vänta till idag. Mötet står och faller inte med mig. Men så var det nån annan med sjukdom i familjen som inte tänkte delta och plötsligt diskuterades en flytt av mötet till nästa vecka. Då sa jag stopp och att jag verkligen, verkligen inte kan kvällen innan jag ska hålla den där kursen. Jag behöver förbereda mig och jag behöver vara så pigg jag kan. Så nu blir det möte i kväll. Mitt sista, tack och lov. Jag har nämligen lovat mig själv att jag inte ska tvinga mig att umgås med människor som inte är snälla. Detta löfte går inte att hålla i yrkeslivet, men i privatlivet tänker jag vara stenhård. Tyvärr är det en enda person som gör att jag avstår från styrelsearbetet. Resten av folket är hur trevliga som helst. Nu kan den mindre trevliga lägga ytterligare post på sitt CV – glädjedödande besserwisser. Utöver detta är det förstås flera saker som gör att jag avstår, till exempel hälsan och teknikstrul. Det känns tråkigt att det blev så här, men, som sagt, jag har lovat mig själv att inte tvinga mig till visst umgänge.

∼ ♦ ∼

Tre bokinöp från antikvariat Munkavle Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig o Tusen bitar

Jag läser boken längst till höger nu, men alla tre böckerna är köpta på antikvariat i Vadstena.

Fästmön satt i sin fåtölj och fixade med bilder och skrev. Jag satt i min fåtölj och läste bok nummer två från antikvariatet i Vadstena. Bokens författare Marcus Jarl är uppvuxen i Borghamn och Vadstena, men bor numera i Stockholm. Det är extra kul att läsa författare med lokal anknytning antingen till mitt barndomsland eller där jag bor just nu. Just den här boken är hans debutroman. Den kan vara svår att få tag i, men jag såg två personer som säljer den på Bokbörsen för 499 kronor. Mitt exemplar, som är signerat av författaren och med en hälsning till Jane, kostade 40 pix…

 

∼ ♦ ∼

Träd mot novemberkvällshimmel

Grå och fuktig dag idag. Det här spöklika trädet fotade jag för ganska precis fem år sen.

Den andra dagen i november var grå den också. Grå och fuktig och ganska kylig. Jag höll mig inomhus idag också. På fredag ska jag gå och klippa mig och det blir en lagom promenad halvvägs till jobbet, ungefär, utan Mördarbacken, det vill säga Carolinabacken. På fredag slutar jag vid lunchtid och hade planerat att jobba på distans ändå. Jag hoppas att åtminstone förkylningen vänder snart. Tumleden lär jag få vänta längre tid på att få hjälp med, men du får gärna hålla tummen (!), kära dagbok, att såväl infektion som inflammation (?) snart går över.

Idag stod det möten på agendan, möten hela dan. Det är tur att det finns Zoom så att jag kan vara med den vägen. Bara styrelsemötet i kväll är IRL. Jag åt qwarj, kokt ägg och rostat bröd till lunch och Annas linssoppa till middag. Kokerskan själv var tvungen att ge sig av extra tidigt till jobbet för utbildning med mera.

∼ ♦ ∼

Och när det här inlägget är publicerat är jag på… möte…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 31 oktober och tisdagen den 1 november 2022: Bland plastspindlar och kapade lemmar knoppas det i november

 



Kära dagbok…

Så mysigt det var ändå att komma till ett Halloweenhem igår efter jobbet. Jag brukar alltid säga och tycka i förväg att högtider och annat ger mig allergi, ungefär. Sen är det bra trevligt ändå. Fästmön, som inte heller mådde bra igår, hade med enkla knep fixat fint på Main Street. Och pricken över i blev den godisskål med en massa smaskens – och plastspindlar! – som stod på bordet i Salen. Jag fick visserligen ont i magen efter kycklingkorvsmiddagen (jag lagade mat, remember?!), men godis kan jag alltid klämma ner.

Halloweengodis

Anna bjöd på godis och spindlar.


Infektionen och övriga krämpor gör mig emellertid trött.
Vid 22.30-tiden låg jag i sängen och beundrade (?) mina armar och de markeringar som vårdpersonalen hade gjort vid gårdagens undersökning. När jag kom tillbaka till jobbet efteråt och nån frågade hur det hade gått, visade jag upp markeringarna och sa att ”här och här ska de kapa”. Mina arbetskamrater blev förskräckta, men lättade när jag sen skrattade och sa att jag skojade. Men det klart att ont gör det och hjälp vill jag få. Dock inte avkapning av lemmar…

∼ ♦ ∼

BitmojiTofflan har ont i magen

Fortfarande ont i magen i morse.

I morse vaknade jag ganska utvilad, men fortfarande med ont i magen. Det var stökigt av arbetsfordon utanför fönstret. I övrigt var det ovanligt tyst. Nån gapande unge hördes i huset, annars var det… tyst – förutom min egen hostattack. Anna har varit ledig idag och därför vaknade hon också tidigt, säkert. Det var nog ändå skönt för henne att slippa stressa iväg. Utomhus var det inte många som rörde sig tidigt på morgonen denna gråa första dag i november. Tänk… det är redan november.

Mini Tip top-glass

Bra medicin och perfekt till eftermiddagskaffet.

Lugnt var det också jobbmässigt idag. I morrn blir det desto mer, då har jag tre möten på arbetstid och mitt sista styrelsemöte på kvällen. Jag försökte förbereda en del inför kursen jag ska hålla nästa vecka, men det är svårt. Det får bli som det blir. Idag skrev jag nån form av pratmanus. Hoppas att det håller. Kursen ska en arbetskamrat och jag hålla nästa vecka, på det som är min fjortonde förlovningsdag… Och så gjorde jag en riktig tråkgrej på intranätet som jag fick väldigt ont av i tumleden. Tur att en snäll arbetskamrat kunde fixa sidan på engelska. Och glass är som bekant alltid bra medicin när man är sjuk. Anna hade köpte mini-tip-top-strutar och det var perfekt till eftermiddagskaffet.

Till lunch idag åt jag två kycklingkorvar som blev över från middagen igår. Och så blev det bokbyte, från en bok om sexuella övergrepp till en bok om relationer med fokus på HBTQ. Båda böckerna köpte jag på antikvariat Mikrokosmos i Vadstena, ett härligt ställe som tyvärr inte har nån webbplats. Antikvariatet finns dock på Bokbörsen.

Böckerna Munkavle och Tusen bitar

Bokbyte från sexuella övergrepp till relationer med fokus på HBTQ.


I kväll till middag kokade Anna linssoppa.
Det blev kanongott (och kanonsaluter senare på grund av soppans ingredienser. Tur för dig, kära dagbok, att bloggen är doftfri!). Det blev soppa över så jag får härlig lunch i morrn igen.

Ostmacka och linssoppa

Ostmacka och Annas linssoppa till tisdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

November blev det alltså idag och dagen till ära upptäckte jag att två av våra novemberkaktusar har knoppar.


Utöver det har vi som sagt förlovningsdag nästa vecka,
den fjortonde gången. Detta ska vi fira på lördag kväll på ett mycket annorlunda sätt. På söndag tar vi igen hos på middag hos Annas snälla mamma. November börjar… hisnande… Det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Klarar man inte det får man anlita proffs.

Tunghantering på lastbil

Hjälp med tunghantering kanske man kan få av den här firman.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Munkavle

Ett inlägg om en självbiografisk bok.



Sofie Sarenbrants bok MunkavleUnder vistelsen i Motala gjorde vännen FEM och jag också en utflykt till Vadstena på lördagen. Där finns många spännande affärer. På gågatan hittade vi en helt fantastisk bokhandel, en blandning av antikvariat och second hand. Där köpte jag flera böcker, bland annat Sofie Sarenbrants bok Munkavle, en självbiografi om sexuella övergrepp hon råkat ut för som barn. För 50 spänn fick jag läsa en mycket tung liten bok på strax över 200 sidor.

Författaren bar länge ensam den börda sexuella övergrepp i barndomen är. Men som ung vuxen blev det ohållbart efter år av anorexia och självskadebeteende. Hon sökte hjälp på olika håll utan att riktigt få det stöd hon behövde. Så därför berättade Sofie Sarenbrant först för Tommy, som blev hennes man, och därefter för en efter en i familjen. Det lossnade, hon blev trodd på trots skammen hon kände. Och så småningom skrev hon den här boken.

Sofie Sarenbrant är journalist, men kanske mer känd som deckarförfattare. Bland annat har hon skrivit serien om Emma Sköld, böcker som jag har läst och gillat. Det här är en helt annan bok, för den handlar om verkligheten.

Kapitlen är ganska korta och det är verkligen tur. Jag orkar inte läsa mer än ett par kapitel åt gången. Sen måste jag lägga boken ifrån mig och pausa. Jag känner hur tungt det är för författaren att beskriva det hon har varit med om. Men jag känner också lättnaden efteråt.

Det här är en viktig bok, skriven av en mycket modig Sofie Sarenbrant.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2022: Oktoberfestligt litterärt

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i oktober 2022.



Hösten är som alla årstider för mig en tid när jag läser. 
Den här hösten har emellertid varit ganska hektisk och jag har inte haft lika mycket tid över för litteraturen. Men… böckerna jag läste i oktober har varit mycket bra och majoriteten har fått högsta omdöme. Bara det, liksom. För det mesta är ju kvalitet bättre än kvantitet. Så sammanfattningsvis har jag haft en litterär oktoberfest.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Oktober månads böcker 2022:

Louise Pennys bok Hus av glasAnne Fadimans bok Ex Libris Confessions of a Common Reader

Christian Unges bok Det första skottet det sista stegetUlrika Ewermans bok Ormens år

Liza Marklunds bok KallmyrenD J Palmers bok The new husband

Madeleine Swanströms bok Ego tenebris


Påbörjad i oktober:

Sofie Sarenbrants bok Munkavle

Den första bok jag läste ut i oktober var – surprise, surprise! – en kriminalroman (Hus av glas). Under månaden läste jag ytterligare tre deckare/kriminalromaner/spänningsromaner (Det första skottet, det sista steget, Kallmyren, The new husband). Jag läste en essäbok om att vara bokälskare (Ex libris Confessions of a common reader) och jag läste en roman (Ormens år). Månaden avslutades med en skräckroman (Ego tenebris).

Av de böcker jag läste i oktober är en (Hus av glas) skriven av en kanadensisk författare (Louise Penny). Det blev två böcker (Ex libris Confessions of a common reader, The new husband) av amerkanska författare (Anne Fadiman, D. J. Palmer). Fyra böcker (Det första skottet, det sista steget, Ormens år, Kallmyren, Ego tenebris) jag läste var skrivna av svenska författare (Christian Unge, Ulrika Ewerman, Liza Marklund, Madeleine Swanström). Jag gjorde två nya författarbekantskaper (Anne Fadiman, D. J. Palmer, Madeleine Swanström). Fyra av böckerna ingår i serier (Hus av glas, Det första skottet, det sista steget, Kallmyren, Ego tenbris). Två böcker läste jag på engelska (Ex libris Confessions of a common reader, The new husband).

Av oktoberböckerna hade jag köpt tre nya inbundna (Hus av glas, Ormens år, Kallmyren). Två böcker jag läste köpte jag nya i pocket (Ex libris Confessions of a common reader, The new husband). Två böcker lånade jag (Det första skottet, det sista steget, Ego tenebris).

Sammanlagt läste jag sju böcker i oktober 2022. Av dessa fick fyra högsta omdöme (Ex libris Confessions of a common reader, Det första skottet, det sista steget, Ormens år, Kallmyren). Två böcker fick högt omdöme (Hus av glas, The new husband). En bok fick lågt omdöme (Ego tenebris).

Den bok jag läste i oktober och som jag anser vara den bästa av oktoberböckerna är…

Ormens år av Ulrika Ewerman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 30 oktober och Halloween 2022: Ut på tur, jobb och undersökningar

 



Kära dagbok…

Jahapp. Ut en liten tur med bilen igår kväll. Skymningen anlände en timme tidigare än dan innan, så när Fästmön och jag närmade oss Slottsträdgården började det redan bli mörkt. Anna lämnade sina viktiga papper i för detta ändamål låst låda och så for vi hem. Båda två var trötta och sega. Då var det extra skönt att kunna värma maten i micron. Anna gjorde en fräsch sallad och sen åt vi resterna från lördagsmiddagen till söndagsmiddag. Fetaostpastan var inte lika krämig som kvällen innan, men den smakade ändå ljuvligt gott.

Fetaostpasta och vin rester till söndagsmiddag

Inte lika krämig som på lördagen, men smakade ljuvligt gott.


På kvällen kände jag hur jag fick mer och mer ont i luftrören.
Jag började hosta lite. Trött blev jag också. Inte ens två avsnitt på raken av Father Brown kunde hålla mig vaken (rena sömnpillret, faktiskt). Jag gick och la mig redan vid 21-tiden och Anna följde snart efter. Då hade hon nästan somnat i sin fåtölj tidigare. Tyvärr väcktes vi båda lite senare av blåljus och upprörda röster utanför fönstret. Mycket obehagligt!

∼ ♦ ∼

Höstträd mot disig himmel

Den här bilden är exakt två år gammal, men det ser likadant ut idag.

Måndagen jag vaknade till var grå och disig. Jag trodde att det skulle vara kallare än det var, så jag byltade på mig luvatröja över tischan och lättviktsjacka och handskar. Nu stod det i kallelsen till eftermiddagens undersökning att man skulle se till att ha varma händer, så det där med handskarna var väl ändå rätt bra att jag tänkte på.

Det var roligt att träffa arbetskamraterna igen, fast jag var ju inte jättepopulär eftersom jag låter som jag låter. Jag pratade med min chef om att få jobba på distans, det vill säga hemifrån, resten av veckan och fick klartecken på det.

Lunchen jag åt idag var lätt, för Anna hörde av sig att hon inte mådde bra hon heller och skulle vara hemma från jobbet. Vi bestämde att äta tillsammans i kväll – som tur är hade vi köpt hem lite mat som går snabbt och lätt att tillaga.

I väntrum på Ackis

I väntrummet behövde jag inte sitta jättelänge, bara tillräckligt länge för att rita smärta med färgpennor.

Efter att ha preppat med nässprej, ingefärsshot och halstabletter gick jag iväg till Sjukstugan i Backen. Ja jag hade munskydd på mig. Det kostade 260 spänn att bli plågad över en timme, men jag vill ju gärna veta vad problemet med min dumma kropp är – och helst bli botad.

I väntrummet fick jag sitta och rita med färgpennor på en bild på vilket sätt jag har besvär och ont. Sen fick jag ligga på en skön brits och mina nerver testades av först en, sen två personer. Det gjorde förstås mest ont (läs: skitont!) på ena sidan. På den andra var det mest obehagligt att få ström i nerverna och inte ha nån kontroll på ryckningarna. Resultatet får jag om några veckor via min ordinarie läkare. Så det var det. Bara att vänta och se.

Jag blev lite trött efter promenaderna och undersökningen, men vädret hade skärpt till sig till det bättre. Solen lyste igenom de allt mer glesnande lövverken i träden. Det var också skönt att få röra på sig idag mer än jag gjort på nästan hela förra veckan.

Höstträd

Det blev en fin höstdag.

∼ ♦ ∼

I kväll tror jag att vi fortsätter att ta det lugnt hemma. I morrn jobbar jag hemifrån Bokrummet och Anna är ledig. Hon mådde bättre på eftermiddagen, men det är skönt att hon har en dag till att vila sig på.

Hjärtat tog emellertid några extra skutt när jag kom hem. I Pojkrummet stod ett spöke och i nya Bokrummet var det dukat för Halloweenmiddag. Den senare lagade jag till, tro det eller ej: grillade kycklingkorvar med bröd.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 29 oktober och söndagen den 30 oktober 2022: Ondska och godis och rent på det

 



Kära dagbok…

Varken jag eller Fästmön kan (göra) allt. Men båda kan göra nånting. Bäst går det när vi försöker hjälpas åt, det vill säga vi gör saker var och en som vi är bra på och som behöver göras. Det hade varit en tuff dag för Anna på jobbet igår, det förstod jag. För mig, som håller på att tillfriskna från infektionen, men fortfarande hade ont i ryggen och handen, var det viktigt att komma ut och röra på mig igår. Jag gick och handlade, två gånger, så att säga, samt hämtade medicin till Anna. Sen blev jag väldigt slut. Men jag gjorde det jag orkade. När Anna kom hem lagade hon mat. Det var ingen krånglig tillagning – jag såg receptet – men ändå. Nån klagosång upplät hon inte och vid 18-tiden satt vi till bords i köket och åt fetaostpasta med en massa vitlök.

Fetaostpasta med sallad och vin

Annas fetaostpasta till lördagsmiddag.


Efter undanplockning och viss handdisk
förflyttade vi oss till Salen. Där intog vi kvällskaffe med var sin halv bit morotskaka och godis.

Godis och kaka till kvällskaffet boken Munkavle

Kvällskaffe med morotskaka och godis – det var ju lördag igår.

 

Böckerna Ego tenebris och Munkavle

Bokbyte igår från verklighetsupplevd ondska till verklighetsupplevd ondska!

Jag läste en stund. För min del blev det bokbyte igår till en bok jag köpte second hand på min resa förra veckan. Om jag tyckte att boken jag läste ut på eftermiddagen igår var tung är denna ännu tyngre. Från meditation och insläppt ondska bytte jag till en bok om en annan verklighetsupplevd ondska: sexuella övergrepp mot barn.

Klockan 21 vände vi blickarna mot TV:n och fiktiv ondska i form av en ny brittisk kriminalserie, Chelsea Detective. Vi gillar verkligen brittiska serier och funderar starkt på att ta BritBox.

Till deckaren gjorde vi iordning var sin ostassiett med några kex och var sitt glas rött. Det slank ner fint, men inte genast, förstås.

Ostassiett vin äpple o ingefärsmarmelad boken Munkavle

Till TV-deckaren.

∼ ♦ ∼

Boken Munkavle och kaffe på sängen

Söndagsstart.

I morse fick kunde vi i Sverige sova en timme längre utan att få dåligt samvete. Jag avskyr verkligen detta tramsiga fram- och tillbakaflyttande av tiden och vill ha normaltid året om. Den där timmen stör min dygnsrytmn mer och mer, har jag noterat. För Annas del tror jag det var skönt att få sova längre i morse eftersom hon började jobba klockan sju. Jag vaknade vid sjutiden och det var onödigt. Men samtidigt kände jag att jag kanske ändå hade sovit tillräckligt. Infektionen och värken gör mig trött och jag sov nog hela sju timmar. I morrn ska jag upp 6.15 som vanligt och för första gången på två veckor gå till jobbet. Nån infektion känner jag inte av då eftersom jag ska till Sjukstugan i Backen på eftermiddagen för att testa mina nerver i händerna. Man får inte gå dit om man är förkyld, så jag slutar vara det då. Ärligt talat mår jag rätt OK nu, förutom värken. Även ryggen är bättre. Men jag låg inte mer än 45 minuter och läste och drack kaffe i sängen för att ryggontet inte skulle köra klorna djupare i mig.

Kattströ 40 liter

Det nya kattströet verkar vara till belåtenhet för Tisslingarna.

Jag inledde dan med att tömma kattpottorna. Igår kväll blandade jag i lite av den nya sortens strö i pottorna. Det verkar funka och Tisslingarna har både kissat och bajsat normalt. Diskmaskinen tömde jag på ren disk och fyllde på med  skitig. Därefter rev jag ur dubbelsängen och plockade fram rena lakan. Klockan var inte nio än när jag dessutom hade dammat överallt utom i de rum vi stökar i. Det är liksom ingen idé.

Det blev ett par pauser när jag satt vid datorn, men sen dammsög jag och var klar även med det på förmiddagen. Sängen fick stå och lufta till eftermiddagen.

Renbäddat med blårutiga Newportlakan

Renbäddat med rutor.


Det har varit ytterligare en solig dag, men kall.
Jag har inte varit utomhus, men ska åka och hämta Anna när hon slutar jobba klockan 16. Då ska vi fara och lämna några papper som är viktiga för henne.

Tisslingarna och jag har jobbat hårt idag, så nu får vi vila en stund. Om jag orkar tar jag tag i strykhögen. Jag tror knappast att jag får nån hjälp av syskona K(att)…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ego tenebris

Ett inlägg om en bok om meditation och ondska.



Madeleine Swanströms bok Ego tenebrisTro det eller ej, men ibland försöker jag läsa andra böcker än bara deckare. Då kan det bli en salig blandning av högt och lågt, djupt och grunt. Vid senaste besöket i Motala fick jag låna två böcker som vännen FEM hade köpt när hon var på en konstutställning. Nu har jag läst den första delen, Ego tenebris, av Madeleine Swanströms planerade trilogi.

Boken är skriven i romanform, men jag tänker att det mesta i den är självupplevt. En tjej hittar av en händelse en sorts handledning till djupmeditation. Samtidigt får hon med sig ondskan hem. Ondskan sätter sig i hörnsoffan och gör sitt bästa för att förstöra. Bland annat gör ondskan hunden sjuk och förstör vitvaror och annan elektronik. Och jagets make Leon får alkoholproblem.

Det här är en bok jag inte skulle ha valt att köpa. Därför är jag glad att jag fick möjligheten att läsa denna för mig mycket annorlunda roman. Steg för steg får läsaren följa hur bokens berättare får ledning till meditation. Många märkliga händelser inträffar under resans gång och parets förhållande prövas rejält.

Jag tror, som sagt, att mycket i romanen är självupplevt av denna Motalakvinna som också är konstnär. Boken är inte särskilt välskriven rent språkligt, men det är inte det viktiga, känns det som. Det viktiga här är att författaren får ur sig berättelsen. Det känns dock inte som om jag själv blir så berörd av innehållet, men jag ska givetvis läsa även del två som jag också fick låna. Den tredje delen har ännu inte getts ut.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien:

  1. Ego tenebris (läs inlägget ovan!)
  2. Timor

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 28 oktober och lördagen den 29 oktober 2022: Farlig ilska, alkohol och promenader bra mot rygghelveten

 



Kära dagbok…

Asså igår hittade jag en sån konstig puff på lokalblaskans förstasida. Där stod att ilska är farligt för hjärtat, för det hade en undersökning visat på 

”[…] drygt 47 000 kvinnor personer…

Ilska kan vara farlig för hjärtat kvinnor personer

Vad menas med kvinnor personer?

Eh… va? Vad menades egentligen? Var det bara kvinnor med i undersökningen? Omfattade den både kvinnor och personer? Är kvinnor personer eller inte? Och var finns männen? Läser man artikeln inne i tidningen sen avslöjas vad som menas. Men det är inte lätt att förstå en sån här pufftext. Det var bara det jag ville säga med den här inledningen. Inte raljera. Bara undra om lokalblaskan kanske ska bjudas in till min klarspråkskurs.

Nåja, jag kan villigt erkänna att jag är kvinna och ilsken blev jag igår när även ryggen började bråka. Som om inte förkylningen räckte… Samtidigt ser jag min ilska som ett tecken på att jag börjar må bättre – från förkylningen, i alla fall. För när jag är riktigt sjuk vill jag bara ligga och sova och bryr mig inte om nånting.

Jag brydde mig till exempel om att vi skulle äta och dricka nåt gott igår kväll. Till middag serverade köket på Main Street räkstubbe och öl. Citrus flirtade till sig en räka från Fästmön.

Ostassiett vin och boken Ego tenebris

Fredagsmys mot rygghelvetet.


Det är farligt nog så att alkohol funkar mot smärtor,
i alla fall mina smärtor i ryggen. Så senare blev det ett glas rött och var sin ostassiett. Vi såg på Tyst vittne, som går oförskämt sent på fredagskvällarna. Visst kan vi se på SvT Play – det gör vi när vi missar nåt program. Men ibland vill man bara glo här och nu på nåt spännande medan man sätter i sig godsaker och alkohol.

Jag somnade som en sten sen och sov bra hela natten, ända tills klockan var över åtta i morse… Då hade Anna redan jobbat mer än en timme.

∼ ♦ ∼

Läsning av Ego tenebris och kaffe på sängen

Bara en timme…

När jag vaknade i morse var ryggen bättre, inte sämre. Jag körde inte bara med alkohol igår utan använde också Linnex och Annas massagekudde samt gjorde en del ryggövningar som jag fått från min naprapat. Den här lördagen hade jag bestämt mig för att gå ut och promenera också. Två gånger, om jag orkade. Därför blev det bara en timmes läsning av min bok på gång och kaffe på sängen – och ytterligare några ryggövningar – före dagens dusch.

Jag slevade i mig en skål fil och tog sen med mig tre påsar sopor till soprummet. Därefter stegade jag iväg till Kvarnen med Linnex och ryggsäck på ryggen. Jag köpte några flaskor rött innan jag mellanlandade hemma. Då noterade jag att det kanske är fler i huset som leker Toapappersrulleleken med varandra… (den som känner till leken vet vad den går ut på; andra får gissa).


Slöfockarna låg och sov
när jag lämnade av vinet för att gå på dagens andra promenad. Då skulle jag till apoteket och hämta Annas medicin samt handla på Lutis ett par saker vi glömde igår. På apoteket var det en otroligt omständig kund före mig. Och jag var dum nog att inte fatta att jag kunde ha gått direkt till vanliga kassan eftersom medicinen var beställd, expresslevererad och betald. På Lutis träffade jag en yngre bekant från min förra arbetsplats, gullige och duktige M. Jag bad M hälsa sin moster att hon skulle ha valt nytt hem på Main Street i stället för där hon bestämde sig för att bo eftersom det hade blivit närmare till Systembolaget. Sån är jag…

∼ ♦ ∼

Nu tycker jag att jag är värd en riktig go-fika. Jag ska titta om det finns nåt kvar att smaska på i den här…

Ask Steinbrenner o Nyberg

Fin ask med godsaker inuti.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… glöm inte att ställa tillbaka klockorna en timme innan du går och lägger dig. I morrn är det äntligen normaltid igen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdag kväll den 27 oktober och fredagen den 28 oktober 2022: En krämpa kommer sällan ensam och det gäller att vara listig

 



Kära dagbok…

Nej det vet en ju att så snart en börjar må lite bättre, då händer nåt så att en känner sig sjukare igen. Jag troor att orsaken den här gången var en leverans av grejor till katterna. Kanske inte slickmattan…

Slickmatta till katterna

Slickmattan var nog oskyldig till mina ryggsmärtor.

…utan snarare 40 liters-säcken med kattströ. Den vägde runt 20 kilo och blev levererad till ytterdörren. Därifrån levererade jag den själv till katternas toalett, typ två meter. Det räckte för att rygghelvetet skulle börja jävlas.

Kattströ 40 liter

Den troliga orsaken till rygghelvetet.

 

Zecci Valpolicella Ripasso Superiore 2020

Vin från Motala blev medicin mot ryggen igår.

Därför fick det bli några bitar ost och ett och ett halvt glas vin igår när Fästmön kom hem från jobbet. Skit samma att det var vägning i morse. Dessutom skulle jag vara flexledig från jobbet för att vila så jag blev frisk.

Att dricka vin när en har ont är en farlig, men fungerande medicin – i alla fall så tillvida att jag kunde sova. Sen blev ryggen värre än värst under fredagen…

Vinet hade jag köpt i Motala och vi har druckit en tidigare årgång av det. Denna var lika bra!

 

 

∼ ♦ ∼

Boken Ego tenebris och kaffe på sängen

Fredagsstart.

Ja det blev sovmorgon i morse och det var väl skönt, men inte för ryggen. Jag vaknade inte förrän vid åtta-tiden. Då blev det en stunds läsning i min bok på gång och kaffe på sängen medan vi småpratade och planerade dan. För även om jag behövde vila och kurera mig kommer ingen mat, mediciner och annat hem till oss av sig självt. 

Efter dusch och frukost skjutsade jag Anna till Bauhaus och fortsatte själv till Rusta. Där köpte jag fyra lådor kattmat (två stora och en liten) och passade på att bli medlem. Kattmaten våra katter äter är nämligen betydligt billigare där än på nån livsmedelsaffär.

På Bauhaus letade vi en god stund efter de lister vi ville ha till nya Bokrummet. Till sist hittade vi dem och lite annat som behövs. Anna var nog sugen på att sätta upp dem i kväll, men vi behöver hjälpas åt och min rygg klarar inte det. Vi får njuta av att se hur fint det kan bli.

Anna provar taklist till nya Bokrummet

Så här fint kan det bli med taklister i nya Bokrurmmet.

 

Anna och Halloweenspöke på ICA Gnista

Annas baksida och ett busigt Halloweenspöke i Gnista.

Efter skenandet på Bauhaus – som i och för sig var bra för min onda rygg – for vi till ICA Gnista för matinköp. Jag hängde på varuvagnen medan Anna plockade den full. En bild hann jag ta när ingen såg.

Ett besök på apoteket gav inte önskat resultat så Anna försökte få expressleverans till ett apotek närmare oss. Tyvärr gick det inget vidare, men eftersom jag är ombud åt Anna kan nog jag hämta medicinen i morrn. Det är bra för då kommer jag ut och rör på mig.

Vi åkte hem och lastade av alla grejor. Anna fick bära det mesta och jag fick hjälp av både Anna och grannar med såväl grindöppning och -stängning som i- och urhakaning av porten. Jag känner mig hundraårig… Belöningen blev en riktig go-fika med otroligt söt morotskaka och kardemummakaffe.

Kaffe och morotskaka

Kaffe och morotskaka behövdes idag.

∼ ♦ ∼

Till middag blir det räkstubbe. Veckans vägning är ju redan gjord, så nu kan vi frossa. Förra veckan kunde jag inte väga mig så jag fick jämföra med siffrorna från två veckor sen. Jag har gått ner i vikt, typ 200 gram. Mängden fett har ökat med nästan tre procent och muskelmassan minskat med lika mycket. Mängden vatten var över två procent lägre än för två veckor sen. Bentäthet hade minskat två tiondelar. BMI var samma. Så ja ja.. jag får ändå vara nöjd. Jag har ju inte kunnat röra på mig så mycket den här veckan, men jag har i alla fall inte gått upp i vikt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 26 oktober och torsdagen den 27 oktober 2022: Ingen soppatorsk här, inte

 



Kära dagbok…

När det blev onsdagskväll kände jag mig ganska risig. Jag har fortfarande ingen feber, men helt klart en infektion i kroppen i form av förkylning och lite hosta. Orken tog bara slut med hissresan ner till källaren med sopor. Fästmön var inte heller så piggelin när hon gick iväg och handlade, men vi överlevde båda två. Det blev en snabb och lätt middag tillsammans i köket – tomatsoppa (köpe) och bröd. Tanken var att Anna skulle koka en egen soppa. Det sparade hon tills idag, för vi blev mätta på var sin skål soppa och brödbulle.

Tomatsoppa och bröd

Bröd och soppa till onsdagsmiddag.

Anna har som bekant tapetserat nya Bokrummet. Jag åtog mig att leta efter ett foto på mina föräldrars malmkrona för att se vilken typ av originalskärmar den hade. Tanken är att den lampan ska hänga kvar där den nu hänger i det som sen ska bli matrum. Det var lagom kvällsarbete för en snorig Toffla. Jag hittade en bild, fast den sa inte så väldans mycket. Roligare var de andra bilderna jag såg, till exempel den av min mamma vid spisen. Året är troligen 1959.

Mamma cirka 1959

Mamma, här kallad husmor av pappa, vid spisen, troligen 1959.


Och den här bilden av mina föräldrar
när de är på nykterhetsfest (!) i maj 1961, pappa uppenbarligen i tjänsten eftersom han håller i en gigantisk kamera.

Pappa och mamma på fest i maj 1961

Pappa och mamma på nyketerhetsfest i maj 1961.


Ja ja, mina kära päron…
Jag var trött och seg och orkade nästan inte ens läsa. Av vännen FEM fick jag låna ett par böcker som i romanform handlar om meditation. Igår grep jag mig an den första boken. Det var väl kanske inte direkt den lättaste litteratur när en är sjuklig… Det blev lite Wordfeud med Anna och sen tidig god natt.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan konfunderad

Hur får allt snor plats i min näsa..?

I morse blev jag väckt av katterna och mitt eget snorande. Jag fattar inte hur allt snor får plats i min näsa. Visserligen har jag en skitstor kran, men ändå. Jag gav katterna mat och lyckades sen somna om lagom till mobillarmet tillrade igång.

Jag stängde av diskmaskinen vi körde igår kväll, men orkade inte plocka ur den. I stället plockade jag ur kattpottorna för dusch och frukost. I morse orkade jag äta upp hela portionen fil. Och äntligen blev det ett glas Pro Viva efteråt – Anna köpte igår!

Citrus sover i zebrafåtöljen under ett webbinarium

Webbinariet var väl sisådär, tyckte Citrus.

Vid jobbdatorn upptäckte jag tidigt i morse ett phishingförsök till tre av de mejlboxar jag bevakar. Jag kunde snabbt anmäla det till säkerhetsavdelningen som blockerade avsändaren. Det var ett inte alltför taffligt försök, måste jag säga, för det såg ut som om det var en chef som var avsändare – namnet var rättstavat och allt.

Resten av dan var lugnare. Hela eftermiddagen var för min del vikt åt ett webbinarium om klarspråk. En del var intressant, en del var nytt, annat var bekant från konferensen jag nyligen besökte i Örebro. Citrus tyckte väl att det var… sisådär. Jag själv plockade upp en del idéer till den utbildning jag ska hålla i tillsammans med en arbetskamrat efter höstlovet. Det är mycket att tänka på, innehåll såväl som teknik.

∼ ♦ ∼

Till lunch blev det varma koppen (ost och broccoli-soppa). Till middag intog jag Annas heta tomatsoppa. Båda sopporna är jättegoda, men så klart den hemgjorda är bäst. 

Annas heta tomatsoppa och boken Ego tenebris

Annas heta tomatsoppa och boken Ego tenebris till torsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Under kvällen ska tvättmaskinen få jobba. Det ska inte jag, varken i kväll är i morrn. I morrn har jag tagit flexledigt för att kurera mig. Jag får nämligen varken vara förkyld eller hostig när jag går på måndagseftermiddagens undersökning. Utöver det måste jag göra ett par ärenden under morgondagen som kräver en bilresa. Men mest ska jag vila, vila, vila så jag inte råkar ut för soppatorsk.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar