Ett inlägg om en bok av en ny författarbekantskap.

På nätet såg jag en bok jag blev nyfiken på. Författarens namn lät bekant, men det visade sig att jag inte tidigare hade läst nån bok av Emma Nordlander. Den första dagen i december kom ett paket med böcker, bland annat Bränn marken. Knappt halvvägs in i månaden började jag läsa denna… obehagliga bok som gavs ut i slutet av oktober 2022.

Bokens huvudperson är Elin, som suttit i fängelse fyra år för mord. Eller dråp? I bokens början blir hon fri och återvänder till sitt barndomshem i Småland. Där ska hon bo med sin mamma Helena och sonen Axel, fem år. Det är naturligtvis inte lätt. Elin har ju faktiskt dödat en man. Men så blir Helenas pojkvän nån hon känner att hon kan prata med. Förtroende är dock inte de enda känslor Esko lockar fram. Frågan är bara om allt är så himla… bra.

Det här är en annorlunda spänningsroman. Själva brottet har begåtts tidigare, nu är stämningen mest grymt obehaglig. Det känns som om det hela trissas upp, som om berättelsen är på väg mot en riktig katastrof. Och då inser jag att ytterligare minst ett brott är begånget. Jag mår riktigt dåligt när jag läser.

Författaren lyckas bäst med sina miljöskildringar, men de rätt karga beskrivningarna av personernas yttre och inre är också riktigt skarpa trots några få penseldrag. Det händer egentligen inte så mycket i boken förrän i slutet. Som läsare känner jag mig väldigt beredd på nåt läskigt som byggs upp. Det blir rejält läskigt.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.