Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Datortjafs.

Igår kväll kämpade jag med tekniken hemma. Det finns inget så stressande som en krånglande dator när en har saker en behöver få gjorda med hjälp av den. Datorn har visserligen passerat pensionsåldern, men ändå. Även om den suckar och stönar har den alltid kommit igång som den ska. Det gjorde den även igår och jag började göra det jag skulle. Sen hängde den sig. Totalt. Det gick inte att göra nånting, först. Efter många svordomar och en hel det svettningar – tid och energi gick åt – ville den göra som jag ville. Jag kunde betala min räkning, fixa mina styrelseärenden och blogga lite. Sen var det dags igen. Datorn hade hämtat uppdateringar och det var väl vad den gamle orkade med. Jag kunde varken starta om eller stänga av. Till sist lyckades jag stänga av datorn vid 22-tiden. I kväll fick jag tack och lov igång datorn och kunde lägga in bilder, skriva och publicera. Håll tummen, kära dagbok,  för att en omstart funkar så att uppdateringarna slår igenom!

Citrus tog det lugnt under datortjafset.

Jag läste bland annat kapitel 18 igår i min läskiga bok på gång.

Nån som tog det lugnt under hela datortjafset var emellertid Citrus. Hon är vårt lilla häftplåster och vill gärna hänga med oss när det går. När jag satte mig i Salen tillsammans med Fästmön kom hon efter. I mitt knä har hon under sina sju år suttit typ en (1) gång, men i Annas sitter hon gärna när Anna sitter i sin fåtölj. Det kan mycket väl vara så att jag är oälskad av katten. Det kan också bero på att min fåtölj har en gungfunktion och att den gnisslar lite.

Vi människor ägnade oss mest åt litteraturen igår. Jaa, som gårdagens inlägg var jag BOKad, som sagt. För övrigt är boken jag läser otroligt läskig – jag drömde faktiskt mardrömmar i natt!

∼ ♦ ∼

Brollyn behövdes idag. Ett sånt här fint universitetsparaply har jag emellertid inte.

I morse tog jag både tröja och jacka för att slippa frysa som jag hade gjort morgonen innan. Och brollyn*. Jag skulle ju på läkarbesök på eftermiddagen och ville inte bli blöt under den promenaden. Det hade regnat en del i natt och det skulle komma mer under dan, enligt väderappen. Regnet kom först nu i kväll.

Arbetsdagen inleddes med att läsa sjuhundrafyrtioelva mejl, besvara en del och genomläsning av en artikel som Stora A hade skrivit. En mycket bra och intressant artikel där jag gärna gått på en föreläsning hos folket artikeln handlar om. Dessvärre har jag styrelsemöte då och det mötet är redan flyttat två gånger, en gång på grund av mig, en gång på grund av nån annan. Det får räcka med föreläsningen jag ska på nästa vecka på onsdag kväll. Min brittiska favoritförfattare Elly Griffiths kommer hit och jag hade förmånen att få skriva en text om det. Jag vill gärna tro att min text – och lite puffande för evenemanget här och var – gjorde att intresset ökade så pass att man var tvungen att byta lokal från en föreläsningssal till universitetsaulan. I morrn är sista dan för den som vill anmäla sig till föreläsningen. (Ärligt tror jag nog att författaren marknadsför sig själv utan min hjälp – hon är ju så bra!)

Lite stolt är jag dock över att otekniska jag kunde hjälpa en arbetskamrat i en teknisk fråga kring filöverföring. Helt körd är jag visst inte.

Helt körd är jag visst inte.

Första halvan av lunchen, ärtsoppa, blev i sällskap med min läskiga bok.

Lunchen åt jag med min läskiga bok. Visserligen träffade jag tre före detta kollegor som jag pratade med lite i matkön, men de kom inte med och satte sig där jag satte mig. Inga problem med det. Jag åt min (fj)ärtsoppa, läste och skulle just hugga in på pannkakorna när en av avdelningens apostlar (vi har tre) uppenbarade sig, Det blev en trevlig pratstund och jag fick också lite kött på benen inför en kommande intervju. (Inget kött eller fläsk i soppan, för övrigt, och pannkakorna glömde jag fota.)

På eftermiddagen traskade jag till min läkarmottagning som ligger tio minuters promenadväg från jobbet. Och när jag kom tillbaka till jobbet blev det bubbel och snittar för att fira vår femåriga vistelse i Segis.

Det kändes ganska kontrastrikt, att komma från vården till ett firande av en femåring…

Munskydd har införts i vården igen och jag slapp inte undan.

Chips också till snittarna och bubblet.

Undersköterskan som stack mig gjorde det väldigt bra, vill jag tillägga. Det är ganska många som får kämpa för att få ur mig nåt blod. Idag såg jag varken nål eller blod, så jag behövde inte svimma. Och det gjorde inte ett dugg ont. Nä, då var det värre att dra bort plåstret. Det gjorde ont plus att jag fick eksem av klistret som vanligt. Men jag överlever det också. Provsvar borde jag få snart, remiss till Sjukstugan i Backen är på gång.

Det gjorde inte ont att bli stucken…

…men jag fick eksem efter plåstret.

∼ ♦ ∼

Anna hade spännande saker för sig idag på förmiddagen tillsammans med sin snälla mamma. Hon jobbar till klockan 21 i kväll. Fram till dess häckar jag nog med min läskiga bok. Hösten är en perfekt läsårstid!

I morrn ska jag ta friskvårdstimme och gå och simma och sen ska jag träffa en nybliven göteborgare på Main Street. Tänk att det är fredag igen…

∼ ♦ ∼

Men… vi har också bokat en häftig kulturell upplevelse, till helgen dock. På söndag, efter Annas jobb, ska vi se van Gogh Alive-utställningen på Fyrishov. Det är sista dagen vi kan se utställningen här och det är extra lång öppettid, som tur är, eftersom Anna jobbar till klockan 16. van Gogh Alive påminner en hel del om utställningen vi såg om Frida Kahlo i London i somras.

Frida Kahlo (och den andra flickan) i London…

… och van Gogh Alive på Fyrishov i Uppsala.

∼ ♦ ∼

*brollyn = the umbrella, paraplyet

Livet är kort.