Kära dagbok…
Det finns väl ingen som tror att jag just nu lever hårda dagar i Motala. Nej, när en är hos vännen FEM och Finske Pinnen blandas verkligen inte bark i brödet. Jag bjuds inte ens på finsk hålkaka.
Finsk hålkaka utan bark.
Igår kväll, lite senare, fixade vi ostbricka och vin och vräkte oss i mammas före detta soffa. Det beslutades att vi skulle se Enkelstöten, en serie om sex delar. Jag är inte mycket för komedier, men ärligt… det här var så roligt att jag faktiskt gapflabbade då och då. Sen sov jag bättre i natt, vilket kanske inte bara berodde på skratt utan även på vin och inte mindre än två calvados.
Ostassiett med Governo i glaset.
∼ ♦ ∼
Festen fortsatte i morse. Från Master Bedroom var det ett hallabalajs med hårdrock och jag vet inte vad. Jag smög ner och bryggde kaffe och tog upp för att inta på sängen till min bok på gång. Strax slutade hallabalajset i sovrummet – för att ersättas av hallabalajs i köket. Finske Pinnen gjorde pannkakor åt oss till frukost!! Blir jag bortskämd, eller? (Och fet(are)…) Äggen till pannkakorna var för övrigt lokalt värpta i Aska.
Idag var det bestämt att vi skulle åka några ärenden som vännen FEM behövde utföra och göra en liten shoppingrunda. Klockan elva var jag ännu inte ur pyjamasen, men det blev fart på mig och nån timme senare kom vi iväg. Först besökte vi Återvinningen. Jag såg en och annan gammal bekant och ett fint, och också gammalt, skåp. Fast inget som jag ville köpa med mig hem. Inte ens nån bok… (Vad är det med mig..?)
Vi f0r lite hit och dit. En av oss hade hela bilen full av grejor och såg mycket nöjd ut. Extra roligt var det förstås att lägga ut gräsliga bilder på sin oshoppiga kompis på Instagram. Själv lägger jag bara ut fina bilder på mina vänner. Som den här:
Fin bild på en fin vän.
Men… shoppade jag verkligen ingenting? Jo då, detta:
∼ ♦ ∼
I kväll blir det middag på Brasseri Kanalparken. Vi blir en decimerad skara på grund av sjukdom och andra förhinder. Själv försöker jag hålla igång både tumme och rygg, men de plågar mig. Lite mat och go-dricka så överlever jag en stund till.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… Minns du, kära dagbok, när jag kom till Motala i onsdags eftermiddag? Jag skrev om att jag åkte till kyrkogården, men att jag inte hittade tillståndet att få köra upp. Eftersom det var min pappas födelsedag var jag övertygad om att det var pappa som busade med mig. Han var så rättskaffens att han skulle tycka att det inte var OK att använda en död persons (= mammas) tillstånd. När vi kom hem från shoppingturen idag sa jag till FEM att jag skulle ut i bilen och leta efter det där tillståndet. Jag menar, det kan ju inte bara försvinna. Och nej. Det hade det inte. Det låg i boxen mellan sätena, som det alltid har gjort. Utom i onsdags, på pappas 95-årsdag…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Jag har nog läst de flesta av 
En lördag i oktober skulle jag gå ner på stan för att köpa en kalendersats för nästa år till min Filofax. Det slutade med att jag inte bara köpte en kalendersats utan även 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 