Kära dagbok…

Lunchen visade sig vara nån sorts caesarsallad med pasta. Den behövde inte värmas och var helt OK. Jag läste en stund medan jag år.  Boken är väldigt spännande, men jag hade liksom inte tid egentligen. En kvart efter tretton lämnade jag Main Street för att hämta kollegan G på jobbet. Det blev en trevlig resa i Kia-bilen och vi nådde Örebro och Clarion Hotel på ett par timmar, vägarbeten och Googles genvägar till trots. 

Nån sorts caesarsallad till lunch.

Lite irriterad…

Sen blev det lite problem. Jag skulle åka och parkera bilen. För att detta skulle låta sig göras behövde jag blippa ett kort tre gånger på olika ställen. Första gången gick det enkelt att köra in eftersom en mötande bil körde ut. Andra gången var kortet liiite segt. Tredje gången hände ingenting. Vi fastnade i nån sorts parkeringshus, en sluss fram till gården där vi skulle parkera. Min arbetskamrat tog en bild på mig när jag stirrade ut genom en skitig ruta i porten som inte ville öppna sig. Den bilden har inte jag. Men jag lovar att jag var trött, irriterad och lite rädd. Mest av allt… kissnödig. G lyckades ringa efter hjälp och vi kunde snart parkera, lasta ur vår packning, checka in och gå upp på rummen.

Mitt rum var till belåtenhet. Faktum är att jag kände mig hemma, med rutigt golv på toan/duschrummet och Rituals Happy Buddha att tvätta mig med.

Som hemma…

Och som hemma.

Jag fick ett fint och stort dubbelrum, med bred och lagom hård säng, ett stort skrivbord och TV, förstås. Minibaren lämnade lite att önska – läsk och choklad var väl inte precis vad jag var sugen på. Men… G och jag strålade samman efter en stunds vila och gick ut på stan för att leta matställe.

Ett fint dubbelrum…

En skön säng.

G framför slottet i Örebro.

Vi hittade en italiensk restaurang som tilltalade oss. G åt pizza och jag pasta och till det delade vi en flaska ripasso. Lugnt ställe, god mat och fint vin.

Fint vin.

God pasta.

Och S:t Nicolai på vägen hem till hotellet.

Två arbetskamrater dök upp under middagen. De hade anlänt med tåget och ville mest säga hej innan de checkade in på hotellet. Vi kom överens att stråla samman i hotellbaren senare. En efter en anlände sen resten av gänget från min avdelning och andra avdelningar. Det blev ett par timmar – och ett par drinkar i hotellbaren innan det var tack och god natt.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag strax borsta tanden och hoppa i säng i ett regnigt Örebro. En stund orkar jag läsa innan jag släcker för natten. I morrn blir det hotellfrukost och så konferens. På kvällen är det middag och miss Li.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.