Fredag kväll den 9 december och lördagen den 10 december 2022: Lusten är borta

 



Kära dagbok…

Lax med potatis råkost fetaoströra öl

Jag blev bjuden på laxmiddag hemma.

Det här inlägget har jag börjat skriva hur många gånger som helst. Och raderat. Mina dagboksinlägg måste pauseras.  Övriga inlägg som recensioner och annat kommer som vanligt. Inte för att jag vill göra nån dagbokspaus, för jag behöver verkligen skriva, utan av andra skäl. Så nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag är 60 år, besvärlig och först nu har jag förtstått hur ensam jag är, nåt jag inte riktigt har fattat tidigare.

Igår kväll hade jag tänkt gå och provsmaka ostron för första gången. Det blev inte heller av. Men jag blev bjuden på laxmiddag i mitt hem.

Under fredagskvällen läste jag boken jag har fått för recension. Jag har läst en del nu på lördagsmorgonen också. Det här sitter jag och skriver i sängen och nu protesterar ryggen, så jag måste avsluta. Jag ska fixa till mig och ge mig ut. De planer jag hade igår för den här dagen skrinlägger jag nog. Lusten är borta.

Boken Skuggan av Dimön och kaffe på sängen

Sedvanlig start på en lördag som lär bli allt annat än vanlig.

∼ ♦ ∼

Utdrag ur min bucket list:

  • provsmaka ostron
  • bli tydligare

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Torsdag kväll den 8 december och fredagen den 9 december 2022: Ro, oro, en viss ro

 



Kära dagbok…

Boken Skuggan av Dimön och ett tänt ljus på köksbordet

En stunds ro.

Torsdagskvällen sprang på. Jag hann göra det mesta av det jag tänkt göra, bland annat tvätta. Den svarta luvatröjan som jag har på jobbet följde med hem till tvättmaskinen. Tröjan var inte tvättad på…? Ganska påverkad av optikerns brutalitet och doktorns telefonsamtal simmade jag. Slog visserligen rekord, men krampen satte stopp för den där sista längden jag har som mål före årsskiftet.

Jag satte mig vid köksbordet en stund och tände ett ljus. Öppnade min bok på gång och läste en stund innan jag åt kvällsmackorna. Försökte skapa nån sorts ro. Det gick hyfsat. Så småningom förflyttade jag mig till Salen och satte på Efterlyst på TV:n. Jag läste lite till – TV3:s reklampauser är många och hemska, en måste sänka ljudet. Och då kan jag läsa. Det blev mer läsning i sängen och jag är cirka halvvägs i boken. Citrus hoppade upp i soffan och tycktes helt fascinerad av Efterlyst. Jag undrar vad det var som fångade hennes uppmärksamhet så.

Citrus kollar på TV i soffan

Citrus var helt fascinerad av Efterlyst.


När Fästmön kom hem värmde vi äppelglögg
som hon hade köpt tidigare på dan. Vi förde en stundtals lite hätsk dialog där vi inte riktigt nådde rätt, är jag rädd. Jag upplevs som krånglig och besvärlig, medan jag själv tycker att jag är praktiskt ifrågasättande. Och gammal och trött och värkig och vill mest vila. Så ja. Det är jag som är besvärlig – jag ser det nu när jag skriver.

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgonen var inte lika kall som torsdagsmorgonen, bara runt åtta minusgrader. Det var vitt på mark och tak, inte jättemycket, men jag hade inte noterat det förrän jag kom ut. Jag fick vänta evigheter vid järnvägen. Tänk att bomfällningen var så lång när tågen inte går som de ska.

På jobbet var det ganska tomt och lugnt – det är ju fredag. Jag fick mer gjort idag än igår, vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på att torsdagen var en riktig krångeldag. I fokus idag var korrekturläsning och granskning av troliga informationssidor.

Till lunch fick jag sällskap av två herrar. De åt fisk, jag åt kyckling.

Kycklinglunch

Kyckling till fredagslunch.


Under lunchen kom ett meddelande från min doktor.
Jag loggade in och läste och fick lite av en chock. Nervundersökningen visade att inte bara höger handled är drabbad utan även den vänstra. Han skickar en remiss för behandling, skrev han – och den börjar med kortisoninjektioner i handlederna… Visst låter det skönt..? NOT! Men sen ringde han och sa att han tycker att vi skippar injektionerna och går direkt på operation. Då blir det en handled i taget. Oro? Jo visst, men nu vet jag vad det är och kan förhålla mig till det samt ställa in mig på operationer, en handled i taget. En viss ro i sig.

∼ ♦ ∼

I helgen ska jag bland annat ägna mig åt shopping. På lördag blir det julklappsinköp. Jag måste passa på när jag har tid och förhoppningsvis lust. Lusten är rätt nertryckt i skorna just nu, dock. Tur att jag hade hela fredagen på mig att träna mitt pokerface och leende innan jag ger mig ut bland folk. På lördagskvällen kommer Annas familj för att äta middag och fira ett födelsedagsbarn. På söndag ska jag bland annat åka och köpa kattmat. Eventuellt ska jag träffa en kompis. Och så ska jag ringa vännen FEM och gratta i efterskott – om hon och jag har tid. Det är lite mycket just nu.

Bitmoji Tofflan weekend

Nu är det helg!

∼ ♦ ∼

Fredag innebär vägning och jag erkänner att jag bävade för det efter förra helgens och veckans svullande. Jag har till exempel ätit sötsaker varje dag, minst ett par pepparkakor, ibland också skumtomtar och ischoklad. Och druckit söt glögg… Nu visade det sig mycket riktigt att jag hade gått upp – 100 gram. BMI låg emellertid oförändrat kvar på samma nivå som förra veckan. Mängden vatten i kroppen fanns inte med i dagens resultat. Fettprocenten hade ökat med nästan två procent, medan muskelmassan hade minskat 1,7 procent. Benmassan hade minskat en tiondel. Jag är nöjd med vikten, men kroppsfettet ska inte inte öka och muskelmassan inte minska. Kämpa på, helt enkelt!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 7 december och torsdagen den 8 december 2022: Lager på lager och repriser, brutalitet och bara ett litet rekord

 



Kära dagbok…

Det var så fint när jag gick över Österplan igår efter jobbet och såg ljusslingan på vår balkong. Fästmön hade fått den på plats trots kylan. Lite sparsamma ska vi väl vara med tändningen, det ska en ju vara med elen. Men vackert lyser slingan upp de mörka timmarna (vi har den givetvis inte tänd nattetid).

Ljusslinga på balkongen

Ljusslingan lyser upp i mörka december.


Onlinemötet igår kväll blev enbart audiellt.
Givetvis krånglade tekniken och nåt möte genom dator gick inte att ha. Men ändå. Med högtalare på mobilen kunde vi ha pratmöte på tre personer. Vi har fått en del att fundera på fram till slutet av januari. En viss oro finns, men jag tror nog att Anna och jag kommer överens. Min sambo är klok och ser ofta saker ur flera perspektiv, medan jag kan vara försiktig i vissa sammanhang och fatta för snabba beslut i andra.

Vi avrundade kvällen med att dela på en cheddarpuck. Till den några kex, Annas äpple- och ingefärsmarmelad och var sitt glas Copertino. Mycket gott av avsluta en kall och mötesrik decemberdag med. Boken på bilden är den jag har fått för recension och den hann jag inte läsa i förrän jag hade gått och lagt mig. Jag är cirka en tredjedel in i boken. Den är bra och får jag bara ro och tid går det bra att läsa. Oron har lagt sig en del, men inte helt. Den påverkar förmågan att läsa. Vinet gjorde i alla fall att jag kunde somna.

Cheddarost kex äpple o ingefärsmarmelad vin och boken Skuggan av Dimön

Mycket gott på kvällen.

∼ ♦ ∼

Minus tolv komma två ute 8 december 2022

Idag var det ännu kallare både inomhus och utomhus.

Natten var kall och lugn tills Lucifer väckte mig vid femtiden i morse och ville ha mat. Bara att masa sig upp. Som tack upptäckte jag nån timme senare, när mobillarmet hade gått igång och jag kommit upp ur sängen för dagen, en spya på den nykemade röllakanmattan i nya Bokrummet. Som tur var var spyan ganska färsk, men jag trampade givetvis i en av klickarna. Tofflan var bara att torka av, men mattan fick jag gnussa med torky och diskmedel. Jag tror att jag fick bort fläckarna. Ryggen gjorde sig påmind när jag torkade spya och tumleden likaså. Det blev Linnex.

I köket var det inte ens 20 grader, men ute var det kallare än minus tolv. Jag packade på mig flera lager, precis som igår. Det funkar när jag rör på mig, men på jobbet börjar jag alltid frysa efter ett par timmar. När jag kommer dit är jag varm och plockar av mig lager för lager. Under förmiddagen åker sen lager på lager på igen.

Dagens lunch blev en repris på gårdagen, men i sällskap av min bok på gång. Och desserten tog jag med mig upp för att komplettera övriga tillbehör jag behöver för att klara att jobba eftermiddag.

Bitmoji Tofflan I give up

Jag ger upp.

I eftermiddag hade jag planerat in att ta friskvårdstimme och gå och simma. Det kändes som om det skulle vara väldigt skönt i kylan. Så fick jag meddelande om att mina terminalglasögon var klara att hämtas, vilket jag försökte göra på vägen hem innan jag grabbade med mig badkläderna. Försökte, var ordet. Tomhänt gick jag från optikern, som var för brutal. När jag provade de brillorna och optikern skulle justera dem tog h*n i för hårt och ena skalmen gick av. Nu har jag blivit lovad ett par nya brillor om en vecka. Vi får se på det… Doktorn skulle ringa idag, men klanten ringde på fel telefonnummer så samtalet kom aldrig fram när jag var på jobbet. Han hade visst inte fått sköterskans meddelande… Så ringde han i alla fall när jag hade jobbat hemifrån en stund och var på väg att stänga ner för att gå och simma. Doktorn lovade att jaga provsvar från Sjukstugan i Backen under morgondagen efter att jag hade berättat att jag fått mer ont och att ytterligare ett finger var drabbat. Just nu vet jag inget mer om nervundersökningen. Sååå irriterande. Men förhoppningsvis hör doktorn av sig, kanske redan i morrn, för han fick – och jag hörde at han antecknade! – mitt nummer till jobbtelefonen också. Fast jag vet inte, jag… Doktorer är ju inte så pålitliga.

Simningen då? Jo, jag slog rekord, men inte så mycket som jag hade hoppats på eftersom jag som vanligt fick kramp. Hade jag inte fått det så hade jag orkat simma 30 längder, mitt mål för den här hösten. Nu blev det ”bara” 29.

Bitmoji Tofflan simmar

Rekord idag, 29 längder.


I kväll tvättar jag,
men det är oklart var jag ska hänga tvätten. Jag har ingen lust att hänga mina underkläder på tork för allmänt påseende. Vi får dessutom en gäst i morrn som ska stanna hela helgen. Då har vi två av Annas barn (vuxna) boende hos oss. Förhoppningsvis kan de dela rum, för nåt gästrum har vi inte, tyvärr.

∼ ♦ ∼

Idag har den vän jag har känt längst i livet, vännen FEM, fyllt år hela dan. (Vi har känt varandra i 52 år.) Jag hann gratta per sms i morse, men senare i helgen ska jag ringa och gratta i efterskott.

Finske Pinnen och FEM på Ströget

Finske Pinnen och FEM när vi sågs i oktober. Det är damen till höger på bilden som fyller år idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 6 december och onsdagen den 7 december 2022: Hållbart, kallare och tacksam

 



Kära dagbok…

Kvällsmat ostmackor fröknäcke kaffe och bok

Kvällsmat med ostmackor, kartongbröd med kaviar och recensionsbok.

Lite vettigt fick jag gjort igår på tisdagskvällen. Badrummet blev rent av min hand, handfatet och golvbrunnen rensade på blonda peruker. Nej det är inte trevligt, men bara att bita ihop och inte försöka spy. Jag körde en diskmaskin eftersom den var full igen. Givetvis läste jag också och förberedde ett recenserande inlägg av boken jag fick i slutet av förra månaden. Nånstans efter städningen och före diskmaskinsstarten åt jag kvällsmat. Det blev ostmackor som kvällen innan, men även en fröknäcke. Med kaviar på den senare smakade det inte lika mycket kartong.

Jag fick mejl från styrelsen ganska sent på tisdagskvällen – ja, jag är ju med där fram till årsstämman i kväll – att hissen i vår trappuppgång krånglar. Eftersom vi har ett fullserviceavtal är det väl bara att felanmäla så att det blir åtgärdat genast. Men se det tror jag inte skedde. Lite tröttsamt så där. I mejlet stod att två grannar fastnat i hissen under tisdagen och varit tvungna att larma. Varken Fästmön eller jag hade hört nåt larm. Ja ja, det ska bli lite skönt att slippa försöka jobba med somliga där det är mycket snack och liten verkstad. Som så ofta är det en person som ”förstör” och jag är nöjd med mitt beslut att lämna. Jag behöver inte utsätta mig i onödan för energislukare, så att säga.

Nästa vecka ska vi ha jullunch på jobbet. Det vill säga vi ska gå till en nation och äta julbord. Temat är hållbart, förutom jul, förstås. Det gäller såväl klädsel som klapp som ska tas med. Klappen får kosta max 50 pix. Jag visste att det fanns en överbliven, inslagen klapp från förra året hemma och frågade om jag fick ta den. Gratis alltså och hållbart i den mening att innehållet går att hålla i samt på sätt och vis återanvänds.

Julklapp

En klapp som är hållbar på flera sätt.

∼ ♦ ∼

Dunjacka

Dunjackan på sin sjätte vintersäsong på bilden. Nu är det den tionde.

I morse var det ännu kallare än igår. Både Anna och jag skulle iväg tidigt, så det gällde att packa på sig. Jag tog min stora dunjacka och det var rätt beslut. På fötterna har jag fortfarande mina gympadojor, men de funkar så länge det inte är jättehalt eller snö. Anna hade sin nya mössa på sig. Jag äger nog ingen mössa, så jag får dra på mig luvan från nån jacka om jag ska bli varm om öronen. Det funkar det också. Innan vi stack iväg tömde Anna diskmaskinen och jag kattpottorna, en rättvis fördelning.

Onsdagar är mötesdagar på jobbet. Mötena kan vara oändligt långa, dessutom beroende på att vi är ett gäng som sällan ses samtidigt. Ikväll ska dessutom Anna och jag ha ett viktigt onlinemöte. Det var inte så smart av mig att välja en onsdag för det mötet.

Till lunch hade jag tur. Restaurangen i huset serverade julbord. Det var buffé och jag kunde plocka på mig sillar och ägghalvor så mycket jag ville. På så vis klarade jag eftermiddagens möte, om än med liiite paltkoma… Mötet var över två och en halv timme långt. Det var tur att mötet gick av stapeln med trevliga deltagare.

Julbordslunch i Segisrestaurangen

Julbordslunch på jobbet. Jag var först av fem arbetskamrater (en kom senare) till bordet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag är så tacksam för det generösa lönepåslag jag ska få. Det behövs i dessa bistra tider. Jag är också tacksam för att Anna gör så fint på Main Street. När jag kom hem i kväll satt ljusslingan på balkongen uppe.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 5 december och tisdagen den 6 december 2022: Hjärtat slår, men själen är iskall

 



Kära dagbok…

Hjärta på post it lapp

Hjärtat slår, men själen är iskall.

Tungt. En känsla av värdelöshet. Och inget att se fram emot. Inget. Meningslöst. Det var som om proppen gick ur efter Stockholmshelgen. Jag har hamnat i en rejäl svacka. Det känns som om det är omöjligt för mig att ta mig upp och jag är jätterädd att jag ska dra ner nån med mig. För jag är inte snäll, varken mot mig själv eller andra. Jag orkar inte med mig, har tappat sugen och lusten för allt. Totalt. Orkar inte ens köpa ordentliga vinterkläder. Jag går i mina gympadojor tills det snöar. Då tvingar jag ner fötterna i vinterbootsen som jag får jätteont av. Min dunjacka är +tio år, ful och alldeles för stor, vilket gör att det drar in underifrån. Men jag orkar inte vara vuxen att köpa nya vinterkläder.

Nu är det en som vet i alla fall – och det är du, kära dagbok. Vem ska jag annars prata med om detta? Att skriva av mig är ett av mina verktyg för att må bättre. Att tvinga mig att träffa människor är ett annat. Det senare är mycket, mycket svårt just nu. Det är betydligt enklare att säga att ”jag är lite förkyld, jag orkar inte ses” än att tvinga sig själv att träffa människor. Och det spelar ingen roll om en gillar människorna eller inte. Hjärtat slår, men själen är iskall. Jag vill mest gå och gömma mig och gråta en stund – över dem jag saknar, över mig själv och över allt eländes elände i världen. Kan du säga mig, kära dagbok, vad det är för mening med nånting? Och varför kan jag inte bara ta mig i kragen den här gången också???

∼ ♦ ∼

Vad gjorde jag då igår kväll? Jag tvättade några maskiner, jag pratade med katterna, jag åt ostmackor och drack kaffe och jag läste. Mest i nya Bokrummet. Där sitter jag bäst, i skrivbordsstolen vid skrivbordet. Kanske orkar jag fixa till Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen så att jag kan sitta där och läsa. Just nu orkar jag inte. Skrivbordsstolen, den rätt trasiga, fick duga.

Det blev bokbyte igår. Läsningen är inte helt nåt nöje just nu, jag har svårt att koncentrera mig. Men till sist kom jag igenom den historiska Stockholmsdeckaren och grabbade tag i en bok jag har fått för recension. Kravfyllt, men jag tror att det tack och lov är en bra bok, denna den sjunde i serien om sekten på Dimön.

Böckerna Lykttändaren och Skuggan av Dimön

Bokbyte från en historisk Stockholmsdeckare till en nutida roman om en sekt.


När Fästmön kom hem värmde jag starkvinsglögg
och tog fram pepparkakor. Anna ville ha det när vi var i Stockholm, men det blev aldrig tillfälle. Nu öppnade jag en flaska från förra året – pepparkakorna var från i år. Anna grävde fram russin och mandlar ur skafferiet. Jag tände ett sprakande och väldoftande ljus. Det blev nästan tre små glas glögg. Den fick mig att sova rätt bra i natt.

Glögg och pepparkakor

Glögg och pepparkakor samt ett sprakande och väldoftande ljus när Anna kom hem.

∼ ♦ ∼

Minus 7 komma en grad den 6 dec 2022

Skitkallt – eller inte – i Uppsala.

I morse var det skitkallt i Uppsala. Eller kanske inte. Det var minus 7,1. Jag gick iväg i samma ytterkläder och skor som igår och frös inte nämnvärt mycket mer. Eller… jag tog mammas tumvantar som är betydligt varmare än de tunna handskarna som har valsat runt från Annas snälla mamma tills de hamnade hos mig. Mammas sjal lät jag emellertid vara på utsidan av lättviktsjackan. Då kunde jag svepa den om öronen ifall det behövdes under morgonpromenaden. Det behövdes inte.

Förmiddagen blev solig och temperaturen fortsatte att ligga runt sju minusgrader ett bra tag för att sen stiga lite kring lunchtid. Men det ska bli kallare och snöa. Kanske försöker jag ändå simma på torsdag – kan det hjälpa mig att må bättre i själen? – och köpa julklappar på lördag. Jag ska inte köpa så många, men en fem stycken eller nåt behöver jag nog få till för att det ska anses acceptabelt. Fantasin är lika med noll på alla håll och kanter. Och jag räknar inte heller med att få det jag mest önskar mig själv – en ny dator ett bra mående.

Idag verkade som om alla hade fått mejlspel på jobbet, för det trillade in hur mycket mejl som helst. Svåra att besvara var en del av dem också. Och så hade en arbetskamrat skadat sig så jag blev alldeles bekymrad. Min rygg och mitt ben fortsätter att vara bättre, men jag måste stå och jobba. Vidare har jag ganska ont i högerhanden. Gissar att kylan påverkar. Jag kämpade mig igenom dan i alla fall och bävar för morgondagens möten, framför allt ett av dem som har en späckad agenda. Före lunch ringde jag Anna och pratade en stund. Till lunch hade jag sällskap av en spännande konstellation arbetskamrater. Båda samtalen gjorde underverk för måendet. Och fisken var god och mättande. Det vände lite uppåt i själen.

Fisklunch

Fisk och en spännande konstellation till lunch.

∼ ♦ ∼

I kväll har jag städat av lite i badrummet och rensat handfatet och golvbrunnen. Anna har bäddat rent och har utöver det miljoner saker att tänka på inför helgen och julen. Hoppas jag inte drar ner henne i mitt elände. Jag har i alla fall orkat prata med sköterskan på min mottagning. På torsdag hör doktorn av sig angående handen. Nåt provsvar har inte kommit, men jag vill be honom försöka snabba på eftersom jag har mer ont i handen nu än när jag var på besök tidigare i höstas.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lykttändaren

Ett inlägg om den andra delen i serien om historiska Stockholmsmord.



Pontus Ljunghills bok LykttändarenHistoriska kriminalromaner och deckare kan roa mig mycket.
För några år sen upptäckte jag Pontus Ljunghills första del i serien Historiska Stockholms-mord. Den boken kom ut redan 2011, men jag läste den inte förrän 2019. Nu har jag lånat och läst den andra delen, Lykttändaren.

Berättelsen utspelar sig i Stockholm för snart 100 år sen, sommaren 1923. Det är alltså fem år tidigare än i den första delen i serien om polisen John Stierna och hans kollega Verner Lydman. Boken inleds med att den unga Julia Ekengren hittas mördad i sitt hem. Stierna och Lydman försöker komma på vad som har hänt för att de ska få en tydligare bild av såväl offer som gärningsman. Men kvinnan var väldigt ensam och hade växt upp på barnhem och i fosterhem. Finns lösningen i hennes förflutna?

Den här boken är spännande på ett dubbelt vis: dels genom att den handlar om ett mord, dels för att den beskriver Stockholm 1923. Jag tyckte att den första boken i serien påminde om Per Anders Fogelströms Stad-serie och det gör även denna den andra delen. Det är intressant att läsa om Stockholm för 100 år sen och om hur människor levde då, men också om hur synen på människor och olika samhällsklasser var då. Att jämföra historisk tid med nutid kan vara… överraskande.

Boken är välskriven. Det är en duktig skribent och författare bakom serien. Jag är en av dem som önskar en fortsättning. Det här är bra.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Historiska Stockholmsmord-serien:

  1. En osynlig
  2. Lykttändaren (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 4 december och måndagen den 5 december 2022: Kantig och besvärlig

 



Kära dagbok…

Ibland… nej rätt ofta blir det inte som en har tänkt sig. Då får en tänka om och försöka tänka i andra banor eller tänka/göra rätt. Ett antal saker ger mig stor ångest just nu och jag har svårt att hantera dem. Detta gör mig kantig och besvärlig. Igen. Som om det inte räcker att jag är kantig och besvärlig när ryggen, tummen, benet eller nån annan kroppsdel plågar mig… Jag vill verkligen inte låta ångesten och smärtan ta över, jag vill styra mig själv. Men det är svårt att veta vilket eller vilka ben jag ska stå på i olika sammanhang. Det skapar dilemman, ångest och ledsenhet. Så tråkigt efter en väldigt skön, om än kort, helg i Stockholm med Fästmön.

Anna orkade laga mat åt oss igår kväll, men tyvärr blev det mat som min mage reagerade negativt på. Det var inte roligt i morse. Om jag hade kunnat skulle jag ha stannat hemma. Det var dessvärre inget alternativ idag utan jag packade på mig ordentligt med kläder och gick till jobbet.

Kycklingkorv och klyftpotatis

Söndagsmiddagen var inte bra för min mage.


Vi har fått veta att covid ökar igen,
framför allt på min arbetsplats. Det kan innebära att vi måste jobba hemifrån igen i större utsträckning. I vart fall ska vi inte gå till jobbet ens om vi känner oss ”lite förkylda”. Även om nya Bokrummet har en dörr som nästan går att stänga är inte det optimalt just nu att arbeta där, så jag hoppas att jag slipper. Fast jag vet två som skulle gilla att jobbade hemifrån.

 

En grön ren med glittriga horn i nya Bokrummet

En grön ren med glittriga horn tronar ovanpå farfars och morfars arkivskåp.

Eller kanske är det tre (djur) som skulle uppskatta min närvaro… Från Stockholm följde två renar med hem, en vinröd och en grön med glittriga horn. Den vinröda är Annas och står i nya Matrummet. Den gröna tronar ovanpå farfars/morfars arkivskåp i nya Bokrummet. Renen plus min svarta adventsljusstake i fönstret är nog det enda juleriet i det rummet. Julen gör mig bara deprimerad och ger mig mer ångest än jag redan har. Men renarna vi köpte… de gör mig lite glad, för de är så kitschiga. Nån ny lampskärm till bronslampan hittade jag inte i Stockholm dock. Den gamla fläckiga får sitta på tills vidare.

Hur arbetsdagen gick? Så där. Det var inte min bästa arbetsdag nånsin, inte heller den sämsta. Bäst av allt var avstämningslunchen med en kommunikatörskollega, M, som jobbar nånstans ute i verksamheten. Vi hade en fantastisk första pratstund en gång för ett par, tre år sen när h*n spillde kaffe över bord och sig själv, inte mig, dock. H*n är rätt less på den historien, jag tycker att den är charmig och kul. Dagens lunch var ändå ganska fantastisk – både vad gäller mat och sällskap, men också innehållet i vårt samtal.

Falafellunch med M

Falafellunch med M.

∼ ♦ ∼

Det slår mig varje dag att livet är kort. Det är många saker jag vill hinna göra innan mitt liv tar slut. Jag vill inte känna frustrationen av att inte ha upplevt eller gjort saker de där (tre?) sekunderna när jag inser att jag håller på att dö.

Utdrag ur Min Bucketlist:

  • Se Eiffeltornet IRL
  • Åka gondol i Venedig
  • Klättra i en radiomast i Motala

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag försöka hitta ro att läsa. Min bok på gång har jag hållit på med alldeles för länge. Det är dags att försöka komma igenom Lykttändaren och gripa mig an boken jag fick i förra veckan för recension

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Helgen 2 – 4 december 2022: Stockholm tur och retur

 



Kära dagbok…

Jag läser Lykttändaren på tåget

Jag läste en roman i stället för att jobba.

Ibland är det bara så skönt att komma bort en liten stund. En behöver inte åka så långt eller vara borta så länge för att det ska bli ett litet äventyr och avbrott i vardagen. Fästmön och jag tog tåget till Stockholm där vi bokat hotell från fredag till söndag. Vi hade funderingar på julshopping (jag köpte en julklapp) och utställningar, men det blev mest god mat och dryck och känslan av att bara få vara.

Flexledig kunde jag sitta och läsa en roman en stund i stället för att arbeta. Det var rätt skönt. På centralen hängde vi sen en stund för att Anna skulle få träffa sin äldsta dotter. Jag pratade mest med Boy Wonder, dotterns pojkvän. Han är så himla trevlig!

Stockholm var kyligt, men visade sig från sin vackra sida när vi och våra väskor rullade mot Gamla stan och Reisen där vi skulle bo.

Stockholm decembereftermiddag

Stockholm visade sig från sin vackraste sida.


Vi packade upp våra pyjamasar
som fint kompletterade tofflor och morgongrockar från hotellet. Vårt fönster vette mot en av Gamla stans gränder, dock inte den smalaste.

Vi gav oss ut för att kolla några affärer i Gamla stan. En kan säga att vi inte var direkt ensamma. Anna såg ett Luciatåg hon ville ha men inte köpte, jag såg en rolig skyltaffär som tyvärr var stängd.

Skyltaffär i Gamla stan

Skyltaffären var rolig men stängd.

När vi blev trötta letade vi oss ner till Wirströms för att bland annat leta efter mr Smith. Och tro det eller ej – han var där, dock inte som anställd utan som gäst. Vidare fick vi träffa hans lilla underverk samt en hastig glimt av mrs Smith. Utöver det rodnade jag över bordskonsten, förfasade mig över mannen som bar in trumma efter trumma samt lekte Loo Lady.

Så blev det dags att försöka hitta nånstans att äta. Vi bokar aldrig bord när vi är i Stockholm. Det kan innebära att vi måste promenera en del från ställe till ställe. Till sist hittade vi en restaurang där vi åt kycklingfilé och potatismos, men det kylskåpskalla rödvinet vägrade vi. Och i stället för det italienska vin vi beställt fick vi ett smörkolasmakande rioja. Inte riktigt optimalt till mat. Maten var OK, dock. Notan slutade på… The number of the beast…

Anna med kyckling mos och rödvin i Gamla stan

Anna med mat och vin.

Vi vandrade vidare i den kyliga decemberkvällen genom Gamla stans allra smalaste gränder. Så småningom hamnade vi på Zum Franziskaners bakficka där vi åt friterad västerbottenost med var sitt glas rött till. Efter desserten tog vi var sin gudomligt god Irish coffee, serverad i ölstop. Det var nära hem till Reisen sen och det var ganska skönt…

∼ ♦ ∼

Stockholm visade sig från sin allra gråkallaste sida på lördagen. Men stärkta av en rejäl hotellfrukost traskade vi ner till stan.

Vi hoppade in på NK och såg en grön kärring (!) som hängde i taket. Nere på stan noterade jag en helt gratis Dramaten. Men det var då jag slog till och inhandlade helgens enda julklapp. Till Anna, förstås.

Vi vände tillbaka mot Gamla stan för att försöka hitta ett ställe där vi kunde värma oss med en go-fika. Som vanligt hade vi tur och kunde hoppa upp i ett fönster och vrålfika. Anna blev jätteglad och så även jag.

Stärkta av detta besökte vi ett antal andra affärer, bland annat Gamla stans bokhandel. Jag såg många böcker jag ville ha, men köpte ingen. Vidare tittade vi in i en fin lampaffär där jag beundrade fina gröna fönsterlampor – och skrattade åt att tomten var på lyset.

Nästa mål var julmarknaden på Stortorget. Där var vi definitivt inte ensamma. Det var så mycket folk att man knappt kunde gå – och då handlade det inte om mitt vänsterben som jag har haft ont i sen simningen i torsdags kväll. Inte heller kunde man titta på allt eller dricka glögg – det var folk överallt. Så vi gav upp och gick till hotellet för att värma oss och byta om till middagen.

Julmarknaden i Gamla stan

Det var så mycket folk på julmarknaden på Stortorget att man knappt kunde gå där. Kolla huvena i bildens nedre kant!

Nej, vi hade inte bokat bord till lördagsmiddagen heller, så det tog en god stund innan vi lyckades på bord på en fin restaurang. Vi hamnade på Agaton, en italienare. Hovmästaren var en riktig fixare och trixare och ordnade bord åt oss. Vi drack ett underbart gott vin och åt vitlöksbröd och oliver till förrätt, pasta till huvudrätt. Till dessert blev det kaffe och Frangelico.

Lagom mätta och varma traskade vi neråt Reisen. På dess bakficka tog vi var sin drink som var liten och dyr. Irishen var förpreparerad enligt serveringspersonalen och smakade… inte gott. Men vi hällde i oss allt innan vi gick upp på rummet där somliga somnade i sängen framför TV:n…

∼ ♦ ∼

I morse var vi trötta, men tack och lov var det inte utcheckning förrän klockan tolv. Hotellfrukosten serverades fram till klockan elva. Vi gick ner vid nio-tiden båda morgnarna. Det var alldeles lagom. Fast om vi tyckte att det var mycket folk på lördagen så var det ännu fler på söndagen…

Andra hotellfrukosten Reisen

Andra hotellfrukosten.


Vi traskade med våra väskor genom ett grått Stockholm
i minusgrader till tåget.

På tåget blev vi underhållna av en liten tjej som perfekt härmade tågvärden. Vi hade fullt sjå att hålla masken.

Andra adventsfika

Ett finfint andra adventsfika. Jag gjorde kaffet, Anna fixade tillbehören.

Hemma packade vi upp, jag satte på kaffe och Anna gick och hämtade paket och handlade. Det blev ett finfint andra adventsfika på eftermiddagen. Nu stökar Anna i köket så jag gissar att det är söndagsmiddag på gång.

Jag har suttit vid datorn, packat jobbväskan, hängt fram rena kläder och stödladdar mitt bilbatteri eftersom det inte blev nån åktur idag. I morrn är det arbetsdag för oss båda igen. Helgens kattvakt blir tydligen kvar här, okänt hur länge.

Den kommande veckan ska jag köpa några julklappar. I morrn har jag en avstämningslunch med en duktig kommunikatör ute i verksamheten, men annars ångrar jag att jag inte bokade in en träff med en vän. Det kanske jag kan ändra till helgen. På lördag kväll ska Annas dotter bli firad av sin familj här på Main Street.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 1 december och fredag förmiddag den 2 december 2022: Fullt ös och en vilohelg på det

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan so busy

Fullt ös igår kväll – och framöver.

Torsdagskvällen bara försvann. Jag tror att jag satte mig ner för dan och kvällen nånstans vid 20-tiden. Det var fullt ös. Först jobba – och det var ju inte nån av mina bästa arbetsdagar igår – sen till Main Street för att lämna och hämta grejor. Därefter simma och duscha förtton gånger. Sen hem. Fixa med lite diverse, ta reda på ren och torr tvätt, tvätta en maskin till, kasta i mig ett par mackor och qwarj, ge katterna mat och gos, starta diskmaskinen och åka ner med sopor. Ja, klockan var mycket när jag äntligen kunde slå mig ner, slå på TV:n för att se lite true crime och läsa i reklampauserna.

Fästmön var iväg och jobbade igår kväll, vi möttes i ytterdörren när jag kom för att hämta min kasse med simgrejorna. När hon kom hem var hon trött och väl inte på det bästa humöret. Det är mycket som händer den närmaste tiden, med högtider och annat. Jag försöker få Anna att delegera, men det sitter långt inne. Och visst vore det skönt att bara komma och sätta sig till dukat bord. Bara det att livet inte funkar på det viset, vi måste hjälpas åt. Men att laga julmat, som har mycket med kött att göra, ligger inte alls inom mitt kunskapsområde. Däremot kan jag kan till exempel handla om vi kan samla in bidrag från de inblandade. Jag erbjuder mig i alla fall att hjälpa till.

∼ ♦ ∼

Men nu skiter vi i det. Jag har jobbat hemifrån under förmiddagen. I eftermiddag är jag flexledig. Vi drar till Kungliga Hufvudstaden. Anna ska träffa sin äldsta dotter och pojkvän på en fika mellan resorna, förhoppningsvis, men sen har vi resten av helgen för oss själva, till att bara vara och hämta krafter. Det behöver vi. Och Citrus och Lucifer behöver också vila från oss. De har annat sällskap i helgen.

Och med detta önskar jag dig, kära dagbok, en skön andra advent. Tänd två ljus i staken, men glöm inte att släcka dem!

Hästastaken andra advent

Andra advent i helgen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis, innan jag lämnar, en titt på veckans kroppsliga siffror efter morgonens vägning. Jag har gått upp 300 gram sen förra fredagen. Fettprocenten hade ökat med 2,5 proent, men även muskelmassan hade ökat, dock bara med 1,5 procent. Benmassan hade ökat med en tiondel. Mängden vatten i kroppen i morse var en procent högre än föra veckan. BMI hade ökat en tiondel. Trots vikt- och fettökning är jag ganska nöjd, för även ben- och muskelmassorna har ökat.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista kvällen i november och första decemberdagen 2022: Det kan väl bara bli bättre..?

 



Kära dagbok…

Nya Bokrummet med en kemad röllakansmatta

Jag la på en ren matta i nya Bokrummet.

Även om jag var rätt trött igår kväll efter eftermiddagens maratonmöte hade jag lite ork kvar för småfix här hemma. Det större fixet står Fästmön för och jag får dåligt samvete. Men samtidigt tror jag att hon gillar att få utlopp för sin energi. Och så länge hon mår bra av att greja och det inte blir för mycket är det helt OK. Nu går vi emellertid in i en tid som är väldigt hektisk rent allmänt, både privat och på våra jobb. Vi får hoppas att vi orkar fullt ut. Jag kan bara tala för mig själv och jag känner att både kropp och själ säger ifrån en del. Igår ville till min glädje ryggen och onda hand samarbeta med mig. Jag inte bara tvättade, jag torkade golvet i nya Bokrummet och la på en kemtvättad röllakansmatta som har varit min mammas. Ytterligare två kemtvättade mattor levererades igår eftermiddag och den ena tog jag upp på vinden. Hoppas den andra röllakansmattan funkar för nya Matrummet.

En hög med sopor drog jag ihop och åkte ner med också. Vi fick kattsand levererad på tisdagseftermiddagen. Det blev en tom kartong efter den – och spår av sand i hallen, förstås. Vidare packade jag en del inför vår weekendresa. Kvar att packa är sånt som får bli i sista stund.

Mackor kaffe kvarg boken Lykttändaren o ett tänt ljus

Kvällsmat med tänt ljus.

Nånstans vid 19.30-tiden intog jag kvällsmat i köket i sällskap av ett tänt ljus och min bok på gång. Ja Lucifer visade sig också förstås. Trots att det fanns kanin i matskålarna ville han festa på mina mackor och qwarj. Den katten har nån sorts betingad reflex att tigga så snart vi äter nåt.

Anna och jag ska ha ett viktigt onlinemöte den 7 december. Den mötestiden ändrades lite under kvällen, men det funkar för oss. Det blev ändå ett antal meddelanden fram och tillbaka. Kanske ska vi ändå byta mötesdag. Eller inte. Det var lite svårt att bestämma när Anna inte var hemma. Vi får se var vi landar. Det är väldigt många möten just nu och speciellt onsdagar kan vara helt mötestokiga.

∼ ♦ ∼

Strömming potatismos och rödlök

Strömmingen var klädd i panering, betydligt mer klädd än i havet.

I morse var det inte lika ljust som igår, men kallare och lite halt. Jag halkade över järnvägsspåren efter att ha vaknat för tidigt och dessutom inte fått nån tidning. UNT kommer nästan aldrig när den ska numera. Konstigt att det inte kan fungera när vi betalar så mycket för en prenumeration. Och när jag kom till jobbet började min dator bete sig underligt, så jag fick bege mig ner till supporten akut. Som vanligt fick jag utmärkt hjälp av duktiga och trevliga F som var tidigast på plats. Men ändå. Tanken var att jag skulle hinna fixa en del saker innan folk började rasa in och låta högt. Av det blev noll och intet. Vidare pågår fiberarbete i huset där jag bor, så en av våra routrar funkade inte fullt ut under torsdagen. Förhoppningsvis fungerar allt som det ska i morrn när jag ska jobba hemifrån på förmiddagen. Utöver detta bet jag mig på insidan av läppen flera gånger – på samma ställe… Nåja, när en dag börjar på det här viset kan den väl bara bli bättre, eller? Ja, ryggen är i alla fall ytterligare lite bättre, alltid något! Och det blev strömming och potatismos till lunch i sällskap med Stora A. Till oss anslöt sig Stora A:s partner och en kurskamrat till partner, två som inte kände varandra nämnvärt. Jag orsakade en hel del skratt när jag vräkte ur mig att partnern hade betydligt mer kläder på sig än sist vi sågs. De två kurskamraterna deltog nämligen i en kurs om trakasserier etc. Tur att samtliga uppenbarligen har humor och fattade att jag inte menade så illa som det lät. När vi sågs senast var det nämligen sommar och vi var lätt klädda – idag var vi vinterklädda.

∼ ♦ ∼

Emma Nordlanders bok Bränn marken

En belöning till mig själv.

Det mesta gick på tok idag, så då kan det bara bli bättre, inte sämre, väl? Jag tog friskvårdstimme och var och simmade. Det blev rekord, 28 längder, men jag fick vansinnig kramp i båda benen. Tur att ångbastun var nära. Och som en liten belöning till mig själv kom brevbäraren med Emma Nordlanders bok Bränn marken. Boken är författarens andra och den kom ut så sent som i oktober.

Jag har varit nere med sopor, ätit kvällsmat (typ samma som igår) och startat en diskmaskin. Vidare har jag fått goda nyheter angående en sjukling. Nu ska jag vattna krukväxterna innan jag grabbar tag i dagens tidning, äntligen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer