Kära dagbok…

Ibland… nej rätt ofta blir det inte som en har tänkt sig. Då får en tänka om och försöka tänka i andra banor eller tänka/göra rätt. Ett antal saker ger mig stor ångest just nu och jag har svårt att hantera dem. Detta gör mig kantig och besvärlig. Igen. Som om det inte räcker att jag är kantig och besvärlig när ryggen, tummen, benet eller nån annan kroppsdel plågar mig… Jag vill verkligen inte låta ångesten och smärtan ta över, jag vill styra mig själv. Men det är svårt att veta vilket eller vilka ben jag ska stå på i olika sammanhang. Det skapar dilemman, ångest och ledsenhet. Så tråkigt efter en väldigt skön, om än kort, helg i Stockholm med Fästmön.

Anna orkade laga mat åt oss igår kväll, men tyvärr blev det mat som min mage reagerade negativt på. Det var inte roligt i morse. Om jag hade kunnat skulle jag ha stannat hemma. Det var dessvärre inget alternativ idag utan jag packade på mig ordentligt med kläder och gick till jobbet.

Söndagsmiddagen var inte bra för min mage.

Vi har fått veta att covid ökar igen, framför allt på min arbetsplats. Det kan innebära att vi måste jobba hemifrån igen i större utsträckning. I vart fall ska vi inte gå till jobbet ens om vi känner oss ”lite förkylda”. Även om nya Bokrummet har en dörr som nästan går att stänga är inte det optimalt just nu att arbeta där, så jag hoppas att jag slipper. Fast jag vet två som skulle gilla att jobbade hemifrån.

Citrus skulle gilla att Mammisen jobbade hemifrån…

…liksom Lucifer.

En grön ren med glittriga horn tronar ovanpå farfars och morfars arkivskåp.

Eller kanske är det tre (djur) som skulle uppskatta min närvaro… Från Stockholm följde två renar med hem, en vinröd och en grön med glittriga horn. Den vinröda är Annas och står i nya Matrummet. Den gröna tronar ovanpå farfars/morfars arkivskåp i nya Bokrummet. Renen plus min svarta adventsljusstake i fönstret är nog det enda juleriet i det rummet. Julen gör mig bara deprimerad och ger mig mer ångest än jag redan har. Men renarna vi köpte… de gör mig lite glad, för de är så kitschiga. Nån ny lampskärm till bronslampan hittade jag inte i Stockholm dock. Den gamla fläckiga får sitta på tills vidare.

Hur arbetsdagen gick? Så där. Det var inte min bästa arbetsdag nånsin, inte heller den sämsta. Bäst av allt var avstämningslunchen med en kommunikatörskollega, M, som jobbar nånstans ute i verksamheten. Vi hade en fantastisk första pratstund en gång för ett par, tre år sen när h*n spillde kaffe över bord och sig själv, inte mig, dock. H*n är rätt less på den historien, jag tycker att den är charmig och kul. Dagens lunch var ändå ganska fantastisk – både vad gäller mat och sällskap, men också innehållet i vårt samtal.

Falafellunch med M.

∼ ♦ ∼

Det slår mig varje dag att livet är kort. Det är många saker jag vill hinna göra innan mitt liv tar slut. Jag vill inte känna frustrationen av att inte ha upplevt eller gjort saker de där (tre?) sekunderna när jag inser att jag håller på att dö.

Utdrag ur Min Bucketlist:

• Se Eiffeltornet IRL
• Åka gondol i Venedig
• Klättra i en radiomast i Motala

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag försöka hitta ro att läsa. Min bok på gång har jag hållit på med alldeles för länge. Det är dags att försöka komma igenom Lykttändaren och gripa mig an boken jag fick i förra veckan för recension. 

Dags att försöka komma igenom den här…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.