Kära dagbok…

En stunds ro.

Torsdagskvällen sprang på. Jag hann göra det mesta av det jag tänkt göra, bland annat tvätta. Den svarta luvatröjan som jag har på jobbet följde med hem till tvättmaskinen. Tröjan var inte tvättad på…? Ganska påverkad av optikerns brutalitet och doktorns telefonsamtal simmade jag. Slog visserligen rekord, men krampen satte stopp för den där sista längden jag har som mål före årsskiftet.

Jag satte mig vid köksbordet en stund och tände ett ljus. Öppnade min bok på gång och läste en stund innan jag åt kvällsmackorna. Försökte skapa nån sorts ro. Det gick hyfsat. Så småningom förflyttade jag mig till Salen och satte på Efterlyst på TV:n. Jag läste lite till – TV3:s reklampauser är många och hemska, en måste sänka ljudet. Och då kan jag läsa. Det blev mer läsning i sängen och jag är cirka halvvägs i boken. Citrus hoppade upp i soffan och tycktes helt fascinerad av Efterlyst. Jag undrar vad det var som fångade hennes uppmärksamhet så.

Citrus var helt fascinerad av Efterlyst.

När Fästmön kom hem värmde vi äppelglögg som hon hade köpt tidigare på dan. Vi förde en stundtals lite hätsk dialog där vi inte riktigt nådde rätt, är jag rädd. Jag upplevs som krånglig och besvärlig, medan jag själv tycker att jag är praktiskt ifrågasättande. Och gammal och trött och värkig och vill mest vila. Så ja. Det är jag som är besvärlig – jag ser det nu när jag skriver.

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgonen var inte lika kall som torsdagsmorgonen, bara runt åtta minusgrader. Det var vitt på mark och tak, inte jättemycket, men jag hade inte noterat det förrän jag kom ut. Jag fick vänta evigheter vid järnvägen. Tänk att bomfällningen var så lång när tågen inte går som de ska.

På jobbet var det ganska tomt och lugnt – det är ju fredag. Jag fick mer gjort idag än igår, vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på att torsdagen var en riktig krångeldag. I fokus idag var korrekturläsning och granskning av troliga informationssidor.

Till lunch fick jag sällskap av två herrar. De åt fisk, jag åt kyckling.

Kyckling till fredagslunch.

Under lunchen kom ett meddelande från min doktor. Jag loggade in och läste och fick lite av en chock. Nervundersökningen visade att inte bara höger handled är drabbad utan även den vänstra. Han skickar en remiss för behandling, skrev han – och den börjar med kortisoninjektioner i handlederna… Visst låter det skönt..? NOT! Men sen ringde han och sa att han tycker att vi skippar injektionerna och går direkt på operation. Då blir det en handled i taget. Oro? Jo visst, men nu vet jag vad det är och kan förhålla mig till det samt ställa in mig på operationer, en handled i taget. En viss ro i sig.

∼ ♦ ∼

I helgen ska jag bland annat ägna mig åt shopping. På lördag blir det julklappsinköp. Jag måste passa på när jag har tid och förhoppningsvis lust. Lusten är rätt nertryckt i skorna just nu, dock. Tur att jag hade hela fredagen på mig att träna mitt pokerface och leende innan jag ger mig ut bland folk. På lördagskvällen kommer Annas familj för att äta middag och fira ett födelsedagsbarn. På söndag ska jag bland annat åka och köpa kattmat. Eventuellt ska jag träffa en kompis. Och så ska jag ringa vännen FEM och gratta i efterskott – om hon och jag har tid. Det är lite mycket just nu.

Nu är det helg!

∼ ♦ ∼

Fredag innebär vägning och jag erkänner att jag bävade för det efter förra helgens och veckans svullande. Jag har till exempel ätit sötsaker varje dag, minst ett par pepparkakor, ibland också skumtomtar och ischoklad. Och druckit söt glögg… Nu visade det sig mycket riktigt att jag hade gått upp – 100 gram. BMI låg emellertid oförändrat kvar på samma nivå som förra veckan. Mängden vatten i kroppen fanns inte med i dagens resultat. Fettprocenten hade ökat med nästan två procent, medan muskelmassan hade minskat 1,7 procent. Benmassan hade minskat en tiondel. Jag är nöjd med vikten, men kroppsfettet ska inte inte öka och muskelmassan inte minska. Kämpa på, helt enkelt!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.