Kära dagbok…

Kvällsmat med ostmackor, kartongbröd med kaviar och recensionsbok.

Lite vettigt fick jag gjort igår på tisdagskvällen. Badrummet blev rent av min hand, handfatet och golvbrunnen rensade på blonda peruker. Nej det är inte trevligt, men bara att bita ihop och inte försöka spy. Jag körde en diskmaskin eftersom den var full igen. Givetvis läste jag också och förberedde ett recenserande inlägg av boken jag fick i slutet av förra månaden. Nånstans efter städningen och före diskmaskinsstarten åt jag kvällsmat. Det blev ostmackor som kvällen innan, men även en fröknäcke. Med kaviar på den senare smakade det inte lika mycket kartong.

Jag fick mejl från styrelsen ganska sent på tisdagskvällen – ja, jag är ju med där fram till årsstämman i kväll – att hissen i vår trappuppgång krånglar. Eftersom vi har ett fullserviceavtal är det väl bara att felanmäla så att det blir åtgärdat genast. Men se det tror jag inte skedde. Lite tröttsamt så där. I mejlet stod att två grannar fastnat i hissen under tisdagen och varit tvungna att larma. Varken Fästmön eller jag hade hört nåt larm. Ja ja, det ska bli lite skönt att slippa försöka jobba med somliga där det är mycket snack och liten verkstad. Som så ofta är det en person som ”förstör” och jag är nöjd med mitt beslut att lämna. Jag behöver inte utsätta mig i onödan för energislukare, så att säga.

Nästa vecka ska vi ha jullunch på jobbet. Det vill säga vi ska gå till en nation och äta julbord. Temat är hållbart, förutom jul, förstås. Det gäller såväl klädsel som klapp som ska tas med. Klappen får kosta max 50 pix. Jag visste att det fanns en överbliven, inslagen klapp från förra året hemma och frågade om jag fick ta den. Gratis alltså och hållbart i den mening att innehållet går att hålla i samt på sätt och vis återanvänds.

En klapp som är hållbar på flera sätt.

∼ ♦ ∼

Dunjackan på sin sjätte vintersäsong på bilden. Nu är det den tionde.

I morse var det ännu kallare än igår. Både Anna och jag skulle iväg tidigt, så det gällde att packa på sig. Jag tog min stora dunjacka och det var rätt beslut. På fötterna har jag fortfarande mina gympadojor, men de funkar så länge det inte är jättehalt eller snö. Anna hade sin nya mössa på sig. Jag äger nog ingen mössa, så jag får dra på mig luvan från nån jacka om jag ska bli varm om öronen. Det funkar det också. Innan vi stack iväg tömde Anna diskmaskinen och jag kattpottorna, en rättvis fördelning.

Onsdagar är mötesdagar på jobbet. Mötena kan vara oändligt långa, dessutom beroende på att vi är ett gäng som sällan ses samtidigt. Ikväll ska dessutom Anna och jag ha ett viktigt onlinemöte. Det var inte så smart av mig att välja en onsdag för det mötet.

Till lunch hade jag tur. Restaurangen i huset serverade julbord. Det var buffé och jag kunde plocka på mig sillar och ägghalvor så mycket jag ville. På så vis klarade jag eftermiddagens möte, om än med liiite paltkoma… Mötet var över två och en halv timme långt. Det var tur att mötet gick av stapeln med trevliga deltagare.

Julbordslunch på jobbet. Jag var först av fem arbetskamrater (en kom senare) till bordet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag är så tacksam för det generösa lönepåslag jag ska få. Det behövs i dessa bistra tider. Jag är också tacksam för att Anna gör så fint på Main Street. När jag kom hem i kväll satt ljusslingan på balkongen uppe.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.