Kära dagbok…

Det var så fint när jag gick över Österplan igår efter jobbet och såg ljusslingan på vår balkong. Fästmön hade fått den på plats trots kylan. Lite sparsamma ska vi väl vara med tändningen, det ska en ju vara med elen. Men vackert lyser slingan upp de mörka timmarna (vi har den givetvis inte tänd nattetid).

Ljusslingan lyser upp i mörka december.

Onlinemötet igår kväll blev enbart audiellt. Givetvis krånglade tekniken och nåt möte genom dator gick inte att ha. Men ändå. Med högtalare på mobilen kunde vi ha pratmöte på tre personer. Vi har fått en del att fundera på fram till slutet av januari. En viss oro finns, men jag tror nog att Anna och jag kommer överens. Min sambo är klok och ser ofta saker ur flera perspektiv, medan jag kan vara försiktig i vissa sammanhang och fatta för snabba beslut i andra.

Vi avrundade kvällen med att dela på en cheddarpuck. Till den några kex, Annas äpple- och ingefärsmarmelad och var sitt glas Copertino. Mycket gott av avsluta en kall och mötesrik decemberdag med. Boken på bilden är den jag har fått för recension och den hann jag inte läsa i förrän jag hade gått och lagt mig. Jag är cirka en tredjedel in i boken. Den är bra och får jag bara ro och tid går det bra att läsa. Oron har lagt sig en del, men inte helt. Den påverkar förmågan att läsa. Vinet gjorde i alla fall att jag kunde somna.

Mycket gott på kvällen.

∼ ♦ ∼

Idag var det ännu kallare både inomhus och utomhus.

Natten var kall och lugn tills Lucifer väckte mig vid femtiden i morse och ville ha mat. Bara att masa sig upp. Som tack upptäckte jag nån timme senare, när mobillarmet hade gått igång och jag kommit upp ur sängen för dagen, en spya på den nykemade röllakanmattan i nya Bokrummet. Som tur var var spyan ganska färsk, men jag trampade givetvis i en av klickarna. Tofflan var bara att torka av, men mattan fick jag gnussa med torky och diskmedel. Jag tror att jag fick bort fläckarna. Ryggen gjorde sig påmind när jag torkade spya och tumleden likaså. Det blev Linnex.

I köket var det inte ens 20 grader, men ute var det kallare än minus tolv. Jag packade på mig flera lager, precis som igår. Det funkar när jag rör på mig, men på jobbet börjar jag alltid frysa efter ett par timmar. När jag kommer dit är jag varm och plockar av mig lager för lager. Under förmiddagen åker sen lager på lager på igen.

Dagens lunch blev en repris på gårdagen, men i sällskap av min bok på gång. Och desserten tog jag med mig upp för att komplettera övriga tillbehör jag behöver för att klara att jobba eftermiddag.

Repris på gårdagens lunch.

Dessert och tillbehör för att klara eftermiddagen.

Jag ger upp.

I eftermiddag hade jag planerat in att ta friskvårdstimme och gå och simma. Det kändes som om det skulle vara väldigt skönt i kylan. Så fick jag meddelande om att mina terminalglasögon var klara att hämtas, vilket jag försökte göra på vägen hem innan jag grabbade med mig badkläderna. Försökte, var ordet. Tomhänt gick jag från optikern, som var för brutal. När jag provade de brillorna och optikern skulle justera dem tog h*n i för hårt och ena skalmen gick av. Nu har jag blivit lovad ett par nya brillor om en vecka. Vi får se på det… Doktorn skulle ringa idag, men klanten ringde på fel telefonnummer så samtalet kom aldrig fram när jag var på jobbet. Han hade visst inte fått sköterskans meddelande… Så ringde han i alla fall när jag hade jobbat hemifrån en stund och var på väg att stänga ner för att gå och simma. Doktorn lovade att jaga provsvar från Sjukstugan i Backen under morgondagen efter att jag hade berättat att jag fått mer ont och att ytterligare ett finger var drabbat. Just nu vet jag inget mer om nervundersökningen. Sååå irriterande. Men förhoppningsvis hör doktorn av sig, kanske redan i morrn, för han fick – och jag hörde at han antecknade! – mitt nummer till jobbtelefonen också. Fast jag vet inte, jag… Doktorer är ju inte så pålitliga.

Simningen då? Jo, jag slog rekord, men inte så mycket som jag hade hoppats på eftersom jag som vanligt fick kramp. Hade jag inte fått det så hade jag orkat simma 30 längder, mitt mål för den här hösten. Nu blev det ”bara” 29.

Rekord idag, 29 längder.

I kväll tvättar jag, men det är oklart var jag ska hänga tvätten. Jag har ingen lust att hänga mina underkläder på tork för allmänt påseende. Vi får dessutom en gäst i morrn som ska stanna hela helgen. Då har vi två av Annas barn (vuxna) boende hos oss. Förhoppningsvis kan de dela rum, för nåt gästrum har vi inte, tyvärr.

∼ ♦ ∼

Idag har den vän jag har känt längst i livet, vännen FEM, fyllt år hela dan. (Vi har känt varandra i 52 år.) Jag hann gratta per sms i morse, men senare i helgen ska jag ringa och gratta i efterskott.

Finske Pinnen och FEM när vi sågs i oktober. Det är damen till höger på bilden som fyller år idag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.