Tisdag kväll den 23 juni och onsdagen den 24 juni 2026: Inga måsten, just some stuff because I’m worth it

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, igår kväll hade jag inga direkta måsten…

…mer än att jag ville läsa ut boken om mrs Papadakis och publicera recensionen om den. Boken berörde mig, precis som alla böcker av författaren Florence Wetzel, men den är inte hennes bästa bok. (Mer om detta i recensionen, förstås!) Bokbytet gick till en bok av Uppsalaförfattaren Carina Burman som jag hittade second hand på Helping Hand. Där kan man göra fynd! Det visade sig att detta är andra delen i en serie om en svenska som är ”författarinna” och även privatdetektiv i 1850-talets Rom. En kan säga att Euthanasia Bondeson är en en föregångare till författarens karaktär Florence ”Florrie” Granat som 100 år senare befinner sig i Rom och ägnar sig åt mordgåtor. Florrie är visserligen inte författare, men litteraturkritiker. Det ska bli spännande att läsa den här boken som är ungefär 20 år äldre än serien om Florrie.


Tisdagskvällen avslutade jag med
att se nästa avsnitt av Patience. Roligare än så blev det inte.

∼ ♦ ∼

Frukost i vitt och rött

I natt regnade det igen, men den mulna morgonen var trots det varmare än gårdagens. Jag vaknade och mådde illa som vanligt, tog en dusch och åt fil med bär. Frukosten gick i vitt och rött – vit Hopptikisse, vit titel på boken, röda bär och rött möblemang. Till största delen oplanerad färgmatchning.

Onsdagsfrukost med röda bär i filen Hopptisarna och Vit som marmor

Frukost i vitt och rött, mestadels.


Promenaden upp till jobbet gick långsamt, tyckte jag.
Sen visade det sig att jag hade gått snabbare än vanligt. Kanske berodde det på att det är mindre trafik och färre människor ute. Den enda bekantingen jag såg var en före detta granne, men den grannen såg inte mig.

∼ ♦ ∼

Bajamajor i trädgården och mera böcker till mig

Vid Barockträdgården förbereds för en konsert i morrn, så inte heller idag kunde jag fota den nya trappan. Jag tog en bild inåt trädgården. De utställda bajamajorna inför konserten gav inget vidare intryck.

Så jag vände mig om och fotade trappan upp till Uppsala slott. Den är också rätt ny. Slottet är rosa och otroligt vackert i sol. Idag stod det mot en mörk bakgrund – moln.


På jobbet var jag ensam ett bra tag
så jag hann svara på några mejl i lugn och ro, göra några bokningar, skriva lite och diskutera med en översättare. Ett enda möte skulle jag ha idag, så jag tänkte att jag kanske kunde lämna tidigare. Det kunde jag inte, men det var ganska skönt att orka göra ett ärende igår så jag hoppades orka göra ett även idag – vilket jag gjorde! Men först jobbade jag, åt lunch vid skrivbordet och jobbade lite till…

Skrivbordslunch macka o ägg kexchoklad Heja heja oc boken Vit som mamor

Skrivbordslunch med Vit som marmor och Heja heja-choklad.


För att pigga upp mig idag igen
nätshoppade jag tre böcker hos Bokus på lunchen. Det var tio procents rabatt, så… Leveranstiden är dock ganska lång, vilket säkert är priset för rabatten. Nåja, sommaren – och semestern – är lång(a). Paketet från AdLibris är dock skickat idag, tyvärr till Instabox så jag får hämta det själv. Den här gången blev det Camilla Grebes bok Älskaren från huvudkontoret, Robert Holtoms bok A morbid passion och Geir Tangens bok Död mans tango.

Because I’m worth it!

∼ ♦ ∼

Det kommer mera…

En prosecco en riesling sex starköl

Drycker att kylas i värmen.

Joråsaaatte… Tidigare gick jag inte från jobbet, men jag hade ork att utföra ett ärende på hemvägen idag igen. Den här gången var det Systembolaget i Kvarnen, som öppnade igen i måndags efter vattenskadan, som fick ett besök. Jag köpte en flaska P. Lex Prosecco, en flaska riesling från Moldavien och sex starköl. En måste ju se till att ha kalla drycker hemma när det är så här varmt. Proseccon är torr, medan rieslingvinet är halvtorrt. Därför skyndade jag mig hem  och stoppade flaskorna och ölen i kylen. Nej då, oroa dig inte, kära dagbok, jag sprang inte i värmen. Jag springer aldrig.

Vad ryggsäcken vägde vet jag inte, men jag kan bära rätt mycket på axlarna. Det är bara det att i morron på hemvägen måste jag in på Korgtassen och köpa nåt ätbart, till exempel bröd och lite mer, så då hade det blivit för mycket om jag skulle bära dryck också.

∼ ♦ ∼

Kvällskräm

Det blev samma kvällsmat som de senaste kvällarna, det vill säga rabarberkräm med mjölk och mackor. Det funkar så bra i värmen.

Kvällsmat med Hopptisarna Vit som marmor mackor o rabarberkräm

Tofflisk kvällsmat med rabarberkräm och mjölk i skålen, mackor på assietten, Hopptisarna och Vit marmor.


Nåt annat krämande blir det inte här i afton
utan jag hänger väl över min bok på gång. Jag har faktiskt inga måsten alls den här kvällen. När det är så här varmt måste en vara försiktig. Jag vet inte ens om jag ska dammsuga till/i helgen, vilket behövs, egentligen. Bädda rent ska jag däremot göra och tvätta, men det kan jag fixa på fredag när jag sitter hemma och jobbar.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Om man ska skam- och/eller skuldbelägga nån som INTE har satt trivselregler, men som tycker att de bör följas av olika skäl, kanske man kan göra det liiite diskret och inte så att den skam-/skuldbelagda hör. Ni sjönk som stenar i min aktning.

Stenar på Väderkvarnsgatan

Sjunkna stenar..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Mrs. Papadakis. A novel of Crete and Choices

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Florence Wetzels bok Mrs Papadakis A novel of Crete and ChoicesI ett läge i livet när jag inte har nån större lust att arbeta gratis 
bestämde jag mig ändå för att tacka ja till ett recensionsuppdrag. Läsa böcker gillar jag ju och jag har läst flera av författaren Florence Wetzels böcker. De senaste åren har hon redigerat några av sina tidigare utgivna böcker. Jag hade svårt att tacka nej till att läsa och recensera hennes bok Mrs. Papadakis. A novel of Crete and Choices. Även den boken är en editerad utgåva av en tidigare roman. Första utgåvan kom ut 2002.

Amerikanskan Carolyn Papadakis har bott fem år som gift i en fiskeby på Kreta. Hon har gjort allt från mjölkat getter till förvarat bläckfiskar i kylen och skvallrat. Men så börjar hon fundera på om hon ska återvända till USA. En oväntad besökare gör att hennes funderingar djupnar och en ny vänskap drar Carolyn mot riskabla val. Hon måste välja mellan att stanna kvar i det liv hon har skapat eller återvända till det liv hon en gång lämnade.

Som vanligt i en recension börjar jag med utsidan, det vill säga omslaget. Omslaget går i härliga grekiska färger alltså vitt och blått. Men bilden i sig lämnar mig annars ganska oberörd och den lockar inte mig till läsning. Det är nåt intetsägande över illustrationen. Kvinnan och katten saknar ögon, men det gör inte geten och fiskarna. Hmmm… Boken är häftad och tryckt på tunt papper i såväl omslag som inlaga. För mig som gärna fraktar boken jag läser i en ryggsäck är detta praktiskt eftersom den knappt väger nånting. Sidorna är inte kritvita, vilket mina ögon gillar. Däremot gillar mina ögon inte bokstavsgraden – texten är väldigt liten.

Det är underbart att få följa med till Kreta för mig som häckar i en lägenhet i Uppsala. Här har sommaren 2026 just börjat och det är varmt. Författaren låter mig följa med till en enkel by med enkla människor som lever av vad de odlar, vad djuren ger – eller fiske. Nån direkt intellektuell stimulans får inte Carolyn mer än att hon studerar grekiska. Hon och maken Vasilis spelar inte ens schack längre, påminner hon sig om. Efter fem år börjar hon känna att det enkla livet kanske inte räcker. När hon får besök av en vän som har synpunkter på hennes nuvarande liv – både öppna och tysta – försvarar hon livet på Kreta. Men hon är inte oberörd. Två världar, två skilda liv, ställs mot varandra. När nästa besökare, två hippies, dyker upp växer sig Carolyns frihetslängtan ännu större. Som vi dock alla vet har friheten sitt pris.

Jag tycker om att skildringarna av det som händer varvas med brev, mest till Carolyn. Breven tillsammans med samtalen med vännen Elektra gör att Carolyn så småningom kan göra sitt val. Det är ett intressant och lite ovanligt grepp med insprängda brev i boken. Jag förstår verkligen Carolyns dilemma, men i ett av breven får hon rådet att vänta ett år och se om hon känner likadant. (Hade jag haft det där året vid ett tillfälle i livet när livet var mest skit skulle saker och ting kanske ha varit annorlunda. Jag tog ett alldeles för hastigt beslut eftersom mitt beslut påverkade andra.)

Språket är flytande och enkelt och det är få ord och uttryck jag söker betydelsen av – mest för att jag vill lära mig mer engelska.

Men sen kommer berättelse nummer tre i boken, en ganska kaotisk båtresa. För Carolyns och Vasilis del handlar resan om att hitta tillbaka till varandra. Resan för dock med sig helt andra frågor och problem, som till exempel att hitta mat för dagen och vatten.

Det här är en bok som gör att jag får många tankeställare. Till att börja med berörs jag kanske inte så mycket, men när jag går in på det som nästan blir del två i boken är jag fast. Del tre (det är jag som delar in boken i delar!) kunde jag dock ha klarat mig lite utan, den kunde ha utgått. Samtidigt är det den delen av berättelsen som leder till del fyra och själva ”upplösningen”. I den delen ingår även dagboksanteckningar. Jag hade kanske hellre sett att det jag kallar del tre och fyra hade utgått och att författaren gjort ett avslut efter del två. Det blir för många vändningar och ”resor”. Jag förstår att intentionen är att romanen ska hänga ihop som helhet, men den gör inte riktigt det. Det känns som om den här romanen inte är helt färdigskriven och jag tycker att den spretar åt för många håll.

Men… totalt sett har Florence Wetzel ändå åter igen skrivit en bok som jag blir berörd av.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Några andra böcker av Florence Wetzel som jag har läst och recenserat (de hänger inte ihop i någon serie):

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 22 juni och tisdagen den 23 juni 2026: Tagna kragar och hemliga (?) tecken

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, det händer att jag tar mig i kragen…

…såväl den ostrukna som den strukna. Så även igår. Så kom inte och säg att jag inte försöker. Jag försöker att inte känna efter hur meningslöst allt är, men ibland, när jag är utan för mycket stimulans, gör jag det. Då faller jag mestadels ner i det svarta. Sen rycker jag upp mig nån dag eller några dar senare. Varför, vet jag inte, för jag har inte mer att leva för plötsligt när några dygn har passerat. Men jag gör det. Jag gjorde det igår. Faktiskt både strök jag och kokade kräm på kvällen samt nätshoppade linser. Och såg Patience på TV4, trots att jag irriterar mig på serien.


Nattsömnen blev ordinär, med två uppvaknanden
och det tredje trekvart innan jag skulle upp. Då vaknade jag igen för att jag mådde illa. Undras om jag är gravid… Kan jag inte vara, jag har varken haft sex eller den helige ande hos mig, inte heller har jag plats för nån bebis i magen. Den är tömd på livmoder sen länge.

Men upp kom jag, in i duschen och sen till köksbordet för att tvinga i mig frukost, hälla i mig kaffe, ta medicin och läsa om mrs Papadakis. Hopptisarna var med som alltid. Vad gjorde jag utan mina trägubbar?

Tisdagsfrukost med Hopptisarna mrs Papadakis fil med bär

Tisdagsfrukost med mina trogna trägubbar och mrs Papadakis.

∼ ♦ ∼

Skönare luft och tyst på jobbet

Regndroppar i Fyrisån

Regnet gjorde knappt min tröja blöt.

Det hade regnat i natt och luften var mycket skönare än på länge. Solen tittade fram, men när jag skulle gå till jobbet fick jag packa ner solbrillorna eftersom det mulnade på. Jag hann inte gå många steg förrän det kom några droppar. Det var verkligen långt ifrån värsta skuren, jag blev knappt blöt på tröjan. Lite skönt och svalkande var det i stället. Gatorna och trottoarerna var ganska tomma i morse. Som vanligt försökte två bilister svänga in på den avstängda Nedre Slottsgatan. Asså, ser inte folk vägskyltar eller begriper de dem inte??? Körkort i cornflakespaketet???

På jobbet var det väldigt tomt och tyst till att börja med, precis som igår. Sen är det lustiga att flera som kommer sent också ofta går tidigt. Jag kom tidigt igår och gick tidigt. Eller åkte bil tidigt. Vi lämnade huset strax efter klockan 15. Men… jag satte mig vid jobbdatorn hemma och jobbade minst en timme till.

∼ ♦ ∼

Strömavbrott, nätkrångel och godare smoothie

Jag inledde arbetsdan med att göra några inbjudningar till möten och en till lunch samt byta en bildpuff på startsidan. Jag hann precis göra detta när det blev både strömavbrott och nätkrångel. Ett möte hade jag idag och det var morgonmötet. Det ser likadant ut den närmaste tiden. Ett par möten har jag lagt i samband med lunch. Det brukar vara smidigare att få med folk då.

Idag åt jag dock lunch vid skrivbordet som vanligt. Till förmiddagsfikat hade jag klämt en smoothie igen, en annan smak än igår. Och jag kan säga att mango- och passionsfruktsmoothien var betydligt godare än äpple- och ingefärsditon jag drack igår. Dessutom släppte illamåendet snabbare idag. Det gjorde att jag kunde mumsa på och njuta av min kexchoklad till lunchdessert bättre idag. Precis innan lunch träffade jag på en arbetskamrat från min första tid på universitetet. Det var riktigt roligt att få en pratstund och jag struntade i att min varma choklad blev kall. (Ja alltså, jag dricker var choklad till lunchen för att min arbetsplats är så kall och jag behöver värma händerna.)


Jag läste som vanligt under min lunch.
Nu måste jag se till att läsa ut boken om mrs Papadakis! Det får bli kvällens aktivitet.

Eftermiddagen blev seg, men jag klarade av att få iväg en text på översättning. Tjoho! När klockan var en så där tio, kvart över 16 loggade jag ut och gick hem.

∼ ♦ ∼

Presenter jag unnar mig

Smith o co duschtvål

En present till mig själv.

För att pigga upp mig bestämde jag mig för att gå in på Åhléns och införskaffa nån riktigt fin och svindyr duschtvål. Efter mycket om och några men fastnade jag för Smith & cos Smoked suede & Bergamot. Först tyckte jag inte att den doftade så mycket, men när jag kom hem kände jag mer. Och den doftar gott! Svindyr var den inte, jag fick rabatt eftersom jag är medlem. Den ska dock bara användas på helger eller när jag är ledig för det finns arbetskamrater som är överkänsliga mot parfym. I vart fall tyckte jag att jag kunde få ge mig en present.

Utöver det kommer snart linserna jag nätshoppade igår samt ett paket med böcker som jag nätshoppade i torsdags. Det är konstigt att bara unna sig själv och inte köpa presenter åt andra. Det känns lite tomt, onekligen, men samtidigt har jag inget dåligt samvete för att jag unnar mig. Jag kan ju låtsas att det är namnsdagspresenter – jag hade ju en namnsdag i slutet av maj och jag har en i början av juli. När ingen annan firar en får en fira sig själv. Notera att dagens present inte var nån bröllopspresent dagen till trots (se nedan!).

∼ ♦ ∼

Kväll med rabarber, litteratur och törstiga växter

Det mulnade på allt mer när jag gick hem, men nåt regn kom aldrig. Jag var varm efter promenaden och bestämde mig för rabarberkram och mjölk samt mackor till kvällsmat och inget varmt ätbart.

Rabarberkräm m mjölk mackor Hopptisarna o mrs Papadakis

Svalkande rabarberkräm med Hopptisarna och mrs Papadakis.


Jag läste till maten, men jag ska fortsätta läsa
i så att det blir bokbyte senare, hoppas jag. Tidigare idag bestämde jag mig för vilken bok jag ska hugga tag i härnäst. Några andra måsten har jag inte i afton mer än att jag nog bör vattna krukväxterna. De verkar törstiga.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Tecken betyder nåt. Det kan vara vårdtecken (idag kunde det ha varit min trettioförsta bröllopsdag), vårtecken, teckenspråkstecken… eller som på trottoaren vid ena sidan om cykelbanan på S:t Persgatan: skrivtecken. Jag gissar att de olika färgerna dessutom har en viss betydelse. Men exakt vad tecknen står för har jag ingen jävla aning om…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 22 juni 2026: Lycklig i Uppsala?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, en hemsk natt….

Jag säger inte mer än att jag nog bara har varit lycklig i Uppsala korta perioder. I går kväll kunde jag först inte somna (hade världens ångest). Sen hade jag svårt att vakna i morse för nån gång under natten lyckades jag trots allt somna. Och så illamående på det. Jag tänkte att lite svalkande fil med fräscha bär skulle lindra. Det gjorde det inte. Kanske frisk luft?

Frukostfil med bär Hopptisarna Mrs Papadakis

Svalkande fil med fräscha bär till frukost i sällskap med Hopptisarna och mrs Papadakis.

∼ ♦ ∼

Fler hotell i Uppsala

Det var en solig och varm junimorgon. Temperaturen låg på 15 grader när jag gick hemifrån, men solen värmde bra i nacken när jag gick. Jag passerade, som alltid den tråkiga väg jag måste gå till jobbet, Sivia torg. Det där torget i Uppsala där man hastigt rev alla byggnader, som mest inrymde bostäder och affärer, och sen bara lämnade som en stor jävla bombkrater. Tills i år. Nu har man börjat bygga nåt där. Det har pålats. Det sägs att det ska bli ytterligare ett hotell. Trist. Det finns väl massor av hotell i Uppsala. Värre är det med Motala, där jag har glott efter ett boende några dygn i sommar. En tänkbar kort resa för att klappa på graven och sätta dit fräscha blommor på årsdagen av pappas bortgång. Jag hittade noll och intet. Vill jag dit får jag antingen åka tur och retur över dan eller sova i bilen. Frågan är om jag orkar nåt av det med tanke på måendet just nu.

Bygget på Sivia torg

Det byggs på Sivia torg…

∼ ♦ ∼

Klimat ute – och inne

Jag tog mig upp till jobbet i alla fall. Även om det är uppför är det ju aningen svalare på morgonen när en ska dit än hem, på eftermiddagen, så här års. Vi har också kallt på jobbet. Det händer att jag går ut för att värma mig ibland. Men jag hade med mig min nytvättade svarta hoodie, den som sjunger på sista versen hos mig som ägare nummer tre (3). Utomhus steg i vart fall värmen under promenaden. Över slottet flög ett plan. Och så fattar inte en del varför klimatet är som det är. Sluta flyg så förbannat! Om du skiter i dig själv, tänk på dina barn eller barnbarn åtminstone, du som har några.

Sol bakom träd flygplansspår på blå himmel

Klimatet…

∼ ♦ ∼

Äcklig dryck, men lunch med god dessert

På skrivbordet låg fredagsgodis från L. Det behövdes för jag hade saker att ta tag i idag. Bara det att jobbdatorn satte igång med uppdateringar igen och det tog längre tid än vanligt innan jag kom igång. Jag tankade Stora A på råd och dåd inför en text jag ska skriva till externwebben. Det är svårt för mig när det inte finns nedtecknade rutiner och riktlinjer – jag har ju mest jobbat med intranätet tidigare. Stora A är en klippa på det viset! Och jag är så osäker och rädd att göra fel att jag hade missat att texten jag skulle skriva bara var att förbereda. Den ska inte publiceras förrän i augusti. Detta borde ha lugnat mig och mitt illamående, men jag köpte en äpple- och ingefärsdryck till förmiddagsfikat ändå. Ingefära stävjar nämligen illamående. Drycken var så jävla äcklig. Den borde ha varit nyttig och hälsosam också, fast inte botade den mitt illamående.


Jag försökte jobba med min text samt deltog i två möten.
Plötsligt var det lunchdags. När jag köpte den äckligt nyttiga drycken köpte jag också en macka och ett kokt ägg till lunch. Desserten blev fredagsgodiset från L. Allt intogs i sällskap av mrs Papadakis vid skrivbordet.

Skrivbordslunch med mrs Papadakis och dessert

Idag skrivbordslunch med dessert.


Jag fick ett textutkast klart under dagen, alltid något.
Några mejlsvar fick jag däremot inte. Det kan vara så att dessa kommer först efter semestern. Nåja, jag får vara glad att jag hittills har två klara och två oklara artiklar på gång.

Idag fick jag skjuts hem i U-bilen och det var välkommet i hettan. Men innan jag lämnade huset sa jag hej då till arbetskamraten T som efter sommaren kan kalla sig pensionär. Jag har haft sånt gott utbyte och fått sån kompetent hjälp av T att jag ser det som omöjligt att en ny person ska fylla T-skorna. Om allt går enligt ledningens plan ska en efterträdare börja arbeta i september.

∼ ♦ ∼

Hemma bäst?

Inte vet jag, men är hemma bäst? När jag kom hem kunde jag i vart fall öppna korsdrag och hoppa i ett par shorts. Sen satte jag mig vid jobbdatorn en dryg timme och jobbade vidare.

Till kvällsmat serverade jag mig rabarberkräm med mjölk och mackor. Det passade bra i värmen. Det mulnade visserligen på, men det var fortfarande varmt. I morrn och på onsdag kan det komma en skvätt regn. Den kommande helgen, däremot, har temperaturer över 30 grader, enligt väderappens prognos. Ja ja, jag får väl grilla kycklingkorv nån kväll till kvällsmat, det går snabbt, och sen har jag gazpacho ifall det blir riktigt hett. I frysen finns också en del ätbart. Jag tog faktiskt fram den sista påsen Uppsalarabarber, för jag tänkte att den tinar i värmen och att koka kräm går snabbt. Nästa vecka är restaurangen på jobbet stängd, så då måste jag ta med lunch. Jag har intentionen att boka in ett par luncher på lokal den veckan för att slippa släpa med mig nåt att äta i ryggan, men också för att det är lugnare på jobbet och man har mer tid att gå iväg.


I kväll ska jag försöka att inte halka ner i det svarta.
Det har känts bättre idag, men det är väl för att jag har haft nåt att göra, jag har jobbat. Det är när jag inte har nåt att göra, när jag inte jobbar, som det blir tungt. I vart fall läser jag och kanske hittar jag nåt på TV att se på. Men jag tänkte också bita ihop och ta tag i strykhögen. Då får mina händer sysselsätta sig med nåt. Det gör mig inte lycklig, fast det gör mig lite nöjd.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Uppsala är den fjärde lyckligaste staden – i världen. I alla fall enligt 2026 Happy City Index som för sjätte året i rad undersöker detta. Listan över lyckliga städer har presenterades i det brittiska parlamentet. Lyckligare städer än Uppsala är Köpenhamn, Helsingfors och Genève. Uppenbarligen har ingen frågat mig. Och det är väl tur. Rankningslistor är viktiga, har jag förstått. Jag skrattar och försöker verkligen passa in.

Bitmoji Tofflan med skrattande och bajssemojis

Lycklig i Uppsala?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 21 juni 2026: Jag vänder mig bara om och går därifrån

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, storhelgshelvetet går mot sitt slut…

Rött hjärta på kullerstenarDet finns ingen annandag midsommar, tack och lov! Jag har dessvärre överlevt. Varför kan jag inte få dö när jag inte har nåt att leva för? Dessa storhelger blir såna bevis på min värdelöshet. Tystnaden runt mig är total. Och nej. Jag räknar inte knäppa meddelanden från somliga som inte förstår sin skuld i vår relation. Fast jag vet också att människor har mycket svårt att säga förlåt. Jag själv är inkluderad i den skaran och jag gör ofta fel. Ibland försöker jag be om ursäkt. Ibland är det man har gjort mot andra människor oförlåtligt. Då får man släppa taget och gå vidare.

Jag vill tro att andra är mycket lyckligare nu och har ett bättre liv omgiven av en klan som älskar. För egen del förbannar jag min svaghet. Trots alla år jag tränade på ensamhet är det fan omöjligt att må bra nu. För den här ensamheten är inte självvald helt och hållet även om jag är skyldig till den. Skuld… Även jag har en skuld, flera skulder. Tolka därför inte min tystnad som att jag kastar sten. Den första stenen kommer inte från mig, jag är inte skuldfri. Jag vänder mig bara om och går därifrån.

∼ ♦ ∼

Mitt sätt att resa

Mrs Papadakis o kaffe på sängen

Jag reste till Kreta i morse.

Givetvis vaknade jag tidigt idag, det var ju söndag och ledig dag. Ytterligare två veckor ska jag arbeta och jag har ett par texter kvar att skriva. Kan jag göra dem klara före semestern vore det bra. Men det är som att jobba i lim numera. Av olika skäl. Inre och yttre motstånd mot att göra sånt jag kanske inte vill eller kan. Eller… kan… Vissa saker kan jag, jag bara tycker… etc etc.

Jag fixade mig kaffe på sängen som vanligt i morse. Grabbade sen tag i den senaste boken jag fått för recension, Mrs. Papadakis. A novel of Crete and Choices. Mitt sätt att resa. Nu är jag alltså på Kreta. Jag hoppas att boken inte bara ger mig stimulans och en stunds oavlönat arbete. Jag vill gärna tro att den ger mig nåt att fundera över. Choices… Val… Inte vet jag om jag har så många alternativ längre.

∼ ♦ ∼

Varken oväder eller strykning

Ask med tre bitar stekt kalkon

Tre bitar stekt kalkon på tining till söndagsmiddag.

Det blev varken oväder eller strykning igår. En kort regnskur och väldigt kvavt. Inte mer. Och strykningen återstår. Den kan jag ta en regnig dag, kanske. Idag har det varit mulet, men fortsatt kvavt. Jag behövde åka en sväng med bilen och köpa mjölk, främst. Det var det enda. Ur frysen tog jag fram en ask med tre bitar stekt kalkon till söndagsmiddag. Jobbryggan började jag packa tidigt och veckans medicin fördelade jag i morse medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart. Jag behövde hämta ut mer medicin, noterade jag. Antingen skulle jag göra det idag eller skita i det. Kanske till veckan… Eller..?

Tog en dusch eftersom jag var varm innan jag satte mig vid frukostbordet. Sen bäddade jag, avrundade här och åkte ner till garaget.

Söndagsfrukost med Hopptisarna mrs Papadakis rostat bröd fil med bär

Söndagsfrukost med mina älskade trägubbar och mrs Papadakis.

∼ ♦ ∼

Utflykt och inflykt

Kaffe mjölk fotkräm medicin marmelad vitlök lök jordgubbar

Mediciner och kaffe och jordgubbar till bra pris köpte jag idag.

Nej, jag vill inte lämna mitt hem, men ibland måste jag. Idag behövde åka en sväng för bilbatteriets skull och så behövde jag köpa mjölk, som sagt. Och när jag ändå var på City Gross hittade jag kaffe och jordgubbar till bra pris också. Och när jag ändå var i Gränby norra köpstad gick jag in på apoteket. Det var några receptfria varor som höll på att ta slut, så dem köpte jag. Sen var det mediciner. Jag fick hämta ut betablockerare och rytmstabiliserare, men inte den blodförtunnande. Först på onsdag kan jag köpa den blodförtunnande om jag vill ha den inom högkostnadsskyddet. Det vill jag. Den är svindyr. Dumt av mig att inte kolla, men det får bli ett besök på apoteket i Kvarnen i veckan. Det är ingen kris.

Både på apoteket och livsmedelsaffären fick jag stå ut med att se nakna kroppsdelar som håriga ben och överkroppar som knappt doldes av shorts respektive linnen. Va fan, kan inte folk klä på sig lite när de ska gå bland mat? Det är äckligt! För egen del letade jag fram ett par shorts att ha hemma enbart. Knappt ens på min balkong. Jag vill inte sitta på balkongen av flera skäl:

  • där är för hett
  • jag ska inte sitta i direkt solsken på grund av medicinerna
  • där är för blåsigt
  • där är omysigt
  • jag vill inte visa hur ensam jag är

Så jag la mig på soffan i vardagsrummet och försökte läsa en stund innan jag satte mig vid datorn för att skriva det här och göra lite annat.

∼ ♦ ∼

Foooood! Och gott vin

Idag åt jag söndagsmiddag lite tidigare än vanligt. Jag drack ett glas rött till, ett vin från Apulien. Jo jag öppnade en flaska redan igår när jag skulle se de två sista avsnitten av Konspirationen. (Vad ska jag nu titta på???) Middagen bestod av rester från frysen, stekt kalkon, samt klyftpotatis. Till dessert intog jag kaffe och helgens andra Noisette. Allt var gott och jag blev riktigt mätt. Kanske jag klarar mig på bara kaffe till kvällskaffet..?

Det återstår ännu några timmar av helgen. Timmar som jag givetvis inte har några planer för. Kanske läser jag lite till, kanske letar jag upp en ny serie att glo på. Jag skulle vilja ta en promenad, men det vill jag inte göra ensam när ”alla andra” går minst i par.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Inte vet jag men… Jag bara vänder mig om och går. Härifrån.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Midsommardagen 2026: Som igår, nästan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, jag överlevde midsommarafton…

Sopor i hallen

Sopberg redo att bäras ut till soprummet.

Nä. Jag söp inte ner mig igår. Jag drack tre snapsar och en starköl till maten, lite senare, till Tyst vittne och Konspirationen, ett glas rött. Sov ganska bra i natt, men framåt morgonen drömde jag nåt som gjorde mig ledsen. Jag tycker inte om att gråta. Det har alltid varit en rädsla hos mig att jag inte ska kunna sluta gråta om jag väl börjar. Så numera gråter jag uppenbarligen i sömnen. När jag vaknade var kudden våt.

Jag ville inte ens vakna, men det gjorde jag. Det utdragna döendet är plågsamt, skrev jag igår. För var dag som går blir det värre. Jag försöker hålla mig på fötterna så länge jag har några måsten. Utan jobbet, till exempel, skulle min tillvaro kollapsa helt. Dagens måste var att gå ut med soporna. Det kändes… oöverstigligt. Men innan jag satte mig ner för att börja skriva det här hade jag i alla fall samlat ihop ett sopberg i hallen.

Glädje och stimulans gav mig i alla fall Innan natten tar oss, boken jag läste. I morse när jag började läsa var jag knappt halvvägs. Med gott, svart kaffe till hade jag läst 65 procent.


Utanför sovrumsfönstret blåste det rejält.
Idag har det aviserats ett hejdundrande åskväder och regn. Blir det åska måste jag hastigt stänga ner datorn. Morgonen var redan tidigt varm, hela 25 grader. Jag har gardinerna åt solsidan fördragna hela dan och lyckas på så vis stänga ute värmen. Lägenheten har en behaglig temperatur, inte hemsk som mina tidigare hem i tegelhus. Jag borde ut och köra en sväng med bilen, men eftersom det skulle bli oväder struntade jag i det. I stället skulle jag ha kunnat ta tag i min strykhög som växte rejält efter torsdagskvällens tvätt. Men innan några som helst måsten skulle utföras tog jag en dusch och åt frukost.

Midsommardagsfrukost med rabarberkräm rostat bröd Hopptisarna o Innan natten tar oss

Midsommardagsfrukost med Hopptisarna och Innan natten tar oss.


När jag var ute med soporna kunde jag konstatera
att var väldigt kvavt ute. Ovädret närmade sig.

Jag bäddade och slog mig ner i fåtöljen för att läsa.

∼ ♦ ∼

Bokbyte

Det finns väl inget bättre sällskap än en riktigt spännande bok? Tyvärr läste jag ut Innan natten tar oss i eftermiddags. Helvete så bra! De böcker jag läser härnäst lär kännas bleka i jämförelse. Men en bok på gång måste jag alltid ha. Valet föll på Mrs. Papadakis. A novel of Crete and Choices. Dess författare Florence Wetzel har skrivit flera böcker, men de senaste åren tycks hon ha ägnat sig åt att editera tidigare utgåvor. Den här boken är inget undantag. Första utgåvan kom ut 2002 redan. Jag fick den andra utgåvan för recension.

Böckerna Innan natten tar oss och Mrs Papadakis

Bokbyte från en spännande 1970-talsroman som utspelar sig i en fiktiv svensk ort till en bok om en amerikansk kvinna på Kreta och hennes val.


Utanför fönstren mulnade det på
och det blev ännu mer kvavt…

∼ ♦ ∼

Äta lite

Precis som igår åt jag lite tidigare så att alkoholen inte skulle krocka med kvällsmedicinen för mycket. Det blev rester från igår. Och nej. Jag klagar inte. Jag älskar sill och även jordgubbar. Tre snapsar och en starköl tog jag till maten.

Efter maten gjorde jag också som igår, det vill säga vilade en stund. Igår sov jag ett par timmar på soffan, idag blev det inte lika länge, bara en timme. Jag vaknade till kvällskaffet. Och till det hade jag sparat helgens första Noisette.

Noisette på glasfat med silvertårtgaffel

Helgens första Noisette framtagen till kvällskaffet.


Regnet kom vid 17-tiden som stänk på fönstren.
Det blåste upp rejält. Och sen..? Jag håller mig inomhus. I morrn ska jag ge mig ut. Jag har ont i vänsterfoten.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Även hortensian i sovrummet har knoppar!  Den fick jag av Anna när hon var och hälsade på här på Saint Ollie första gången. Förra året blommade den inte alls och såg ut som om den höll på att dö. Nu verkar den komma igen. Tänk om jag kunde få lite kraft av den. Tänk om även jag kunde komma igen.

Knoppar i min hortensia

Knoppar i min hortensia.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Innan natten tar oss

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i en ny serie spänningsromaner.



Camilla Grebes bok Innan natten tar ossEn författare som jag tidigare har läst en del böcker av 
är Camilla Grebe, framför allt Siri Bergman-böckerna hon skrev tillsammans med sin syster Åsa Träff. Men så splittrades den författarduon och Camilla Grebe skrev andra serier, både tillsammans med andra författare och på egen hand. Boken Innan natten tar oss är den första delen i serien Sveas döttrar och gavs ut i april 2026. Boken hamnade hos mig i ett paket i postboxen.

Boken börjar i september 1972. Polisen Bettan Hedin återvänder till sitt barndomshem i sörmländska Skevsta, en fiktiv ort, för att begrava sin pappa. Men så inträffar en katastrof som drabbar inte bara Bettan utan också hela Skevsta. Bettan stannar, får ett vikariat som polis och flyttar in hos sin bohemiska storasyster. Så inträffar ett misstänkt dödsfall. Spåren leder bakåt i tiden. Det förflutna är visst allt annat än dött.

Det är inne bland författare som skriver spänningsromaner att låta berättelserna utspela sig på 1900-talet. När även Camilla Grebe hakar på den trenden blir jag först lite tveksam. Men jag ändrar mig. Camilla Grebe backar inte bara till 1970-talet, hon backar av och till längre bakåt i tiden. För bokens dåtid och dess nutid hänger ihop. Vilken tur att just Camilla Grebe skrev den här boken för hon får till det helt lysande medan vissa andra författare inte helt lyckas. Camilla Grebe fastnar nämligen inte i att överösa läsaren med detaljer om 1970-talet.

Den här berättelsen handlar om sorg också, vilket ger den en annan dimension än om det bara skulle ha relationer som bitema. Ett av de tyngre temana är övergrepp. Här finns till och med ett HBTQ-tema och det är fint skildrat.

Men boken är spännande. En fruktansvärt olycka lämnar de efterlevande i stor sorg, även bokens huvudkaraktär Bettan. Så hon stannar kvar och jobbar som polis i byn med mest småbrott. Tills en död man dyker upp. När ytterligare en död person hittas – av Bettan – är det inte längre nåt tvivel om att det handlar om mord. Eller? Och vad är i såna fall motivet? Det är så knepigt att jag inte ens gissar.

Jag hittar ett irriterande språkligt fel som måste ha missats. Jag tror verkligen att bröderna inte slet i nån representant för en folkgrupp (drog jämt) utan att de inte kom överens (drog jämnt). Men… den här boken fick jag inte för recension, så jag ska egentligen inte bry mig. Det enda jag bryr mig om nu är när uppföljaren kommer.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Sveas döttrar-serien:

  1. Innan natten tar oss (läs inlägget ovan!)

Bloggat om boken har bland annat Enligt O och Hyllan gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Midsommarafton 2026: Midsommar utan dåligt samvete och anpassningar, men med sprit, öl, svenska jordgubbar och tre månader gammal grädde

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Det här inlägget är till viss del ironiskt skrivet. Jag tycker inte synd om mig själv, jag är bara trött på människor. Här pratar jag av mig – med mina trägubbar och på min blogg. Passar det inte, så läs för i helvete inte.



Kära dagbok, en storhelg nästan utan måsten…

Hopptisarna med vit midsommarstång av trä på köksbordet

Hopptisarna är redo för midsommar.

Det var vad jag hade som intention för midsommar. Jag behövde inte tänka på nån annan än mig själv. Vidare slapp jag dåligt samvete för att nån satt ensam och tvånget att stressa iväg till nån fest med släkt och/eller vänner. Inte behövde jag anpassa mig vad gäller mat, vare sig vad som ska ätas och när. Eller dryck. Jag hade bestämt mig för att supa ner mig idag och det behöver jag inte vänner till för att göra. Riktiga vänner hade aldrig uppmuntrat detta, nämligen. Känner jag mig själv rätt blir det så att jag inte super ner mig alls. Men jag har möjligheten att välja. Ingen bryr sig.

Min midsommarafton firades i hemmet, i lägenheten. Hopptisarna och midsommarstången stod redan på köksbordet när jag vaknade, men de hade inga som helst krav på mig.

 

Kvällsfika med knasboll Ballerina o Innan natten tar oss

Sånt jag gör för mig själv för att må bättre.

Det fanns några måsten för dagen, de flesta ur ren trevlighetssynpunkt gentemot mig själv. Som att duscha och tvätta håret, borsta tänderna och ta medicin. Hur gärna jag än vill slippa medicinen gör jag det inte en gång till på eget bevåg utan väntar fortfarande på att få diskutera utsättning med min kardiolog. Jag hoppas bara att inga andra organ tar stryk under tiden. Under resans gång. Fast ärligt… Min livsresa går nog mot sitt slut. När det inte finns nåt att leva för dör man sakta inifrån och ut. Detta utdragna döende har pågått i några år nu. Det är mycket plågsamt.

Så det jag kan göra för mig själv för att må bättre korta stunder gör jag. Jag tillåter mig att äta vad jag vill, gärna sötsaker som igår kväll (knasboll och Ballerinakex) och jag läser bra böcker. Just nu läser jag Innan natten tar oss, boken som på ett underligt sätt hamnade i min ägo. Den är jäkligt bra. Den som inte läser böcker måste ha ett ännu torftigare liv än jag.

∼ ♦ ∼

Midsommaraftonsstart

Innan natten tar oss och kaffe på sängen

En jäkla bra bok och svart, gott kaffe på sängen.

I morse vaknade jag först i vanlig vardagstid, det vill säga 5.45. Sen kom jag på att jag kunde sova en timme till innan medicinlarmet gick igång. Det gjorde jag. Sov, alltså. Och till och med efter medicinintaget somnade jag om. Jag vaknade inte ordentligt förrän nån jävla unge hade springtävling. Då var klockan runt 8.30. Det var så nära att jag gick och plingade på, men förhoppningsvis ger sig såväl föräldrar och barn iväg på nåt jävla firande så att tant får lugn och ro. Jag är sen länge botad från svagheten att tycka om barn. Det är annars väldigt tyst här i huset. Nån granne var ut med sopor (ett annat måste jag behöver ta tag i), men förutom det tycks de flesta ha lämnat stan. Perfekt! Då kan jag supa och skråla som jag vill. Fast jag inledde lugnt och försiktigt med läsning och kaffe på sängen.

Midsommarfrukost med rabarberkräm o mjölk Hopptisarna midsommarstång o Innan natten tar oss

Egenkokt rabarberkräm med mjölk till midsommaraftonsfrukost. Familjen och stången är med på bordet.

Lite grann kände jag av vänsterfoten idag liksom vänsterarmen, den senare på grund av att jag alltid håller boken jag läser i den handen liksom mobilen. Men det spelar ingen roll, för jag tänkte inte vifta med armarna, stampa med fötterna eller dansa kring nån jävla stång. Sist jag dansade var det wienervals för mig själv och då sträckte jag mig i ljumsken. Så dansa låter jag bli idag. Motion och idrott är uppenbarligen skadligt. Nån fotbollsfest tänker jag inte heller besöka utan det blir väl fortsatt läsning och kanske, som den vänliga Ms. Hellies, glor jag på nån serie i kväll, brittisk, givetvis.

Men först skulle här ätas. Efter dusch och hårtvätt satte jag mig ren och väldoftande vid köksbordet och åt min egenkokta rabarberkräm med mjölk. Senare blev det sedvanlig midsommarmat enligt mitt tycke – sill och potatis med öl och nubbe och så jordgubbar till avslutning. Jag hade också en bit Västerbottenostpaj att mumsa på samt hårt bröd, ädelost och givetvis kokt ägg med kaviar. Nån lax köpte jag aldrig och några ägghalvor gör jag inte för en person.

∼ ♦ ∼

Midsommaraftonseftermiddag

Läser Innan natten tar oss o äter kexchoklad i hemmauniform på soffan

Midsommaraftonseftermiddagsvila med bok och kexchoklad.

Det blåste som fan ute, men det var hyfsat soligt och runt 22 grader på eftermiddagen. Det sket jag fullständigt i. Vädret, alltså. Jag la mig på soffan och läste och åt en kexchoklad. Iförd hemmauniform, dessutom. För även den här midsommaraftonen slapp jag köpa en ny skjorta och klä upp mig i den. Jag har mina skönaste hemmauniformsbyxor på och en Adidastischa som måste vara minst 15 år gammal.

Okejrå, jag hade vikt ren och torr tvätt innan, men sen fanns inte så många måsten kvar mer än att koka potatis, duka fram mat och diska. Ja tyvärr måste man diska när man har ätit sill. Men på midsommaraftonens eftermiddag… Då vilade jag mest.

∼ ♦ ∼

Midsommaraftonsafton

Det var väl nånstans mellan eftermiddag och afton som jag satte igång med maten. Först hade jag en sms-dialog med den enda person som har hört av sig idag (jag räknar inte gillamarkeringar och kommentarer på bloggen). Sen kokade jag potatis och ägg, ställde fram sillar med tillbehör och dukade med mammas och pappas silverbestick och mormors och morfars porslin. Mormor och morfar är alltid närmare mig kring midsommar, för min mormor fyllde år kring midsommar, på David-dagen. Kanske hade min son fått namnet David om det varit aktuellt. Det var det inte.


Som vanligt hade jag köpt alldeles för mycket mat,
så i stället för att äta kalkon i morrn får det bli… sill och potatis. Mycket troligt blir det även det som serveras på annandag midsommar. (Det finns även sprit och öl kvar, jag har ännu inte lyckats supa ner mig.) Här slängs ingen mat om den inte är möglig. Ta en sån sak som sprejgrädden, till exempel. Bäst före-datumet var i slutet av mars. Nu är vi nästan i slutet av juni och grädden smakade helt OK. För jordgubbar ska helst serveras med mjölk och ovispad grädde. Ett paket ovispad grädde kändes slösigt att köpa, så det fick bli sprejversionen.

∼ ♦ ∼

Ridå?

Efter middagen blev det ridå. Fast bara en liten stund. Jag behövde vila efter mat och disk. Somnade faktiskt på soffan. Det var riktigt skönt. Därefter var det dags att tänka på kvällskaffe och nåt till det. Jag plockade fram lite av varje. Vem vet vad jag är sugen att tugga på och kvällen är lång.

Innan natten tar oss schweizernöt knasboll Ballerina och gula snablar

Nåt gott att tugga på till kvällskaffet och resten av midsommaraftonen.

I vart fall ska jag se säsongsavslutningen av Tyst vittne och kanske nåt mer avsnitt av Konspirationen. Om inte annat har jag en bra bok att läsa.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det midsommardagen och lördag. Jag har inga planer eller måsten för den dan heller, jag behöver inte anpassa mig, jag har inget dåligt samvete. Hoppas att du som har läst ända hit inte heller har behövt anpassa dig eller har nåt dåligt samvete. Och skulle du ha ett dåligt samvete… Tja, då finns det kanske fog för det. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 18 juni 2026: Som vanligt och inte som vanligt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, förvånad…

UKK mulen junimorgon

Mulen morgon dan före midsommar.

I morse vaknade jag upp till en mulen morgon. Det trodde jag inte. Jag trodde att midsommarhelgen, som för många tycks ha börjat idag eftersom de har tagit ledigt, skulle bli solig och varm. Sommaridyll med familj och vänner. Nåja vi får se. Midsommarafton är ju först i morrn och det här oberäkneliga vädret hinner svänga om. För min del spelar vädret ingen som helst roll. Jag ska äta min midsommarsill och dricka snaps vid köksbordet – precis som vanligt. Kanske att jag till och med skippar snapsvisorna i år och läser en bok – precis som vid en vanlig middag. Jag har tagit fram den lilla midsommarstången i trä, mammas träljusstakar och en sommarlöpare till köksbordet. Men jag vet inte varför jag ska låtsas fira när allt jag vill är att det ska vara över. 

∼ ♦ ∼

Vanlig arbetsdag hemifrån

Idag var det en vanlig arbetsdag för mig. Jag var skittrött när jag vaknade, men jag slapp i alla fall gå iväg eftersom jag jobbadepå distans. Efter morgonduschen satte jag mig vid köksbordet och åt min frukostfil med bär och flingor och läste En förtrollande april. Som vanligt. Eller nja. Mina frukostar kan skilja sig åt en del, men vardagsfrukostarna är ganska lika. Och givetvis byts böckerna jag läser ut mot andra när de är utlästa.

Filfrukost m bär o flingor Hopptisarna o En förtrollad april

Filfrukost med bär och flingor och min familj.

 

268 gram frusna rabarber på hushållsvågen

En påse med 268 gram frusna rabarber, enligt min nyaste hushållsapparat.

Bokbyte skulle det bli i kväll och då valde jag en spänningsroman blot til lyst. En av de där två som kom i paketet från Motala, ett plötsligt uppdykande försök till kontakt? Eller vad? Ett pip på min födelsedag två och en halv vecka tidigare hade glatt mig mer. Underligt att skicka nya, fina böcker så där till nån man har avslutat en vänskapsrelation med. Men vad vet jag om skälen till paketet? Jag ville betala. Det fick jag inte. Men ett svek går inte att laga med två böcker eller konstiga bilder på inköpta hushållsapparater. Jag lägger ut en bild här, på min egen blogg. Skickar inte bilden till nån på mitt senaste tillskott i den senare genren: min hushållsvåg. I morse tog jag ut en påse frysta rabarber för att tina så att jag kan koka mer kräm. De vägde 268 gram, enligt nya vågen. Inte så pjåkigt, jag försökte få till påsar med 300 gram till frysen med hjälp av en brevvåg. Det funkade ändå hyfsat. Men brevvågen pensioneras härmed som hushållsvåg.

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn och jobbade. Som vanligt när jag jobbar hemifrån. Jag hade fått ytterligare en översättning och inledde dan med att lägga in den och göra artikel nummer två klar för publicering. Ett enda möte hade jag under dagen, så jag kunde jobba på med andra kommande artiklar. Och uppdateringar. Det är alltid en jädra massa uppdateringar och omstarter…

Prick kl 7 vid jobbdatorn

Prick klockan sju satt jag vid jobbdatorn i morse.

∼ ♦ ∼

Hemifrån en stund

Mitt på dan gick jag hemifrån en stund för att handla. Dels behövde jag ett par småsaker (!) från Korgtassen, dels besökte jag Butiken på hörnet för att köpa Noisette till helgen. Jag blev så glad för jag såg på webbplatsen att Butiken på hörnet inte ska stänga i sommar utan ha öppet måndag – lördag kl. 8.30 – 16. Hurra! Men i morrn på midsommarafton är det förstås stängt, därav mitt besök idag.

Två Noisette från Triller i burk

Två Noisette till midsommardagen och söndag.

 

Fil Pro Viva Tranbärsdryck Trillerpåse korvbröd jordgubbar smörgåstårta i kartong sillar paj sås o kycklingstekkorv

Några småsaker (!) från Korgtassen…

Korgtassen har också öppet hela sommaren och jag tror att Systembolaget öppnar igen på måndag den 22 juni efter fuktskadan. Detta i vart fall enligt Kvarnens webbplats. (Lokalblaskans reporter kollade uppenbarligen inte där innan han skrev sin artikel häromdan, men nu har han uppdaterat artikeltexten på webben.) I vart fall skulle jag köpa smörgåstårta på Korgtassen redan till i kväll, för i morrn blir det ju sill. Och sill skulle jag bara köpa inlagd… Det gjorde jag, men jag köpte också Cevichesill och pepparrot- och gräslökssill samt en bit Västerbottenostpaj… Och jordgubbar för en hundring asken… Ja ja ja, vad gjorde det när jag hade fem procents storköpsrabatt?!

På vägen till Butiken på hörnet träffade jag ett par tidigare grannar och pratade med dem en stund. Inne på butiken pratade jag med trevliga Å. Då borde jag klara tystnaden bra till måndag morron. Givetvis fotade jag tunnebygget också. Nu har det gjutits ett ”golv” över armeringen. Det är roligt att se att det händer saker för varje gång jag fotar, vilket jag försöker göra en gång i veckan.


Nån lunch tog jag inte idag mer än en kexchoklad vid datorn.
Jag bestämde mig i stället för att försöka logga ut redan klockan 15 och äta smörgåstårta tidigare än vanligt. Det spelar ju ingen roll, det är ju inte ens fredag och vanliga smörgåstårtsdagen idag…

∼ ♦ ∼

Efter jobbet

Efter jobbet kokade jag rabarberkräm. Det går hur snabbt som helst och numera behöver jag inte ens kolla receptboken. Krämen ställdes på svalning vid min öppna balkongdörr. Medan krämen svalnade körde jag igång en maskin tvätt.

Nykokt rabarberkräm

Nykokt rabarberkräm på svalning.


Det blev bokbyte också precis som jag trodde. 
Det var inte många sidor kvar att läsa vid frukosten och jag läste de sista medan jag rörde i krämen, ungefär. Bokbytet gick från en nyöversatt över 100 år gammal roman om fyra kvinnor från London som tar en månad på ett slott i Italien till en kriminalroman som utpelar sig 1972 på en mindre ort där det inträffar en katastrof.


Sen tyckte jag att det var dags att nätshoppa några böcker.
Jag hade redan i förväg bestämt vilka. Lina Areklews bok Genom eld, Mattias Edvardssons bok Gravglänta och Faber Pedersens bok Lögner i pocket och Monica Nebelius Lünings bok Synnerliga skäl i inbunden utgåva. Idag blev det AdLibris som jag handlade hos med rabatt från facket. Leveranstiden var dock rätt lång, beräknad leverans nån gång mellan den 26 och den 29 juni. Tur att jag har några böcker på TBR*-hyllan till dess.


En före detta arbetskamrat hörde av sig via mejl
med ett tråkigt besked. Jag fick samla mig en stund innan jag skrev ett svar. Men jag fattar inte hur folk tänker när de lämnar dåliga besked precis inför en helg. Inte alls, uppenbarligen. Ingen medkänsla där, inte.

∼ ♦ ∼

Kvällskvistar

När tvätten var hängd och jag haft en dialog på mejl flera vändor med min före detta arbetskamrat (jag var MYCKET besviken på vissa personer) dukade jag fram smörgåstårtan. Det var en rejäl bit jag hade köpt. Dessvärre hade jag inte så mycket bubbel kvar, ett halv glas, ungefär. Men det räckte. Supa till ordentligt ska jag ju göra i morrn när det blir öl och snaps till sillen. I kväll låg fokus på smörgåstårtbiten och att påbörja Innan natten tar oss.

Smörgåstårta bubbel Hopptisarna och Innan natten tar oss

Smörgåstårta och bubbel en torsdag. Hopptisarna är mycket förvånade.


Och vilka fler kvistar viftar jag med i kväll?
Inte många. Jag är trött, men ändå piggare efter att ha jobbat hemma och inte på jobbet. Samtidigt är det lite tungt med en storhelg som seglar upp i morrn där jag återigen sitter ensam. Som vanligt. Det är lustigt, lite bättre går det år från år med storhelgerna, men helt vänjer jag mig inte. Jag som sa:

”Ingen ska behöva sitta ensam en storhelg

Jo uppenbarligen jag. Bitter som fan. Som jävla vanligt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morse upptäckte jag den, en knopp, i Saint Paulia nummer två i mitt köksfönster. Tänk att nånting trivs hos mig!

Knopp i Saint Paulia nr 2 i köksfönstret juni 2026

En knopp i Saint Paulia nummer två i köksfönstret!

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = hylla med olästa böcker, To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Recension: En förtrollad april

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.


Elizabeth von Arnims bok En förtrollad aprilDet lokala (postadress Almunge) företaget Quadrifolia drivs av ett bokälskade par. Företagets namn är latin och betyder ”med fyra blad”. Det som vanligen avses är ormbär, en giftig skogsblomma. Bland annat ägnar sig paret bakom företaget åt att översätta och ge ut böcker som de tycker ska finnas på svenska. Titlarna de ger ut kan tyckas smala och annorlunda. Därmed inte sagt att det på nåt sätt är dålig litteratur, tvärtom. I maj 2026 fick jag Quadrifolias senast utgivna översatta roman En förtrollad april personligen levererad för recension av en av makarna. Boken skrevs av den brittiskaustraliensiska författaren Elizabeth von Arnim för över 100 år sen, år 1922. Två år senare, 1924, kom boken i svensk översättning av Signe Lyth. Men nu 2026 har Milla Emrén, den andra halvan i paret bakom Quadrifolia, gjort en ny översättning av boken. Boken överräcktes som sagt personligen med ett löfte om att jag skulle bli rejält irriterad på karaktärerna. Först. Det lät förstås otroligt lockande i mina öron.

Romanen The Enchanted April är den mest kända av Elizabeth von Arnims böcker och har titeln En förtrollad april i Milla Emréns översättning. Berättelsen inleds i ett regnigt London en februaridag. Två kvinnor möts på en kvinnoklubb och den ena lyckas få den andra intresserad av att hyra ett slott i Italien efter att ha sett en annons om detta. Men helt enkelt är det inte och nya problem dyker hela tiden upp. Till sist ger de sig iväg för att tillbringa april på det italienska slottet med ytterligare två kvinnor.

Omslaget är i naivistiska laget för att passa inlagan, tycker jag. Jag hade kunnat se nåt mer sobert med guldtryck. Men omslag är omslag och det är inlagan som är det viktigaste. Jag håller med om att de två huvudkaraktärerna är irriterande till att börja med. Samtidigt får man förstå att de är en produkt av sin tid, 1920-talet. De är ju trots allt ganska modiga som hyr ett slott och ger sig iväg, de trotsar till och med sina män… Vid första anblicken kan karaktärerna verka godtrogna och oerfarna, men jag måste säga att de har skinn på näsan och mod i barmarna. Bara det att ge sig iväg till ett främmande land utan att de kan ett ord italienska.

När de sen kommer iväg och på plats i slottet i Italien, tillsammans med ytterligare två kvinnor, sker en märkbar förändring hos de två. Kanske hos alla fyra, men de två senare tillkomna känner jag som läsare inte lika väl. Karaktärsskildringarna är mycket intressanta, men får också ses i ett tidsperspektiv. Man kan reta sig på att deras ytlighet samtidigt som jag tycker att deras förändring är intressant. De är dessutom utan sina män och familjer och tvingas ta beslut och agera på sätt som de kanske inte är helt vana vid eller bekväma med. De lustiga är att samtliga fyra mer eller mindre önskar avskildhet från andra människor. Varför åker de då till ett slott tillsammans där de ska leva med ganska okända människor i en månad?

Så plötsligt kommer två män in i handlingen, den ena en äkta make, den andra ägaren till slottet. Detta ändrar förstås gruppens dynamik. Kvinnornas sätt att vara gentemot männen är intressant att beskåda. Medan kvinnorna mer släpper loss är männen i mitt tycke beräknande. Båda männen har mer eller mindre goda baktankar med sina besök. Det är också en man, en tredje man, som står för det som mest överraskar mig som läsare mot slutet.

Miljöskildringarna av slottet och dess omgivningar är bitvis omfattande. Jag fattar att miljön påverkar de fyra kvinnorna, men det som förändrar dem – eller öppnar dem – är de andra karaktärerna, inte nån förtrollande miljö, enligt mitt tycke.

Det här är en bok jag inte skulle ha köpt för att läsa, så jag är glad att jag fick möjligheten att läsa och recensera den. Det är en mycket underlig bok, en annorlunda roman från ett annorlunda sekel. Lite kärlek, lite komik och lite allvar i ett. Det måste ha varit en utmaning att översätta boken.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Om författaren

Författaren verkar ha varit en spännande person och får här ett litet utrymme sist i recensionen. Hon föddes som Mary Annette Beauchamp i Australien 1866 som brittisk medborgare och dog i USA 1941. Hon skrev flera böcker, de flesta under pseudonymen Elizabeth von Arnim. Genombrottet kom 1898 med boken Elisabeth and her German Garden. För en av sina romaner använde hon pseudonymen Alice Cholmondeley. Några av hennes böcker har blivit översatta till svenska tidigare. Romanen The Enchanted April är den mest kända av hennes verk och den kom ut 1922. År 1924 kom boken ut i svensk översättning med titeln Den förtrollande april.

Hon var gift två gånger, andra gången med Earl Russell, bror till Nobelpristagaren och filosofen Bertrand Russell, fick fem barn och hann också med att vara tillsammans med sci-fiförfattaren H. G. Wells. Och så var hon släkt med novellförfattaren Katherine Mansfield. Slut på föreläsningen.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar