OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, när jag äntligen hade bestämt mig…
…för att sitta på balkongen igår kväll blev jag uppenbarligen lite rädd för några mörka moln. Jag fattar inte, hela mitt liv har varit fullt av mörka moln. Hur mycket jag än försöker och vart jag än tar vägen hänger de över mig. Att säga det är en sak, men att greppa det en annan, fast det är ju faktiskt så att en inte kan slippa undan sig själv. Det är en av de saker som är ett faktum: den enda jag vet att jag ska leva med hela livet är mig själv.
Ja ja, jag satt inomhus igår kväll, men gick ut på balkongen för att ta en nypa luft och njuta av utsikten. Lyfter man blicken, så…
Månen, norra tornet på Uppsala slott och domkyrkotornen… Utsikt från min balkong om jag lyfter blicken.
Vad jag gjorde? Jag läste, förstås, samt hittade en ny brittisk kriminalserie att glo på, Cooper & Fry. Av den senare såg jag två avsnitt (fyra ligger ute på SvT Play, ytterligare fyra kommer), i litteraturens värld blev det bokbyte. Jag lämnade 1852 och Rom för Skåne år 1989. Boken jag läser nu låg i paketet från Adlibris och är första delen i en serie. Tidigare hade jag köpt del två, men nu ville jag läsa seriens böcker i rätt ordning.
Bokbyte från mord i Rom 1852 till skånska mor 1989.
∼ ♦ ∼
Jag blev så jävla förbannad…
Skånska mord och svart kaffe efter lördagsmorgonens brutala väckning av en jävla möhippa.
I morse väcktes jag av medicinlarmet kvart i sju – och lyckades somna om. Därför blev jag så jävla förbannad när jag en timme senare blev väckt av en massa pladder utanför. När det är så här varmt måste en ju sova med öppet fönster och visst vaknar jag ibland mitt i natten av fyllisar på väg till eller från krogen. Men det här i morse… det var en jävla möhippa!!! Vilken ironi att just jag, som inte tror på vare sig giftermål eller kärlek, ska bli väckt av en möhippa. En av dem är på väg att göra sitt livs misstag. Resten av dem gjorde ett stort misstag som väckte björnen (= mig) som sov…
Björnen gav dem onda ögat flera gånger genom sovrumsfönstret. Det hjälpte inte. Nåja, jag fixade kaffe och slog upp boken om skånska mord och läste – medan pladdret fortsatte minst en halvtimme utanför.
Färdigkokt fryst ris på tining till kvällens middag.
Sen klev jag upp och skurade badkaret i rent (!) raseri. Att städa är bra mot såväl tårar som ilska. Det gör inte nån illa utan får tvärt om ett gott resultat. Badkaret blev skinanade rent. Gårdagens tvätt, som bland annat hängde över badkaret, tog jag reda på redan igår kväll, för den var torr då.
Detta med matfrågan beslutade jag lösa med att laga mat i kväll. Ja, inte bästa dan för matlagning, men kycklingkorv Stroganoff går snabbt att göra. Ris hade jag massor färdigkokt och nedfryst, så jag tog fram en påse på tining. Efter att ha skrivit det här kände jag mig riktigt hungrig trots att det inte var middagsdags. Men det var nog dags för frukost. Jag dukade fram några den sista rabarberkrämen och rostade några brödkanter. Hopptisarna var med, givetvis, liksom boken. När jag slog ihop den insåg jag att jag redan hade läst en tredjedel. Och var mindre förbannad rent generellt.
Lördagsfrukost med Hopptisarna och Gravglänta.
∼ ♦ ∼
Lördagslunk
Himlen var blå, termometrarna vågade jag inte titta på. <== rim På solsidan fällde jag alla persienner och drog för alla gardiner. Det stänger ute värmen rätt bra. Men jag behövde göra lite nytta här hemma och inledde med att gå ett varv med dammvippan. Det gjorde mig inte alls svettig, lite trött och varm, bara. Sen tog jag dammsugaren och gick varvet på skuggsidan. Jag trodde att det skulle vara skönt att duscha efter det, men det var hemskt och jag blev bara svettig! Fast ren, dårå…
Idag fick jag tacka nej.
En kompis, som för kanske tio år sen lämnade Uppsala för södra Sverige, skickade sms, berättade att hon var gräsänka och kunde tänka sig ett samtal. Idag fick jag tacka nej. Hoppas jag gjorde det på ett vettigt sätt. Jag är alltid ensam (när jag inte jobbar på jobbet, förstås), men just nu är det väldigt svårt med mänsklig kontakt. Det mesta blir fel från min sida, så jag får låta bli. Det är så här det blir när jag isolerar mig på helgerna. En storhelg som midsommar tar nästan död på mig, för då inser jag hur jävla värdelöst mitt liv är. Värre och värre. Ingen av oss kanske kan föreställa sig, kära dagbok, hur läget är efter fem veckors semester. Jag vet inte om jag orkar det, helt enkelt. Och samtidigt behöver jag vila, återhämta mig, tanka energi…
Jag tog bilen och åkte en sväng, rätt planlöst, i 45 minuter. Hade ingen lust att stanna nånstans. Men det var skönt med AC och i bilen är enda stället jag kan lyssna på musik just nu. Jag har inte ens lyssnat under mina helgmiddagar på väldigt länge, för musiken som ligger i CD-växlaren gjorde mig sentimental sist.
Hemkommen dammsög jag de två återstående rummen (vardagsrummet och köket) innan jag värmde kaffe och ställde fram helgens första Noisette. På vardagsrumsbordet. Solen hade ännu inte gått bakom huset. Men tanken slog mig tidigare idag och jag kanske kan äta middag där ute i kväll. Många verkar inte vara hemma, så då kanske ingen ser att jag är ensam. Känner mig lite som Gunni i boken jag läser. UFO:t, som hon kallar sig själv på nåt ställe, skulle kunna vara jag. Hon som aldrig passar in nånstans.
Lördagsfika med Gravglänta och helgens första Noisette.
∼ ♦ ∼
Balkongen
Min kycklingkorv Stroganoff matchar väldigt väl Mattias Edvardssons bok Gravglänta.
Jo då. Jag kunde gå ut på balkongen vid 16-tiden. Inte en käft satt på nån annan balkong. Jag halvlåg i balkongsoffan och läste till dess att det blev dags att gå in och laga mat. Ja jag veeet! Kors i taket! UFO:t lagar mat. Men att göra kycklingkorv Stroganoff går ganska fort. Riset till micrade jag bara. Det blev en rejäl portion som jag tog med mig ut på balkongen för att äta. Maten matchade för övrigt Mattias Edvardssons bok väldigt väl. En matlåda Stroganoff blev det sen att frysa in.
Temperaturen har nu sjunkit till cirka 25 grader. På balkongen fläktar det lite. Jag tror bestämt att jag ska sitta där ute en stund till. Ensam, of course. Men kanske passar jag in lite där i alla fall?
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Inga planer för söndagen heller. Jag behöver handla några saker.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
