OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Igår kväll blev det bokbyte och jag lämnade den ganska vidriga boken om huvudlösa lik för att i stället hugga tag i en brittisk kriminalroman där själva gåtan om mördaren och motivet står i centrum. Boken köpte jag första semesterveckan till ett bra pris, men så har den några år, typ tio, på nacken. Icke desto mindre, jag har börjat gilla Sharon Boltons böcker allt mer.

Bokbyte igår från en bok om huvudlösa lik till en bok där gåtan kring mördare och motiv står i centrum.

Efter bokbytet var jag fortfarande pigg och började leta efter nåt spännande att glo på. På TV 4 Play hittade The Ridge som är en psykologisk thrillerserie från 2025 från Nya Zeeland i sex delar. Halva den betade jag av innan jag hoppade i säng och då hade det redan varit söndag ett tag.

Igår kväll betade jag halva The Ridge, en psykologisk thrillerserie från Nya Zeeland.

∼ ♦ ∼

Seeegt…

Söndagar är segare än segast, det har jag alltid tyckt. Det händer sällan nåt roligt då och för det mesta måste en sån som jag ladda inför en ny arbetsvecka. Det senare slapp jag göra idag för jag har ytterligare en veckas semester. Nåt särskilt roligt, däremot, hade väl inte den här dan med sig.

Söndagsstart med svart bok och svart kaffe.

Dagen började precis som alltid en ledig dag med morgonmedicin, en stunds lura till och så läsning och kaffe på sängen. Medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart tog jag reda på gårdagens rena och torra tvätt samt fördelade veckans medicin. Samma sak nästan varje söndag. Och så insåg jag att magmedicinen var på väg att ta slut och behövde införskaffas.

Daisy i kedjor är en underlig titel på en bok, för översatt betyder Daisy in chains blomsterkrans, MEN… det kan också betyda ungefär… gruppsex.  Men det är ingen sexbok utan en kriminalroman av typen jag föredrar framför böcker med äckliga ingredienser. Mördare och motiv i fokus som gåtor.

Trots att jag var seeeg idag och inte hade nån större lust att gå upp ur sängen (fanns inget skäl), tog jag mig i kragen och gjorde det. Körde igång en maskin tvätt vid tio-tiden för att känna mig lite duktig och vuxlig. På tal om att vara vuxlig försökte jag boka tid på min vårdcentral för handen. Det fanns inga tider förrän nästa månad… Därför tänker jag ringa i morgon i stället och kolla om nån kan kika på min hand. Vården i Uppsala sommaren 2026 suger.

Vädret var sisådär, blåsigt och mulet, men givetvis soligt när jag hade dragit upp alla jävla persienner. Vid frukosten insåg jag att jag behövde åka och handla. Det fick bli dagens aktivitet utanför hemmet.

Söndagsfrukost med Hopptisarna och Daisy i kedjor samt rostat bröd och ”lite” fil och bär.

Men först behövde jag duscha. ”Nån” hade nämligen inte skruvat på locket till kanelburken ordentligt, så när jag tog i det plumsade burken ner i filen, som å sin sida skvätte på diskbänken, golvet och mig. Det är ett sånt där bus som min pappa skulle kunna ha gjort, men han är ju inte här. Antagligen var det mina dåliga fingrar som inte hade skruvat åt locket ordentligt. (Nej, ingen bild på missödet.)

∼ ♦ ∼

Som en vardag

Handlade lite på apoteket och City Gross.

Söndagar hos mig är ibland som rena vardagar, förutom att jag inte jobbar. Det var det även idag. Jag tvättade, jag åkte och handlade och jag städade. Lite. Eftersom jag har många böcker behöver jag damma varje vecka. Då tar jag förstås inte bara böckerna utan även resten. Vattna krukväxter behövde jag inte, för det gjorde jag igår. Annars är det också typisk söndagssyssla.

Vad gäller handlingen var jag in på apoteket och hämtade ut magmedicin också och handlade lite annat. Magmedicinen har jag stått på i många år. Det skulle bli katastrof om den tog slut här. Det ätbara och lite annat handlade jag inne på City Gross. Det var förfärligt utplockat där idag, så allt som stod på lappen fick jag inte tag i. Men det är ingen panik med dessa varor.

När allt var inplockat och jeansen och tischan avplockade och ersatta med skitfula shorts och ett för kort linne, dukade jag fram söndagsfika. Noisette, javisst och så en stunds läsning. Det var efter fikat jag fick energi att damma och att skriva en stund.

Söndagsfika med Daisy och Noisette.

∼ ♦ ∼

Dricka sill kräver regler

Jag är ju så jävla usel och ointresserad av matlagning, men idag var jag sugen på att dricka sill. Ja alltså, man öppnar sillburkar, kokar potatis och ett ägg, ställer fram knäcke och ost, gräddfil och gräslök samt öl och snaps. Sen äter man. Och sjunger till varje snaps. Jag drack tre (3) snapsar, stora (det vill säga små) som fingerborgar, ungefär, så jag blev inte särskilt uppkäftig. Och förresten… Vem bryr sig? Till varje snaps sjöng jag i min ensamhet. Eller… Hopptisarna var här och hörde på eländet.

Helan…

Halvan…

…och Tersen.

För den som vill snapsa och sjunga… Här är snapsvisorna jag sjöng till Helan, Halvan och Tersen:

Mel: Gubben Noak

”Helan väntar
och vi tar den
med sedvanlig charm.
Nubben, den krabaten
sätter piff på maten.
Skål go’ vänner (= Hopptisarna)
snart vi känner
nubben i vår tarm

Mel: Gubben Noak

“Genom strupen,
lilla supen
långsamt rinner ner.
Halvan står och tittar
om han Helan hittar.
Kryp långt ner,
ja kryp långt ner
så blir det plats för fler

Mel: Flickan hon går i ringen

”Och Halvan ned i magen så ljuvlig försvann.
Där träffar hon Helan,
de vänta på en ann’.
Den kära lilla Tersen,
den blir inte sist (jo det blir den)
ty värden nog bjuder på flera förvisst (nej)

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har jag pratat med två personer: en apotekare och en kassapersonal på City Gross. Och så har jag sjungt tre snapsvisor till grannarnas förtret.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.