OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om ett appassimento.

Ett kraftfullt appassimento med lång, kryddig och fyllig eftersmak.
Den som spar hon har! Och under sommarens hetta har det inte blivit så mycket gött rött drucket. En flaska som jag sparat till rätt tillfälle var Aristocratico Appassimento Salento 2024, inköpt från Vinoteket. Det går alltså inte att köpa på Systembolaget.
Det här vinet kommer från Apulien i Italien och är gjort på druvan primitivo. Det är ett appassimento, vilket innebär att druvorna delvis torkas för att smakerna ska koncentreras.
Alkoholhalten ligger på 14,5 procent, sockerhalten på endast 0,7 gram per 100 milliliter. Vinoteket klassar vinet som kraftfullt och fylligt, till och med djärvt. Priset är 129 kronor.
Passande rätter att äta till vinet är lasagne, spaghetti bolognese, pizza med salami och smakrik ost, en krämig svamprisotto eller grillade grönsaker med balsamico, enligt Vinoteket. Jag drack vinet till färsk tortelloni fylld med tomat och ricotta samt ostsås respektive ost och kex.
Så här skriver Vinoteket på sin webbplats om vinets doft och smak:
”Doften är intensiv och rik, med toner av mörka körsbär, torkade plommon och björnbär. Subtila inslag av choklad, vanilj och en touch av kanel från ekfatslagringen bidrar till vinets djupa och komplexa aromprofil. Smaken är generös och sammetslen, med mogna fruktnoter av körsbär, svarta vinbär och torkade fikon. Toner av mörk choklad, kryddor och ett stänk av kaffe kompletteras av mjuka tanniner och en välbalanserad syra. Avslutningen är lång, rund och fyllig, med en behaglig sötma som balanserar vinets kraft.
Till pastan jag åt fungerade vinet allra bäst. Där kom fylligheten fram ordentligt och smaken av mörka bär, choklad och kryddor, möjligen en aning kaffe. Ostarna jag åt var både lagrade, smakrika och så en och annan mildare hårdost. Där kom vinets kraftfullhet inte fram lika väl. Men eftersmaken var lång, kryddig och fyllig.
Toffelomdömet blir det högsta.





∼ ♦ ∼
Livet är kort.









