OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, ny dag, nya krämpor…

Det fanns en särskild njutning idag i att ligga och läsa och dricka kaffe på sängen, medan grannen flyttade.
Det blev en skön dag igår, med såväl liten utflykt som balkongsittning. Men jag är så inihelvete trött på dessa krämpor som tar min kropp i besittning. Igår hade jag ont på vänsterfotens ovansida. Det onda har nästan försvunnit idag – för att ersättas med problem med ett öga samt konstiga hudutslag. Och magen, förstås. Detta plus vädret, mulet och hot om regn, gjorde att jag bestämde mig för en dag hemma. Jag hade en del administration att göra, vilket också gjorde att det passade bra.
Jag vaknade en kvart i åtta och gick upp för att ta morgonmedicin. Under tiden hade en flyttbil parkerat arslet tätt mot porten där nere. Jag fixade kaffe och bar in till sovrummet. Medan det bars och kånkades där nere låg jag och läste Husdjuret och drack kaffe fram till klockan tio, som vanligt. En särskild njutning, en lyxtillvaro. Hoppas bara att det inte var grannen F under mig som flyttade, för jag trivs verkligen att ha honom och hans familj som grannar.
∼ ♦ ∼
Mycket gjort före lunch

I kväll lagade mat, det vill säga stekte kycklingkorv och micrade makaroner.
Sen klev jag upp och fick en hel del gjort på förmiddagen, i såväl administrationsväg som annat. Bara en sån sak som att jag åt frukost före lunch… Vidare hade jag då också bäddat, plockat in gårdagens rena disk, tagit fram mat på tining för att tillagas under aftonen och vattnat krukväxterna. Jag hann borsta tänderna innan klockan slog… nej, inte gin o’clock idag, utan tolv. Den som vill läsa om alkohol kan kika på inlägget jag skrev och publicerade om ett appassimento. Det blev mycket gjort före lunch, med andra ord. Ibland överraskar jag till och med mig själv.
Genom att jag tog fram mat ur frysen att laga slapp jag gå ut idag. I morron kan det bli en tur ner på stan för ett ärende. Jag tror att jag får skippa besöket på landet hos Husse och Baldur – om jag nu inte får nåt ryck i helgen. Jag känner mig helt enkelt inte så pigg och behöver vara för mig själv.
∼ ♦ ∼
Och efter lunch?

Eftermiddagsrast med Husdjuret och ”gubbglass”.
Vid 14-tiden hoppade jag (nåja…) in i duschen. Idag var jag noggrann efteråt och putsade naglar, filade fötter och smorde in mig. Det är sånt där en inte hinner när en jobbar och duschar snabbt på morgonen. När det har varit smällhett har jag inte smort in mig heller, allra minst när vänsterhanden var som ondast dessutom.
Nu försöker jag att vara utan handledsstödet, men jag sov med det i natt. Detta eftersom båda händerna domnade natten innan. Glass går emellertid att äta utan handledsstöd. På eftermiddagen blev det en glasspaus med en stunds läsning och ”gubbglass”, det vill säga GB Sandwich. Notera att det är jag själv som har kommit på uttrycket och det härstammar från min pappa, lilla gubben, vars favoritglass var just GB Sandwich. Jag tror att det hade att göra med att man inte så lätt kladdar ner sig när man äter den glassen. Så tänker jag själv i alla fall. Varken pappa eller hans dotter gillade/gillar kladd, men glass.
∼ ♦ ∼
Ingen gratiskonsert för en
Hade jag varit två skulle jag kanske ha strosat ner till Vaksala torg i kväll. Där pågår en gratiskonsert arrangerad av en radiokanal jag aldrig lyssnar på. Den jag brukade lyssna på i bilen har slocknat, för att i stället ovan nämnda kanal fått sändningstillstånd. Men… jag är en och en går inte på utomhuskonsert.
I stället lagade en mat – kycklingkorv och makaroner – och åt som värsta familjen Ketchup*, fast en, dårå. Några stekta korvskivor blev över, stoppades i ask, märktes och frystes in.

Kycklingkorv och makaroner med Hopptisarna och Husdjuret – som värsta familjen Ketchup.
Efter disk och publicering av det här väntar kvällsmedicin och kvällskaffe. Jag tror att jag hänger över Husdjuret mest.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Nu till kvällen tittar solen fram och det har blåst upp. Nåt mer regn kom aldrig. I morgon ska jag försöka ta mig ut på riktigt. Idag gick jag bara till soprummet.
∼ ♦ ∼
* Familjen Ketchup var en grannfamilj till mig en gång i ett heeelt annat liv. De åt ofta pasta och deras ketchupkonsumtion torde ha varit skyhög
Livet är kort.










Det är mysigt bara vara hemma med. Speciellt om man inte känner sig helt kurrant ju. Husdjuret är det en del av en serie?
Tack för du delar med dig av din dag!
Kram Cissi
GillaGilla
Jo sant, men jag har en tendens att isolera mig och det är inte bra. Det blir mer och mer. Till slut blir jag folkskygg. Tur att jag börjar jobba på måndag igen.
Jepp, det är andra delen i en serie som börjar med Älskaren från huvudkontoret.
Tack för att du läser OCH kommenterar! DET gör mig glad.
Kram!
GillaGilla