Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

”Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.”

Nä, inte precis. Det är underbart soligt ute, men inne är det rena natta. Inte så konstigt att en inte blir så glad själv när alla i ens omgivning tycks ha ätit citronsoppa. Många portioner. Jag är så jävla trött på att bli avvisad, bortmotad och ignorerad på alla sätt och vis. Det finns faktiskt saker jag säger och gör som är lite viktiga och som berör andra, inte enbart mig själv. I såna här lägen känner jag att det vore bäst om jag försvann. Om jag bara… gick upp i rök. Förintades. Dog. Sen blir jag förbannad på mig själv och vill få mig att sluta vara så beroende av vad andra tycker och tänker (om mig). Men… om vi ska interagera, samarbeta, vara ett team… då måste man snacka och dela med sig, inte bara pliktinformera. Just pliktinformera är ett skällsord för mig i min roll som kommunikatör genom alla år. (Det är även applicerbart, för den som så önskar, på privatlivet.)

Sol ute.

Under hela livet har jag sökt finna nån sorts ro. Det är fel att säga att jag har hittat den. När den trygga barndomen slogs sönder gick även jag i kras. Ingen kan ju rå över sjukdom, men för ett barn kan det vara svårt att förstå när en inte får alla fakta eller åtminstone får veta lite varför. Detta har hela tiden slagit tillbaka på mig som vuxen. Som så oerhört trygghetssökande har jag i stället för hos mina föräldrar sökt trygghet bland helt fel personer. När ska jag fatta att den enda jag kan lita på är mig själv, för det är den enda jag veta att jag ska leva med hela livet, från födsel till död?

Ro?

∼ ♦ ∼

Jag tyckte att jag hade så mycket tid i morse, för jag skulle inte duscha eftersom jag duschade två gånger igår, varav en igår kväll. Men så skulle kattpottorna tömmas, frukost ätas, det skulle sopas, bäddas, jag skulle tvätta mig, ta reda på torra simgrejor, slänga sopor… Sen var jag plötsligt på väg upp till jobbet – utan mitt handledsstöd. Jag skulle ju liksom ha det med mig till handkirurgen idag på eftermiddagen. På lunchen hade jag en klipptid, vilket innebar att jag inte hann hem för att hämta handledsstödet. (Bilderna före klippning.)

Jag försöker le…

…men det är jävligt svårt idag.

Och lunch… när skulle jag hinna äta den? Jag bestämde mig för en skrivbordslunch. Tog en tur ner till restaurangen där jag aldrig äter mat (eftersom jag inte vet vad det är i den) för att köpa nåt enkelt och inte kladdigt. Men saker och ting var inte uppmärkta ordentligt. Jag kan inte läsa krumelurer, vad är det fel med att SKRIVA HELA ORD MED BOKSTÄVER vad wrap och mackor innehåller? Eftersom mackorna inte var märkta annat än med en skylt med texten (xx = ett par siffror)

”Frallor xx kr”

fick jag vända och vrida på varenda, visserligen inplastad, men ändå, macka och försöka se/gissa vad de innehöll. Var det ost? Var det ost och skinka? Var det ost och kalkon? Hur svårt kan det vara att SKRIVA?!! MED BOKSTÄVER?!! (Jag frågade till sist personalen som hade morgonfika och fick en ostfralla – som låg på ett annat ställe. Jag köpte även ett kokt ägg. Jävligt frugal lunch, om du frågar mig.)

Då har jag tur som har arbetskamrater med vilka jag kan ha ett stimulerande utbyte på olika plan. Idag hann vi på förmiddagsfikat bland annat tala om både tro och övervikt. (Men också om ”idioter”…)

Sen traskade jag nerför backen och blev klippt av Igor. Så skönt att känna solen i nacken. Jävligt soligt, jävligt skönt.

Nyklippt. Jävligt skönt.

Efter besöket hos Igor gick jag backen upp igen för att jobba några timmar. På eftermiddagen blev det dags för nästa promenad, en bit längs med Dag Hammarskjölds väg ner till handkirurgen. Ja jag är inte stillasittande direkt… Jag kände faktiskt av träningsvärk mest i ryggen idag efter gårdagens simning. Då är rörelse rätt medicin. Så snart jag satt ner en stund, som i frisörstolen, fick jag ont.

På väg ner till handkirurgen.

Astråkigt väntrum, men bra hjälp hos handkirurgen.

Hos handkirurgen (astråkigt väntrum!) fick jag bra hjälp av en person som vid efterforskningar visade sig vara mamma till ett barn som gick i Annas yngste sons klass i grundskolan. Liten värld! Men som sagt, bra hjälp fick jag. Jag fick ett par övningar att göra, för främst långfingret behöver lära om att det finns mer plats inuti att röra sig på. Jag fick två handledsstöd, ett för vardera hand, att ha nattetid om jag har ont samt ett handledsstöd att ha när jag jobbar. Toppen! Jag har testat lite i kväll och det gick riktigt bra att hantera såväl dator som datormus.

Det blev sen en varm och skön promenad iförd tröja, men med öppen jacka, förbi Svandammen och ner till Main Street.

Svandammen promenerade jag förbi med öppen jacka.

∼ ♦ ∼

Fixat idag är också bokning av biltvätt inför besiktningen i juni. Jag har ett ställe nära Main Street där de handtvättar min bil och den blir så fin, så fin. Veckotvätten av kläder, dukar och kökshanddukar får jag emellertid göra själv. Gårdagens rena och torra tvätt tog jag reda på. Ny strykhög på gång…

Anna och jag har varit och handlat, hon till sonen som ska bo med Tisslingarna; jag till oss. I kväll blev det var sin bit av Korgtassens smörgåstårta och öl.

Smörgåstårta och öl till torsdagsmiddag.

Nu ska jag packa det sista – eller i vart fall det näst sista – inför helgresan, läsa en stund och bara ha det gott. Fötter och ben värker ganska bra efter all gång (i skrivande stund över 15 600 steg). I morrn jobbar jag hemifrån på förmiddagen och sen åker vi neråt landet. Då sitter jag hela dan. Och då ska det vara jävligt soligt. Tack till den som uppfann AC och tur att det finns sån i bilen!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.