Kära dagbok…

Det blev bättre på söndagskvällen. Jag har mina verktyg. Det gäller bara att jag inte struntar i att använda dem. När det är mörkt är det svårt att se. Tur att nån har målat fan på väggen en sol på trottoaren på Main Street.

Sol på trottoaren.

På perrong sju…

Anna anlände till Uppsala central en kvart före 21, ungefär. Jag gick och mötte henne. Lustigt nog klev ett annat bekant ansikte av tåget innan Anna kom. Vi tittade till snabbt bort, sen åter på varandra och så hejade vi. Det var en författare vars bok jag nyligen läst och skrivit om. Tillfälligheter eller tecken..?

Jag bjöd min sambo på ost, kex, druvor och Copertino. Hon gav mig en för-present (det dröjer ett tag till innan det blir min födelsedag) och ett Kinderegg. Tydligen var jag nykter nog att få ihop leksaken. Men liksom sist hade jag ingen aning om vad det skulle vara för nåt. Chokladen var skitgod, för övrigt. Ja ja, går inte vikten upp den här veckan är det nåt som är riktigt fel. Och ingen simning… Men… jag gick faktiskt 12 167 steg igår och det är ett par tusen steg mer än det antal jag har satt som mål per dag.

En för-present till boktoken!

Jag lyckades få ihop skiten!

∼ ♦ ∼

En tantstaty med en sextant utanför S:t Per.

Måndagsmorgonen var kall, runt nollan. Jag frös inte, för jag hade tröja under jackan och rörde på mig. Utanför S:t Per såg jag en sextant. Eller… jag såg en tantstaty med en sextant. Tänk att jag går här varje dag, nästan, och ändå hade jag inte lagt märke till den!

En person jag la märke till var vår rektor som jag mötte vid ån. Trots att han var på väg till tåget och en förrättning på annan ort stannade han och vi växlade några ord. Han är så trevlig!

Jag fortsatte genom Skytteanska valvet och stannade på baksidan av Helga Trefaldighets kyrka. I morse kom jag iväg tidigt och kunde ta mig tid att stanna och fota. Det är en otroligt vacker kyrka, förknippade med glada minnen för mig – de enda två bröllop jag har bevistat i mitt liv har varit i den här kyrkan.

Uppför Carolinabacken noterade jag att den gula byggnaden var ståtlig mot den blåa himlen. Men… nedräkningsklockan var svart. När jag kom till jobbet kontaktade jag universitetsbibliotekets kommunikatör. Det visade sig att klockan slutat fungera redan i lördags, men tekniker var på väg. Tur! Eller? Jag trodde att tiden hade stannat och att jag var död. Det är en märklig känsla jag kan få ibland. Den där känslan och tanken att jag är död. Den här gången fick jag svar på tal att det var fel. Jag lever.

Ståtlig byggnad!

Vacker kyrka med fina minnen för mig.

Redaktionsmötet på förmiddagen gav en del nya artikeluppdrag. Roligt! Och skönt att de inte är så väldigt brådis. När lunchhalvtimmen närmade sig var jag vrålhungrig. Det var gott med riktig lagad mat igen! Idag blev det fisk med ris och grönsaker. Mitt sällskap var Tobias Karlsson självbiografi.

Fisklunch för en vrålhungrig.

Jag blev glad. (Konstnär okänd.)

Under eftermiddagen förberedde jag ett antal frågor jag ska ställa till en person i morrn förmiddag. Jag har fått ett projekt att jobba med. Som en del i detta blir det en typ av turné på våra campus. Jag har även intervjuat mig själv, det vill säga svarat på de frågor jag har formulerat. Hoppas det blir bra.

Dagens behållning på jobbet var inte bara att en av mina kommande interna artiklar även ska gå externt. Snäppet bättre var nog berömmet från en för mig okänd kvinna, som uppenbarligen jobbar inom universitetet, för min klarspråksdel i en Zoomutbildning. Roligt att min del gav nånting, roligt att få höra beröm också. Hon passerade min arbetsstation och tog sig tid att gå fram till mig och säga det. Varm i kommunikatörshjärtat!

∼ ♦ ∼

Efter jobbet träffade jag på en bekant i vars händer mitt huvud ofta vilat förr i tiden. Det blev en trevlig pratstund och vi lovade återkomma till varandra angående en öl eller en fika framöver.

Påsken är på vinden.

På Main Street hade Anna avpåskmöblat och jag tog upp lådorna med påskgrejor på vinden. Jag skuttade även ner med kattskitpåsen i källaren – allt för att slippa balkonggubbarnas oljud. Ett mycket tillfälligt dörrstopp till hissdörren var ordnat av BRF-ordföranden. Jag hoppas förstås på en mer varaktig lösning, men det gick att ställa upp dörren så att jag kunde dra in lådorna med mina dåliga händer. Och på tal om händerna hade det kommit en kallelse till röntgen av båda labbarna en tidig majmorgon.

När Anna var borta rensade jag golvbrunnen i badrummet och försökte även rensa i handfatet. Det senare gick inte så bra och jag ville inte ge mig på att skruva högre upp eftersom mina händer kanske inte är tillräckligt starka. Anna hade fixat detta. Toppen! I gengäld körde jag ett par maskiner tvätt – hon hade med sig en del från sin resa och nu ska vi resa båda två på fredag.

Det sägs att våren är på väg. Då är det ändå ganska skönt att leva.

Våren är på väg – även i vår källare.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.