Kära dagbok…

Strindberg och jag…

Deckarfestivalen i Nora var helt i min smak. Och nej, kära dagbok, jag tänker inte skriva om den i det här inlägget, utan det blir ett separat inlägg senare i veckan. Jag behöver gå igenom alla bilder jag tog. Några har jag publicerat på Instagram. Där har jag massor av följare – och snokare. Det är roligare på Instagramkontot när du visar vem du är med ett hjärta (en like) eller en kommentar till en bild. Och bara så du vet att när det gäller händelser så ser jag alla som har varit inne och tittat. Privata konton som följer söker jag access hos eller blockar. Varför döljer man sin rätta identitet och sin bilder, men kollar hos andra? Jävla löjl. Trist att börja dagens inlägg så här, men jag blir rätt irriterad på snokare. Det är nog en del Strindberg i mig – och det gäller flera saker. Tur att gubben fick följa med från Nora till skrivbordet på Main Street där han tronar på bilden. (När jag inte är hemma är han av säkerhetsskäl placerad på farfars/morfars arkivskåp.)

∼ ♦ ∼

Måndagsmorgon är alltid måndagsmorgon. Ibland av värsta sorten. Stressigt och sen som vanligt. Sopade och tömde kattpottorna. Redan igår kväll sjönk humöret drastiskt, påverkat av diverse. En sån sak som att både Anna och jag behövde sopa hallen på grund av kattsand förtton gånger… Jag var ändå hyfsat glad och positiv, efter en härlig helg, när jag vaknade. Men se sån får en inte vara länge. Det är som om jag måste dölja mina leenden och mitt skratt ibland bara för att inte reta upp folk. Bilder som Anna tog av mig på deckarfestivalen visar att jag verkligen kniper om leenden och skratten. Hemma skedde en del kroppsliga incidenter med blodvite som resultat. Sånt som jag svimmar av…

Tristare än nånsin…

Jag gick Tråkvägen till jobbet och det borde jag inte ha gjort. Det förstärkte nog mitt dåliga humör. Åhlénshuset såg tristare ut än nånsin. Bara det… Det hjälpte inte ens att stanna och fota att vackrare hus på Drottninggatan.

På jobbet visade det sig att redaktionens funktionsbrevlåda inte fungerade. Jag felanmälde, nåt som i sin tur visade att lådan var uppsagd! Eller i vart fall inte förlängd… Men asså… Utöver det hade jag tänkt publicera en längre artikel på morgonen. Den får vänta tills i morrn för annat skulle ut. Jag fick pyssla med annat och försöka kontakta dem jag mejlat från funktionsbrevlådan, eftersom jag noterat att en del svar uteblivit.

Vackrare hus på Drottninggatan, men det hjälpte inte.

Som vanligt blev det lunch mitt på dan. Idag blev den lite lättare – och även billigare än vanligt. Macka, ägg, yoghurt med müsli kostade 65 pix, kaffe och vatten gratis. Min bok på gång har jag lånat.

Lättlunch med läsning av bok på gång.

Skälet till lättlunchen var att Anna och jag hade bestämt att gå och handla efter avslutade arbetsdagar samt laga nåt nyttigt. Jag hade dessutom ett paket att hämta ut. Jag trodde att paketet var från en vän, men det visade sig vara från Norstedts förlag. Och det var lika roligt det, för jag har sett fram emot att få läsa och recensera Mohlin och Nyströms tredje del i serien om John Adderley.

Ett paket från Norstedts…

..med den här nyutkomna boken!

Middagen blev snabbt framtrollad – varmrökt lax, kokt potatis, örtsås och grönsallad. Härligt nyttigt!

Härligt nyttigt på tallriken idag.

Nu ska jag slå ner rumpan i fåtöljen efter det här måndagsexemplaret av måndag. En riktig tråkmåndag. Det är tur att det är tisdag i morrn.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.