Kära dagbok…

Ostassiett och vin till läskigt TV-program om The Yorkshire Ripper.

Torsdagskvällen avrundades, efter matlagning till sonen för Annas del och packning och lite jobb för min del, med var sin ostassiett och var sitt glas rött. Jag ville se ett TV-program. TV3 visade andra delen i serien om människor som överlever seriemördare. Gårdagens program handlade om Mo som överlevde The Yorkshire Ripper, Peter Sutcliffe. Just den mördaren var aktiv, men greps, när jag bodde i England. Jag bodde dock i södra England och inte i Yorkshire, som tur var. Liksom kvinnan som överlevde Ted Bundys överfall och mordförsök, som förra programmet handlade om, berättade inte Mo för nån att det var just Peter Sutcliffe som skadat henne – jag tror inte att det nånsin kom fram förrän nu, på senare år. Varför? Det handlade bland annat om att hon var så skadad och hölls nedsövd första tiden efter överfallet. Polisen förhörde henne inte. När hon sen mådde bättre ville hon bara glömma. Så här, långt efteråt, var Mo ändå väldigt kritisk till polisens arbete.

∼ ♦ ∼

Det blir inget tårtkalas den kommande veckan.

Fredagsmorgonen var solig, men idag skulle jag inte promenera iväg utan jobba på distans under förmiddagen. Dan började med sedvanlig vägning och det var inga roliga siffror som avslöjades. Trots att jag har rört på mig mycket den här veckan har jag också ätit en del saker som inte var så bra. Jag har gått upp 900 gram sen förra fredagen. BMI har stigit med tre tiondelar. Fettprocenten i kroppen har minskat en tiondel och muskelmassan har ökat två tiondelar. Benmassan var samma som förra fredagen. Vattenprocenten i kroppen låg en tiondel högre. Nu är det helg och jag vet att jag lär äta och dricka onyttigheter. Men sen kommer vardagen igen. Nästa vecka är det min födelsedag. Nåt tårtkalas lär det inte bli (vem skulle komma?) och det är ju bra för viktens skull. Jag får försöka skärpa mig, helt enkelt.

Mitt frukostsällskap Citrus.

Frukost behövde jag i alla fall äta idag. Och vem hade sötare frukostsällskap än jag? Citrus var sällskapssjuk och ville gärna vara med och läsa morgontidningen.

Jag jobbade igenom förmiddagen med diverse. Passade också på att ansöka om ersättning för diverse sjukvårdsbesök. Det kostar att vara sjuk. Men i natt sov jag med mina nya handledsstöd. De var både bra och framför allt fräscha. När jag har jobbat idag har jag använt det tredje handledsstödet jag fick, det mjuka, det som passar för datorarbete. Jag hade bara ett möte och inte så många krångliga jobb, vilket gjorde den här dan perfekt för distansarbete.

∼ ♦ ∼

Anna och jag har plockat ihop sopor och sen oss själva och våra väskor, dock i bilen, inte i soprummet, för att resa till Nora och helgens deckarfestival. Nån dator följer inte med, vi ska bo utan wifi och bara njuta av upplevelsen. Vem vet, vi kanske i stället köper en och annan bok…

Ha en fin helg!

Lucifer tänker ha en slapp helg.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.