Ett recenserande inlägg.
I slutet av augusti 2023 upptäcktes av en slump att mitt hjärta krånglar. Så glad blev jag då för de böcker som trillade in för recension. Att läsa är nämligen ganska snällt för hjärtat. En av böckerna fick jag dessutom ta en promenad till paketutlämningen för att hämta. Jobbigt, men plus för kroppen. Nu har jag läst Tina Frennstedts fjärde bok i Cold Case-serien, Sista bilden. Även denna kriminalroman är inspirerad av verkliga fall. Stort tack till Norstedts och författaren för att jag fick läsa och recensera boken!
Det kalla fallet den här gången handlar om en ung kvinna som försvinner spårlöst efter en utekväll i Köpenhamn. Sex år senare dyker ett foto av henne upp på nätet. Kvinnan sitter i en bil, med rufsigt hår och stressad blick. Ytterligare en bild läggs ut, nu av en kvinna som varit försvunnen i sjutton år. Och så vävs kvinnornas öden samman med en känd skådespelerska som plötsligt landat på Österlen. Tess Hjalmarsson har tvingats bort från sin chefstjänst för Skånes Cold Casegreupp. Men profileraren Carsten Morris behöver hennes hjälp och hon får vara med i utredningen kring bilderna och de försvunna kvinnorna.
Inledningsvis får läsaren ett antal ingångar, vilket gör att det till att börja med kan vara svårt att få det hela att gå ihop. I centrum står dock Tess Hjalmarsson, som liksom de flesta poliser, har ett ganska komplicerat liv. Så där som det blir när en blir avstängd från jobbet, lever med tonåriga bonusbarn och blir av med körkortet. Ja, hon har det onekligen tufft, Tess. För övrigt lever Tess med en kvinna. Den relationen skildras inte så ingående. Det gör att den faller naturligt in i berättelsen och inte blir krystad trots att det förstås är ”nåt tjall”.
Det jag gillar direkt från start är hastigheten i berättelserna om de olika kvinnorna och fallen. Kapitlen är relativt korta och att författaren är en driven skribent och journalist i botten märks tydligt. Det blir emellertid inte några djupdykningar ner i karaktärerna, nåt som jag kan sakna ibland i den här boken. Men kanske beror det på att persongalleriet är tämligen stort och att flera personer är offer, det vill säga försvunna kvinnor. Om miljöerna, främst Österlen, är det också ganska sparsmakat. Det jag får veta är att det snöar och är kallt.
Jag hittar ett par märkligheter i boken som borde ha upptäckts vid en genomläsning. På ett ställe har en flicka blivit en annan och på ett annat ställe tror jag att ett universitet blivit ihopblandat med ett annat universitet eller myndighet. Jag hittar även korrekturfel i form av särskrivning.
Omslaget är ruggigt bra, inlagans papper lite trist.
Men vad gör detta när slutet är så spännande som det är? Och jag lyckas inte lista ut ”vem som gjorde det”. Pluspoäng också för att författaren har använt sig av verkliga fall som inspiration.
Toffelomdömet blir det högsta.
∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Cold Case-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):
- Cold Case: Försvunnen
- Cold Case: Väg 9
- Cold Case: Skärseld
- Cold Case: Sista bilden (läs recensionen ovan)
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 