Ett recenserande inlägg.

Den allra sista dagen i augusti 2023 trillade den ner på dörrmattan, Sebastian Avindells spänningsroman Vedergällning, uppföljare till Dubbelexponering och andra delen i Östgötamorden-serien. Tack till Modernista för recensionsexemplar och tack till författaren för att jag fick läsa boken.

Det är sommar i Linköping. Ett blodigt och fruktansvärt dubbelmord sker i Skäggetorp och plötsligt rasar upplopp som gör att poliserna riskerar sina i liv i tjänsten. Mordutredningen blir Liv Larssons och Lars Fredrikssons. Så påträffas fler offer – alla kvinnor – och utredarna ser vissa mönster. Utöver detta kämpar både Liv och Lars med sina respektive privatliv.

Författaren tar upp heta och aktuella ämnen. Det handlar om rasism och droghandel, barn som far illa, åldringsvård, bland annat, inte bara mord. Ändå känns det inte som om det blir för många teman. Sebastian Avindell har en förmåga att få pusslet att kännas äkta, det blir aldrig krystat.

Huvudkaraktärerna har som alla problem i sina privatliv, men till skillnad från så många andra poliser i andra kriminalromaner har de inte alkoholproblem i Östgötamorden-serien. Jag uppskattar detta verkligen, eftersom det vimlar av trötta, alkoholiserade poliser. (Nu låter det som om jag gillar problem, men jag tror att du fattar vad jag menar.)

Karaktärsskildringarna i den här boken är trovärdiga och realistiska. Många av personerna i boken tvingas ha ett hårt yttre och dölja sitt mjuka inre. Det här är helt klart författarens styrka, alltså karaktärerna. Till och med skildringen av hur en knivhuggen person upplever det hela känns så jäkla… sann.

Linköping och Skäggetorp känner jag inte till så jättemycket, men det finns andra saker i bokens miljöskildringar som får mig att nicka igenkännande, som beskrivningen av en stenhård Klippansoffa. Små detaljer, kan tyckas. Men det är inte oviktigt för en läsare att kunna relatera till omgivningen. Och givetvis blir det pluspoäng för besöket i Motala i slutet av boken.

Omslaget är ganska OK. Det är murrigt och obehagligt, men lite intetsägande. Pappret i inlagan gillar jag mycket. Ett par små korrekturfel hittar jag. Den här gången är det betydligt bättre korrekturläst. Men nu är det det dags att ta ett professionellt författarfoto även om nuvarande bild är hyfsad! Jag vill gärna se författaren i ögonen.

Toffelomdömet blir det högsta. Uschaaan, Sebastian Avindell, vilken jäkla stark uppföljare du har skrivit!

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Östgötamorden-serien:

1. Dubbelexponering
2. Vedergällning (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.