Mästare, väktare, lögnare, vän

Ett inlägg om en bok.


 

Mästare väktare lögnare vänJag ska villigt erkänna att jag till en början inte var särskilt imponerad av Christoffer Carlssons kriminalromaner. De var lite… svarta och underliga. Men sen hände nånting. Kanske var det författarens ödmjukhet eller kanske ändrade han sättet att skriva – böckerna om Leo Junker blev mer tilltalande. Mästare, väktare, lögnare, vän är den tredje fristående delen av fyra planerade om Leo Junker. Jag har alldeles nyss slagit ihop pärmarna. Det här var spännande!

På den lilla orten Bruket hittas en man i 60-årsåldern mördad. Leo Junker reser dit från Stockholm och låtsas vara från Rikskrim. I själva verket är han beordrad ledighet på grund av sitt missbruk. Parallellt med det nutida mordfallet får läsaren följa två poliser år 1984. En journalist hotar att avslöja deras hemlighet och det hela slutar med mord – igen. Utöver detta finns också en tragisk historia kring den ena polisens familj.

Den här boken är helt suverän! De korta kapitlen förstärker spänningen och för historierna snabbt framåt. Författaren lyckas totalt med det numera överanvända greppet att använda parallella berättelser. Inget känns fel och några underliga lösa trådar finns inte kvar. Det som sätter extra krydda på den här deckargrytan är att Christoffer Carlsson väver in verkliga händelser – Cats Falck-fallet – i den fiktiva berättelsen.

Toffelomdömet blir det högsta. Christoffer Carlsson har lyckats.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag tyckte om de två första Leo Junker-böckerna av Christoffer Carlsson:

Den osynlige mannen från Salem

Den fallande detektiven

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvällsbesök hos familjen Katt. Och Anna

Ett kattlikt inlägg.


 

Det fick bli bilen över till Fänriken i kväll. Hälen är ju inte tejpad på grund av eksemen, så jag vågar inte gå några längre sträckor. Helst vill jag inte gå alls, men det måste jag ju.

Fästmön bjöd på kaffe, gifflar och cookies, familjen Katt bjöd på lek och bus och lite gos. Även om en kan bli galen på Lucifer som tycks vara och krafsa överallt där han inte ska, så är de ju bara helt bedårande söta. Se själv!

Detta bildspel kräver JavaScript.


God natt önskar Vildkatten Tofflan!

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 15 augusti 2016: Höstterminsstart

 



Kära dagbok…

 

Brunt löv på asfalt

Hösten är här! Det här lövet fotade jag igår.

Idag var det som om höstterminen körde igång. Vi som jobbar Uppsala universitet ska vara lite på en stund (!) innan studenterna. I morse var många av cheferna åter i tjänst. Samlingen runt vårt lilla fikabord, före detta arkivskåp, var stor och extrastolar fick hämtas in. Jag räknade till sju personer – och då var ändå två från min hörna inte med. Det är extra roligt att det kommer folk från andra enheter och team. Det är så vi lär känna varandra och lättare kan utbyta tankar och idéer om jobbet. Sen är det förstås väldigt trevligt också. Överhuvudtaget tycker jag att hösten är en trevlig tid. Jag gillar att krypa in i mörkret, tända ljus, läsa, mysa, prata med folk… Nu ska jag bara fixa tändstickor till vårt fikabordsljus också. Fruktskålen fyllde jag på med frukt i vår accentfärg – se nedan! – och eftersom högsta chefen var där och nallade gick det ganska snabbt (men det är varsågod, ju!).

Prat

Genom prat lär vi känna varandra och det blir lättare att utbyta tankar och idéer om jobbet.


Förmiddagen försvann hur snabbt som helst.
Jag petade med diverse. Bland annat delade jag ut foldrar om vår laborativa lärosal. Strax före tio ringde min naprapat och vi bokade in en tid på torsdag. Jag berättade om eksemet och vi var överens om att låta foten lufta och vara fri från tejp fram tills vi ses.

Folder laborativa lärosalen

En ny folder om vad som händer i vår laborativa lärosal i höst.


Dessvärre hann jag inte berätta om knutan
jag har hittat under den andra foten, för klockan tio fick jag besök av en av antikvarierna vid Museum Gustavianum. Hon tittade, fotade och mätte den fina gamla trådväxeln, men också en myntapparat. Jag vet vad den har använts till, men kan DU gissa??? Skriv några rader i en kommentar om du har nån idé!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag öppnade Rullan. Mary Queen of Floods 
och jag hasade över i senaste laget, men ändå var där hyfsat lugnt idag. Det gick att prata vid matbordet. Jag käkade vegetariska vårrullar och sallad, men det var så mycket mat att jag sparade brödet jag tagit åt mig. Det blev en fin kvällsmacka! Under eftermiddagen ägnade jag mig åt Facebooknej, jag finns fortfarande inte där, ja, jag har synpunkter på vad som läggs ut på vårt konto – och åt att läsa in mig på ett material inför ett möte jag ska hålla i i morgon bitti. Jag åker då direkt till Blåsenhus för att jobba en stund före mötet. Vidare har jag anmält mig till en kurs i webbverktyget, men tyvärr kan jag bara delta en av de två halvdagarna i september. Alltid något, dock!

Självklart har jag fortsatt piffningen av vår fikahörna. Jag och en av de ganska vanligt förekommande fikagästerna har enats om att accentfärgen är… hör läs och häpna… orange! Därför blev jag tvungen att byta ut frukten – vilket fick följdverkningar även i fruktskålen inne på mitt kontor…

Detta bildspel kräver JavaScript.


På den privata fronten 
har jag fått kallelse till vården, men jag tänker vägra. Det räcker med att jag måste springa (nåja…) till naprapaten då och då på arbetstid. I kväll ska jag åka över med lite verktyg av tyngre modell till Fästmön, fast hon får leka med dem själv under morgondagen. Det passar bäst för min del att åka över i kväll, för i morgon ska jag handla efter jobbet och därefter röja inför besöket av hantverkare.

 


Livet är kort, hösten är härlig och orange är bästa färgen.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 14 augusti 2016: Middagsdejt

 



Kära dagbok…

Jag förstår om du är jätteorolig att jag har svultit ihjäl. Men det har jag inte. Jag tog en dusch, fräschade till mig, torkade bort frosten från huden och messade Fästmön för att fixa en dejt. Nu är det inte så att jag är nån matfriare – jag bjöd faktiskt ut min kära, som har jobbat tre långa pass fredag, lördag och söndag, på middag.

Godis

Ta-daaaa! Söndagsmiddag!? Eller?

 

 Guacamole salsa chips quesadillas

Guckamoja, chips, salsa och varma ostmackor = söndagsmiddag grande!

Äh, jag bara skojar! Jag hämtade henne vid bommen hos Fänriken och så for vi till Taco Bar. Aptiten var glupande, jag var vrålhungrig och glupsk och käkade quesadillas grande. Maj gadd, det satt som en smäck i magen med dessa ostfyllda typ varma mackor med olika salsa (såser), guacamole och chips… Magen blev fyrkantig och jag tror inte att det blir mer mat på en vecka.

Efter maten släpade vi oss runt på Tokerian för att familjen Katt också skulle få nån mat och sand. Anna är hemskjutsad och jag ska glida ner i bästefåtöljen och läsa min bok på gång medan jag väntar på det andra avsnittet av Follow the money. I kväll hoppas jag att det är bättre än premiäravsnittet – annars lär jag somna…

Jobbväskan är packad, rena kläder framtagna, en tom äggkartong och mitt Campuskort ligger på stolen i hallen. Jag är redo att möta en ny arbetsvecka! Är DU???

 


Livet är kort. God mat är gott…

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Söndagen den 14 augusti 2016: Frostvarning

 



Kära dagbok…

 

Bok och kaffe

Söndagsmys med kaffe och litterära mord.

Den här dan började lugnt och försiktigt. Eller nja… Den inleddes med starkt kaffe och mord och spänning. Två timmar låg jag i sängen och läste och drack kaffe. Det är ju ändå söndag och vilodag. Men jag vilade inte enbart – jag kliade mig på foten också. Eksemet efter tejpen har inte försvunnit och det är på vristen det prickiga och kliiga sitter. Nu har jag trampat hälsporre utan tejp i snart tre dar. Så länge eksemet är kvar kan jag inte tejpa foten. Irriterande… Får ta upp saken när min naprapat har kommit tillbaka från sin semester. Klara, som hon heter, skulle ringa mig för att boka en ny tid för behandling. Stötvågorna tänker jag dissa, det blir laser framöver. Det funkar bra och gör inte ont.

 

Is

Is. Men inte vilken is som helst utan is i mitt frysskåp.

Klockan tio startade jag min kamp mot frosten. Davids kamp mot Goliat, ungefär. Eller Titanic mot isberget? Nästan fyra och en halv timme tog det. Sakta men säkert har frosten krupit in, bitit sig fast. Orsakat… en isbergsliknande formation nära dörren, nåt som gjort att jag vid ett tillfälle lyckades låta den stå öppen en hel dag. Det larmade och tjöt när jag kom hem, men eftersom det bara tycks vara jag som hör alla andra i huset och inte tvärtom hade ingen brytt sig.

Jag vet… det är helt fel tid att ta tag i isberg så här års. Men jag hade inget val. Berget växte. Eller frosten. Den som intagit mitt frysskåp i köket… Det var bara att… starta ett storkok av vatten.

 

Fyra kastruller på spisen

Fyra kastruller och spisen var engagerade i dagens arbete.

Mina vitvaror fick nog en chock när jag satte igång. Ja, det var ju ett tag sen, som du förstår. Alla fyra plattorna på spisen var engagerade i arbetet och värmde vatten som jag ställde in i kastruller i frysen. Jag hade tänkt att det nog skulle bli lite soft så jag kunde läsa under tiden. HA! Det smällde av fallande istappar och forsade av upptinat isberg som värsta vårfloden. Tidningar och handdukar till trots är jag lite rädd att det blev vattenskadat under frysen…

Jag åt frukost under tiden, men det blev nog den hattigaste helgfrukosten på länge. Likt en jojo sprang jag mellan frys och kökssoffa för att tömma bunken jag samlade vatten i respektive ta en tugga på en macka eller ett ägg eller så.

 

Diskade spisvreden

Jag diskade ûberäckliga och feta spisvreden också.

Som alltid när en ägnar sig åt nåt hushållsprojekt ger det ena det andra. Jag rensade bort mat som var för gammal för att ätas. Den kunde jag ju inte låta ligga kvar här i lägenheten utan jag blev tvungen att hasa bort till soprummet idag igen. Fryslådorna skulle diskas och torkas. Otympliga som flodhästar var de att diska i diskhon i köket. Ännu mera vatten blev det på köksgolvet, förstås. Jag noterade att vredena på min spis var überäckliga och feta, så dessa tog jag loss och diskade också. Konstigt, jag som lagar mat så sällan. Överdelen på spisen torkade jag inte, för nån gång på onsdag ska ventilerna justeras eller nåt här och då skitar hantverkarna ner – bland annat ovanpå spisen. Bara de ger fan i mina spisvreden, så…

 

Glöm aldrig att du är unik-magnet o Tänker på dig-kort

När jag fick det där kortet från två före detta kollegor var mitt liv totalt svart. Och magneten fick jag en dag av en annan kollega, på en annan arbetsplats, när jag verkligen behövde ta till mig budskapet.

När frysen var befriad från is och frost och ordentligt avtorkad startade jag den igen. Medan jag väntade på att den skulle bli kall tog jag itu med utsidorna på såväl frysskåpet som kylskåpet. Jag torkade av dem och rensade bland alla kort och små roliga klipp. En plastmapp med recept som jag ännu inte har prövat åkte äntligen ner i en tidskriftssamlare – när prövar jag nya recept, liksom? Typ aldrig… Några kära minnen från Fästmön och barnen från varierande åldrar satte jag upp igen, liksom de senaste korten från mamma och kompisar till födelsedagen. Karins kort satte jag också tillbaka liksom kortet från E och I som kom den där fruktansvärda månaden januari år 2009. Magneten från vännen H sitter strax ovanför och trots att kort och magnet inte egentligen har nåt med varandra att göra (olika givare) är de bevis på att jag faktiskt också har varit omtyckt på ett par av mina arbetsplatser. Det gör fortfarande ont att tänka på Det Som Hände. Det är kanske mitt isberg. Fast om jag är Titanic har jag bevisat för alla, inte minst mig själv, att jag är osänkbar. Och det retar säkert nån…

Nu har jag telefonerat med mor, tanden är borstad och kroppen ska tvagas. Vädret är si och så och jag funderar på det här med mat… Det borde jag liksom fixa till idag också…

To be continued…

 


Livet är kort. Frostvarningen för min frys är avblåst.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 13 augusti 2016: Nytta och nöje

 



Kära dagbok…

 

Ett glas whisky

Ett glas Lapphroaig.

Helgerna går så fort. Jag tänker på fredagskvällen att jag har två hela, lediga dar framför mig. Och så planerar jag allt jag vill och ska göra. Sen… går passerar de två dagarna så snabbt. Mitt mål är att hitta balans mellan nytta och nöje. Det är saker jag behöver göra, men en av aktiviteterna är också att vila efter arbetsveckan och hämta krafter inför den nya arbetsveckan som startar på måndag. Trots att tiden går fort känner jag mig ändå nöjd med blandningen. För en gångs skull unnade jag mig några droppar Laphroaig i kväll. Flaskan har stått i mitt barskåp i flera år. Whiskyn var lika rökig och god som jag hade föreställt mig, men också rätt stark. Det räckte med ett par munnar… Men vi tar väl dan från början ändå…

Mitt nya täcke var underbart fluffigt att sova med, fast rätt varmt. Jag sov ändå ganska bra och vaknade inte riktigt förrän klockan var åtta. Som alltid på helgerna skuttade jag upp och satte på kaffe. En mugg riktigt svart java följde med in till sovrummet där jag läste ut Den verkliga brottslingen. Sen valde jag en ny bok och det blev Christoffer Carlssons Mästare, väktare, lögnare, vän som kom ut förra året. Pocketboken kom ut i januari och jag köpte den i våras. Den fick stå lite för länge på en av mina TBR-hyllor*, men nu var det dags att plocka fram och öppna den.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Antik o Auktion Frukt o mandel ett glas rödvin

Perfekt lördagseftermiddag med ett glas zinfandel, Antiktidningen och några rader frukt & mandel.

På förmiddagen ringde jag Fästmön innan jag plockade med mig sopberget ut till soprummet. Därefter blev det en lyckad affärsresa och ett loppisbesök. Hemma efter shoppingen gjorde jag som ”alla andra”, det vill säga körde in med bilen på gården. Dessvärre har jag ingen barnvagn, så jag fick bära mina inköpta varor. Två vändor gick jag också ut med elektronikskrot till bilen. Skrotet placerade jag i en särskild behållare för detta i vårt soprum. Vid det laget var jag högröd i ansiktet och när jag kom tillbaka in drack jag en liter vatten. Sen ringde jag mamma och skrapade fram en Trissvinst på hela 30 spänn. Och sen… hällde jag ner mig i bästefåtöljen för att läsa senaste numret av Antiktidningen som kom i veckan. Till det blev det ett glas zinfandel och några rader Marabous frukt & mandel. Ljuvligt gott! 

Det stod inte på förrän det var dags att fixa middag. Jag hade tagit ut tre kycklingchorizo ur frysen, för se frysen behöver bli så tom som möjligt. Min plan är nämligen att frosta av eländet i morgon. Det är urdumt och helt fel att göra det när det fortfarande nästan är sommar, men dörren går knappt att stänga på grund av isbildning, så jag har inget val. Korvarna slank ner fint med bröd, räksallad, inlagd gurka och en kall starköl.

Chorizo med bröd öl och bok

Kycklingchorizo med bröd, räksallad och inlagd gurka med en starköl och bok blev finfin lördagsmiddag.


En ska inte förta sig. 
Efter maten kollade jag på gårdagens avsnitt av Tyst vittne. Det var ganska långt, men blev kortare eftersom jag kunde snabbspola förbi all reklam. Därefter var det dags för Indian summers på SvT1. Senare i kväll går filmen Skeleton Key (2005) och jag funderar på att titta på den om jag kan hålla mig vaken.

Jag smorde in min fot med salva eftersom jag tyvärr har fått eksem av klistret på tejpen jag använder för hälsporren. Så länge eksemet är kvar vill jag inte tejpa foten, vilket gör mig aningen rörelsehindrad.

Lite då och då under dan och kvällen har jag läst i min nya bok på gång. Den verkar vara riktigt bra. Jag var inte så impad av Christoffer Carlssons första Leo Junker-böcker, men de blev bättre i mitt tycke. Den jag läser nu har börjat riktigt bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag är väldigt nöjd med min lördag 
och känner mig avslappnad. Det enda uppstressande var att mejlen la av i kväll igen. Jag vet inte vad de håller på med på Spray.se men se sköta sina servrar och system verkar inte vara deras starka sidor. Jag har i alla fall gjort vettiga saker som att köpa grejor till bra priser till hemmet och kasta elektronikskrot. I morgon tar jag sovmorgon igen innan jag griper mig an frysen.

Jag gissar att En och Annan har läst ända hit. En och Annan får gärna skriva en rad i en kommentar och berätta om vad de har gjort denna lördag.


*TBR-hyllor = ett hyllplan som innehåller ”Books To be Read”, alltså olästa böcker

 


Livet är kort. Det gäller att förvalta tiden väl. 

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Loppistripp: Smaklöst men skoj på Helping Hand

Ett sköj inlägg.


 

Eftersom jag var så nära slank jag in på Helping Hand efter fyndshoppingen på Jysk. När jag var arbetslös hände det ofta att jag besökte secondhand-affärer och loppisar och bara strosade runt för att få fylla på med intryck. Nu har jag inte samma behov, men jag kan ändå tycka att det är vansinnigt trevligt och kul att besöka den här typen av affärer. Idag låg emellertid betoningen mest på kul – och väldigt smaklöst. Redan i begynnelsen, vid ”konsten”, började det. Vad sägs om denna Hötorgskonst i kombo med självaste mr Uljanov a k a Lenin?!

 Gråtande barn och Lenin

Gråtande barn en masse och Lenin… Vad har de gemensamt?


Bland prydnadssakerna 
kan en ofta hitta både fina och roliga saker. Idag såg jag ett fint litet (ask)fat i vitt, svart och guld för 25 kronor, men det fick stå kvar. När jag såg den här prällen (?) tappade jag nämligen hakan… (OBS! Figuren följde INTE med mig hem!) Det är ju lite religiöst på Helping Hand, men jag undrar om nån köper denna.

Prästfigur

Prälle eller?


Nästa makalösa/smaklösa tingest 
var en mugg som jag allvarligt övervägde att köpa och ge bort till nån som behöver få känna sig uppskattad. Men 20 spänn skulle jag aldrig betala för denna, skulle du???

Mugg U R  the best

”U R the best”… ja, jag veeet!


När jag vände mig om 
misstänkte jag genast att nån hade försökt vara lite rolig. Nån som tycker att fruar pratar för mycket? Möjligen kan jag tänka mig att bokstaven Y saknas… Den som tänker helt igenom engelskt på ordkombon inser dessutom att Mrs Prat betyder Fru Idiot, ungefär..

Mrs Prat

Kombinationen Mrs och PRAT gjorde mig misstänksam.


Den enda jag nästan ångrar
att jag inte inhandlade är förstås… en bok. Men samtidigt har jag ju rätt många böcker (underdrift!) och dessutom gillar jag inte att baka. Tur att en kan KÖPA godis och kakor!

Boken I want chocolate cake and I want it now

Vilken underbar titel på boken ,”I want chocolate cake and I want it now”!

 


Livet är kort. Chokladkakor är gott. 

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Prut, prutilut

Ett inlägg om en oanad talang.


 

Duntäcke

Idag köpte jag ett duntäcke för endast 650 kronor!

Jag visste inte att jag hade det i mig, men… nu har jag gjort bra affärer två dar i rad. Några snabba och stora klipp kan jag inte påstå att det handlar om. Det handlar snarare om det som står i rubriken – prut. (Nej, det saknas inget t!)

Efter gårdagens fyndrunda, när jag lyckades få totalt 800 kronor rabatt, kände jag att jag nog hade varit lite snål. Jag skulle ha köpt två duntäcken i stället för ett. Därför tuffade jag iväg idag igen till Jysk. Bara det att de hade höjt priset på täcket med 300 spänn sen igår… Idag kostade täcket 1 000 kronor och då var det ändå nedsatt från 1 400, men igår kostade det bara 750 kronor. När jag skulle betala påtalade jag det för tjejen i kassan och såg väl lite så där lagom sorgsen ut. Jag skämtade om att jag var lite dumsnål igår. Nånting triggade jag väl, för hon tyckte synd om mig och sänkte priset på dagens täcke – till 650 kronor! Tjolahopp! Så nu är det väl inte svårt att gissa vilken affär som är min favoritaffär..?

Eftersom jag gjorde såna lysande affärer idag igen blev det även en stenkul dörrmatta, att ha vid balledörren* från Jysk samt en tråkig, men funktionell tvättkorg från CityGross. Vid köpet av dörrmattan kan jag erkänna att inspirationen kom från min förra arbetsplats

Detta bildspel kräver JavaScript.


PS Mindre lyckat var det förstås att jag bland annat köpte en deo på Årstahallen för rabatterat pris. Fast den glömde jag packa ner i kassen. Tänk, tolv spänn åt skogen…


*balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort. Den som vågar kan vinna.

Publicerat i Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den verkliga brottslingen

Ett inlägg om en bok.


 

Den verkliga brottslingenDet står fortfarande ett antal olästa deckare i min anglosaxiska bokhylla i gästrummet. Några av böckerna kommer från Siv och hamnade hos mig via hennes dotter Agneta våren 2015. Den verkliga brottslingen av Elizabeth George fick eller köpte Siv till julen 1999. I morse läste jag ut denna smärre tegelsten på nästan 600 sidor.

Den unga Nicola hittas mördad i en stencirkel. Inte långt därifrån hittas ytterligare ett mordoffer, en ung man. Kommissarie Lynley får i uppdrag – informellt av Nicolas pappa, en före detta polis – att hitta mördaren. Men den här gången har han inte Barbara Havers med sig. Barbara lydde inte order vid det förra fallet. Hon var nära att förlora jobbet, men undslapp med en degradering till konstapel. Lynley lyckades se till att Barbara inte blev arbetslös. Vänskapen dem emellan är emellertid hårt prövad. Naturligtvis kan Barbara inte låta bli att jobba med fallet ändå. Det visar sig handla om lögner, förstås, i musikalvärlden, men också om sado-masochism.

Jag gillar böckerna om Lynley och Havers, men tycker att de är aningen för tjocka. Det gör att handlingen skrider fram lite för långsamt för min smak. Det är inte riktig så att det är omfattande parallella historier som löper och att detta gör böckerna omfångsrika. Nej, det blir snarare lite… pladdrigt emellanåt. Författaren,  förvånande nog amerikanska (handlingen utspelar sig i England), har en otroligt stor produktion både före och efter den här boken. Den första boken om Lynley och Havers kom ut redan 1988. Den verkliga brottslingen kom ut 1999. Sen dess har författaren skrivit ytterligare elva böcker om paret.

Icke desto mindre är historien väl sammanhållen, om än i långsammaste laget. Toffelomdömet hamnar på medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Saknad, aldrig glömd

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Plötsligt är det TVÅ spännande brittiska serier som går nästan samtidigt på fredagar! Jag har ju tjatat länge om att jag saknar fredagsdeckare – nu har jag fått så jag tiger. Eftersom den ena gick på TV4 spelade jag in den. I stället tittade jag på premiäravsnittet av Saknad, aldrig glömd, en serie i tre delar från 2015 som SvT1 visar.

Saknad aldrig glömd

Karaktärerna Cassie Stuart och Sunny Khan gräver i ett mordoffers förflutna på fredag kväll.


Under ett källargolv hittas skelettdelar. 
Huset har funnits länge, men benen är väl bevarade. Ett gediget polisarbete och rättsmedicinskt dito gör att offrets identitet fastställs. Det är kvarlevorna efter en försvunnen 17-årig kille som har hittats. Eftersom han har ett hål i huvet är det ett mord. Tack vare en upphittad dagbok lyckas Poliserna Cassie Stuart och Sunny Khan ta sig framåt i fallet, trots att det är 39 år sen killen försvann. Bland annat hittar de namn och telefonnummer. Men ingen av personerna de söker upp vill minnas den döde Jimmy…

Det här är brittisk kriminalserie när den är som bäst! Det behövs inga tio delar, här ska det 39 år gamla fallet klaras av på tre avsnitt. Och det tror jag! De utredande polisernas arbete går raskt framåt, trots att mordet skedde för så länge sen. Det gör att det aldrig blir segt och tråkigt, trots att avsnittet är långfilmslångt (en och en halv timme).

Toffelomdömet blir det högsta!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort. Britterna kan göra bra TV-serier, helt klart!

Publicerat i Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer