Kära dagbok…

När en inte kan få delar till sin BIL törstar en sig med en ny MOBIL.

När det nu inte fanns nån begagnad reservdel till Clark Kent* och jag vägrar att köpa en ny för 9 000 spänn… Vad tröstar jag mig då med? Självklart köper jag en ny mobil i stället! Trots att ordet är två bokstäver längre än bil var själva apparaten billigare. Om nu köpet blir rätt, vill säga. Jag chattade med min mobiloperatör och fick ledsagning fram till köpet till en iPhone SE 64 GB. Sen köpte jag nåt tillbehör, men jag tog samma abonnemang som tidigare. Nu ska min nya mobil vara på väg med snigelposten, men se säker kan en inte vara. Det pris jag skulle betala diffade med nästan 3 000 spänn mot vad som stod i bekräftelsen. Ändå såg allt helt korrekt ut. Det högre priset syntes emellertid hos operatören, så… Jag räknar inte med att bli glatt överraskad, men jag räknar med att vara med ny mobil den här veckan. Om allt nu funkar som det ska. För se installationshjälp måste jag få via en butik. Jag klarar inte ens av att peta in det nya SIM-kortet med mina prinskorvsfingrar. Spejsat, va..? Då passar det väl bra att färgen jag har köpt heter Space gray..?

Det trappas upp på jobbet…

Jag var lite trögstartad i morse, men kom ändå upp innan harpan på mobilen tillrade igång. Vädret är sisådär, mest åt det mulna hållet och lite svalare. Inte gör det mig nåt! På jobbet trappas det upp. Allt fler är åter i tjänst, sömndruckna och med lite halvångest, kanske. Själv älskar jag fortfarande att gå till jobbet, till just det här jobbet. Idag började en ny medarbetare i hörnan hos mig, min chef Mailing Valley, En man som heter Ove och Duktiga Annika. Eftersom alla andra i mitt gäng har smeknamn/alter egon här får väl den nya tjejen det också – Mary Queen of Floods, passar utmärkt av ett eller annat skäl. Jag kallar dem mitt gäng, men ärligt talat vet jag inte hur länge vi lär vara ett gäng. Vi är inte ens ett team och kanske blir vi inget nånsin heller. Det får framtiden utvisa. Dessutom återstår halva provanställningstiden för min del innan jag ens säkert vet att jag har fast jobb. Det där med fast har jag också lärt mig ta med en nypa salt. Samtidigt vill jag tro att min nuvarande arbetsgivare inte är som den av mina föregångare som gjorde mig så illa…

På lunchen idag drog jag iväg med R och Mary Queen of Floods till pizzerian i Kåbo. Jag smockade i mig en pizza till lunch – minus kanterna, förstås. I morse bokade jag en lunchdejt med NK** och den blir i morgon på samma ställe. Då ska jag emellertid inte äta pizza. Den la sig som en sten i magen och paltkoman var ett faktum.

I kväll har jag inget planerat, men jag ska försöka läsa min tegelsten på gång. Jag är ungefär halvvägs i boken och tycker att den är lite seg. Men det är en deckare med ett antal år på nacken och jag vet ju att det brukar bli bättre mot slutet. Nån kväll den här veckan kanske jag promenerar över till Fänriken och Fästmön för att hämta hem den kinesiska asken som Anna köpte till mig på mitt uppdrag igår. Till dess får jag nöja mig med att njuta av en kinesisk porslinsskål som jag redan äger. Den är rätt vacker, den också!

Denna finns redan i min ägo, men är rätt vacker ändå.

*Clark Kent = min lille bilman
**NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

Livet är kort. Tröstshopping behövs ibland.