Kära dagbok…

Så här olika kan augusti se ut. Den vänstra bilden tog jag förra året, den högra i morse.
I helgen var det två ambulanser som väckte mig. Igår kväll var polisen här. Mycket märkligt alltihop och jag vet inte vad nånting gällde. Det enda jag vet är att de jag bryr mig mest om i området är OK. I morse återvände nån till huset väldigt tidigt. Inte så kul att ytterligare en gång bli väckt av en bil utanför sovrumsfönstret. Men snart får jag nog sova med stängt fönster, för det har blivit kallt här. I min fotokalender i köket ser augustihimlen rätt sommarvarm ut. När jag fotade den i morse visade den höst. Tänk att det kan skilja så mellan ett foto från 2015 och verkliga livet idag.
NK* var hos mig igår och fipplade igång min nya mobil. Så här i efterhand inser jag med förnuftet att jag säkerligen skulle ha fixat det själv, men… Sen var det ju alltid kul att träffas – två dar i rad, dessutom. Jag har väldigt bra nya kollegor, men NK lär alltid vara den allra bästaste kollegan. Kompetent, omtänksam, hjälpsam, lugn och positiv – typ det jag tvivlar på att jag är i mina svartaste stunder…

Trött och blek med mörka ringar under ögonen igår, men första bilden med nya mobilkameran blev en selfie. En kan inte beskylla mig för att vara snygg, i alla fall, fast jag har ett ganska nöjt uttryck i ansiktet.

Nya mobilen funkar som den ska och jag slipper vara Lilla My-arg. Men damma behöver jag, som synes…
Det är väldigt skönt att ha fått ordning på mobilen, även om jag sumpade skyddsfilmen till displayen igår. Mamma ringde senare på kvällen och berättade glädjestrålande att hon lyckats dammsuga även vardagsrummet. Hurra! Då var det mesta med mitt mobilfippleri efter att jag skjutsat hem NK klart – säkerhetsuppdatering och systemuppdatering dessutom. Nu provar jag nya kameran och kan direkt konstatera att… jag behöver damma…
Jag förvånade mig själv med att jag lyckades fixa inkopplingen till jobbets trådlösa nätverk. Vidare har jag fixat till ett par appar så att de gör som jag vill. Det trådlösa nätverket gäller på flertalet universitet såväl nationellt som internationellt. Men jag är mer än nöjd om det räcker för systeruniversitetet också dit jag for idag på lunchen för att träffa en före detta kollega. På måndag öppnar vår egen restaurang på campus, så sen lär det bli kortare luncher och färre utflykter. Som vanligt var det trevligt att träffa just den här före detta kollegan, men planera nån utgång med öldrickning hann vi inte med – det var så mycket annat att avhandla. Sen träffade jag ytterligare före detta kollegor som jag också hann prata en stund med. Och slutligen blev det en kaka till kaffet på maten… (Den som fattar, fattar. Övriga får leva i ovisshet.)
Nog har jag jobbat idag också. Eftersom det är så få incidenter i våra system skapade vi en liten en. Eller den fanns redan och var även felanmäld, men inte åtgärdad. Det enda som händer är att det dyker upp ett felmeddelande trots att allt är rätt. Så ska det naturligtvis inte vara. Därför hoppas jag att nån startar en smärre blåslampa så att felet inte skapar förvirring. Lite annat sysslade jag också med och självklart fortsatte jag att piffa vår fikahörna – i morse kompletterade jag med en duk. En ostruken sådan. Jag har inget införskaffat nåt nytt strykjärn ännu.

Dagens fikahörnspiffning – en duk!
Efter jobbet åkte jag till Fänriken och plockade upp en lifterska. Vi hade båda två några ärenden på Stormarknaden, men jag tror att Annas mest blev misslyckade. Jag fixade i vart fall en ny displayfilm, öl och en flaska zinfandel. På vägen tillbaka till Fänriken gjorde vi ett par stopp, men sen landade vi vid Annas köksbord för att äta middag/kvällsmat.

Min kvällsmat.
Kattgos och soffhäng och Agatha Raisin upptog resten av kvällen, men jag hann också bland annat med att kolla läget med en kompis som börjat nytt jobb i veckan.
Det var härligt att se att familjen Katt verkar trivas hos Fänriken. Faktum är att jag undrar var Stora Anna sover… Och på tal om att sova… Det ska jag göra nu! God nattis!
*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
Livet är kort. Katter är bra söta. Kakor också.
Men hallå, den där middagen blev man nästan lite avis på, fast hellre till kaffet då 🙂
Skönt att du fick ordning på telefonen.
skönt att mamma håller igång i lagom takt !
GillaGilla
Den middagen var inte fel! 😛 Fast jag åt faktiskt en räkbaguette också – med viss hjälp av familjen Katt.
Ja det är skönt att det går som en vill med tekniken och att mamma var lite gladare. 😛
GillaGilla