Kära dagbok…
Lånat kontor på Blåsenhus med underbar utsikt mot Botan.
Klockan halv åtta var jag på jobbet idag. Och ändå inte! Jag hade nämligen bett att få låna ett rum på Blåsenhus där jag senare på förmiddagen skulle hålla i ett möte. Som alltid har rummen där fantastiska utsikter. Kontoret jag lånade hade utsikt mot Botaniska trädgården. Det var en sån fröjd att sitta där och jobba före mötet. Men sen blev jag riktigt nervös och fick magknip: jag är utsedd till huvudredaktör för en webbplats – och så hade jag inte ens fått behörighet att skriva på den. (Det finns olika behörighetsgrader och skribent är den lägsta. Som huvudredaktör ska en emellertid ha högsta behörighet…) I panik mejlade jag min chef, som i sin tur mejlade supporten, som ordnade skribentbehörighet. Fast det kunde ta upp till fyra timmar innan det slog igenom. Jag fick hålla mitt möte ändå – och jag överlevde!
Rymdskepp? Aniara rentav? Äh, det är vår laborativa lärosal i Blåsenhus. Det är ett mycket fascinerande rum!
Jag träffade en duktig arbetsgrupp om fem personer. De är såna experter på sina områden att jag nästan tycker att det är pinsamt att Petite Moi ska ha nån sorts övergripande roll. Men samtidigt är det lärorikt. Vi gick en bordsrunda där alla fick berätta lite kort om saker de gjort och ska göra på webbplatsen ifråga. Själv berättade jag att jag inte ska fungera som nån producerande redaktör, men att jag ska kunna gå in och göra akuta justeringar etc om det behövs.
Vidare bestämde vi att jag skulle boka in en strukturmästarinna för ett lunchmöte och det har jag gjort. Om en vecka blir det. Jag tror på mänskliga möten och är nyfiken av naturen, allra helst på människor. Samtidigt kan jag vara avvaktande och skraj ibland. Det beror på saker jag har i min ryggsäck. Bästa sättet att komma över såna hinder är att utsätta sig. Och hittills har majoriteten bestått av snällt och vänligt folk. Det är människorna/arbetskamraterna som gör arbetsplatsen till stor del, inte bara arbetsuppgifterna!
Aj faaan!
Till min ordinarie arbetsplats återvände jag för lunch. Mary Queen of Floods och jag hade som alltid trevligt på lunchen. Det känns skönt att ha fått en… kompis som också är kollega! Vi har roligt ihop och kan samtidigt vara seriösa och snacka jobb. Dessutom peppar vi varandra så bra. Men säg den lycka som varar! Efter maten stack (!) vi ut och satte oss i solen med kaffe i pappersmuggar. Då bar det sig inte bättre än att en sån där randig insekt som jag är livrädd för satte sig på mitt pekfinger och bet/stack till. Du ska veta att jag viftade inte ett dugg. Ändå blev jag stungen! Fingret bultar och gör ont och jag är ilsken som ett bi. Förstås.
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivjobb. Bland annat förbereder jag nu höstens första nyhetsbrev som ska komma ut på fredag. Mellan raderna hann jag också få samtal både från bildoktorn bilverkstan och vården. Bilverkstan hade inget positivt att säga om nån begagnad reservdel till Clark Kent* – det är ju ett mycket ovanligt fel han har. Vården hade jag tänkt skippa eftersom deras webbavbokning inte funkar, men så blev det som det blev och nu har jag fått en kvällstid i september. Det känns mycket bättre än att jag ska besöka vården två gånger samma dag nu i augusti. Jag är ju för 17 inte sjuk, jag behöver och vill arbeta!
Efter jobbet blev det sedvanlig veckohandling på Tokerian. På gården träffade jag på en söt liten tjej som nyss hade lärt sig cykla. Hon var så stolt och det borde hon vara – hon skulle snart fylla fyra år. Hon berättade att pappa kan hjälpa igång henne på cykeln med en pinne ifall det behövs. Det var så rörande, jag tänkte på min pappa och när jag lärde mig cykla på min första, röda lilla hoj… På stenåldern lärde sig Tofflan att blåsa förbi på två hjul…
Därefter röjde jag inför hantverkarnas besök i morgon. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att glo på en seriestart och läsa – det är bokbyte. Nu byter jag från flera råa mord till skånsk humor. I morgon kör Crimetime Gotland igång och där hade jag ju gärna velat vara. Men nästa år, kanske..? Nu när jag har inlett en period där jag plötsligt unnar mig alldeles förskräckligt många saker – god mat, fina viner, duntäcken, behandling mot hälsporren etc – borde jag kanske ha unnat mig ett Gotlandsbesök också. Samtidigt vill jag jobba, för det är ett sånt nöje i sig. Tyvärr missar jag ett boksläpp på lördag som jag blev inbjuden till av Historiska media, Anna Lihammers nya deckare Där gryningen dröjer. Meeen… böcker kan en ju alltid nätshoppa – och på lördag ska jag till Fänriken på kräftskiva!
På TV-fronten blir det fortsatt kriminellt här. Jag tänker avnjuta första avsnittet av isländska serien Fångade klockan 21.55 på SvT1. Fiktiva mord och full blåst kan jag inte hålla mig ifrån även om jag åter igen tycker att tio avsnitt är för många. Vilket påminner mig om att jag har gett upp danska Follow the money, som går på söndagar. Nej fy te rackarns, det känns som om jag har sett hela serien tidigare. Tråkigt, tråkigt tråkigt! Då är till och med Miss Marple på Sjuan bättre!
Vad har DU för dig i kväll, då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!
*Clark Kent = min lille kranke bilman
Livet är kort. Getingstick gör ont, men laborativa lärosalen är lika spännande som ett rymdskepp!
är en författare som jag har hittat till ganska nyligen. Och hon imponerar! Hennes bok 
För cirka tio år sen eller mer gjorde jag första gången författaren 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 