Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Tisdagen den 13 september 2016: Tämligen slut i rutan

Publicerat den 13 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Klockan 3.55 vaknade jag i morse.

Denna den andra kursförmiddagen av två var det samma visa på tidiga morgonen som de senaste morgnarna: jag vaknade. I morse var klockan emellertid 3.55, det vill säga jag vaknade 14 minuters senare än igår. Men, som sagt, runt 3.50-tiden vaknar jag varje morgon sen en tid tillbaka. Jag kan inte säga att det är nåt ljud jag väcks av. Däremot har jag varit med om detta tidigare. Det handlar om att kroppen får en irriterande vana, helt enkelt, att vakna runt samma tid varje natt. Så snart jag lyckas bryta vanan vid ett enda tillfälle går den över. Frågan är bara hur jag ska bryta den…

Nåja… jag läste ut min första Jonas Moström-deckare i morse och hann att grabba tag i en ny bok. Den senare, som jag fick i vintras av en före detta kollega, har jag emellertid inte hunnit mer än stoppa in bokmärket i, för jag har tillbringat förmiddagen på kurs och resten av dan, med avbrott för en paj-lunch, i möten.

Bokbyte i morse från Uppsaladeckare till New Yorkdito.

Gräset var fortfarande mycket grönt utanför Ekonomikum där kursen hölls.

Förmiddagens kurs var alltså den andra delen av kursen jag påbörjade igår. Det var en grundkurs i verktyget som vi använder för vår externwebb. Vi har gått igenom hur en skapar nya sidor och artiklar med text, bild, filer, länkar etc. Men verktyget omfattar så många fler komponenter att jag inser att en fortsättningskurs är nödvändig för mig som webbplatsansvarig. Nästa gång den kursen ges har jag emellertid inte möjlighet att gå och därefter ges den inte förrän i vår. Samtidigt vet jag ju inte om jag blir kvar. Som du ser i högerspalten om du datorsurfar när du läser den här bloggen återstår 57 dagar av min provanställning. Om framtiden vet en inget…

Kursen hölls precis som igår i källaren på Ekonomikum. Utanför lokalen var gräset härligt grönt och jag passade på att insupa så väl färg som luft innan jag dök ner i bunkern.

Sen fick jag liksom spola och ställa om hjärnan…

Skylt med texten "Spola efter dig!"

Inga lysande utsikter i eftermiddagens mötesrum trots att det var på femte våningen…

På S:t Olofsgatan mötte jag tre kollegor från Blåsenhus. Vi intog lunch på ett trångt men rätt fantastiskt litet ställe på en tvärgata till S:t Olofsgatan. Lunchen var både billig och god. Medan vi åt hade vi ett jobbmöte. Såna här träffar är guld värda!

Efter lunchen traskade vi till möteslokalen på S:t Olofsgatan. I ett fullsatt rum utan luft pratade vi sen två flikar intranätstruktur och -innehåll. Jag kan ärligt säga att det var svårt att tänka om från externt till internt. Att det dessutom är två olika verktyg, två helt skilda webbplatser med två olika upplägg och utseende underlättar inte heller. För att inte tala om målgrupperna… Vissa målgrupper kan ses som både interner och externer, för att förenkla det hela (not!)…

Tämligen slut i rutan är sammanfattningen för min del nu. Jag tror att det är bara att försöka tugga i sig ett par mackor och förnya energin lite och det ska jag göra hos Fästmön. I morgon är jag på Blåsenhus hela förmiddagen, men sen ska jag försöka vara på jobbet-jobbet en och en halv dag. Ja, jag längtar faktiskt efter min semesterfredag, det är mycket nu…

Livet är kort. Dagarna är fulla.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt artikel, bild, billigt och gott, Blåsenhus, bokbyte, bokmärke, bryta, datorsurfa, deckare, det är mycket nu, dyka ner i bunkern, Ekonomikum, externer, externt, externwebb, färg, före detta kollega, förnya energi, femte våningen, filer, fortsättningskurs, framtid, frisk luft, fulla dagar, fullsatt rum utan luft, grönt gräs, grundkurs, guld värda, Himlen är alltid högre, inga lysande utsikter, innehåll, insupa, interner, internt, intranät, irriterande, jobbmöte, Jonas Moström, Judasbarn, kollega, komponenter, kropp, kurs, kursförmiddag, längta efter, länkar, litteratur, ljud, lunch, mackor, målgrupp, möte, möteslokal, olika utseende och upplägg, olika verktyg, paj, provanställning, S:t Olofsgatan, semesterfredag, skapa nya sidor, slut i rutan, spola och ställa om hjärnan, struktur, text, tidig morgon, tugga, tvärgata, vakna, vana, väckas, vintras, webbplatsansvarig, webbverktyg | 2 kommentarer

Himlen är alltid högre

Publicerat den 13 september, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

När jag läste att författaren Jonas Moström bland annat skriver böcker som utspelar sig i Uppsala blev jag självklart nyfiken. Författarens första böcker utspelade sig i Sundsvall där doktor Moström gjorde sin AT-tjänstgöring. Men i böckerna om psykiatrikern Nathalie Svensson – hittills tre stycken – är miljön alltså Uppsala där Jonas Moström gick läkarutbildningen. I morse läste jag ut den första boken om Nathalie, en bok med den vackra titeln Himlen är alltid högre. Innehållet är inte lika vackert, för det här är en polisroman som bland annat handlar om övergrepp och mord. Boken fyndade jag på Myrorna för 40 kronor i början av augusti.

Nathalie Svensson är nyseparerad och bor och arbetar i Uppsala. Men hon har en liten övernattningslägenhet i Stockholm och det är där hon bor och lever livets glada dagar när hon inte jobbar eller har sina barn hos sig. En kväll när hon har varit ute och festat stämmer hon träff med en skådespelare. Dessvärre blir den enda träffen ett skott i skådespelaren – han skjuts till döds och kastas i en fontän. Nathalie försöker rädda livet på honom, men påminns samtidigt om mordet på fästmannen Adam tio år tidigare. Det mordet blev aldrig uppklarat. Nathalie känner sig förföljd efter det senaste mordet. Trots detta börjar hon luska i morden och inser tidigt att de hänger ihop. Självklart trappas spänningen upp. Det visar sig handla inte bara om mord utan om övergrepp mot några av samhällets svagaste. Och sanningen är inte någon vacker och ljus historia utan både ond och smärtsam för Nathalie.

Jag tycker att den här boken är både snabbläst och spännande. Läsaren kastas lite i tiden mellan 2004, strax innan Adam, som var journalist, mördades och nutid, det vill säga 2014 i boken. Det funkar bra och blir aldrig rörigt. De två historierna löper parallellt först, för att sedan gå samman, vilket numera är ett ganska vanligt grepp i kriminallitteraturen.

Vidare är det roligt med en bok där Uppsala och dess stadsmiljö har en sån central plats. Fast trots det måste Stockholm visst vara med på ett hörn. Ska jag vara lite kritisk till Uppsalaomnämnandena i boken känns det som om författaren har gått omkring med en karta i handen. I princip alla centrala eller viktiga platser nämns – allt från Flustret till stans sjukhus. Däremot hittar jag inte Gunillaklockan eller Fyrishov, till exempel. Och märkligt nog åker Nathalie Svensson bil genom Uppsala sista april – det skulle aldrig funka i verkligheten.

Men… jag gillar att Uppsala är centrum för händelserna. Vidare skrockar jag lite när det uppdagas att regionalpolitiker, bland andra, inte är att lita på (det visste jag väl från verkligheten). Det här är annars en mörk berättelse och även om den kommer till sitt slut får läsaren veta att Nathalie blir anlitad som expert i nästa bok, förlåt fall. Jag tänker självklart läsa de två uppföljarna Dominodöden och Midnattsflickor.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt anlitad som expert, AT-tjänstgöring, övergrepp, övernattningslägenhet, barn, bil, central plats, centrala eller viktiga platser, deckare, doktor, Dominodöden, fästman, förföljd, försöker rädda livet, festa, Flustret, fontän, Fyrishov, Gunillaklockan, Himlen är alltid högre, inte att lita på, Jonas Moström, journalist, kriminallitteratur, läkarutbildning, leva livets glada dagar, litteratur, luska, mördas, mörk berättelse, Midnattsflickor, mord, Nathalie Svensson, nutid, nyseparerad, omdöme, ond, parallella historier, polisroman, regionalpolitiker, samhällets svagaste, sanningen, sista bil, sjukhus, skådespelare, skjutas till döds, skott, skrocka, slut, smärtsam, snabbläst, spännande, stadsmiljö, stämma träff, Stockholm, Sundsvall, Uppsala, vacker titel, vanligt grepp, verklighet | Lämna en kommentar

Måndagen den 12 september 2016: Kursad, sporrad och irriterande tid

Publicerat den 12 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Ibland börjar en i lite fel ände. Men enligt en före detta kollega på LinkedIn är jag ju

”en doer.

Datorskärm, som visar IT-avdelningens externa webbplats och ett tangentbord

Idag lärde jag mig grunderna för att kunna jobba på webbplatsen på bilden.

Därför fick det bli migrering och nytt utseende på min avdelnings externwebb först och grundkurs sen. Den 31 augusti var det först, idag var det sen. Den här förmiddagen och i morgon förmiddag lär jag mig grunderna i det verktyg vi använder. Kursen var fullbokad, men nån hade blivit sjuk. Trots det var vi 14 personer som gjorde övningar idag och som ska fortsätta i morgon.

För mig är det otroligt värdefullt att få grunderna så att jag inte bara kan göra mer avancerade saker utan faktiskt också kan skapa nya sidor på vår webb… Dessutom träffar jag folk som jobbar med delvis samma saker som jag. Roligast idag var att träffa Helena som gör Universitetsbibliotekets fina 400-blogg, men också att träffa personen som kände igen mitt namn från Energi och teknik på SLU. Vi lyckades missa varandra på SLU med nåt år. Uppenbarligen finns mitt namn kvar nånstans ändå, trots att det nu är över tre år sen jag jobbade där.

Jag kände mig som en skolflicka där jag satt under skolplanschen med en elefant.

Dagens lunch var macka i plast och kaffe i pappmugg.

För att få ögonen att samarbeta satte jag mig ungefär mitt i rummet. Då kunde jag kika med glasögonen på min skärm och över glasögonkanten på lärarens storskärm längst fram i salen. Ett kort avbrott för kaffe och liten macka blev det, så när dagens övningar var slut och det var lunch kände jag mig inte särskilt überhungrig. Därför svängde jag in på macken vid rondellen och köpte en macka i plast och kaffe i pappersmugg. Macklunch, alltså. Det blev en baguette med Skagenröra och den smakade helt OK. Kaffet var också gott. Himlen var alldeles blå, så det gjorde inte ont att sitta utomhus en stund. Det var skönt att få lite ljus och luft efter en kurs i källarvåningen på Ekonomikum. Ekonomikum, som hette Humanist-Centrum när jag var där sist och pluggade litteraturvetenskap på järnåldern (1984)…

Blå himmel med lite svag rök från ett flygplan

Himlen var alldeles blå vid lunchtid.

På eftermiddagen gästspelade jag på jobbet. Mrs J hade lämnat ett liniment som jag provar på min arm under ett dygn för att se om jag tål det eller inte. Tanken är att sen testa det på hälen och vaden. En ökad blodgenomströmning kan vara väldigt bra för min onda häl. Jag trodde att jag var experten på hälsporre på jobbet, men Mrs J har plågats av det i 15 år, jag endast i fyra och ett halvt – och då inte hela tiden… Det jag emellertid insåg i helgen är att vila funkar. Fast det är inte så kul att enbart sitta stilla. Min naprapat och jag pratade om olika vidare behandlingar när vi sågs i torsdags. Förutom kortisonspruta, som ju bara lindrar symtomen, inte behandlar åkomman, kan kryckor i två veckor vara ett alternativ. Spontant undrar jag då hur jag ska kunna jobba. Nej, kryckor på jobbet funkar inte, det har jag provat tidigare.

Däremot gick det bara inte att tacka nej till Mrs J:s äppelkaka till eftermiddagskaffet. Den var härlig att kladda med utomhus!

Härlig äppelkaka att kladda med.

Irriterande tid att vakna.

Slutligen lite seriöst gnäll. Häromdan beklagade jag mig över att jag vaknar klockan 3:50 varje natt. Kanske beror det på hälsporren, kanske är det nåt annat skäl. I natt var inget undantag, men jag var några minuter tidig, som synes på bilden. Det är lika irriterande varje gång, fast lite extra i morse eftersom jag hade sovmorgon. (Det är närmare till kurslokalen än till jobbet.) Vi får se vad som händer i morgon bitti.

I morgon fortsätter kursen i webbverktyget. Till lunch ska jag träffa en samarbetspartner som jag jobbar finfint ihop med. Vi går efter en lättlunch vidare tillsammans till ett redaktörsmöte. Sen tänker jag åka hem och tisdagshandla. Jobbdatorn är med hem i kväll, så kanske kollar jag mejlen i morgon kväll. Jag har bestämt mig för att generellt sett inte jobba hemifrån eftersom vi faktiskt inte får göra det på min avdelning. Och gratis jobbar jag inte längre.

To be continued…

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier | Märkt arm, avancerade saker, avbrott, avdelning, äppelkaka, ögon, ökad blodgenomströmning, baguette, börja i fel ände, behandla åkomma, behandling, bensinmack, blå himmel, blogg, eftermiddagskaffe, Ekonomikum, elefant, en doer, expert, externwebb, före detta kollega, förmiddag, gästspela, glasögon, gnäll, grundkurs, hälsporre, härlig, hål, hem, Humanist-Centrum, Institutionen för energi och teknik, inte überhungrig, inte jobba hemifrån, irriterande, jobba gratis, jobbdator, kaffe, kaffe i pappmugg, kant, källarvåning, kladda med, kortisonspruta, kryckor, kursad, kurslokal, lärare, lättlunch, lindra symtom, liniment, LinkedIn, litteraturvetenskap, ljus och luft, lunch, macka, macka i plast, macklunch, missa varandra, Mrs J, namn, naprapat, natt, ond häl, otroligt värdefullt, plågats, plugga, redaktörsmöte, rondell, samarbeta, samarbetspartner, seriöst, sitta stilla, sitta utomhus, Skagenröra, skapa nya sidor, skärm, skolflicka, skolplansch, SLU, sovmorgon, sporrad, storskärm, Sveriges lantbruksuniversitet, tåla, testa, tisdagsshopping, undantag, Universitetsbiblioteket, vad, vakna, vila, webbverktyg | 4 kommentarer

Söndag kväll den 11 september 2016: Litterärt, uppsaliensiskt och mexikanskt

Publicerat den 11 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Vilken härlig läshelg jag har haft! Och det är inte bara mitt sinne som tackar mig – även min fot gör det. Eftersom jag har varit ganska stilla och inte gått särskilt mycket har hälen fått vila. Framåt kvällen gav jag mig ut på vift och hälsporren plågade mig inte alls särskilt mycket trots att foten inte är tejpad. Hurra!

På eftermiddagen blev det bokbyte. Jag bytte amerikansk elektricitetsnörd mot Uppsalapolis. Nu läser jag första delen av Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson, en serie som främst utspelar sig i Uppsala. Trots att det i början av boken sker ett mord i Stockholm är det sen Uppsala för hela slanten. Efter 50 sidor känns det nästan… för mycket. Det är platser och ställen framför allt som nämns, men de beskrivs inte. Till exempel… att nån är

”i Lundequistska bokhandeln

tvivlar jag på. Den blev nämligen Akademibokhandel för ganska många år sen nu. Dessutom sa man

”på Lundeq,

inte

”i Lundequistska bokhandeln.

Därför känns det lite som om författaren har suttit med en karta i handen och skrivit sin bok. Samtidigt vet jag att han har bott här, åtminstone när han pluggade. Och spännande är min nya bok på gång!

Böckerna Väckelse och Himlen är alltid högre

Bokbyte idag från amerikansk elektricitetsnörd till Uppsalapolisen.

Men lite skygg blir en allt när en har varit ensam och inne större delen av en helg. Visserligen telefonerade mamma och jag både igår och idag, så jag har åtminstone pratat med nån. Fast jag ville ju gärna träffa nån människa också. Vägen till en kvinnas hjärta går genom munnen och magen. Jag längtade efter och bjöd ut Fästmön på mexikansk söndagsmiddag när hon hade slutat jobba. På Tacobar i det nya köpcentrumet mellan Tokerian och Stormarknaden goffade vi enchilladas med kyckling och babblade en stund i kväll. Sen gick vi till City Gross och köpte ost.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna har jobbat färdigt sitt helgpass och är nu ledig i två dar. Själv ska jag inleda min fyradagarsarbetsvecka med kurs två förmiddagar i rad samt diverse redaktörsmöten. Det innebär att jag lär vara minimalt på mitt kontor den kommande veckan. Känns lite… trist.

Nån söndagsångest inför den kommande arbetsveckan har jag som vanligt inte. Jag sitter och läser och har det gott ända tills andra delen av Happy Valley kör igång klockan 22 på SvT1.

Ha en bra ny vecka!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt Akademibokhandel, amerikansk elektricitetsnörd, babbla, beskriva, bjuda ut, bokbyte, chilicheese, City Gross, enchilladas, ensam, författare, fot, fyradagarsarbetsvecka, gå, goffa, Gränby centrum, Gränbystaden, guacamole, Happy Valley, hål, helg, helgpass, Himlen är alltid högre, hurra, Jonas Moström, karta, kontor, kurs, kyckling, längta efter, läshelg, litteratur, Lundeq, mage, mamma, mexikanskt, mord, mun, nämna, ost, plugga, polis, prata, redaktörsmöte, söndagsångest, söndagsmiddag, skygg, spännande, Stockholm, Sveriges Television, SvT, Tacobar, tejpad, telefoni, träffa, trist, Uppsala, uppsaliensiskt, Väckelsen, vägen till en kvinnas hjärta, vila, Willys | 2 kommentarer

Väckelse

Publicerat den 11 september, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Författaren Stephen King har en otrolig lång och diger produktion bakom sig. Många av hans böcker har också blivit (skräck)filmer. Böckerna rör sig mellan okända världar och vår ruggiga verklighet. Boken Väckelse, som jag läste ut nu i eftermiddags, är inget undantag. Jag köpte boken i november förra året och var hoppfull och förväntansfull inför läsningen.

Det är USA och tidigt 1960-tal. En sexårig pojke leker med sina leksakssoldater när en skugga faller över honom. Det är stans nya metodistpastor, Charles Jacobs, som har kommit på besök. De två utvecklar en sorts vänskap. Jamie, som pojken heter, får veta att pastorn är besatt av elektriska experiment. Vid ett tillfälle helar han med elektricitetens hjälp ett av Jamies syskon. Men sen inträffar en tragedi och pastorn lämnar stan. Jamie och pastorn möts flera gånger under livets gång, trots att Jamie tar avstånd. Först mot slutet får såväl Jamie som läsaren veta vad pastorn egentligen har varit ute efter…

Att Stephen King är en fantastisk berättare är inte tu tal om. Jag fångas redan från början. Dessvärre blir jag under resans gång lite besviken. Minst halva boken, det vill säga ungefär 200 sidor, har passerat utan nån större spänning. Och andra halvan blir mest en resa med kortare glimtar ur huvudpersonernas liv och deras möten. Slutet, som borde bli klimax, känns… krystat.

Tyvärr blir omdömet inte högre än medel.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt | Märkt 1960-talet, besviken, elektricitet, elektriska experiment, fantastisk berättare, författare, förväntansfull, hoppfull, klimax, korta glimtar, krystat, läsa, leka, leksakssoldater, livet, medel, metodistpastor, november, okända världar, omdöme, pojke, skräckfilm, skugga, slutet, spänning, Stephen King, syskon, tragedi, under resans gång, USA, Väckelse, vänskap, vår ruggiga verklighet | Lämna en kommentar

Söndagen den 11 september 2016: Kontemplation och läsning

Publicerat den 11 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Kontemplation.

Varför vaknar jag alltid klockan 3:50 varje natt? Det finns liksom inget skäl till det, mer än att nån eller nåt vill irritera mig. Jag gick och la mig tidigt igår, trots att det var lördag. I morse låg jag kvar och slumrade i sängen tills klockan var över tio. Jorå, jag läste och drack kaffe också, förstås. Och tänkte på dagen som låg framför mig.

Den 26 april är inget fint datum i historien, trots att det är min födelsedag. Men på min tjugofjärde födelsedag inträffade Tjernobylolyckan. Dagens datum är heller inget datum vi älskar. Dels inträffade elfte september-attackerna 2001, dels mordet på Anna Lindh två år senare (hon knivhöggs den 10 september och avled morgonen därpå). Det är en dag för eftertanke och kontemplation, tycker jag. Vi får aldrig glömma och jag tänker att vi måste stå upp för varandra mot ondskan därhelst den uppstår och oavsett form den tar.

Min gårdag ägnade jag stor del av tiden åt att läsa. Så blir det även idag. Att läsa och skriva är kontemplation för mig. Så du fattar att jag kontemplerar ofta. (Dessutom är det bra för min onda fot att jag håller mig stilla.) Jag skulle inte kunna leva om jag inte fick eller kunde läsa böcker. Jag tyckte att det såg lite glest ut i mina TBR-hyllor*, så alldeles nyss nappade jag på ett erbjudande från Bokus om att köpa två ganska nyutkomna böcker för 299 kronor. Det var böcker jag hade tänkt köpa lite senare i månaden, men nu blev det tidigare eftersom det är sista dan för erbjudandet.

Så länge jag har kunnat läsa har jag också skrivit. Ett bevis på detta kan bilden längst ner i inlägget sägas vara. Som du har noterat lägger jag då och då ut gamla bilder på mig själv. Det blir en resa i minnenas arkiv och jag är evigt glad och tacksam över fotoalbumet pappa sammanställde och gav mig i 30-årspresent. Jag lägger också ut bilderna på Instagram tillsammans med några korta rader. Det är nämligen inte alla som finner ro i att läsa, många pallar inte att läsa (så mycket) utan nöjer sig med en bild. Jag vet inte riktigt varför jag delar med mig av min historia, men kanske gör jag det för att den faktiskt leder fram till den jag är idag. Eller också för att det nästan inte finns nån kvar som berättar den.

Under småbarnsåren bodde jag och mina föräldrar i Tranås. Pappa var redaktör på Corren, som då hade lokalredaktioner lite här och var i Östergötland, men alltså även i Småland. Vi bodde i en tjänstebostad vägg i vägg med redaktionen. Mellan vår lägenhet och pappas jobb fanns en liten gång. Där i mörkret gillade jag att sitta och glo upp på de stora tidningsläggen som tapetserade väggarna. Men mest av allt gillade jag att springa igenom gången, förbi tant Gun och farbror Sune och vidare in till pappas kontor. Där tyckte jag att han hade det lite stökigt, så jag brukade städa medan jag maniskt repeterade

”Ordning här! Ordning här!

Men städa för en tvååring är inte riktigt samma som för en vuxen. Jag hällde ut gummisnoddar, gem och häftstift på pappas skrivbord och sen rörde jag runt.

Snart lärde jag mig också att klättra upp på pappas skrivbordsstol (det var lite vanskligt eftersom den snurrade) och ta kommando över den stora Facitmaskinen. För jag läste och skrev redan som tvååring, påstår min mamma. Och kanske är bilden nedan ett bevis för det – eller också bara en underbar sekund, fångad av min pappa och hans Rolleiflexkamera…

Redan på den tiden jag var kontorsflicka skrev jag mycket och hade tofflor på fötterna.

*TBR-hyllor = hyllor med olästa böcker, på engelska ”To Be Read”

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, Sociala medier | Märkt 30-årspresent, Östergötland, Bambi, bild, Bokus, Corren, datum, deckare, dela med mig, den jag är idag, eftertanke, elfte september-attackerna, Elly Griffiths, En kvinna i blått, erbjudande, Facit, farbror Sune, födelsedag, föräldrar, finna ro, foto, fotoalbum, gamla bilder på mig själv, gång, gem, glest, gummisnoddar, häftstift, hålla mig stilla, Instagram, irritera, kaffe, kontemplation, kontor, kontorsflicka, läsa, läsning, lördag, leva, litteratur, lokalredaktion, mamma, maniskt, mörker, min historia, minnenas arkiv, Mons Kallentoft och Markus Lutteman, mordet på Anna Lindh, nöja sig, nyutkomna böcker, ond fot, ondska, ordning här, pallar inte att läsa, pappa, röra runt, redaktör, Rolleiflexkamera, skål, skriva, skrivbord, skrivbordsstol, skrivmaskin, slumra, småbarnsår., Småland, snurra, springa, städa, stå upp för varandra, stökigt, tant Gun, tänka, TBR-hyllor, tidningslägg, tjänstebostad, Tjernobyl-olyckan, tofflor, Tranås, vakna, vanskligt | 2 kommentarer

Lördagen den 10 september 2016: Ilska fördrivs med goda ting eller Tofflans egen Kulturnatt

Publicerat den 10 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Det är inte alla som har spermiemönster i inredningen på jobbet…

Förmiddagen avlöpte utan problem – mer än den idrottsliga chocken jag fick. Och kanske berodde det på chocken att det sen blev lite Papphammar humörmässigt. Det ena gav det andra. Det började med att jag rev ner en inramad teckning när jag hade duschat. Teckningen satt i glas och ram på insidan av dörren till toan/duschrummet. Självklart gick rameländet sönder. Eftersom det finns resurser i form av flera affärer i Tokerian-rondellen gick jag för att införskaffa en ny innan jag skulle handla mat.

HA! Joru, ram fick jag tag i på MM – och där fick jag också syn på nåt som jag hade hoppats skulle ha stannat kvar i Förorten. Nu verkar det inte bättre än att helvetet kan ha kommit till New Village. Jag simmade ut ur affären fortare än spermierna på min plasttablett på jobbet. Tabletten har för övrigt en historia som jag inte ska vidareberätta här, men jag kan meddela att den är ökänd på mitt arbete… Och nu befinner den sig i mitt kontor!.. Jag lägger ut en bild på den här så att jag inte ska sakna den för mycket under helgen.

Inne på Tokerian stegrades min ilska av följande skäl:

det fanns ingen kycklingfärs, så jag fick ta kalkonfärs som var mycket dyrare och fryst
jag såg två personer som jag önskar dit pepparn växer bland bullarna (vad hände med ”Nu ska det bli andra bullar av!”?)
jag tappade min handlingslapp

Nu var emellertid tanken med det här inlägget att jag skulle skriva om min goffarlördag. För vad gör en när inte har nån att bevista Kulturnatten i sällskap med och en dessutom har en fot som sätter stopp för att promenera runt stan och glo på kultur? Jo, en ordnar lite goda ting för sig själv här hemma! En bra grej på Tokerian var faktiskt extrapriset på lösgodiset. Lördagsgodis är sannerligen svensk kultur, så jag köpte… väldigt mycket… Det är ju kulturnatt.

Lördagsgodis är svensk kultur!

Meeeen vi tar dan från början… Lördagen inleddes med två timmars läsning (kultur!) och kaffe på sängen. Jag läste ungefär en fjärdedel i Väckelse, en Stephen King-bok jag valde ut att börja läsa igår kväll. Jag vet inte riktigt vilken genre jag ska placera boken i än… En märklig historia.

Läsning och kaffe på sängen är alltid en bra början på en ledig dag.

Lite nytta behövde jag göra, trots ledig dag. Men innan jag tog en promenad med snabeldraken* åt jag en lätt frukost, nåt som självklart innebar lite mer läsning (kultur!).

En lätt frukost inkluderar förstås läsning.

Det är tråkigt att dammsuga. Det blir emellertid rent och fint och har en dessutom scrambled eggs att locka sig själv med till lunch (jag som aaaldrig äter lunch i vanliga fall på helgerna!..). Råvarorna till lunchen kommer från Biskopskulla där jag har fått känningar tack vare jobbet. Självklart intogs lunchen med mer kaffe och läsning (kultur!), för övrigt.

Scrambled eggs och gurka från Biskopskulla till lunch. Och lite mer kaffe och läsning, förstås!

Eftermiddagsfika en lördag måste ju bara bli go-fika! Men först ringde jag mamma och skrapade fram noll kronor vinst på veckans Trisslott. Sen tröstade jag mig med det svindyra kaffet från Bönor & Blad, en bulle och ett okänt antal Remi-kex. Och ytterligare läsning (kultur!), givetvis.

Go-fika på lördagen med svindyrt kaffe, bulle och Remi-kex. Och en stunds… läsning!

Så småningom blev det sen dags för spektaklet

Tofflan lagar mat.

Tofflan är ingen matlagare, men hon gillar att äta god mat. För att stå ut att stå vid spisen sprättade jag en matlagningsöl. På meny stod pasta. (Italiensk kultur!)

En matlagningsöl hjälper när en ska laga italienskt. Jag vet att ingen mat syns på bilden, men det är i alla fall vatten i kastrullen och spaghetti i pastaburken.

Kalkonfärsen var helt OK att steka. Med hemliga ingredienser som vitlökssalt och ketchup, det senare mer som en exgrediens, blev det faktisk både ätbart och gott. Men mycket… Två rejäla matlådor är nu infrysta. Det hela sköljdes ner med ett sicilianskt rödvin. Boken gjorde förstås måltiden komplett. (Kultur!)

Italiensk matkultur. Och litterär.

Efter mat och disk blev det självklart en stunds vila. Men bara en stund. Sen var klockan 20.00 och då vet alla att det är godis-tajm. (Familjekultur.)

Godis-tajm – med bok och påse.

Kvällen flöt på med läsning och gottis. TV:n stod på i bakgrunden som sällskap, men redan klockan 21.30 ville jag gå och lägga mig. Jag pinade mig emellertid ett tag till med att sitta uppe – det är ju vilodag i morgon och jag vill inte vakna för tidigt.

Men nu önskar jag dig en god natt!

*promenad med snabeldraken = dammsuga

Livet är kort. Kultur är inte bara för eliten, den är också för de ensamma.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vin | Märkt alkohol, ökänd, önska dit pepparn växer, bakgrund, Bönor & Blad, bild, Biskopskulla, bullar, bulle, dammsuga, dörr, dyrare, eftermiddagsfika, elit, ensam, exgrediens, extrapris, Förorten, fot, frys, fryst, genre, glas och ram, glo, go-fika, god natt, goda ting, godis, goffarlördag, gottis, gurka, handlingslapp, helg, helvetet, hemlig ingrediens, hemma, humor, idrottslig chock, ilska, inramad teckning, italiensk, kaffe på sängen, kalkonfärs, kastrull, känningar, ketchup, komplett, kontor, kultur, Kulturnatten i Uppsala, kycklingfärs, lägga mig, läsa, lätt frukost, lördagsgodis, lösgodis, litteratur, lunch, mamma, matkultur, matlagningsöl, matlåda, måltid, MM, New Village, noll kronor vinst, nu ska det bli andra bullar av, Papphammar, pasta, pastaburk, påse, pina, plasttablett, problem, promenera, råvaror, rödvin, Remi-kex, rent och fint, riva ner, sakna, sällskap, sätta stopp för, scrambled eggs, shopping, sicilanskt, simma ut, skål, slinka ner, spaghetti, spektakel, spermier, spis, stå ut, stegra, steka, Stephen King, svensk kultur, svindyrt, tappa, toa/duschrum, tråkigt, Trisslott, vakna för tidigt, vatten, Väckelse, vila. godis-tajm, vilodag, vitlökssalt, Wilys | Lämna en kommentar

Ett vin: Manifesto Nero d’Avola

Publicerat den 10 september, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om ett vin.

Manifesto Nero d’Avola funkar möjligen som sällskapsvin.

Bara för att ett vin kostar mycket behöver det inte vara gott. Då borde det även finnas fyndviner till låga priser. I mitten av sommaren köpte jag det sicilianska vinet Manifesto Nero d’Avola (2015), nummer 2680 hos Systembolaget.

Trots att det angavs som fylligt kostade det endast 79 kronor. Huvuddruvan, nero d’avola, är en av mina favoriter. Nero d’avola ger robusta viner och funkar bra att lagras. Och lagrat vinet är kanske just vad jag borde ha gjort…

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, mycket fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka bär, kaffe, plommon, choklad, vanilj och peppar. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött. Nyanserad, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka bär, kaffe, plommon, choklad, viol och kryddor.

En sip av vinet före maten, när det stått ovanpå spisen under matlagningen och blivit ljummet, var ljuvlig. Däremot funkade vinet inte alls ihop med min pastarätt med kalkonfärs, vitlökssalt och ketchup. Vinet smakade surt, snudd på bittert, nästan rönnbär. Även till ljus choklad och vaniljkola efteråt smakade det surt. Det enda vinet funkade med var en bit mild Brieost. Jag skulle också kunna tänka mig att det går bra att dricka som sällskapsvin om det ljummas något. Troligen behöver det också lagras minst ett halvår innan det dricks.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Mat, Personligt, Vin | Märkt bittert, Brieost, choklad, doft, druva, fatkaraktär, fruktig, fyllig, fylligt, fyndvin, gott, huvuddruva, kaffe, kalkonfärs, ketchup, kosta mycket, kryddor, lammkött, lågt pris, ljummet, ljus choklad, ljuvligt, Manifesto Nero d'Avola, matlagning, mörka bär, nötkött, nero d'avola, nyanserad, omdöme, ovanpå spisen, pastarätt, peppar, plommon, rödvin, rönnbär, robust, sällskapsvin, sicilianskt, sip, smak, sommar, surt, Systembolaget, vanilj, vaniljkola, viol, vitlökssalt, webbplats | Lämna en kommentar

Lördag morgon den 10 september 2016: Livets väsentligheter och gymnastikdräkter

Publicerat den 10 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Fredagskvällen rundades av med ett glas Amarone och en ny bok, Stephen Kings Väckelse.

Jag hade en skön och slapp fredagskväll när väl strykningen – som gjordes till Sabaton, Hooters och Nordman (tack, gratis-Spotify!) – var avklarad. Då kunde jag ägna mig åt livets väsentligheter: öl (en styck), ostbågar och litteratur. Ett glas Amarone slank också ner innan jag hoppade i säng runt midnatt. Ja tänk – SÅ länge orkade jag hålla mig uppe! Det är snudd på rekord en fredagskväll… Tråkigt nog började tejpen runt hälsporrefoten klia, så jag fick klippa upp och ta bort eländet innan eksemen blev för svåra. Men jag läste också ut en spännande bok, goffade godsaker, glodde lite på TV och började läsa en ny thriller. Boken har stått alldeles för länge i vänta på att bli läst – snart ett år, faktiskt. Fast jag pallade bara med 14 sidor i sängen innan ögonlocken blev för tunga och jag somnade in.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag gått ett varv med dammsugaren efter frukost och slog mig sedan ner vid datorn – och fick ett bryskt andra uppvaknande! Ett par gamla foton låg på skrivbordet. Bered dig på en chock!

Den som känner mig vet att sport och idrott inte är min grej. Men faktum är att jag inte bara var balettdansös som barn (inget bildbevis, dock!), jag var också gymnast!!! Och jag hatade det redan då. Det jag inte gillade var gymnastikfröken som bara skrek

”Oooookeeeej!

och visslade i sin visselpipa så trumhinnorna fick spasmer. Nedan på bilden ser jag därför förvånansvärt glad ut, gymnastiserande och gymnastikdräkt till trots. Kanske är det för att jag just hade kommit på att jag kunde hålla för öronen när ~~Sturmbahnführer~~ gymnastikfröken lät illa..?

Jag var ungefär sex år när jag kom på att det funkade att hålla för öronen för att slippa auktoriteters skrikande. Notera mina fantastiska tåhävningar i de läbbiga sockiplasten – tåhävningarna lärde jag mig nog i baletten!

Jag var alltså ungefär sex år när jag kom på hur jag kunde slippa auktoriteters skrikande, nåt jag utsattes för i gymnastikdräkt. Då måste du förstå att jag blev riktigt paff när jag såg en annan bild på mig själv, tagen när jag är ungefär 15 år äldre. Hemkommen från folkhögskola sitter jag och klinkar på en gitarr jag hade köpt för en femtiolapp. Jag ser väldigt seriös ut. Men ta och kolla in överdelen – jag har fortfarande gymnastikdräkt!!!

Jag spelar gitarr och ser seriös ut – men har fortfarande gymnastikdräkt!!! Pilotbrillor var för övrigt inne då också, som synes.

Så snälla nån… Uppenbarligen är jag en smyg-gymnast, en sportfåne, en idrottstok..! I confess…

Livet är kort. Ibland förvånas en över sig själv.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Musik, Personligt, Trams, Vin | Märkt alkohol, Amarone, Amarone Classico, auktoritet, öl, överdel, balett, balettdansös, bildbevis, Björndansen, bryskt, dammsugare, dator, eksem, fantastiska tåhävningar, folkhögskola, foto, fredagskväll, gitarr, goffa godsaker, Grantchester, gratis, gymnast, gymnastik, gymnastikdräkt, hata, hälsporre, hålla för öronen, Hooters, humor, idrottstok, inte min grej, klia, klinka, klippa upp, läsa, litteratur, livets väsentligheter, midnatt, Nordman, okej, ostbågar, pilotbrillor, rödvin, rekord, Sabaton, seriös, skön, skrika, skrivbord, slapp, smyg-gymnast, sockiplast, somna in, spasm, spännande, sport och idrott, sportfåne, Spotify, strykning, tack, tejp, thriller, trumhinna, tunga ögonlock, uppvaknande, Väckelse, visselpipa, vissla | 4 kommentarer

Björndansen

Publicerat den 9 september, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

I början av förra månaden hade jag tur. Jag vann en bok i en utlottning hos UppsalaEwa. Roslund & Thunbergs bok Björndansen är en riktig tegelsten med sina cirka 600 sidor i pocket. Att bokstavsgraden dessutom är mikroskopisk i vissa stycken gjorde att jag tvekade eftersom jag inte ser så bra. Men jag plockade ut boken ur TBR-hyllan* och i kväll läste jag ut den. Tack!

Den här boken handlar om tre bröder och deras barndomsvän som en dag bestämmer sig för att råna banker. Bröderna har en trasig barndom med våld i familjen och tillbakablickar varvas med de nutida där rån planeras och utförs. Gänget är väldigt disciplinerat och rånen de gör ger stora pengar. Allt är planerat in i minsta detalj. Och allt bygger på lojalitet och broderskap. Bokens titel har förstås också en förklaring i uttrycket ”björndans”, men hur får du själv läsa om, det tänker inte jag avslöja!

Björndansen är baserad på verkliga händelser. Den rånarliga boken handlar om är den så kallade Militärligan som rånade banker i Sverige i början av 1990-talet. Och om jag inte misstar mig är ledaren för Militärligan bror till en av författarna. Detta tillsammans med utredningsmaterialet gör att det författarna skriver visserligen är fiktion, men ändå med all säkerhet mycket nära sanningen. Händelserna är oerhört realistiskt skildrade, även ur offrens perspektiv. Och visst minns jag smileyn som en av rånarna sköt. Trots att rånarna egentligen inte använder så mycket våld är de tungt beväpnade. Det är en våldsam berättelse. För mig blir den nästan för realistisk. Jag tycker det är jobbigtt när böcker blir… för våldsamma. Trots detta är det här en bladvändare som är svår att lägga ifrån sig. Dessutom är det läskigt att jag understundom vill att de ska klara sig undan…

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

*TBR-hyllan = bokhylla med olästa böcker, från engelskans To Be Read

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt 1990-talet, Anders Roslund, barndomsvän, baserad på verkliga händelser, bänk, Björndansen, bladvändare, bröder, broderskap, bror, deckare, detalj, disciplinerat, författare, klara sig undan, litteratur, lojalitet, mikroskopisk bokstavsgrad, Militärligan, offer, omdöme, planera, pocketbok, rån, rånarliga, realistiskt, Stefan Thenberg, stora pengar, svår att lägga ifrån sig, Sverige, tack, TBR-hylla, tegelsten, tillbakablickar, trasig barndom, tungt beväpnad, tur, tveka, utlottning, utredningsmaterial, uttryck, våld, våld i familjen, våldsam | Lämna en kommentar

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Kastanjemannen
- Den röda adressboken
- Ett appassimentovin: Terre di Mario Rosso
- Ett vitt vin: Terre di Mario Bianco
- Ett rött vin, italienskt, förstås: Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon Organic 2018

	Tofflan om Föraktet
	Lottens Bokblogg om Föraktet
	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Läsvärt hos andra!
- Claude av Yvonne Härestedt på BokCissisBokRecensioner
- Ett dockspel av Anna Roos på Lottens Bokblogg
- Hett i hyllan #447 på Lottens Bokblogg
- Synnerliga skäl av Monica Nebe… på Lottens Bokblogg
- Dying Fall av Elly Griffiths på Mösstanten
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 982 546 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Kastanjemannen
- Den röda adressboken
- Ett appassimentovin: Terre di Mario Rosso
- Ett vitt vin: Terre di Mario Bianco
- Ett rött vin, italienskt, förstås: Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon Organic 2018
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

	Tofflan om Föraktet
	Lottens Bokblogg om Föraktet
	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Besökare
- 982 546 besök
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

Kära dagbok…

”en doer.

Kära dagbok…

”i Lundequistska bokhandeln

”på Lundeq,

”i Lundequistska bokhandeln.

Kära dagbok…

”Ordning här! Ordning här!

Kära dagbok…

Tofflan lagar mat.

”Nyanserad, mycket fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka bär, kaffe, plommon, choklad, vanilj och peppar. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött. Nyanserad, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka bär, kaffe, plommon, choklad, viol och kryddor.

Kära dagbok…

”Oooookeeeej!

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv