Bokmässohelg del 2: BOKhyllande eller En MÄSSA böcker

Ytterligare ett smått ironiskt inlägg i litterär anda med anledning av årets bokmässa. 


 

1-bok-o-klockradio-bok-o-kaffe

För att få mig själv på bättre humör…

Nä jag är fortfarande inte i Göteborg och mässar. Jag är hemma i New Village, Uppsala och ledig och håller på med mitt eget mässande. Och eftersom jag är ledig vaknade självklart extra tidigt. Först blev jag väckt av en bil som körde in på gården nånstans mellan halv fyra och fyra. Bilen stannade utanför min port. Sen vaknade jag vid sex-tiden och givetvis var det stört omöjligt att somna om. Det är sånt här som händer när jag går och lägger mig alltför tidigt en fredagskväll. Igår kväll pallade jag inte att vara uppe längre än till klockan 22. Jag stupade i säng och somnade inom en kvart. I morse vaknade jag med huvudvärk och att nån började påla vid husbygget här intill strax efter klockan sju gjorde inte saken bättre. Detta oljud är en av baksidorna med kommunens skryt om att de låter bygga så många bostäder. En annan är att ingen låg- eller medelinkomsttagare har råd att bo i de nya lägenheterna sen… Nej, det är INTE OK ALLS – varken pålandet en tidig lördagsmorgon eller dyra nybyggen! För att få mig på bättre humör fixade jag kaffe och läste cirka 125 sidor i min bok på gång i sängen.

Därefter var det dags för inventering. Självklart handlade den inventeringen om böcker. Jag kollade beståndet i mina TBR-hyllor* och fann att det var alltför glest för att jag ska känna mig lugn och trygg. Nu har jag spritt ut mina olästa på fyra hyllplan, lite beroende på vilken bokhylla de ska stoppas in i sen. I sovrummet finns två hyllplan med oläst litteratur, dels köpta eller fådda nya böcker, dels böcker köpta på second hand. Hyllplanet i gästrummet innehåller anglosaxiska, olästa deckare precis som resten av bokhyllan där. Och i en av hyllorna i hallen, som inrymmer svenska och skandinaviska deckare, finns det fjärde hyllplanet med olästa böcker som ska in i nån av dessa hyllor efter läsning. Ifall du undrar hur många bokhyllor jag har här hemma kan jag avslöja att antalet är elva: sex i arbetsrummet, en i gästrummet, två i hallen, en i sovrummet och en i köket.

Shelfies från inventeringen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men så här glest i TBR-hyllorna
kan en bokdrake verkligen inte ha det! Det blev till att planera en inköpsresa. Eftersom även andra saker till hemmet behövde inhandlas föll valet på Stormarknaden. Att handla där en lördag kräver energi och tålamod. Har en dessutom förmågan att stänga ute ljud och och talangen att överleva folkmassor är det bra. Men det vet ju alla som är på inköpsresor och mässor: det går livat till och det är inte folktomt… Jag laddade med lite frukost, litterär, förstås.

Frukost med bok

En litterär frukost inför inköpsresan.


Det hjälpte varken med frukost eller huvudvärkstablett. 
Det var bara fruktansvärt mycket folk på Stormarknaden. Jag orkade vara där en timme. Men jag bet ihop, för jag var ju på inköpsresa. Resans huvuddestination var Akademibokhandeln. Där var det Vänhelg och det kunde en ju bara bli glad för. Vänhelgen innebar nämligen 20 procents rabatt på alla böcker. Nej, jag får inte betalt för att skriva det här! Jag bara gillar, mycket, att bokkassen jag köpte skulle ha kostat 809 spänn. Nu kostade den 649:60. Som medlem i Akademibokhandelns Vänner får jag för övrigt erbjudanden då och då. Jag nappar inte på allt, men väljer det jag verkligen vill ha. Det enda negativa med dagens besök i den fysiska bokhandeln var att utrymmet för inbundna böcker blivit mindre efter butikens ommöblering. Det gillar jag inte!

Från inköpsresan:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter inköpsresan vilade jag mig 
med ett telefonsamtal på en timma och nio minuter med mamma. Sen skyndade jag mig att läsa så det fick bli ett bokbyte. Jag lämnade kommissarie Wexford och Kingsmarkham till mord på Isle of Lewis i Skottland. Läsa är ju ett måste när en bokmässar!

Böckerna Till vägs ände och Svarthuset

Det blev bokbyte i eftermiddags.


Ett annat måste när en bokmässar är att äta middag. 
Min middag hade ICA Kvantum lagat. Den slank ner tillsammans med min nya bok på gång. Visst är det bara så härligt att få öppna en bok du inte har läst tidigare och bara… börja.?! Ett härligt sällskap vid middagsbordet är en bok i alla fall garanterat. Peter May, som författaren till mitt middagssällskap heter, är en ny bekantskap. Jag har bara hört gott om honom och jag måste säga att inledningsvis tycks andras omdömen stämma: boken är läskig! Jag tror inte att det hade att göra med rödvinet jag drack till kycklingspetten, potatisgratängen och tzatzikin.

Kycklingspett, potatisgratäng, vin och en bok

Ett läskigt middagssällskap!


Den andra dagen i min bokmässohelg 
avslutades i bästefåtöljen, med lite kontakt med såna som var på den däringa andra mässan i Göteborg. Det verkar som om Tofflan får ett hårt paket därifrån av några riktiga goa töser. Men i Toffelhemmet var det inte fy skam att avnjuta ytterligare ett glas rött och läsa en stund till – riktigt lördagsgodis, med andra ord.

Ett glas rött och boken Svarthuset

Skål och tack för idag!


Jag önskar dig en god natt. Dröm om små böcker, stora böcker och änglar.


*TBR-hyllor = hyllplan med olästa böcker, på engelska ”to be read”

 


Livet är kort. Utan böcker vore det inte ett liv.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett vin: Farnese Montepulciano D’Abruzzo Colline Teramane 2009

Ett inlägg om ett vin.


 

Farnese Montepulciano D'Abruzzo Colline Teramane 2009

Farnese Montepulciano D’Abruzzo Colline Teramane 2009 var ett fylligt och strävt vin. Flaskan hade, som synes, legat ett tag i vinskåpet..

I kväll var det dags att korka upp nåt riktigt gott rödvin. Jag botaniserade i mitt vinskåp och fann en flaska Farnese Montepulciano D’Abruzzo Colline Teramane (2009) på hyllan längst ner. Den årgången är slut på Systembolaget, men 2010:an, nummer 2367, finns att köpa för 109 kronor.

 

Vinet anges som fylligt och ganska strävt och med tämligen hög fruktsyra. Färgen är blålila och alkoholhalten ligger på 13,5%.

 

Så här skriver Systembolaget om vinets smak (doften är ungefär lika):

”Generöst fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, viol, kardemumma, kaffe och kokos. Serveras vid 16-18°C till smakrika, gärna grillade rätter av lamm- eller nötkött.


Jag serverade mig ett glas
till grillade kycklingspett med Texastouch, potatisgratäng och tzatziki och det gick hur bra som helst. Vinet smakade bärigt och funkade fantastiskt bra till maten, som hade en del vitlök i sig. Även som avec till mitt pressade franska kontinentalkaffe gick vinet fint. Vinet var otroligt fylligt och gott, strävheten perfekt och eftersmaken lång.

Självklart blir Toffelomdömet det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Till vägs ände

Ett inlägg om en bok.


 

Till vägs ändeDet finns faktiskt fortfarande böcker kvar att läsa som jag fick av vännen Agneta våren 2015! Jag försöker blanda upp min läsning lite, det är enda skälet. I veckan valde jag ut Ruth Rendells bok Till vägs ände för att läsa en hederlig brittisk deckare med kommissarie Wexford i centrum. Boken kom ut 2005, men efter att ha slagit ihop pärmarna känns den fortfarande aktuell. Tack, Agneta!

Två unga flickor hittas mördade. Båda har de mycket pengar på sig. En av dem är dessutom gravid. Kommissarie Wexford får fallet på sitt bord och det enda han har att gå på är ett vittne som sett en mystisk man i luvatröja. Samtidigt är även en av kommissariens döttrar gravid. Men liksom ett av de unga mordoffren agerar hon surrogatmamma. En märklig historia rullas upp – och blandas ut med en kärlekshistoria mellan två av poliserna i Wexfords grupp.

Den här boken har över tio år på nacken, men ändå känns den aktuell. Vissa deckare blir fort dammiga – denna hör alltså inte till den kategorin. Samtidigt som läsaren får följa polisernas arbete mot en lösning av fallet kämpar Wexford med motstridiga känslor inför dotterns graviditet. Lagom spännande och lagom med intriger.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Bokmässohelg del 1: Helgen är BOKad eller Ett jädra mässande

Ett inlägg i litterär anda med anledning av årets bokmässa.


 

Röda digitala siffror som visar tiden 5.22

Den tidiga morgonen ägnade jag åt – att läsa, förstås!

Ja tjena! Nu är det bokmässohelg – som ”alla andra” tycks avnjuta i GöteborgJag är naturligtvis inte där om nån nu trodde det. Men bokmässan finns på min bucket-list* och nån gång – när jag inte är arbetslös och fattig och/eller livegen alt. jobbar… DÅ jäklar! Meeen… jag vill inte vara en sämre sortens bokdrake än ”alla andra”. Därför ska jag under helgen göra som ”alla andra”, det vill säga rapportera från mässan i sociala medier. Mitt eget mässande, ska tilläggas, och framför allt i bloggen och på Instagram. Det går nämligen alldeles utmärkt att ha mässa hemma i Uppsala för sig själv också.

När en är på bokmässa är nätterna korta. Min dag började redan vid fyratiden i morse när jag vaknade. Vid femtiden hade jag gett upp om att somna om och tog då tillfället i akt… att läsa, förstås! Vid sextiden klev jag upp, gjorde morgontoalett samt dukade fram till bokmässofrukost vid köksbordet.

Frukost med fil, müsli, kaffe och bok

Bokmässofrukost! Om du undrar över den orange kakelplattan kan du fortsätta att undra.


Cirka 7.15 lämnade jag hemmet för mitt arbete. 
Det är sånt en måste ägna sig åt så en har råd att köpa böcker, till exempel. Sen gör det ju inte ont om arbetet är roligt och stimulerande också. Det är mitt arbete, även om jag då och då upplever stress. På kontoret har jag ordnat ett hyllplan med… böcker. Ovanpå den hyllan lägger jag alltid min bok på gång**. Där kan jag snabbt nå den om jag skulle få en stund över… för toabesök. Då följer boken med in på muggen!

Min bokhylla på kontoret

Ett hyllplan med böcker på kontoret.

 

Fredag innebär go-fika på arbetstid! Jag tål nog inte mässkaffe och definitivt tål jag inte kaffet på jobbet. Därför tog jag med eget Java och min lilla pressobryggare. Bullen från jobbet tålde jag däremot finfint liksom de trevliga arbetskamraterna jag fikade med.

Bulle och kaffe

Go-fika på jobbet idag med bulle och pressokaffe. De trevliga arbetskamraterna fick inte vara med på bild.


Efter veckans enda fikarast på arbetstid 
blev jag tvungen att jobba lite. Jag skrev och ringde och gick på möten.

Bakelittelefon

Jag ringde på jobbet idag, bland annat.


Mitt på dan kunde jag ta lunchrast. 
Självklart passade jag på att bokmässa då till laxen.

Lunch med lax och bok

Bokmässande till laxen.


Jag upptäckte att såna som jag 
finns överallt och i alla möjliga skepnader… Matelasserade, till exempel.

Bild på en boksida där det bland annat står "matelasserade tofflor"

Matelasserade tofflor, minsann! (Undras vad det är…)


På eftermiddagen följde lite fler möten
och jag skrev ytterligare några texter. Framåt hemgång blev det en stunds bokmässande på toa.

Bok, bokmärke och skor

Mässa på toa.


Hemma i New Village väntade en obäddad säng
på att bli renbäddad. Inget att be för, bara att göra. Boken var självklart med på ett hörn.

Bok i sängen

Tänk den som finge LÄGGA sig ner en stund och läsa…


Tro nu inte att hushållsbestyren var slut 
i och med detta! Nä, då åkte brädan och järnet fram. Jag kan väl säga som så att det har varit roligare att stryka än det var i kväll. Men jag gav järnet förstås – med boken.

Strykjärn på bok

Jag gav järnet i kväll – med en bok på brädan.


Fast medan tvättmaskinen kämpade på 
blev det till sist fredagskväll och helgledigt även för mig. Att den här helgen är BOKad för ett jädra MÄSSAnde gissar jag att du har fattat vid det här laget.

Öl, ostbågar och en bok

Fredagskväll även för Tofflan.


Jag önskar dig en riktigt go helg! Over and out från Tofflans egen bokmässohelgs FÖRSTA dag! To be continued, alltså…


*bucket-list = lista över saker jag ska göra innan jag dör, ”before I kick the bucket”
**min bok på gång just nu är Ruth Rendells Wexford-deckare Till vägs ände

 


Livet är kort. Läs, Läs, LÄS!

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 22 september 2016: Föga imponerande, men avskärmad utan baktankar

 



Kära dagbok…

 

Glasögonbåge och del av glas

Glasögonen följde inte med på möte.

Idag hade jag ett viktigt möte på förmiddagen. Men det verkar gå troll i mötena med en viss person – jag tycks bara klanta mig. Det känns som om jag uppfattas som oprofessionell och okunnig, kort sagt: jag är föga imponerande. Jag känner mig exkluderad för att jag inte begriper all terminologi och alla förkortningar och system som används och avses, men jag får bra svar när jag frågar. Grejen är bara att jag ju inte kan fråga hela tiden under ett möte. Det jag försöker göra i det här läget är att ställa kontrollfrågor efteråt. Kanske var inte detta det värsta idag, emellertid. Det började dåligt med att jag cirkulerade i 20 minuter och letade parkering. Sen hittade jag en plats där jag tror att jag fick stå med mitt parkeringstillstånd. Annars hade jag idag till och med kommit ihåg att ta med en nätkabel – det trådlösa nätverket är alltför svajigt – till datorn. Men jag glömde glasögonen… Och då kunde jag inte se ett smack. Ett alternativ hade möjligen varit att nån hade ställt sig på tio meters avstånd med min dator. Med linserna ser jag nämligen bra på långt håll. Problemet då hade varit att mina armar inte är tio meter långa. Nu gick det bra att delta i mötet ändå, men det är väldigt typiskt att jag gör såna här klantiga saker i kontakterna med just den här personen.

Bok med bokmärke och glasögonfodral

Material för avskärmning.

På jobbet är det oroligt runt omkring mig och det påverkar mig förstås. Jag står mellan två läger och får inte nån total bild av läget, bara spridda skurar. Strategin för att överleva för stunden är att tack och lov inte ha tid att bli indragen i nån konflikt. Jag traskade därför iväg med min bok på gång som lunchsällskap. Att ha en bok med sig till restaurangen och läsa är ett bra sätt för mig att avskärma mig från omvärlden. Jag fattar inte hur jag lyckas stänga ute alla ljud, men på nåt sätt går det. Det är jag väldigt tacksam för!

Eftermiddagen ägnade jag åt att försöka boka om jobbmöten, förbereda mitt nyhetsbrev som ska gå ut i morgon förmiddag medan jag väntade på underlag till en intranätsida som skulle fixas och publiceras så snart som möjligt. Efter en del trixande – även i HTML-koden – tror jag att vi fick till det.

Röda och blå fotsteg målade på ett stengolv

På besök – undersökning – i vården.

Efter jobbet hade jag tid för en undersökning i vården. Den var jag tvungen att gå på, för den var redan ombokad en gång. Nu är det bara att vänta på svar.

I morse vaknade jag tidigt och läste ut och tidsinställde ett inlägg om De försvunna. Jag blev mycket ledsen för en kommentar jag fick under dan där det återigen påstås att jag gör reklam, denna gång för förlag. Det är inte sant. Jag skriver om böcker jag läser. Jag köper böcker på nätet, i affärer och second hand. Det händer att jag får böcker av familj och vänner. Ibland, men inte så ofta, vinner jag böcker i utlottningar och ibland ganska sällan skickar författare och förlag böcker. Det sker oftast utan nåt förbehåll att jag ska skriva om böckerna, men ibland vill förlagen att jag recenserar böckerna. Det gör jag här och på UppsalaNyheter – utan att få betalt för det av nån. Jag är så trött på att ofta få höra att jag gör reklam för saker och ting här på bloggen. Det gör jag inte. Jag skriver om saker, varor och tjänster jag gillar – och ogillar.

Inte heller går det att köpa inlägg här via Blogvertiser som jag skrev totalt cirka 20 inlägg, utspridda under sju år, för på gamla bloggen. Inkomsterna för dessa inlägg fick jag skatta för. När jag var arbetslös fick jag också avdrag på a-kasseersättningen en halv dag per inlägg, trots att ett inlägg i genomsnitt tog 20 minuter att skriva. Avdraget gjordes både i pengar och tid – en får inte a-kassa hur länge som helst om nu nån trodde det. Avdraget från a-kassan var högre än de pengar jag fick in på att skriva inlägg netto.

Det spelar tydligen ingen roll om jag skriver om mormor, min gamla bil, böcker eller annat jag gillar – somliga tycks få allt till att vara reklam. Det sårar mig djupt eftersom jag inte har några såna baktankar med mina texter. Jag får nog återigen överväga att sluta blogga alternativt låsa den här bloggen för all extern insyn. Jag trodde i min enfald att jag skulle få skriva lite dagbok och skriva om litteratur utan att bli påhoppad IGEN och IGEN för det.

Böckerna De försvunna och Till vägs ände

Bokbyte i morse.. Den undre boken har jag fått av en kompis, den översta har jag köpt på loppis.

 


Livet är kort. DET tillstår jag att jag gör reklam för här.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Media, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

De försvunna

Ett inlägg om en bok som du kan läsa medan jag är på besök i vården.


 

De försvunnaFör knappt tre veckor sen hade jag riktig tur att hitta ett par till synes oöppnade pocketböcker hos ErikshjälpenEller i alla fall var Caroline Erikssons bok De försvunna det – sånt känner en storläsare som jag. Nu i veckan tog jag fram boken från en av mina hyllor med olästa böcker för att kolla om boken var värd de 15 kronor den kostade.

Inledningsvis får läsaren följa en tillsynes vanlig familj på en båtutflykt från sommarstugan till en ö i den närbelägna sjön. Pappan och dottern stiger iland, medan bokens huvudperson Greta sitter kvar i båten. Till sist inser Greta att Alexander och Smilla inte kommer tillbaka. Då går även hon iland och börjar leta, men får till sist ge upp – Alexander och Smilla är försvunna. Ju längre tiden går målas en helt ny historia upp för läsaren än den läsaren med all säkerhet först tror ska utspela sig i boken. Det hela blir mycket förvirrande, även om det ganska snart står klart att Alexanders och Gretas förhållande är ganska destruktivt. Dessutom finns en mörk hemlighet kring pappans död i Gretas barndom.

Den här boken är på 237 sidor i pocketutgåvan. Trots det ganska lilla omfånget är det mycket att läsa mellan pärmarna. Det är en riktigt obehaglig och gastkramande historia som målas upp. Inget är som jag först tror – inte alls. Och för att inte förstöra läsupplevelsen för dig tänker jag inte berätta mer!

Det är hög klass på berättelsen. Författaren driver handlingen obönhörligt framåt med vissa blickar i backspegeln. Det märks att författaren är väl insatt i människans mörka delar av psyket – förutom författare kan hon skriva socialpsykolog och beteendevetare på sitt visitkort. Språket flyter på fint. Boken är väldigt svår att lägga ifrån sig!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 21 september 2016: Fruktansvärt mycket… frukt och jobb

 



Kära dagbok…

Plötsligt är det bara så fruktansvärt… mycket. Höstterminen drog igång med buller och bång. Vissa dar hinner jag knappt gå på toa på arbetstid. Fikaraster har jag inte längre tid med – det enda jag unnar mig(!) är en halvtimmes lunch. Idag blev jag därför lite glatt överraskad när ett möte ställdes in. Plötsligt fick jag en extra timme – vad skulle jag göra med den??? Jag kan meddela att den försvann snabbt. Den gick åt till administration, planering, skriva och bearbeta texter, svara på mejl, hämta en penna från kontorsmaterialförrådet och lite sånt. Men den här extra timmen var mycket välkommen. Nu känner jag att jag är i fas. Inte ikapp, men i fas. Kanske borde jag ha åkt en halv dag till Blåsenhus. Fast då hade jag inte känt mig ikapp… Nu vill jag bara tillägga – så inte nån får annat för sig – att jag föredrar att ha mycket att göra på jobbet än för lite!!! Och i morgon, torsdag, ska jag till… Blåsenhus.

Fruktskål på jobbet med två äpplen, ett päron och ett plommon

Fruktansvärt mycket på jobbet får illustreras med min påfyllda fruktskål på kontoret. Notera att den står på den ökända spermaduken.

 

Två äpplen från samma träd, det ena rött, det andra gult

Inte så mycket frukt här hemma. Äpplena på bilden kommer från ett och samma träd i Slottsträdgården och är pallade med tillstånd från Slottsfrun.

Privat då? Hemmavid? Ja trots att vi bor så nära varandra nu, Fästmön och jag, hinner vi nästan inte ses mer för det. Eller jo. Ibland. Men det handlar inte bara om avstånd, det handlar om att vi jobbar olika tider och att vi under lediga tider har saker som behöver göras i våra respektive hem eller utanför. Sen är det mamma. Jag är fortfarande orolig för vissa saker när det gäller henne. Det är dessutom svårt att hjälpa nån som inte vill ha hjälp. Jorå, jag känner igen mig själv. Jag vill själv bara ha hjälp och råd när jag ber om det, inte annars. Mamma har enormt hög integritet också. Det skulle en inte kunna tro att hennes dotter har såsom hon fläker ut sitt liv på den här bloggen och på Instagram (inte Twitter, det använder jag i princip bara för att puffa för blogginlägg och bilder på Instagram). Men då ska du veta att dotterns liv är så mycket mer än det som visas upp här. För övrigt ska mamman ringas i kväll.

Solen bakom buskarna

Solen finns där, men sjunker allt tidigare.

Det börjar närma sig helg. Vädret är fortfarande ganska bra, men det blir nog så att jag packar in ballen* inklusive möbler på lördag eller söndag. Solen hinner nästan sjunka bakom husen när jag får tid att sätta mig där och då är det nog dags att packa ihop.

Som jag skrev igår blir det ingen bokmässa för mig i helgen i år heller. Jag tänkte mässa lite på egen hand om böcker, det vill säga läsa. Idag fick jag via mejl ett bra erbjudande från CDON.com som jag har kikat lite på. Men när en inte på nåt enkelt sätt kan få fram fraktavgift tappar i alla fall en nätshoppare som jag sugen att handla där. Det enda som framgår tydligt på företagets webbplats är att order över 800 kronor är fraktfria. Men sen lyckades jag få fram att det finns en frakttrappa. Däremot får en ingen information om trappstegen så länge en inte sätter igång en beställning. Tröttsamt och dåligt!

Skärmklipp från CDON.coms webbplats om frakt.

Det enda som står tydligt och klart på CDON.coms webbplats är att det är fraktfritt när en shoppar för över 800 spänn där.


Som motvikt vill jag också hissa ett företag på nätet 
och deras informativa och användarvänliga webbplats. Och det här får jag inte betalt för att skriva!!! Ganska sent i måndags kväll nätshoppade jag linser hos YourLenses. Inom en timme fick jag ett bekräftelsemejl, igår kom fakturan via e-post tillsammans med beskedet att mina varor var skickade och i kväll när jag kom hem från jobbet låg linserna i postboxen hemma. På webbplatsen finns en alldeles utmärkt FAQ** där det bland annat tydligt står hur hög fraktavgiften är – och annat som en som kund kan tänkas vilja veta. Glädjande och bra! (Dessutom fick jag ett väldigt bra pris på 90 par av de endagslinser jag använder och det gjorde inte heller ont.)

Skärmklipp frpn YourLenses

Glädjande och bra information och webbplats – trots företagets profilnyans.

 


 

Avslutningsvis ger jag dig en fantastisk fin bild från mitt förflutna. Fotografen hette Gun Hardell och var kollega till min pappa när han jobbade på Correns lokalredaktion i Tranås under 1960-talet. Hade jag inte veta bättre skulle jag ha gissat att en viss mr Hitch fått inspiration till en av sina filmer via den här bilden – den största olycksfågeln av dem alla står i centrum och ser livsfarlig ut, eller hur? Men Hitchcocks film kom 1963 och bilden nedan är från 1965. Jag är tre år och inte särskilt förtjust i fåglar. Däremot verkar jag ha varit mycket förtjust i handväskor som barn – ett tidigare icke skådat exemplar hänger runt min hals.

Jag och fåglarna fotade av Gun Hardell

På den tiden jag stod i centrum som olycksfågel och var svag för handväskor.


*packa in ballen = täcka balkongen med en presenning

**FAQ = frågor och svar; från engelskans Frequently Asked Questions

 


Livet är kort. Men frukta det inte!

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Media, Personligt, Sociala medier, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 20 september 2016: Resande, död och tofflor

 



Kära dagbok…

Uppsala domkyrka

Domkyrkan var lite inplastad åt ena hållet.

Tänk att jag känner mig… avundsjuk. Avundsjuk på dem som reser. Fasen, kan de inte skriva om det i sina egna dagböcker eller bloggar?! Varför måste de skriva om det hos mig – jag som inte har rest utomlands på 20 år? När jag läser mina inledande rader ser jag hur sur jag låter. Egentligen är jag varken avundsjuk eller sur, bara ledsen att jag inte har haft samma möjligheter att just resa utomlands. Nu kanske jag får ekonomiska möjligheter, men 20 år är en lång tid och jag börjar nästan känna mig… för gammal för att resa. Ja ja, jag har i alla fall varit i Sundsvall i norr och Malmö i söder i början av 2000-talet. Sen har det blivit trippar till Metropolen Byhålan och Stockholm. Och förra sommaren var jag ju i Nora också! Men nu är jag hemma i Uppsala och idag har jag haft förmånen att få vara ute på vift mellan jobb och nätverksträff – och då fick jag bland annat passera Domkyrkan. Den är så häftig! Nä, jag behöver inte känna mig avundsjuk på resandefolk som far utomlands titt som tätt – jag bor i en av Sveriges vackraste städer.

Spätta med dill och sås

Lite fisk idag för att bli smart.

Min förmiddag på jobbet förflöt på sedvanligt sätt. Jag var på möten, minnesantecknade, jobbade med mitt nyhetsbrev, kontaktade översättningsbyrån med synpunkter på det material de levererade igår med mera. Dagarna går så fort och i morgon är redan halva arbetsveckan gjord. Lunch intogs med Mary Queen of Floods även idag. Jag tryckte i mig firre för att bli lite smartare innan jag stack iväg på nätverksträff för universitetets kommunikatörer på eftermiddagen. Ämnet för träffen, som var en föreläsning kombinerad med ett grupparbete, var bilder och varför vi gillar eller ogillar dem. Jag hade nog trott att det skulle handla mer om bilder på webben och inte postrar, men det var mycket intressant ändå.

En post it-lapp med texten "Död" på en dator

Datorkompisen har gjort sitt och är nu dödsmärkt.

Och nu kommer vi till… döden… På min sedvanliga arbetsplats hittade jag ett lik idag. Nu ska en inte skämta om döden, för det är allvarliga ting. Men nog är det lite roligt att en del – jag själv inte undantagen! – personifierar våra saker. Datorer, till exempel. Vännen nedan hade uppenbarligen slutat sina dagar. Det är inte alla som får en lapp på sig om det!

Dagens nätverksträff hölls på Gustavianum, ett av universitetets museer. Men Gustavianum är lite mer än så. Jag själv har till exempel pluggat där en termin  – Antikens kultur och samhällsliv, 20 gamla högskolepoäng. Då lärde jag mig bland annat att tids- och platsbestämma krukskärvor från antikens Grekland, framför allt. Idag såg jag inga studenter men väl två grupper antika vuxliga tanter som gick guidade visningar. Eftersom jag fick en kvart tillgodo smet jag in och kollade lite på den egyptologiska samlingen. Där finns nämligen… en mumie! Hur spännande som helst, ju! Tänk att den döde är så välbevarad trots tusentals år i dödsriket. Just den här delen av Gustavianum tycker jag är jättespännande. I ett annat liv kanske jag hade blivit arkeolog och fått resa mycket

En mumiehand

Kalla handen… Eller i vart fall handen till den mumie som finns i den egyptiska samlingen i Museum Gustavianum.

 

Prång inne i Gustavianum

Många prång är det inne i Gustavianum.

För den som inte är från Uppsala och som nu har blivit nyfiken på Museum Gustavianum kan jag berätta att det är hur lätt som helst att hitta dit. Museets entré ligger mitt emot Domkyrkans entré. Det är ett spännande hus med många prång. Trots att det inte känns så jättestort kan nog den som inte har varit där gå vilse. På taket, eller under den gröna kupolen, finns Anatomiska teatern där gamla tiders läkarstuderande fick lära sig anatomi via obduktion av lik. Gustavianum är för övrigt Uppsala universitets äldsta bevarade byggnad. Kort sagt: ett fascinerande ställe med mycket att titta på!

På väg till bilen på en svindyr parkering tog jag ett par bilder till, en på Domkyrkan och en på en byggnad mellan Domkyrkan och Helga Trefaldighets kyrka. Undras vad det är för byggnad… Vacker var den i alla fall!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Eftersom det återstod en halvtimme av arbetsdagen 
åkte jag inte tillbaka till jobbet. Det blev en tripp till Tokerian i stället där jag veckohandlade. Det händer inte mycket för min del den här veckan mer än jag ska jobba, förstås. På torsdag kväll ska jag på mammografi. Till helgen är det bokmässa, men självklart ska jag inte resa dit. Men det är en drömresa jag nån gång i livet vill göra. Tills den drömmen uppfylls avföljer jag några över helgen på Instagram och Twitter, folk som bara publicerar saker från mässan. Och så får jag leka bokmässa i min ensamhet här hemma. Jag fascinerades till exempel av att lära mig av boken En kvinna i blått att det finns ett Toffelkapell! Ja, det heter Slipperkapellet, men det vet ju alla som kan lite engelska att slipper betyder toffla, eller hur? Och när jag har skrattat färdigt åt detta kan jag alltid beundra tofflan jag såg på Gustavianum idag. Den är betydligt äldre än jag och den reser nog inte heller längre…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort. Vem fan vill inte kunna resa? Who am I kidding..?

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

En kvinna i blått

Ett inlägg om en bok.


 

En kvinna i blåttElly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway tillhör mina klara deckarfavoriter. Karaktären Ruth är härligt ironisk och böckerna är spännande med en historisk touch. I somras kom En kvinna i blått ut på svenska och i förra veckan köpte jag den. Nu i kväll läste jag ut boken, för den trängde sig före i TBR-kön* av böcker i mina hyllor.

Cathbad, som är kompis till Ruth, ser en kväll en kvinna med blå mantel på en kyrkogård i Walsingham. Nästa morgon hittas kvinnan, som var inskriven på ett behandlingshem, död. I samma veva blir Ruth kontaktad av en gammal väninna som vill att Ruth tittar på några anonyma hotbrev hon har fått. Walsingham är en pilgrimsort och inte nog med att ett gäng kvinnliga präster är där på kurs – den lilla byn förbereder sitt årliga påskspel.

Ja, det låter ju inte så jättespännande och trots ett par mord och ett antal överfall blir jag inte riktigt… skraj. Den här gången lyckas författaren inte helt fånga mig och dra in mig i sin mörka värld där saker och ting är snudd på övernaturliga. Inte heller är Ruth Galloway riktigt i sitt esse – jag skrattar inte en enda gång för Ruth är inte ironisk. Fokus den här gången ligger i stället på Nelson som har att tampas med sin frus otrohet. Enligt en av flikarna till bokens omslag är karaktären Ruth Galloway delvis baserad på författarens man, som är arkeolog. Lustigt nog utspelar sig böckerna i Norfolk där min släkt kommer ifrån (pappas farmor). Ännu lustigare är det att författaren bor i Brighton där även jag har bott.

Nåja, alla sammanträffanden och likheter till trots känns den här boken inte som nån fullpoängare. Irriterande nog hittar jag dessutom flera korrekturfel i boken. Vidare undrar jag varför bokens omslag har en grönaktig ton när titeln handlar om en blåklädd kvinna…

Toffelomdömet blir ändå högt. Elly Griffiths skriver bra böcker och de som handlar om Ruth Galloway är alltid intressanta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*TBR-kön = en radda olästa böcker, ”to be read”

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 19 september 2016: Kyligare, ventilering och alltid barn

 



Kära dagbok…

Termometer som visar 5,3 grader utomhustemp och 22,1 grader inomhustemp

I morse var det kyligt!

Det blev en kylig morgon. Trots att en vet att vi går mot kallare tider blir en liksom förvånad. Kanske har det att göra med att det har varit ovanligt varmt för säsongen. Faktum är att till och med bleknosiga jag fick lite färg vid utefikat i lördags! Men i morse var det bara strax över fem grader när jag hissade upp persiennen i köket vid halvsju-tiden. Jag var extra glad åt min nya jacka, kan jag meddela.

Dan blev efterhand både soligare och varmare. Jag var lite orolig den här måndagen eftersom jag känner att jag inte har riktig kontroll på vad det är jag ska göra och i vilken ordning. Då är det tur att jag arbetar med mer erfarna personer. Tillsammans gör vi faktiskt bra grejor som folk förhoppningsvis förstår. Men… kommunikation är svårt, det vet vi ju, så… Sen hann jag med att fixa ett par intranätsaker också, delegerade en del samt skrev ytterligare en text och översatte båda hjälpligt till engelska innan det blev lunch.

Mitt lunchsällskap idag blev Mary Queen of Floods. Det är skönt att ha nån som en kan ventilera saker med – såväl privata som jobbmässiga. Nu blev det förstås mest det senare. Vi är båda två ganska nya på vår arbetsplats och ibland känns det som om det inte riktigt finns förståelse för det hos alla. Men det finns det hos många och jag har i alla fall blivit så väl mottagen och bemött. Samtidigt hade den jag främst skulle ersätta ju slutat ungefär ett par månader innan jag tillträdde tjänsten, så det blev ingen egentlig överlämning och det har heller inte funnits nån kommunikatör på plats att rådfråga. Det stressar mig ibland, men jag gör alltid mitt bästa och jag frågar min chef och andra när det är nåt jag känner mig osäker på. Även om jag är en erfaren kommunikatör kan jag nämligen inte organisationen än, jag känner inte till alla nyckelpersoner, kanaler etc och allra minst kan jag kulturen. Jag är van att jobba självständigt och att bara ta hjälp när jag har kört tvärfast. Här, har jag insett, ska en fråga… lite grann och i vissa lägen. Dessa lägen är jag inte helt bekant med än.

Mitt skrivbord på jobbet belamrat med papper

Det sägs att hur ens skrivbord ser ut liknar ens huvud. Båda mina är alltså rätt… belamrade…


På eftermiddagen kom översättningen
av de 16 webbsidorna som saknade engelsk variant. Jag har gått igenom dem och har ett antal synpunkter som jag först tänker dra på stabsmötet i morgon förmiddag. Helst skulle jag vilja att nån engelskspråkig slängde en bläng på texterna innan jag kontaktar översättningsbyrån för att diskutera bättre val av ord och uttryck etc.

Universen nummer 4 2016

Mitt första nummer av personaltidningen kom hem idag.

Framåt hemgång mulnade det på, men inte gjorde det mig nåt. Jag ska skutta in i duschen och tvätta håret innan jag ägnar mig åt en viss blå kvinna. Jag har ungefär 50 sidor kvar att läsa. Idag fick jag mitt första nummer av vår personaltidning och det har jag bläddrat igenom. Jag funderar på om jag inte ska ringa lilla mamma igen och kolla läget. Det lät väldigt bekymmersamt igår och jag om nån vet hur tufft det är när en inte har nån på plats som en kan dra vardagsproblem med. Men för mig har ju Fästmön funnits där i nio år – kanske inte alltid i nåt fysiskt närområde, dock. Anna har ju också haft de fyra barnen att ta hand om genom åren. Nu bor bara två av dem hemma och en av dessa två är vuxen sen flera år tillbaka. Oavsett ålder, barn är alltid barn, har jag förstått. Min mamma är alltid min mamma och hon har varit en av dem som troget stöttade mig under De Sju Svåra Åren trots att jag var hela 46, nästan 47, år när det som förändrade mitt liv i negativ riktning inträffade.

Jag hoppas att DU får en bra måndagskväll och att du slipper vara med om det jag var i början av 2009!

 


Livet är kort. Använd det väl.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer