Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Vilka primadonnor – eller premiärlejon!

Alltså visst är liljorna här intill som riktiga primadonnor? Eller premiärlejon, på väg till nåt stort galej. Och så står de på golvet hemma hos mig, ömsom i köket, ömsom i vardagsrummet. Ja, jag vårdar dem ömt och eftersom jag har googlat vet jag att de ska stå svalt. Då kan de hålla sig fina upp till två veckor. Det är därför de byter rum. I morgon är det en vecka sen jag fick dem av Fästmön på min födelsedag. Jag älskar verkligen ”lösa blommor” – och jag älskar verkligen givaren! Liljorna var emellertid så höga – jämför med vinkorksdamejeannen intill! – att jag hade svårt att hitta en passande vas till dem. Till att börja med fick de stagas av väggen, nu står de så raka och ståtliga av sig själva och sträcker upp sig mot ljuset. För ljust har det blivit, varmare likaså. Kan det vara våren, tro?

Glasspremiär på macken.

En premiär blev det för min del igår i alla fall och det var årets glasspremiär. När Anna hade slutat jobba klockan 16 åkte jag för att skjutsa hem henne. Men vi ville hålla kvar varandra en stund till efter helgen, så vi for till Circle K på Gamla Uppsalagatan. Ja, jätteromantiskt, jag veeet! Där köpte vi glassar – jag tog en enorm Tip Top, medan Anna var mer modest och valde en Nogger. Båda glassarna är urgoda, men jag var så sugen på en strut. Särskilt premiärglada ser vi förstås inte ut på bilden. Till vårt försvar ska sägas att Anna hade jobbat från klockan sju på morgonen och innan dess promenerat till sitt arbete hemifrån mig. Jag vågade inte riskera körkortet genom att skjutsa henne på morgonen, även om det troligen inte var nån fara – vi var måttliga med snapsarna till valborgssillen. Dumt hade det varit att chansa, allra helst som jag behöver körkortet till i morgon när jag ska åka till Opus och besiktiga Clark Kent*.

Min första majmiddag 2017.

Efter sista slicken skjutsade jag hem Anna. Vi mötte en kompis på parkeringen, för övrigt. Jag satte strax igång med första majmiddagen hemma – jag skulle bjuda mig själv på rester av stekt färskpotatis och en kycklingkorvsnutt. Till det stekte jag även ett par ägg och en plommontomat. Det blev en riktigt fin kolesterolbomb, men eftersom mitt sånt värde ligger fint är jag inte orolig. Fast… det där med portioner och hunger har jag inte riktigt kläm på. Hälften av maten blev kvar, så när jag har skrivit klart det här inlägget kan jag bara gå till micron och värma kvällsmat. Det var dumt att Anna inte följde med mig hem, för maten hade räckt till henne också.

Första maj ägnade jag mest åt att städa bilen, skriva och läsa. Gissningsvis var ”alla andra” ute och fick sol i sina bleka nunor. Vi ska inte överdriva solintaget, enligt mig, så jag stannade inne. (Det är ju inte så kul att gå ut ensam, heller.) Den kommande helgen – eller nån kväll i veckan rentav – kanske jag fixar ordning på ballen**. Där kan vara rätt skönt att sitta i eftermiddags- och kvällssolen under förutsättning att ingen röker eller grillar så att röken stiger upp till mig. Igår kan jag säga att det grillades på båda sidor av huset, men det var inget som stank eller som fick mina luftrör att bråka, tack och lov.

Nån hade värpt ett Lindtägg på mitt soffbord, men eftersom det inte var mitt fick det ligga orört. Jag sprättade i stället den sista av mammas Marianne-påsar och åt upp hela innehållet medan jag förde en sms-konversation med vännen FEM och läste. Mamma berättade för mig att hon älskade Marianne-karameller de senaste åren. På kvällarna när hon satt och läste portionerade hon ut ett visst antal karameller till sig själv. Jag är delvis min mors dotter, men där med portioner är visst inte min grej.

Nån hade värpt ett Lindtägg på mitt vardagsrumsbord.

Det var ursprungligen planerat att mina goa Motalavänner skulle komma på besök till Uppsala en helg i mitten av maj. Sen visade det sig att vännen Mia var dubbelbokad. Och igår fick jag veta att vännen FEM hade bokat in andra saker den aktuella helgen. Själv har jag massor att göra på jobbet just i maj månad, så jag var lite betänksam inför vänbesöket. Nu känner jag att det är trist att det inte blir av. Vännen FEM ville gärna komma under nån av sina tre första semesterveckor, men det fungerar tyvärr inte för mig. Dels är jag i London en av veckorna, dels är de andra två veckorna ännu mer hektiska på jobbet eftersom avdelningen ju ska flytta mitt i sommaren (juli). Jag måste packa mitt kontor och fixa en hel del andra saker som har med flytten att göra då.

Min egen semester börjar den 3 juli. Den första veckan är Annas sista semestervecka, så jag hoppas att vi kan göra nåt tillsammans då med yngsta bonussonen. Vad jag ska göra resten av semestern är ännu så länge höljt i dunkel – förutom Eva Dahlgrenkonserten den 2 augusti, liksom liljorna en födelsedagspresent från Anna. Jag har emellertid lite städ- och röjarplaner som lär äta upp några semesterdagar:

• röja och städa lägenhetsförrådet (beräknad tidsåtgång: två dar)
• rensa två viktiga papper-pärmar (beräknad tidsåtgång: en dag)
• torka ur vitrinskåpet (beräknad tidsåtgång: en halv dag)
• putsa fönster (beräknad tidsåtgång: en dag)

Fast nåt roligare vill jag också göra, förstås. Läsa, till exempel. Igår blev det förresten bokbyte för andra gången den här helgen. Jag fullkomligt slukade Själakistan, en riktigt bra deckare med mystiska undertoner. Sen fortsatte jag på mystikens väg och valde boken om Mäster Fritz som dess författare Åke Åredal så vänligt sände mig i början av april.

Igår kväll blev det bokbyte från en deckare med mystiska undertoner till en bok om en mystiker.

Frukost med Mäster Fritz, starkt kaffe och en Ipren botade huvudvärken jag vaknade med idag.

Min tisdag inleddes med bultande huvudvärk. Så dags att komma nu när jag skulle upp och jobba! Trött var jag dessutom, men självklart kom jag ur sängen som vanligt innan alarmet tillrade igång. En Ipren och starkt kaffe till frukostfilen i kombo med lite mystik – och så var huvudvärken borta. Förmiddagen på jobbet innebar två möten, eftermiddagen ytterligare ett där jag hade en kort dragning om en kommunikationsplan för ett projekt. Däremellan har jag förberett mig för mötena samt skrivit, jobbat med och jagat underlag till veckans nyhetsbrev. Jag måste bestämma vilken vecka som blir den sista för mitt nyhetsbrev före sommaren.

Kvällen är solig och varm. Efter jobbet stannade jag till vid Tokerian för att köpa fil och mjölk och sånt trist. Anna ringde från en solstol nånstans utanför sitt hem och vi pratade bort en stund medan jag säkerhetskopierade filer. Jag funderar på att skriva ett brev till mitt fadderbarn efter maten. Det hade varit skönt att sitta på ballen och göra det, men just i kväll orkar jag inte flaxa omkring med presenning och skurborste där ute. Min bevingade familj verkar ha landat och förbereder sig för vårens födsel, så jag vill inte störa de blivande föräldrarna. Dessutom påminde Anna mig om min gräsliga handstil. Det kanske måste bli ett datorskrivet brev  och sånt skriver en bäst inomhus. En stunds TV-tittande blir det senare – GW:s mord är en otäck, men intressant serie som TV4. I morgon kväll är det för övrigt säsongspremiär på en annan bra serie på samma kanal, nämligen Broadchurch. Åtta nya delar blir det.

Dags att ta reda på lite ren och torr tvätt före kvällsmaten. Tjolahopp!

∼ ♦ ∼

Dagens fundering handlar om hur en sak kan se så olika ut beroende på från vilket håll du betraktar saken. Som det här äpplet, uppenbarligen utsatt för sol på ena sidan och skugga på den andra…

Ett äpple som är solkysst på ena sidan och som haft ett skuggliv på den andra.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille rene bilman som är redo för besiktningen i morgon*
**ballen = balkongen

Livet är kort.