Ett rött vin: Zenato Ripassa Superiore 2013

Ett inlägg om ett vin.


 

Zenato Ripassa Superiore 2013

Högklassigt – och försvinnande gott vin!

Det är tungt, tråkigt och jobbigt att rensa ut sitt hem. Därför ville jag peppa mig med ett gott vin på fredags- och lördagskvällarna till ostar respektive pasta med kycklingfärssås. Valet föll på en flaska Zenato Ripassa Superiore 2013. Flaskan köpte jag för tre veckor sen, ungefär, till priset av 195 kronor. Italienskt och lagom dyrt torde inte vara nåt skitvin, eller..?

Igår öppnade jag vinet för luftning ungefär samtidigt som jag tog fram tre smakrika ostar ur kylen på en av köksbänkarna. Ostar ska inte serveras kylskåpskalla, de ska vara ljumma som mina strumpor, ungefär. En Cambozola och en Taleggio fick sällskap av brittiska chiliosten Red devil. Kex och röda druvor ställde jag också fram. Druvorna var perfekta som eftersläckning av den heta chiliosten. Annars kan ofta druvor krocka med vinet. Är de tillräckligt söta brukar det emellertid gå bra.

Systembolaget är den här gången inte helt oenigt med mig vad gäller det vinet serveras till. Lagrade hårdostar går bra, men även smakrika och grillade lamm- och nöträtter. Så här kan en läsa på webbplatsen om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka bär, plommon, russin, eneträ, mörk choklad och vanilj. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, russin, eneträ, mörk choklad och vanilj. […] 

Det här vinet är verkligen kryddigt och fylligt. Det fyller liksom hela munhålan med sin kraftiga smak. Lite senare igår provade jag frukt- och mandelchoklad till vinet – det gick utmärkt. Dagens pastarätt var smakrik, men vinet var lite för kallt för att komma till sin rätt helt först. Det tog inte lång tid innan det var ljummet och mötte pastarätten fantastiskt bra.

Ett riktigt högklassiskt vin – och försvinnande gott – är detta. Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En första rensning: Sovrummet och vardagsrummet

 



Kära dagbok…

Det tar sån tid… Det borde gå snabbare, tanken är ju att jag ska börja med en grovrensning mest på ytan. Men hur det än är ger det ena det andra, som vanligt. Idag började min rensning i sovrummet. Skulle plocka ihop saker ovanpå byrån samt rensa ur en bokhylla. Sen blev det rensat i garderoberna också – det blev liksom om förutsättning för att saker och ting ska få plats att ”slängas in” innan den riktiga flyttpackningen börjar. Jag har gått igenom en låda med kort och kastat mycket. Det som var från mamma och pappa gjorde mig ledsen, förstås. Att rensa ger lite… ångest. Bra att jag har mycket att göra då.

Som det är nu har jag två kassar med diverse textil och annat, en kasse skor och en säck med kläder. Jag borde ha åkte på nån sorts återvinning idag, men tiden räckte inte till för det. Två vändor har det blivit till soprummet.


Vardagsrummet… 
Där står för många möbler och det kan jag inte åtgärda så här i början. Men ytorna… Jag rensade rummets tre bord samt en pärm med bruksanvisningar. Det låter inte mycket, ändå tog det nästan tre timmar.


Nu ska jag laga mat, 
det vill säga micra matlådan med pasta och kycklingfärssås som jag tog fram ur frysen i morse. Sen blir det bästefåtöljen!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Viskaren

Ett inlägg om en bok.



Karin Fossums bok ViskarenAtt säga att Karin Fossums senaste Konrad Sejer-bok 
är en ren deckare eller polisroman vore att ljuga. Visserligen utspelar sig boken Viskaren till stor del under polisförhör, men det är en psykologisk thriller. I morse slog jag ihop pärmarna för sista gången. Det har tagit sin lilla tid att komma igenom boken. Till viss del beror det på att jag just har påbörjat en stor rensning av mitt hem inför en flytt, men också för att boken inte gick rafflande snabbt framåt.

Den oansenliga Ragna Riegel sitter i polisförhör med Konrad Sejer. Inte nog med att hon är just oansenlig, hon har, efter en operation, skadat stämbanden och viskar därför i stället för att prata i vanlig samtalston. Läsaren förstår att nåt fruktansvärt har hänt – varför skulle hon annars sitta inne? – men inget avslöjas förrän mot slutet. Vi får följa Ragnas trista liv, där hon arbetar i en affär och vardagen består av fasta rutiner. Tills dessa rutiner bryts och hon får ett hotbrev. Oändligt långsamt rullas historien upp, både långt tillbaka i tiden, tiden närmast före häktningen och nutid.

Under läsningen blir jag då och då snudd på uttråkad. Ragna Riegel är ingen uppseendeväckande person. Bitvis väcker hon mina sympatier, men hon är så färglös att till och med det upphör. Så otroligt skickligt gjort av författaren! För den som gör som jag och håller ut till slutet inser detta. Författaren bygger sakta upp en story som avslutas med inte bara en knorr utan minst två. Det är genom breven till och från sonen som många av avslöjandena kommer. Som läsare vet jag inte vad jag ska tro och när jag har ändrat min uppfattning får jag slutligen ändra den igen.

Toffelomdömet blir högt, för boken är seg fram till slutet. Men sen…

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En första rensning: Köket

 



Kära dagbok…

Vilken eftermiddag! Som det lilla (?) under av effektivitet jag är pinade jag mig igenom en första rensning av köket. Det tog fem jävla timmar – med paus för att gå och handla, hänga tvätt (tvättade tre maskiner) och gå till soprummet – två gånger. Ja, jag veeet. Jag kanske skulle lägga ut före-bilder så får jag större förståelse för att det tar sån tid och att det i andras ögon inte ser särskilt rensat ut. Men jag skriver det här mest för mig själv. Besöksstatistiken har dalat igen, det var väl nyhetens behag som lockade folk. Jag kan inte låta bli att undra om Di Humorlöse rapporterar vidare, för det känns som om hela bollhavet stormar värre än nånsin.

Jag har rensat synliga ytor, det är så min första grovrensning blir. Sen inser även jag att jag har alldeles för många prylar. En del saker står framme för att jag använder dem dagligdags eller väldigt ofta också. Men ändå. Det är alldeles för mycket saker.

Bänken under micron rensad

Här var det rensat – på bänken under micron.

 

Hyllan med kokböcker och drinkvagnen

Lagerhyllan och drinkvagnen – med bara tomma flaskor, dessvärre.

Jag inledde dagens rensning med utsidorna av kylen och frysen och överskåpen. Fulla av kort och magneter var de, typ sånt som inredare och stylister inte gillar. Sen rensade jag bänken under micron. Den blev ganska… tom och fin. Se ovan!

Lagerhyllan med alla kokböcker och tidskrifter och flaskor och skräp tog en evighet att få ordning på. Där är helt klart fortfarande för många saker, men jag piffade ändå till min drinkvagn med de flaskor jag inte slängde. Tyvärr var alla flaskor tomma, jag hade gärna tagit en drink när jag var klar. Det blev en kall öl och en skål torrostade jordnötter i stället och faktiskt gick det lika bra som selleri. Sen tog jag fram ostarna jag var iväg och köpte idag så att de får ligga framme och ligga till sig medan jag skriver det här. Det börjar bli dags att välja vin och låta det lufta en stund. Här är resten av dagens bilder:

En flaska Zenato Ripassa Superiore 2013 och ostarna Cambozola, Taleggio och Red devil

Fredagsmiddag! En flaska Zenato Ripassa Superiore 2013 och ostarna Cambozola, Taleggio och Red devil.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 6 oktober 2017: Stressad eller förälskad?

 



Kära dagbok…

Anslagstavla med kalender

Det tog lite tid att rensa anslagstavlan i köket, men nu hänger där bara en almanacka.

Om jag finge frågan i rubriken ställd till mig i denna stund vet jag inte vad jag skulle svara. Förälskad är jag fortfarande i Fästmön fast det är över tio år sen vi blev tillsammans. Stressad är jag för att jag inte har kontroll över vissa viktiga ting. Det var skönt att prata med Anna igår. Flera saker som oroar kom upp och även om det inte gick att lösa problem där och då känns det bättre att prata om dem. Vi behövde en sån kväll igår, så för min del blev det inte mycket rensat hemma. Jag började med köket i alla fall, men bara anslagstavlan tog ganska lång tid att få ren. Det handlade inte enbart om att kasta sånt som satt på den – eller spara! – utan att ta rätt på varenda jävla nål och häftstift som grejorna satt uppe med…

 

Mobil med regnbågsskal

Jobbmobilen var försvunnen!

I morse, när jag inte kunde sova av oron som mal, fortsatte jag att plocka med lite smått i köket innan jag åkte till jobbet. Och det var när jag skulle åka som jag upptäckte att jobbmobilen var försvunnen… Jag har medvetet satt på ett färgglatt regnbågsskal på den för att den inte ska komma bort så lätt i kontorsmiljö. Den har ett särskilt fack i jobbväskan där jag alltid – utom igår, uppenbarligen – lägger den när jag inte har den i jeansfickan eller i en av innerfickorna i jackan. Den fanns ingenstans. Statens egendom… Försnillad… Klockan sprang på så jag fick ge mig iväg till jobbet och försökte lugna mig med att den ”nog” låg kvar på skrivbordet. Klockan själv, det vill säga mitt armbandsur, glömde jag ta på mig i hastigheten. Efter att ha parkerat utanför jobbet öppnade jag bagageluckan och lyfte upp jobbväskan. Ut ur den föll… jobbmobilen. Naturligtvis med glaset neråt, men det höll! Uppenbarligen hade jag varit så stressad igår att jag hade lagt mobilen i fel fack i väskan, ett fack som inte är nåt riktigt fack utan öppet både upptill och nedtill. Min väska kan nämligen, med några enkla handgrepp, förvandlas till ryggsäck, där dessa falska fack har en viss roll. En lär sig nåt varje dag. Men stressad blev och är jag!..


I de här lägena, när allt går så fort
och alla inblandade inte är lika på, är det skönt att ha en kunnig och erfaren mäklare att bolla med. Jag är mycket glad för E så här långt. Det finns ett och annat vad gäller tillgänglighet som E skulle kunna tipsa andra om. I will say no more…

Tvättmaskinen jobbar, tre månaders linser är nätshoppade och jag ska ta ett par mackor innan jag också börjar jobba – här hemma.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bror-dagen 2017: Ibland slår det mig…

 



Kära dagbok…

Ibland slår det mig att jag kanske håller på med mitt livs största affär. Då får jag en pirrande oroskänsla i magen. Skälen är också stora, men ändå enkla: det handlar om mycket pengar och att jag har inte den totala kontrollen. Allting brukar ordna sig i slutet. Tills jag har nått dit använder jag mina livlinor, i kväll bland annat Fästmön. Sen, när vi har blivit sammanboende, blir det enklare rent logistiskt att bära varandras bördor – och dela varandras glädjeämnen.

Foto på våra händer

Allt blir enklare, sen…

 

Kasse med gardiner

Anna kom välförsedd med bland annat gardiner av modääärnare snitt…

Det var en lite seg dag på jobbet. Jag hade svårt att komma igång och gjorde sen bara det nödvändigaste. Dagen inleddes med ett resonemang via e-post. Det mottogs på ett bra sätt. Vidare har jag jobbat med intranätet, kikat lite på en extern webbplats och jobbat med mitt nyhetsbrev. Nyhetsbrevet ska publiceras i morgon förmiddag och vid lunch tänker jag åka hem och ta flexledigt för att fortsätta mitt rensningståg i hemmet. Det är ganska tufft att rensa på kvällarna, efter hektiska dagar på jobbet. Och som läget är nu har jag de ”värsta” rummen kvar… Ibland slår det mig… hur mycket det är i det här som hänger på mig. Det är ju till exempel bara jag som kan rensa mina egna grejor. Det är skönt att Anna då gör spontansaker för att underlätta och stötta – som att ta med sig gardiner av modääärnare snitt.

∼ ♦ ∼

Nån gång under helgen kommer äldsta bonusdottern över också. Jag vill att båda bonusdöttrarna ska få var sitt minne efter lilla mamma i form av nåt smycke som har varit mammas. Men jag vill också att de ska välja själva ur det som finns. Tanken var ursprungligen att de skulle titta gemensamt. Det har nu gått ett år snart sen lilla mamma gick bort och vi har ännu inte fått till nåt. Därför får äldsta börja och yngsta komma och titta när hon kan – kanske redan nästa vecka när det fylls år.

∼ ♦ ∼

Och så, avslutningsvis… Årets Nobelpris i litteratur gick till Kazuo Ishiguro. OK… jag erkänner, jag har aldrig hört talas om karl’n. Men jag kan i vart fall uttala hans namn och det är bra för eventuella framtida projekt att läsa minst ett verk av varje pristagare. Jag firade med att äta kanelbullar till kvällsmat.

Tre kanelbullar

Kvällsmat.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En första rensning: Duschrummet, toan och badrummet

Ett inlägg om livet inför en flytt.


 

Fullmåne

Månen var full – och det är snart även gropsoprummet. Med mina sopor…

Det blev lite mer tid för rensning på onsdagskvällen, men det går mycket långsammare än jag hade trott. Jag gick lite tidigare (en kvart) från jobbet och kvällsmaten blev enkel. Fast det är det här med rensningar och sopor som ska bäras till soprummet när en bara har två armar och två ben… Det tar liksom tid. Jag såg fullmånen många gånger under kvällen, om jag säger så…

Duschrummet/toan blev det första jag angrep. Där finns en hög och smal hylla som innehöll allt från halvtomma flaskor med diverse innehåll till handdjukar. Jag kastade mycket. Det som återstår nu är lite av Fästmöns grejor – jag vill inte kasta nåt innan hon har gått igenom. Några få handdukar lämnade jag kvar samt en del saker som jag använder dagligdags. Tanken är att det sen ska gå snabbt att slänga undan grejorna vid fotografering och visning.


Därefter behövde jag göra paus för kvällsmat. 
På tisdagskvällen hade jag köpt ett gott lingonbröd som jag skar upp av och åt med ost på och mjölk till medan jag läste några sidor i min bok på gång.

Kvällsmat mjölk och macka och boken Viskaren

Kvällsmat för kropp och själ.


Med förnyade krafter grep jag mig sen an badrummet. 
Jag slängde nästan allt som stod på badkarskanten eller på en hylla över karet, utom Annas grejor. Badrumsskåpet rensades ovanpå och på den lilla utvändiga hyllan. Sist gav jag mig på hyllorna där jag kastade en hel del och sparade vissa saker på andra platser. Kvar i hyllorna står sånt som jag behöver använda då och då som paket med linser, glasögon, behållare för näsdukar och topz med mera. Och så några handdukar. En del prylar härifrån gick i kasse nummer två som ska till återvinning, till exempel oanvända tvålar och handdukar som är OK, men som jag har överflöd av. Vissa städgrejor fick jag in i städskåpet, andra i linneskåpet och ytterligare några småsaker hamnade i förrådet.


Slutligen fick mina krukväxter vatten 
och även jag tog mig vatten över huvudet i form av en dusch. Det var ljuvligt! Nästa rum som angrips blir nog… köket och gästrummet.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kanelbullens dag 2017: Illamåenden, skratt och psykopater

 



Kära dagbok…

En euro guldpeng choklad

Ett bidrag till skratt!

Det är inte så jävla lätt det här att försöka få tid och ork till rensning. Igår kväll var jag så trött att jag nästan kräktes. Jag borde ha duschat innan jag hoppade i säng, men jag orkade inte. Det får bli en avspolning och hårtvätt i kväll i stället, om det inte är andra saker som dyker upp som måste göras.

Mina arbetsdagar är proppfulla av möten och jobb. Plussaldot på flexen bara ökas på, liksom min stress med hemrensningen. Därför pratade jag med Tjifen i morse om att ta flexledigt fredag eftermiddag. På så vis får jag en långhelg som jag kan ägna åt grovrensning av de rum hemma som är värst belamrade.

Idag fick jag i alla fall skratta lite, för den person vars hem vi har köpt knackade på min kontorsdörr och gav mig en chokladpeng med guldpapper tillsammans med orden:

”Nu när du har köpt en sån dyr lägenhet behöver du nog den här!

∼ ♦ ∼

Arbetsdagen bestod av fyra möten samt däremellan mest skrivjobb. Under ett lunchmöte kunde jag konstatera att min intuition när det gäller psykopater inte är helt off. I vart fall stämmer den rätt mycket överens med intuitionen hos personen som vid vår första riktiga sittning hällde kaffe över mig… Sen kändes lite extra skönt att kunna gå hem redan klockan 16.15 idag. Höstvädret är strålande!

Men nu tänker jag sluta fundera över galningar och skratta och ta tag i nästa punkt på min lista, det vill säga duschrummet/toan. Det kanske rentav blir badrummet i kväll också… Jag lämnar bloggen med en skön, grön bild av en av våra fina växtväggar på jobbet.

Växtvägg

Grönt är skönt! Det här är en av flera växtväggar på jobbet.


PS Nån kanelbulle har jag inte fått idag…
😦

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

En första rensning: Hallen

Ett inlägg om livet inför en flytt.



Det blev inte så mycket tid 
på tisdagskvällen till rensning som jag hade hoppats på. Dessutom tar rensning förstås längre tid än en tror. Tanken är att jag ska gå igenom rum för rum och grovrensa innan stylisten kommer på onsdag kväll nästa vecka. Med grovrensa menar jag att slänga saker jag vet att jag inte ska ta med mig och stoppa undan sånt som inte ska stå framme vid fotografering och visning.

Jag ville vara lite snäll mot mig själv i kväll och börja med hallen med tanke på att där inte var så jättemånga saker (nåja…). Det blev en hel plastsäck med skräp som jag gick till soprummet med. Några småsaker åkte ut i förrådet, typ en liten låda, kryckor och vintergrejor (mössor, halsdukar, vantar, sockar etc). Vidare har jag påbörjat en papperskasse med sånt som kan gå till återvinning.

Några före-bilder tog jag inte, för det var förskräckligt vidrigt och stökigt. Men här är några efter-bilder:


Jag ville inte ta bort alla foton 
av mamma och pappa än från lilla byrån i hallen, men den sista bilden ska naturligtvis inte stå där när det ska fotas eller visas lägenhet. Vidare gjorde jag inget åt de två bokhyllorna i hallen, för jag har verkligen ingenstans att ställa vare sig böckerna i dem eller själva hyllorna. Jo, möjligen hos Lucille, men bara inför foto och visning.

Allra sist trams-piffade jag lite på hatthyllan, på temat ”här kan alla sorters människor bo”:

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 3 oktober 2017: Från grovlista till plastsäckar och lådor

 



Kära dagbok…

Macka och soppa

Gammal mat till middag igår: ost som var så lite kvar av att den inte gick att skiva och flera veckor gammal soppa. Men mjölken var pinfärsk – bara fyra dagar efter bäst före-datum!

Igår kväll var jag ganska mör efter dagens anspänning. Det blev därför inte mycket gjort, dock en del. Jag åt lite gammal mat och därefter gjorde jag en lista, en sorts grovplanering. Det går inte att vänta på att nån ska göra rensning etc åt mig eller att stylisten kommer och pekar med hela handen.

Jag började med att lista abonnemang etc som ska sägas upp. Att hitta uppgifter om uppsägningstider är som att försöka springa i ett träsk, framför allt när det gäller internetleverantörstjänster. Kring mitt nuvarande hem var det betydligt enklare med avtal. I och med att jag flyttar och begär utträde ur föreningen upphör hyresavtalen om garage, parkering och kallförråd utan att jag behöver göra nånting annat. Jag ringde ordföranden igår kväll och blev positivt överraskad. Hade han haft tid att prata skulle jag ha delgett honom en och annan synpunkt. Nu får det vänta ett tag, det står inte högst upp på prio-listan. Men delges ska han!

∼ ♦ ∼

På jobbet idag var det en del att ta igen från gårdagen, som var minst sagt snurrig. Därför lyckades jag också virra till det om ett möte i morgon, men det löste sig till slut. Arbetsdagen omfattade muntlig kommunikation i form av bland annat tre möten liksom skriftlig i form av redigeringar på intranät, nyhetsbrev, minnesantecknande och dagordningspublicering.

Efter jobbet behövde jag veckohandla på Tokerian. Jag hade fått post som krävde både min och Fästmöns namnunderskrifter, så när varorna var inplockade i kylen fick jag kasta mig iväg igen för en snabbträff med Anna – som i sin tur fick avbryta matlagningen. Efter underskrifterna skulle pappren returneras, men brevlådetömningen hade redan skett klockan 17 – vilken jävla skitservice, på ren svenska! Nåväl, kuvertet postades och nu är det bara att hoppas på att allt blev korrekt.

Kuvert vitt

Papper skulle skrivas på och returneras, vilket gav en snabbträff med Anna.


Annan post som hade hittat ner i postboxen
var ett enormt brunt paket innehållandes en pocketbok för recension som jag har väntat på i en månad. Nu vet jag inte när jag får tid att läsa och recensera den. Det lär dröja. Igår kväll var det nämligen bokbyte och jag bytte från en kanadensisk polisroman till en norsk dito som jag nyligen har köpt. Jag hann läsa lite i den senare – i morse till frukosten, innan jag åkte till jobbet.


Min lunchlåda med mat stod kvarglömd i kylen,
så den micrade jag till kvällsmat i stället (och fick köpa dyra, men goda mackor till lunch). Nu ska jag avsluta det här inlägget och fortsätta arbeta efter min lista/grovplanering. Sopsäckar är framtagna, flyttlådor finns i förrådet, redo att vikas upp och fyllas. Jag har bott här sen sommaren 1994. Det är över 23 år. Wish me luck! Och energi…

Sopsäckar

Sopsäckarna är framtagna.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer