Kära dagbok…
Jag hade inga problem med fullmånen i natt. (Fullmånen på fotot lyste över Vättern i Motala i höstas, på den sista promenaden hem till mammas lägenhet.)
Mina nätter har blivit bättre. Ja, jag vaknar fortfarande, men oftast inte fler gånger än tre. Och då finner jag att det är ganska rofyllt att bara ligga och lyssna på fåglarna utanför en stund. Eller suset från trafiken på den nära belägna E4:an. Ljudnivån på suset varierar med tiden på dygnet. Fascinerande! Fullmånen störde mig inte heller i natt, den var bara rund, trind och go som en ost. Men oavsett, uppvaknandena har inte gjort mig stressad de senaste nätterna, snarare tvärtom. Som om jag uppskattar att jag… lever och inte gick bort i sömnen. Faktiskt är känslan rätt stor!
Dagarna… Vem är det som kommer på alla dessa temadagar? Det naturliga svaret är förstås handeln som givetvis vill sälja mer. Idag är det chokladbollens dag. Jag gillar chokladbollar, men jag har inte ätit en enda. Idag, vill säga. I morse diskuterades det på Mix Megapol hur den bästa chokladbollen ska vara. De flesta diskussioner som förs på morgonen på den här radiokanalen har en ganska låg nivå. Att jag lyssnar i bilen på väg till jobbet beror på att de spelar bra musik. Programledarna lämnar ett och annat att önska vad gäller allmänbildning, men det är sånt jag får stå ut med för låtarnas skull. Ett halvt av mina öron hörde beskrivningar av chokladbollar – såväl inre ingredienser som yttre. För mig får chokladbollar gärna vara mycket kakaorika, gärna med en touch av kaffesmak och så ska det vara pärlsocker utanpå som knastrar när en tar en tugga. Ja, drömma och fantisera om chokladbollar kan även jag, trots att jag inte åt nån just den här dan.
Så här ska chokladbollar se ut! Fast ett kilo är liiite för mycket även för mig.
Ibland finns varken kunskaper eller mjukvara, men skriva kan jag i alla fall.
Min arbetsdag har mest gått i skrivandets tecken. Dels har jag filat på en text som min chef och jag ska lägga ut på intranätet med kollegorna på avdelningen som målgrupp, dels har jag jobbat med mitt nyhetsbrev. Det blev en del lay outande också av nyhetsbrevet, förstås, men även av en affisch som en projektledare satt och kämpade med. Det är inte så lätt när vi varken har kunskaper eller mjukvaror som är lämpliga. Innan jag blev anställd, redan på anställningsintervjuerna, uttalade jag bestämt att jag inte är nån trycksaksmakare eller grafisk formgivare, jag är en ord- och språkkommunikatör. Sen landar det såna uppdrag i knäet ändå. Då får vi försöka lösa det efter bästa förmåga. Just den här projektledaren jobbar jag väldigt bra tillsammans med, så jag är hoppfull om att vi hittar en lösning. Allting skrider framåt i rask takt. Inte var det då fel att Duktiga Annika hade bakat en kaka! Det var inte ett dugg nån chokladboll, men en mycket saftig och mumsig kaka, full av kokos. TACK!
Inte ett dugg fel med kokoskaka idag.
Här hemma är jag glad att jag strök igår. Jag hann inte läsa hela Antiktidningen, men då har jag nåt roligt kvar i kväll. I stället svor jag vid läggdags över Microsoft som alltid ska uppdatera Windows utanför kontorstid. Jag fick sitta uppe tills hela skiten var installerad och datorn omstartad – så att jag kunde stänga av den.
Finns det nån som gillar detta meddelande som alltid dyker upp när en minst av allt vill se det?
Visserligen har jag haft min störningstischa på mig idag, men jag hoppas ändå på en störningsfri kväll.
Ryggsäcken har jag börjat packa, för i helgen ska jag till Fästmön. Anna bloggade förresten häromdagen och det var roligt att läsa! Hon både skriver bra och tar fina bilder, nåt jag inte bara säger utan faktiskt tycker. Några detaljerade helgplaner är inte upprättade, mer än att yngste bonussonen kommer i morgon. Om vädret tillåter blir det kanske en utflykt till Slottet, tillåter det inte gissar jag att vi åtminstone måste göra en utflykt för att handla.
I kväll hoppas jag att tillvaron är störningsfri så att jag kan leka spa innan jag bläddrar i ovan nämnda tidskrift. Synd bara att sport alltid går före riktigt intressanta TV-program på TV, DET stör mig enormt. Jag får väl skriva av mig lite till… Alternativt försöka hålla mig vaken för schlagereländet i SvT 1. Det funkade annars som ett väldigt bra sömnpiller härom kvällen – och så fick jag äta lite godis till.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En av de första gångerna jag träffade min psykolog tipsade hon mig om en bok om sorgearbete som jag kunde läsa… lite senare. Det var 
Tänk att det började med 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 