Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Min blivande sambo och jag. Bilden togs tio år på dagen efter vår första dejt..

Det blev en liten kvällsutflykt igår. Vad gör en inte för att få träffa sin blivande sambo en stund? Äsch, det var inte alls jobbigt att skjutsa hem Anna från jobbet. Vädret var mest blä och efter en lång dag och kväll på jobbet är de flesta jättetrötta. Sen lånar vi varandras öron så bra just i bilen. Det Anna pratade om för jag förstås inte vidare här. Det jag kunde berätta handlade till exempel om handpenningens väg och att jag har fått en offert på flytt – allt från packning till städning. Och så berättade jag lite generat att jag fått beröm av Högsta Tjifen. Det var sånt som tidigare gjorde lilla mamma gladare, eftersom hon oroligt frågade om jag verkligen skulle klara av det här jobbet. Nu kan jag emellertid inte ringa till lilla mamma, utan tvingar Anna att lyssna. Jag blev väldigt glad igår, för det vanligaste är ju att en får höra när en har gjort fel eller dumma saker. Både min närmaste chef, Tjifen, och Högsta Tjifen är bra på att ge snabb återkoppling på det jag gör. Det är skönt, för om det är nåt krångel eller nåt jag gjort tokigt är det bättre att rätta till så tidigt som möjligt – för allas skull. Mottagarna av kommunikationen får snabbt rätta uppgifter och jag slipper grubbla. Men igår var det positiv återkoppling. Vad den handlade om är inget jag vill gå in närmare på här.

Idag har det faktiskt varit lite soligt, men det har också varit kyligt. Jag gick ut en stund till mitt privata kontor, det vill säga Clark Kent*, och bokade en tid i slutet av november för service och skifte till vintertofflor**. Vidare kollade jag pris på däckförvaring och bestämde mig för att slå till och förvara sommarsandalerna*** hos Bil 3:an. På så vis slipper jag släpa in dem i mitt kallförråd som ju ska tömmas inför flytten.

∼ ♦ ∼

Äpplen och päron är en bra sammanfattning av dagen.

Dagens arbetstid ägnade jag åt fyra möten och intranätjobb, mest. När det blev en stund över kollade jag in de två verktyg för webbpublicering som jag skulle önska att min arbetsgivare valde mellan. I dagsläget har vi ett verktyg för intranätet, ett intranät som minst sagt har… flutit ut. För extranätet har vi ett helt annat verktyg som alla utom de som jobbar med det varje dag tycker är skitsvårt. De som jobbar med detta verktyg varje dag är typ utvecklarna själva, en och annan webbstrateg, kanske, och supporten.

Eftermiddagens möte gjorde att jag tog helt slut. Det var nästan otäckt, men jag kände mig yr, illamående och som om jag skulle kunna somna stående. Jag bestämde mig för att åka hem redan klockan 16. Ungefär 25 minuter låg jag ovanpå sängen. Så tog jag ett vitaminpulver som jag hade hittat hemma hos mamma och blev fit for fight.

∼ ♦ ∼

Bronspojken ska få stå kvar i arbetsrummet, men de röda flaskorna och växterna ska bort.

Sen kom S. Prick klockan 17 plingade det på dörren.  En handskakning och så grep vi oss an hemmet rum för rum. Jag skrev flera sidor med anteckningar och nog finns det att göra och plocka bort. Den gammeldags stilen ska behållas. Saker ska grupperas lite annorlunda. Många växter ska bort (Anna jublar!) liksom mattor. Jag fick lära mig att se och tänka på lite annat sätt. Det blir nog bra, även om det är mycket att ta tag i. Nu ska jag ta ett par mackor och därfter skriva rent anteckningarna så att jag inte missar något. Nästa steg är väl bara att sätta igång och röja.

∼ ♦ ∼

Innan jag hann till köket plingade sossarna på min dörr. Nej, nej, nej tack.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**skifte till vintertofflor = byte till vinterdäck
***sommarsandalerna = sommardäck

Livet är kort.