Kära dagbok…

Nä, nåt mer flerfamiljshus tror jag inte att jag pallar…

Oj, vilken eländig och negativ rubrik! Ett riktigt elände har det inte varit eller är, det är mest en massa förtretligheter i tillvaron. En sån förtretlighet är förstås hantverkarnas avisering om sitt besök på måndag. Jag bävar. Vi tillåter inte jobb på distans på mitt arbete, men jag frågade min chef om det vore möjligt för mig att jobba hemifrån den dagen. Det var det, tack och lov. Hantverkarna kommer mellan klockan 9 och 19 och deras jobb ska ta cirka en halvtimme. Kommer de till mig tidigt kan jag ju åka till jobbet sen. Jag vill själv helst inte blanda jobb och hemliv, men ibland känns det som om det inte riktigt finns nåt alternativ – när en bor ensam. På tal om att bo betalade jag in årsavgiften för att köa i kommunens bostadsförmedling, eller vad nu Uppsala Bostadsförmedling är. Kanske skulle jag kunna få en lägenhet mer centralt rätt snart och samtidigt få loss ett par miljoner. Men fasen… jag tror inte jag pallar att flytta till ett nytt/annat flerfamiljshus som dessutom har högre hyra än den månadsavgift jag betalar för min bostadsrätt idag…

∼ ♦ ∼

Godis till tröst mot schlagerelände.

Ett riktigt eländigt i-landsproblem var väl den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2017 igår kväll? Bara det att temat var mångfald fick mig att undra om jag hörde och såg rätt: tre manliga programledare och först efter en kvart kom en kvinnlig artist som sjöng så eländigt att mina öron krullade ihop. Det var lika eländigt som programledarnas skämt och engelska. Den svenska låten lät riktigt bra jämförelsevis med övriga tävlande. Det dök upp fler kvinnliga artister under kvällen, den ena märkligare än den andra. Bäst av tjejerna var nog hon med mumieutstyrsel – hon kunde sjunga rent. Nä, det fanns ingen enda låt jag gillade, så jag började göra mig iordning för sänggående redan innan första timmen av eländet var slut. Faktum är att jag inte ens vet om Sverige låt gick vidare till finalen på lördag… Jag tandtrådade och borstade tänderna noga (det gör jag i och för sig alltid), för jag hade serverat mig själv en skål med lösgodis som var kvar från helgen. Nåt behövde jag att trösta mig med. Sen hade jag dialog med Fästmön per sms. Dessvärre kan jag inte återge den här för det finns säkert nån som blir arg då.

Innan programmet telefonerade jag och Anna också. Nån potatis blev inte satt igår – snön satte stopp för lusten. Men Annas snälla mamma har köpt sättpotatis åt oss för en sort som ska bli tidig. Med tanke på kylan undrar jag om den hinner bli klar till hösten… Vi ska få nycklar också så att vi kan komma och gå som vi vill till Slottsträdgården. Om bara vädret kunde sluta vara så eländigt skulle vi kunna göra en utflykt i helgen.

Eländig kropp.

I min eländiga kropp känns det som om jag ägnade mig åt hårt kroppsarbete igår. Jag hängde tvätt, bland annat mitt överkast, det var det enda. Jag har ont i muskler och leder igen – allt från högerfoten (hälsporren) via högerknäet upp till högeraxeln och nacken. Ja ja, det är väl vädereländets fel.

Trots alla eländen har jag ändå jobbat på bra idag. På jobbet försvinner nämligen de flesta eländen från tankarna, en har inte tid att tänka på sånt. Jag har jobbat med mitt nyhetsbrev och vi har också diskuterat lite logistik i samband med möten i ett projekt där jag är kommunikationsansvarig. På förmiddagen hann vi med att fika och vi var ett stort gäng, inklusive chefen, som pratade såväl jobb som andra saker. Det blev en bra och kul blandning, en trevlig stund med intressanta människor och synpunkter. Eftermiddagen innehöll ett möte som blev föredömligt kort, mer skrivande och framför allt fnulande på en informationstext som jag och chefen ska gå ut med.

Nu har jag fyllt på så att jag kan göra nya bubblor.

Efter jobbet blev det en liten rätt lång och ofrivillig sightseeingtur i Boländerna. Jag skulle bara byta till mig en fylld gaspatron till min kolsyremaskin på Shellmacken nära jobbet, men se det gick inte. Inte heller på nästa Shellmack fanns nån gas. Tredje gången gillt sladdade jag in på Rusta – och där kunde jag byta in min tomma patron mot en fylld för endast 40 pix. Sist jag gjorde samma byte på ovan nämnda Shellmack kostade det 89 spänn. Gissa vilket ställe jag tänker åka till i fortsättningen! Det är ju trots allt ingen större omväg hem från jobbet, så bensinkostnaden är minimal – jag ska ju ändå hem.

∼ ♦ ∼

Bokbyte igår från sorgebearbetning medelst hök till sömnlöshet.

Bokbyte blev det igår. Jag har väl läst cirka 50 sidor av den knappt 340-sidiga pocketboken jag läser just nu. Det verkar som om jag går från elände till elände även i litteraturen. H som i hök handlade ju om en förälders bortgång och sorgebearbetning, Sömnlös handlar om en kvinna som inte kan sova och som har förlorat sin son. Men H som i hök var inte på nåt sätt negativ, snarare blev jag upplyft av den. Och Barbara Voors, som har skrivit boken jag läser nu är en riktigt bra författare.

I kväll blir det kanske mer läsning, men valet står mellan boken till höger ovan och Antiktidningen som kom idag. Utöver det skulle jag behöva stryka innan högen blir så där jobbigt hög. Samtidigt… visst ser väl läsfåtöljen inbjudande ut..? Nåja, lite kycklingchorizo i magen och till den boken, därefter fåtöljen och tidskriften, kanske strykningen och slutligen Broadchurch klockan 21… Ingen eländig plan, eller hur?

Inbjudande…

∼ ♦ ∼

Dagens fundering är egentligen en hyllning till Psson, en man som så ofta förgyller min tillvaro på jobbet med att vara både udda (han har fel och jag har rätt när det gäller kaffe, typ!) och rolig. Dessutom är han alltid vänlig och tillmötesgående när jag kommer med dumma frågor. Hurra för alla Psöner här i världen!

Han är faktiskt inte ett dugg ”grumpy” – i alla fall inte mot mig – Psson!

Livet är kort.