Kära dagbok…
Fodrad skinnjacka med pälskrage och mammavärme från en sjal.
Om det var skitkallt igår, var det jävligt kallt i morse. Det räckte inte med mammavärme från en av hennes sjalar, det tarvades fodrad skinnjacka med pälskrage också. Och grova skor. Fästmön brukar säga att jag låter som en gubbe när jag använder de där skorna, för de klopprar. Men det struntar jag i, skorna är bekväma med mjuk innersula för onda fötter och yttersula med bra grepp på halkiga gångbanor. Lite skoskav känner jag av, fast det går nog snart över.
Igår kväll åkte jag och hämtade Anna med bil när hon hade slutat arbeta vid 21-tiden. Då hade kvicksilvret krupit rejält neråt och jag kände att jag inte kunde låta min älskade promenera hem i kylan och mörkret. Dessvärre fick hon göra det i morse. Själv sov jag så gott i natt att jag nästan vaknade försent, det vill säga inte förrän alarmet på mobilen tillrade igång kvart över sex. Jag brukar vakna av mig själv och kliva upp runt 5.30…
Jag gör mycket här i huset, men lokalvårdare är jag faktiskt inte anställd som.
Idag hade jag bara fyra ganska korta möten under arbetsdagen. Det gjorde att jag fick mycket skrivande gjort, sånt som jag låg efter med. Dagens mest… märkliga möte var det med miljörevisorerna. Vi hade nämligen miljörevision på avdelningen idag.
Annat märkligt på jobbet är att jag nu mer och mer börjar undra vad lokalvårdarna gör här. Igår fick jag ju en dammvippa och en dammtrasa så jag kan damma mitt kontor. Idag blev jag uppmanad att felanmäla en köksutrustning – som lokalvården sköter om. Men då satte jag ner foten och sa nej, jag hade faktiskt lunch. Att jag inte bara är kommunikatör utan även översättare ibland känner jag till. Nu håller jag visst på att bli lokalvårdare också. Och, det som gnaver lite extra mycket, är förstås att jag aldrig hade fått vare sig dammvippa eller uppmaning att felanmäla köksutrustning om jag hade varit man. Nej, måttet är rågat. Jag kanske ska fråga min chef vad jag ska prioritera – att skriva en text eller damma alt. felanmäla köksutrustning.
∼ ♦ ∼
Efter jobbet åkte jag och veckohandlade. Då hade det börjat snöa och var snorhalt, men jag överlevde. Anna och jag pratade om handling häromdagen. Hon tror att jag är en sån som bara handlar lågprismärken. Jag tror att hon är en sån som vill ha total kontroll – inte bara över tvätt (färgsortering) utan även över varuinköp. Jag tror också att vårt samboskap kan bli… lärorikt. Men än så länge bestämmer jag själv.
Vad jag ska göra med kvällen bestämmer jag helt själv. Jag borde gå ut med sopor, fast mycket hellre vill jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa. Ett färskt nummer av Antiktidningen kom idag, till exempel. Igår blev det bokbyte från ytterligare en bok om grymma barn till en bok om barn som mördar. Hum… var det nån som undrade varför jag inte har barn..?
Det var bokbyte igår från grymma barn till barn som mördar…
∼ ♦ ∼
I postboxen låg ett meddelande om en aviserad höjning om 1 procent på månadsavgiften från årsskiftet. Jag tror att jag överlever att betala 38 kronor extra per månad. I gengäld tecknar föreningen en försäkring som gör att varje lägenhetsinnehavare slipper tecknat ett tillägg för bostadsrätt till sin hemförsäkring. Inte så tokigt. Synd att jag inte får nån längre glädje av detta. Fast jag klagar inte, jag lär få så mycket annan glädje framöver.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Ibland unnar jag mig en och annan ganska nyutkommen bok i inbunden utgåva. När 
Ett gäng böcker jag har läst och gillat är 
Det var av en händelse jag upptäckte författaren 
Gå till Toffelprofilen
