Kära dagbok…

Turbant så daaant!

Att tillbringa dagarna med Anna är sällan tråkigt. Det kan räcka med att hon sänker ögonbrynen och skjuter ut hakan så skrattar jag. Och när hon är Urban Turban alt. Turbant så daaant är hon extra skojslig. Synen här intill mötte mig förra lördagsmorgonen.

Vi sov gott hela natten och ljuden utanför, typ festande människor, polisbilar och ambulanser, tystnade så småningom. Det var skönt att kunna sova med öppet fönster. Jag vaknade ett par gånger med kramp i stortån, bara.

Frukostdags.

Frukosten intogs i hotellets huvudbyggnad runt kvarteret. Det påminde lite om Fawlty Towers vid första anblicken, men där fanns ingen Basil och ingen Manuel. Däremot fanns en massa personal med klara roller i frukostrummet. Fascinerande!

Vädret var först sisådär, men medan vi gick mot dagens äventyr blev det allt varmare. Det finns så mycket vi vill se och göra här i London, men vi vill också vara utomhus. Därför promenerade vi i stället för att åka tunnelbana till Tate Britain. Där såg vi bland annat utställningen Queer British Art, som Zeta tipsat om. Mycket att se!!! (Vi blev lotsade sista biten till museet av en australiensiska i exil. Alla är så vänliga och hjälpsamma här!) Jag köpte ingen tavla, men två böcker, Queer London och Olivia. Och skrattade åt såväl fruktstunder och uppklädda museibesökare som skojiga bögar som snodde sidor och omslag från böcker på bibliotek och skapade egna, mer alternativa bokomslag.

Klicka på bilderna nedan så kan du förstora dem eller se dem som bildspel genom att klicka/pila dig framåt!

Tate Britain från sidan.

Tate Britain huvudentré – och Prideflaggan i topp!

A queer walk through British art…

Fruktstund på museet.

Den här köpte jag till Elias på svenska när han var liten!

Fejkade bokomslag.

Dagens inköp.

Det blev varmt…

Efter museibesöket promenerade vi längs Themsen mot Westminster och Big Ben. Massor av folk… Och poliser. Det slog oss att det var nyval här i torsdags.

Solen var het vid det här laget och vi behövde en vätskepaus. På puben The Old Shades drack vi öl som enligt Anna luktade gammal kalsong. Ja, den var INTE god. Vi tog sandwiches till och de var i alla fall mumsiga. Jag lekte fransk tolk för att hjälpa paret vid bordet bredvid med beställningen. Det gick så där.

Via den rätt värdelösa kartappen i mobilen tog vi oss till Piccadilly och Waterstones, en av Londons största bokaffärer. Vi var så varma att vi knappt orkade glo på de tre hyllorna HBTQ-litteratur, men en drink i baren på översta våningen var läskande. Annas smakade mest sprit, men min Cosmopolitan var kanon.

Fotografering på puben där vi drack gammal kalsong.

The Old Shades hade i alla fall goda sandwiches.

Böcker på Waterstones.

Fler böcker på Watertones.

Eh ja. Vi behövde inte direkt värma oss.

Svalkande Cosmopolitan!

Bageriet i London försåg oss med bryggkaffe och kokostoppar.

Nästa mål för dagen var en Tintinaffär i Covent Garden. Den var lika stor som en kiosk och blev lite av en besvikelse. Men i närheten hittade vi Bageriet där vi äntligen kunde köpa svenskt fika – det vill säga bryggkaffe och var sin kokostopp. Detta intog vi på gatan medan vi funderade på vilken tunnelbana vi skulle ta hem. Men i stället för tunnelbana blev det – cykeltaxi. Och det var nog dagens bästa upplevelse! Föreställ dig två tjocka tanter (i alla fall en, det vill säga jag) som vräkte ut sig i en vagn och en senig man vars ben gick som trumpinnar. Färden ackompanjerades av nån sorts musik – och våra gapflapp. Lätt hysteriska, förtjusta och aningen förskräckta överlevde vi en hiskelig färd hem till Pimlico. En färd där vi mer än en gång var nära att klämmas mellan dubbeldäckare, taxibilar eller vanliga bilar, samtliga tutande. Undras om vår sjukförsäkring hade täckt eventuella skador…

Tintinkiosken.

Svensk fika på en gata i London.

Cykeltaxichauffören.

Två förskräckta gapflabbare i cykeltaxin.

Big Ben bakom hörnet.

På hotellrummet vilade vi en stund innan det blev Wine o’clock. Då intog vi ett glas av det röda vinet vi köpte igår. Anna skar upp cheddarosten med en kaffesked och så mumsade vi i oss osten med skedar ur var sin mugg. En tager vad en haver.

Så småningom hasade vi till änden av Cambridge street, hörnet Hugh street (fem minuter till fots) där vi sett ut en thairestaurang. Vi åt mumsiga räkor, drack var sitt glas vitt samt avrundade med kokosglass och färska bär. Gott och fräscht, men serveringspersonalen såg så olycklig ut att jag nästan ville göra en insats av nåt slag.

Wine o’clock!

Mumsiga thairäkor.

Kokosglass och färska bär.

Vi rullade hemåt och låg och glodde på några TV-deckare innan vi släckte för natten.

Morgondagen bjuder troligen på värme. Det kan bli ytterligare ett museibesök och nåt besök i en park då.

Väggen vid trappan till frukostrummet.

En kyrka på Lupus street,

Lustiga träd vid Tate Britain.

Utsikt över Themsen.

Anna vid Themsen. I bakgrunden London Eye.

Så här långt har jag inte gått på flera år!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.