Kära dagbok…

Jag klättrade uppför räls – för att komma in på en färja i morse.

Jisses vilken mardröm jag hade precis innan jag vaknade i morse! Jorå, jag var uppe på toa vid femtiden och somnade om. Kvart över sex vaknade jag – genomsvettig efter att ha stressat. I drömmen, liksom snart i verkligheten, var jag och Fästmön på resande fot. Fast i morse skulle vi till… Linköping. Och dit åkte vi nån sorts blandning av färja och tåg – det såg ut som en färja men färden gick på räls. Ja fråga inte mig som är teknisk idiot hur det gick till, men så var det. Det var när vi skulle av farkosten som det körde ihop sig. Vi kom av, men jag hade glömt saker och blev tvungen att ta mig ombord igen – med tofflor på fötterna. Ja för det var gympadojorna jag hade glömt. Det gick inte att gå tillbaka samma väg som vi gått av, utan jag blev tvungen att klättra uppför räls. Och just som jag kommit upp och in vaknade jag. Undras hur många kalorier jag brände på den drömmen…

Vardagsfrukost med fällda persienner bakom ryggen.

Ytterligare en dag med strålande sol vaknade jag till. Vid frukosten hemma i köket kunde jag inte dra upp persiennerna, det blev för varmt. Men sen tog vinden fart och det mulnade på. Sen kom regnet. På jobbet efter arbetstid skulle det var gravöl inför flytten. Sånt har inte jag tid med – i kväll ska jag packa det mesta som återstår, duscha och tvätta håret med mera. I morgon kväll är det skolavslutning ute i Förorten. Efteråt samlas föräldrarna, skolpojken sommarlovskillen och jag på Morgonen för att äta traditionsenlig tårta. Innan vi landar hemma ska vi hämta Annas packning hos Fänriken. Vi sover nämligen i New Village natten före resan.

Var ska jag sitta i nya jobbhuset?

Det kändes mest som om jag var inne på jobbet och gästspelade idag – det blir ju bara två arbetsdagar för min del den här veckan. Jag har fått bekräftat var nånstans i nya jobbhuset jag ska sitta. Mitt rumsnummer är lätt att komma ihåg om jag tänker på jultomten. Nu är det bara att märka mina flyttkartonger och min skärm så att saker och ting hamnar på rätt plats. Jag får en egen liten kupé på plan ett, med utsikt mot Blåsenhus. Och eftermiddagssol. Trevligare utsikt och svalare rum hade en kanske kunnat önska sig, men jag är så glad och tacksam över att jag får eget kontor utan att ens ha framfört önskemål om det.

Jag har fixat etiketter till mina flyttlådor.

Gästspelandet på jobbet till trots hann jag stöka till skrivbordet rejält fick jag en del gjort.  Före lunch hade jag ett möte om nåbarhetspolicy. Så otroligt viktigt att vi faktiskt talar om för växeln eller via frånvaromeddelanden för till exempel mejl att vi inte är tillgängliga. Det där med telefondisciplinens låga nivå upptäckte jag väldigt snart här. Folk svarar inte i sina telefoner! Själv har jag två tjänstetelefonnummer, men bara en ”apparat”, en mobiltelefon, att hålla reda på. Ska jag vara totalt otillgänglig försöker jag meddela växeln. För e-posten lägger jag själv in frånvaromeddelande som autosvar. Jag har redan förberett både autosvar för mejl och telefonen inför resan. Att jobba för staten innebär lite högre krav på oss. Sen kan andra offentliga verksamheter i närområdet pyssla med sånt som könsobestämda tjänstetitlar och annat viktigt. (<== viss ironi, ja!). Utöver det jobbade jag med ett utkast till en kommunikationsplan som jag ska ta fram tillsammans med ett team i morgon förmiddag. Och så har jag blivit tillfrågad av högsta chefen om jag kan tänka mig att ägna femton (15) procent av min arbetstid åt ett stort och viktigt projekt som löper fram till maj nästa år. Jag kollade av med chefen om det var OK och om jag kan bli avlastad motsvarande arbetsuppgifter. Alles in ordnung! Det är med lite bävan jag tackade ja, men samtidigt ett uns eller två av stolthet, att jag blev tillfrågad. Jag har fortfarande svårt att förstå att min arbetsgivare tänker på mig in i framtiden…

Trots ett kort gästspel hann jag stöka till skrivbordet på jobbet rejält. Skärmen är släckt, för mitt arbetsmaterial får du inte se.

Krukväxterna kan bo på ballen ett tag, men staken för bo i förrådet.

Idag tog jag hem de fyra återstående krukväxterna från jobbet och min adventsljusstake. Innan jag hoppar in i duschen ska jag försöka komma på var jag ska placera ut dem. En eller flera av växterna kan få bo på ballen* tills vidare. Staken, däremot, knölar jag in med allt annat skit i förrådet, den passar liksom inte på ballen, den är för röd. Men de andra gröngölingarna??? Det spörs, det… Kanske gästspelar de bara de också, fast hemma hos mig, dårå. Kanske kan jag… smyga in dem på jobbet i höst, rabiata (?) inredningsarkitekter till trots..? Färgen på våningsplanet där jag ska sitta är grön – och mina krukväxter är ju gröna, så… Vad är problemet..?

Ett klipp om mammakusinen K kom med snigelposten idag. Det ska jag läsa NU. Tänk, evigt unga K fyllde 60 år i måndags – och ser fortfarande ut som typ… 30. Högst… Tack mammakompisen M!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

Livet är kort.