Kära dagbok…
Vilken soppa äter jag?
Vem är jag? Vilken soppa äter jag på nu? Den andra frågan kan tyckas hypotetisk och samtidigt konstig. Äter eller är… jag valde äter – när det gäller soppa. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar utmaningar, när det är spännande. Samtidigt… ibland går det lite fort. Och jag är så rädd att göra fel! Jag vill göra rätt och bra, inte fort, men fel.
Idag har jag haft fem möten. Dagens andra möte är med en redaktionsgrupp kring en webbplats. Det är en grupp människor som är så dedicerade till det de gör. Därför är det minst sagt lite tråkigt att webbplatsen får sån dålig placering, den är nästan dold. Och så kämpar vi med detta med med översättningar och webbverktyget och hur vi nu gör och tänker och känner… är det svårt. Jag försöker peppa och stötta, bereda väg, bädda, men jag kan inte göra andras jobb. Också. Sorry!
Nån smörgåslåda hade jag inte med mig till lunch och soppan i texten ovan är hypotetisk, burkarna på bilden nån annans. Jag drog med mig kollegan S ner till Restaurang Segerstedt för att ge Fazer en ny chans. Muttrade nåt medan jag köade om att jag inte blev mätt sist. Uppenbarligen hörde personalen detta och jag fick två (2) strömmingar, ett lass med potatismos och rejält med ärtor. Till detta försåg jag mig även med bröd och ting från salladsbuffén. Nog blev jag mätt idag. Dessutom var det riktigt gott!
Strömming med lass av potatismos och rejält med ärtor.
En hög från salladsbuffén.
Det gäller att göra tydliga markeringar.
Mötet efter lunch blev… värre. Ja ärligt talat är dessa möten inte alls bra. Det är ingen struktur på dem, trots dagordning, minnesantecknande, rullande ordförandeskap och kompetent folk. Jag får uppdrag där det inte riktigt klaras ut vem som ansvarar för vad, men jag försöker efter bästa förmåga ta ett visst ansvar – och markera hur långt det sträcker sig. Sen hamnar jag mellan Elden och Blåslampan ibland. Idag känner jag mig emellertid nöjd med att jag direkt efter mötet gick och bäddade på ytterligare ett ställe. Jag tog min kaffemugg, gick en trappa upp och hade ett bra arbetsmöte där jag försökte vara ödmjuk. Efter mötet gick jag ner till mitt kontor på plan 1, hämtade en mapp och gick en trappa ner till nästa korta, koncisa och givande möte. Det är inte helt fel att jobba med kompetenta människor, som sagt. Det gäller bara att markera ansvar och befogenheter och faktiskt, kompetens.
∼ ♦ ∼
Arbete under tak pågår.
I morgon är en annan dag. Då får jag besök av ett härligt gäng från min förra arbetsplats, med NK* i spetsen. Vi ska luncha tillsammans och därpå följer eventuellt en snabb guidad tur i Segerstedthuset. Huset, som faktiskt inte är invigt än… På fredag blir det stor invigning för universitetets anställda och det pågår evenemang från morgon till kväll. Jag hoppas att han som var här och grejade med det elektriska under innertaket har fått ordning på saker och ting till dess…
Invigningen på fredag börjar med frukostpåse från restaurangen, fortsätter med officiell invigning kring lunch och med guidade turer för universitetsanställda som inte sitter här i huset, sång och musik under eftermiddagen. På kvällen kan de som har föranmält sig mingla. Själv åker jag hem till mitt. Trött, slut, men nöjd, hoppas jag.
∼ ♦ ∼
När solen sjönk över deckarhyllan i gästrummet igår, sjönk även jag.
Hemma i Slummen i New Village tog jag bara slut igår kväll. När solen sjönk och de sista strålarna träffade en av mina tolv bokhyllor (den i gästrummet, med anglosaxiska deckare), då sjönk även jag. Hade fullt sjå att hålla mig vaken så att jag kunde glo på GW:s mord, inspelat från i måndags. Vännen Mia hörde av sig – jag försökte få tag i henne i söndags på dan – men igår kväll orkade jag inte telefonera, orkade inte prata mer.
Varje vardagsmorgon går jag upp klockan sex, jag åker till jobbet nån timme senare och är på plats senast halv åtta, om inte trafiken strular. Jag försöker komma därifrån när jag ska sluta, det vill säga 16.30, men se det går långt ifrån alltid. När jag väl kommer hem brukar jag börja gäspa vid halv åtta och hoppa i säng senast klockan 22. Ja, jag är trött. Jobbet gör mig trött. Det tar energi. Men jag klagar inte, jag klagar inte ett dugg. För jobbet ger energi också och som jag skrev inledningsvis gillar jag mitt jobb. Men det är ett jobb som kräver ganska mycket periodvis.
Nu i afton, här hemma, blir det en uppiggande dusch innan jag ska försöka läsa ut min bok på gång. Boken är väldigt obehaglig, men också väldigt mycket bättre än jag trodde. Jag är verkligen lyckligt lottad som har ett jobb som ger mig lön… så att jag kan… inte bara betala mina räkningar utan också… köpa böcker…
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats.
Livet är kort.
I somras köpte jag en pocketbok på vår årliga utflykt till 
I morse läste jag ut den näst sista boken jag köpte i London i somras. På bokhandeln 
I tisdags skulle författaren 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 