Kära dagbok…
Inrutad tillvaro, både hemma och på jobbet.
Det är som ett femtonspel hemma. Ett sånt där spel där en flyttar runt rutor till ett visst mönster och så finns det bara en tom ruta. För att nå fram till en viss ruta för att bilda ett mönster eller en ordning måste en flytta flera rutor i flera steg. Matsalsbordet är nedmonterat – alltid något – men ekstolarna (tre enkla och en med armstöd) trängs i lilla gästrummet för tillfället. En av stolarna står i arbetsrummet redo att bli skrivbordsstol vid fotografering och visning. När yngsta bonusdottern och hennes T hade åkt hem igår plingade Lucille på. Jag ska få ställa bordet, stolarna och ett par smärre möbler i deras vardagsrum. Fast inte förrän strax innan första visningen, en torsdagskväll om cirka en månad. Därför får jag flytta runt möbler och ting under fotograferingen om två veckor. Det är tur att mäklaren erbjöd sig att ställa upp med ett par extra armar.
Tillvaron är onekligen inrutad – så även på jobbet. Jag försöker värja mig, men det fullkomligt väller jobb över mig. Nattsömnen blir lidande, jag blir på dåligt humör och har svårt med folk som pladdrar eller är långsamma. Idag kunde jag inte sitta kvar vid lunchbordet och ta en kaffe på maten – jag klarade helt enkelt inte av att fortsätta höra den monolog som fördes medan jag åt. Felet ligger hos mig, notera!
Tillvaron genom ett fönster.
Jag hade två inbokade möten idag, ett tredje blev avbokat. Under dagen blev ett nytt tredje möte inbokat i stället. Förmiddagens andra möte blev förvånansvärt effektivt, men jag erkänner att jag hade en ganska skarp ton understundom. Jag vill inte bli lidande för att andra inte har koll på sitt material. Och dessutom tycker jag att privata sms inte är OK att ägna sig åt under ett tidspressat arbetsmöte mellan två (2) personer. En nypa frisk (?) luft och ljus fick jag när jag sprang över till Restaurang Feiroz för att köpa lunch. Annars ser jag mest tillvaron utanför genom ett eller annat fönster. Arbetsdagen avslutades med ett möte med den projektledare jag jobbar så bra tillsammans med. Det gav en viss kick det också, precis som nypan frisk luft och ljus. Mer av alla tre skulle jag behöva!
∼ ♦ ∼
Jag kanske gör nåt som inte är inrutat i kväll.
Halva veckan är snart till ända. Jag fick en del gjort hemma igår kväll före och efter besöket. Bland annat plockade jag ner stjärnorna från taket i sovrummet. När Lucille hade gått in till sig kånkade jag ut de två gamla skrivmaskinsborden på hjul till soprummet. Jag hade tänkt ställa några krukväxter på Lucilles inglasade balkong, men när hon sa att det blir ganska kallt där ute tog jag in dem igen. Tills vidare står de utplacerade i några fönster, trots att jag är osäker på om jag ska behålla dem. Ett par krukväxter fick plats i Lucilles fönster.
I kväll vet jag inte riktigt vad jag ska ta tag i här hemma. Jag borde tvätta och bädda rent, men det lämnar jag till helgen. Jag tror faktiskt att jag bara ska hoppa in i duschen nu, tvätta håret och sen sätta mig i bästefåtöljen och läsa en stund. Eller också gör jag nåt helt annat, nåt som inte är inrutat.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I början av september hittade den tredje delen i 
Jag har genomlidit dagen. Jag har överlevt. Nu är det kväll. Inte trodde jag att jag skulle bli så ledsen idag som jag blev. Nu noterade säkert inte många detta. Eller så vill folk inte se och höra. Sorg och ledsamheter hos andra är jobbiga ting. Inte för att en inte pallar att säga nåt snällt eller så, utan snarare kanske för att en påminns om att en själv kan drabbas. Eller som om sorg skulle smitta…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 