Kära dagbok…
Ledsen och ensam igår.
Av nån anledning var jag så himla ledsen igår kväll. Ibland kommer det bara över mig det här med blodsbanden och ensamheten. Ja, utan nära blodsband är jag, men ensam är jag inte. Utom ibland. Ibland känner jag mig ensammast i hela världen och som att jag inte har nånstans att ta vägen för att känna mig mindre ensam. Med detta skrivet vill jag inte skuldbelägga nån annan – det är min grej att ta ansvar för mitt eget liv.
För yngste bonussonen kan jag tänka mig att det blir lite för mycket med tre vuxna som försöker ta ansvar för logistiken kring en del av hans göranden. Jag försöker att begränsa mitt ansvarstagande där, för grabben har ju två föräldrar. Jag är bara en extra vuxenresurs. Men visst händer det att jag går för långt understundom. Då försöker jag backa om det är vad som krävs.
∼ ♦ ∼
Orkidén vill spricka ut i blom, jag vill spricka av frustration.
Min arbetsdag har bestått av tre möten och diverse jobb däremellan. Jag jobbar förstås med mitt nyhetsbrev, men berättade också på ett avstämningsmöte att det blir färre utgåvor av det framöver som en konsekvens av att jag ska prioritera andra arbetsuppgifter. Vidare började jag rådda i en planerad, men eftersatt rensning på vår avdelningsyta på intranätet. Det vill säga stället där vi samlar dokument, minnesanteckningar, rutiner och den typen av material. Jag har rensat vårt forum och en huvudmapp, ungefär. Nu återstår 26 huvudmappar att gå igenom. Det tar sin lilla tid, framför allt för att ingen vill kännas vid nåt ansvar för grejorna. (Varför började jag med detta??? Jag blev lika sprickfärdig av frustration som min orkidé, fådd av vännen Agneta, är sprickfärdig att blomma.) På eftermiddagen dissade jag för övrigt ett jobb eftersom jag nu måste prioritera hårdare. Och översättare är jag inte anställd som, jag är kommunikatör. Jag tar ansvar för mitt, det vill säga mina arbetsuppgifter.
∼ ♦ ∼
Tisdagen den 24 oktober 2017 var gråmulen med vissa smärre inslag av sol mitt på dagen. Jag passade på att luncha med B, vars hem vi har köpt/ska köpa, Fästmön och jag. Det uppstod en fråga om gardinfästen som jag lovade ta med Anna. Gardiner är inte min grej. Anna får inreda vårt gemensamma hem nästan hur hon vill – bara jag får ha ett bokrum (det vill för övrigt även Anna ha).
Bokbyte i morse från norsk släktroman till engelsk thriller.
På tal om böcker blev det bokbyte i morse, från en norsk släktroman till en thriller skriven av en före detta polis i England som skriver böcker med anknytning till gamla fall. Ja, det vill säga jag var uppe med tuppen och läste ut den norska släktromanen och skrev ett blogginlägg som jag tidsinställde för publicering, jag har inte börjat på thrillern än. Eftersom det är tisdag var det veckohandling efter jobbet och idag hade jag sällskap av Anna. Nu blir det ett par smörgåsar innan jag kollar Veckans brott klockan 21 i SvT1 med Leffe och Camilla.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En av den moderna norska litteraturens stora författare är 
I mitten av förra månaden kom ett bokpaket hit. (Eller… jag fick åka och hämta det eftersom det var för stort för att gå ner i min postbox.) Paketet innehöll några böcker jag hade beställt – och en bok jag inte hade nätshoppat. Jag beslutade mig i alla fall för att behålla den felaktiga boken, 
Nånstans läste jag om 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 