Kära dagbok…
Det känns inte som om jag har fått så mycket gjort idag men det har jag. I morse grejade jag lite och på eftermiddagen var Fästmön, yngste bonussonen och jag iväg till gulliga L och B för att mäta vårt nya hem. B hade hittat en bevisbok – tänk att det var så förr!
L och B bjöd på gott kaffe och smarrigt fikabröd – trots att det inte var hembakat som planerat. Så går det när en är ute i Kungliga Hufvudstaden och slarvar till långt in på småtimmarna. Skämt åsido var inte jag så himla pigg heller. Fem timmars sömn är i minsta laget och jag har varit trött hela dagen. Men ett besök i vårt blivande hem ville jag förstås inte missa. Anna och jag samarbetade genom att hon skötte tumstocken och jag spanade på hennes bak skrev ner måtten. Jag fick påtalat att jag skulle skriva läsligt och ansträngde mig verkligen. Tänk, i februari flyttar vi till ett annat gult tegelhus betydligt närmare stan. Vi har betalat handpenning på lägenheten och har även hunnit bli godkända medlemmar i bostadsrättsföreningen. En liten, välskött förening till skillnad mot min nuvarande, stora som också är välskött, men där reglerna ju inte efterlevs.
Det var en fin och solig höstdag och vi var alla tre spända och nyfikna. Anna och jag hade ju sett lägenheten tidigare, men det är ju alltid saker en missar när en ser nåt en första gång. L visade hur balkonglasen fungerar och eftersom vi får eftermiddagssol känns det skönt att kunna vädra och få in luft. Det nuvarande pojkrummet (L:s rum) ska fortsätta vara pojkrum (E:s). Rummet fick godkänt av pojken som ska ta över det.
Det enda rum som vi ska använda annorlunda är nuvarande matsalen som blir vårt bibliotek. Jag har kollat måtten och noterat att vi troligen får plats med alla våra bokhyllor.
Mellan E:s rum och biblioteket blir det ett fint gästrum där vuxna barn och vänner kan sova över när de är på besök.
Efter måttagningen for vi till Stormarknaden för diverse ärenden. Jag köpte ett mörkgrått duschdraperi på inredarens inrådan till badrummet. Det blev också en tur till ICA Heidan där det skulle hämtas paket till ett födelsedagsbarn.
Efter jag hade skjutsat hem Anna och yngste bonussonen var tanken att jag skulle vila en halvtimme innan jag fortsatte att greja här hemma. Men jag hade väldigt svårt att komma till ro och räknade i stället på måtten vi tagit. Jodå, ekbyffén får plats där vi hade hoppats och bokhyllorna likaså, som sagt.
Till middag fick det bli några överlevande bitar ost från förra helgen samt kex och vin. Men medan vinet luftade och ostarna låg framme för att mjukna hade jag visst lite energi trots allt. Jag gick igenom mina påslakan i mammas brudkista och la dem i kassar. Kistan ska inte vara med på fotografering och visning och blir för tung att lyfta med lakan i.
Under kvällen har jag tryckt in lite mer i förrådet, inte bara lakan utan diverse. En flyttlåda med spel och diverse leksaker har jag packat, men den får inte plats i förrådet utan ska få stå hos Lucille sen vid visningen. Jag har fixat till bokhyllorna i arbetsrummet och fyllt på den vita i sovrummet. Morfars skrivbord och farfars arkivskåp har putsats med polish. En sväng till soprummet har det blivit idag.
Nu gäspar jag snart käken ur led, så jag ska gräva i skåpet efter lite kraftigare choklad än den jag först valde och bara tog en rad av. Jag har glott lite på TV, faktiskt, och ska försöka kolla en film som börjar runt midnatt. Inte helt säkert att jag håller mig vaken till dess (klockan har i skrivande stund passerat halv tolv…).
I morrn mitt på dan blir det födelsedagskalas hos Fänriken för yngsta bonusdottern. Till dess hoppas jag att jag har piggnat till så pass att jag orkar tvätta håret. Det är nämligen fullt av dammråttor, känns det som…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
SÅ glad över att ni har hittat ett gemensamt boende 🙂
Men det där med att packa/rensa/styla, fy så jobbigt (i mina ögon) men jag vet ju, att en styling kan gälla mycket pengar i slutändan.
Ha dé!/Kram
GillaGilla
Jag är just nu på stajlastadiet, vilket innebär en hel del rensning också, förstås. Men packningen och flytten ska jag ta firma till hjälp med. Anna och jag hade var sin flytt förra året och det får räcka. När en inte kan bära själv känns det jobbigt att behöva be folk om hjälp. En vill liksom inte överutnyttja sina vänner.
Stajlingen gör nog en del, men i det stora hela tror jag ärligt talat inte att det handlar om så mycket pengar – jämfört med den tid och energi en lägger ner på det… Jag är rätt slut…
Kram!
GillaGilla