Ett inlägg om ett vin.

Surt och kort eftersmak.

Det var nästan inte tänkt att jag skulle öppna en flaska vin i kväll eftersom jag var så trött. Men vad passar väl bättre till tre goda ostbitar, kvar från förra helgen? Det blev en flaska Villa Fidelia Rosso 2013 som jag trollade fram ur vinskåpet. Vinet köpte jag i juli för 139 kronor.

Enligt Systembolaget skulle vinet passa bäst till mörkt kött. Kanske var det rätt. Men jag gillar ju fylliga vinet, nåt som det här vinet skulle vara. Möjligen serverade jag det lite för kallt – jag gillar också ljumma rödviner.

Vinet är gjort på tre druvor, merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc. Merlot är den tongivande druvan i det här vinet. Druvorna odlas i Umbrien och skördas i september. Sportoletti gör vinet.

Systembolaget skriver så här på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av björnbär, svarta vinbär, viol, kaffe, lakrits och svartpeppar. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, svarta vinbär, viol, kaffe, lakrits och tjära.

Jag håller med om att smak och doft är kryddiga och att doften går åt tjära. Lakrits smakar det också. Men sen tycker jag också att vinet smakar lite surt. Gissningsvis är sockerhalten låg. Däremot ligger alkoholhalten på hela 15 procent.

Ärligt talat blir jag lite besviken på vinet som ju inte var nåt billigt vin. Eftersmaken är nästan noll och inte heller tycker jag att det är särskilt fylligt. Det är inget dåligt vin, men inte ens med choklad till vinet tilltalade det mina smaklökar nämnvärt.

Toffelomdömet blir medel.

Livet är kort.