Allhelgonadagen 2017: Plock, piff och proffsfotat

 



Kära dagbok…

Smulor

Jag plockar och plockar… smulor, bland annat…

Den här dagen började med ångest. Jag vaknade 5.39 och badade i svett efter en otäck mardröm. I drömmen hade mäklaren flippat ut totalt och jag själv skulle få ordna visningarna. Ungefär. Det var lite mer också, men jag orkar inte dra allt. Det är ett stresspåslag som heter duga just nu. I morse höll jag på att plocka och städa (!) hemma, så jag var inte på jobbet förrän 7.20. Alla småsaker är inslängda lite här och var där de får plats. Nu lär jag inte hitta nånting under en tid. Och jag hatar att leva i kaos. Som grädde på moset flög pluppen till ett örhänge ur örat vid morgontoaletten. Försök hitta det på ett mönstrat golv när du ser dåligt. Orka, liksom… Men jag bad Högre Makter om hjälp och fick hjälp – jag hittade pluppen på 15 sekunder! Tacksam.

Jobbmobil och jobbmugg

Det blev mest smått gjort på jobbet idag.

På jobbet var det några små, men viktiga saker som behövde göras idag. Jag är inte nöjd med en porträttfotografering, fast det får duga. Det är svårt när belysningen är kass och människor har glasögon (blänk). Är fotografen sen inte utbildad fotograf, heller…

Under förmiddagen kom sms med en fråga om matsalsbordet var kvar. Jag svarade cirka 20 minuter senare, när jag pudrade näsan, att det är kvar. Sen hördes ingenting. Jag tror ärligt att jag skiter i att annonsera på Blocket framöver. Det verkar bara vara strulputtar som hänger där.

Eftermiddagen var vikt åt fotografering – professionell sådan – av mitt hem. Jag hämtade Fästmön efter att ha slängt i mig en macka till lunch. Vad hade jag gjort utan Anna? Ja, inte hade jag klarat av att kånka runt möbler i alla fall. Vi släpade och drog och piffade. Sen kom mäklaren och släpade och drog och piffade. Sen kom Sebastian Fotograf. Han fotade. Mitt hem. Ett hem jag inte riktigt känner igen längre… Men nu är det fotat och om en vecka läggs det ut till försäljning.


Anna är hemskjutsad efter handling, 
jag har försökte hitta och ställa tillbaka vissa väsentligheter. Nu ska jag hälla ner mig i bästefåtöljen och bara sluta ögonen en stund. Hoppas att jag kommer ihåg att öppna dem klockan 21 så att jag kan se Saknad.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Mitt bokår 2017: Oktett i oktober

Ett inlägg om min litterära månad oktober.


 

Jaha. Oktober och sommartid är slut. Vi har inträtt i normaltid. Men inget är normalt just nu när det gäller tid för min del. Det är mycket att tänka på inför en flytt – och en försäljning av ett hem. Som alltid har jag en bok på gång. Den bästa tiden för mig att läsa för tillfället är på morgonen, vid köksbordet, under frukosten och en stund efteråt. En stor del av månadens åtta böcker läste jag då.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Oktoberböcker 2017:

Louise Pennys bok Begrav dina döda Karin Fossums bok Viskaren AM Schjetleins bok Döden den bitterbleka

AM Schjetleins bok döden ingen ser Will Schwalbes bok Bokklubben vid livets slut Cathy Rentzenbrinks bok Allt för min bror

Anne B Ragdes bok Det finns alltid förlåtelse Clare Mackintosh bok Jag lät dig gå


Det blev åtta böcker lästa i oktober. 
Fem av dem var deckare eller psykologiska thrillers (Begrav dina döda, Viskaren, Döden den bitterbleka, Döden ingen ser och Jag lät dig gå). Två av böckerna var biografier (Bokklubben vid livets slut och Allt för min bror). En var en släktroman. Och i alla åtta böckerna var döden tema.

Två av böckerna var recensionsexemplar (Döden den bitterbleka och Döden ingen ser). Övriga böcker köpte jag nya utom en (Allt för min bror), som nätbokhandeln skickade till mig utan att jag hade beställt.

Högsta Toffelomdöme fick bara två av månadens böcker (Bokklubben vid livets slut och Jag lät dig gå). Högt omdöme fick fem av böckerna (Begrav dina döda, Viskaren, Döden den bitterbleka, Allt för min bror och Jag lät dig gå). Medelomdöme fick två av böckerna (Döden ingen ser och Det finns alltid förlåtelse).

Uppenbarligen var jag lite mer kräsen i oktober månad när det gäller böcker. Det blev bara två fullpoängare. Den som tar hem titeln Månadens bästa bok är Bokklubben vid livets slut.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den sista dagen i oktober 2017: Ihopplock

 



Kära dagbok…

Köksskåp med brödrost pasta väckarklocka kontaktlinser

Ett lustigt ihopplock i ett köksskåp: brödrost, pasta, väckarklocka och kontaktlinser, för att nämna några prylar.

Plockandet hemma fortsätter. Jag har svårt att sitta stilla en längre stund utan att greja med nåt. Till och med i morse plockade jag undan prylar inför fotograferingen i morgon. Det blir en del lustiga ihopplock i mina skåp och lådor.

Denna ständiga påslagning av adrenalin gör att jag är rädd att braka samman när det här är över. Och det har jag då verkligen inte råd med! Jag vågar knappt tänka på pengar och summor. Det är alltför svindlande belopp det rör sig om och jag hoppas och ber att mitt nuvarande hem blir sålt enligt de beräkningar jag och mäklaren har gjort. Vidare hoppas jag att somliga håller sig i skinnet framöver. Men var så säker på att jag ska tvinga en viss person till ett långt samtal om regler innan jag flyttar. För tillfället är det väldigt lugnt, nåt som säkert har med årstiden att göra. Det känns skönt att veta att jag säljer nu och inte på våren eller sommaren.

En liten oro just nu är att orkidéerna ska blomma över. Mammas vita i sovrummet har en trött blomma, men den vita i gästrummet blommar fint. Fast finast blommar vännen Agnetas gula i köket, nu med två blommor.

Orkidé gul med två blommor

Två blommor har nu slagit ut i vännen Agnetas orkidé.

∼ ♦ ∼

Uppsala slott

Zeta och jag promenerade till Uppsala slott och åt lunch och tittade på konst.

På jobbet är det aningen lugnare den här veckan. Men bara aningen. Jag kör på för fullt och det handlar om att jag måste hinna saker mellan påfyllningar av energi och flexledigt en eftermiddag inför lägenhetsfotografering. I morse var det minusgrader och det snöade lite. Snön la sig inte, men det var halt här och var. Det känns som en evighet till den 23 november när jag har tid på bilverkstan för service och skifte till vinterhjul.

Efter två möten på förmiddagen promenerade jag och Zeta upp till Konstmuseet på Uppsala slott för att luncha och se på konst, bland annat en utställning om queera minnen och glömda rum. Det blev god energipåfyllning till eftermiddagens kommunikationsplanering, även om vi inte blev imponerade av Upsala, darling. Ärligt talat såg jag inte detta som varken utställning eller konst.

∼ ♦ ∼

Nu är det kväll och jag har bara satt mig ner en liten stund efter veckohandling och inför det näst sista rycket före fotograferingen. I morgon vid 13-tiden hämtar jag Fästmön och så hjälps vi åt med att flytta lite tunga grejor och göra det allra sista. Nej, jag tänker inte flytta böcker och bokhyllor och detta kanske jag få stångas med mäklaren om. Visningarna är nu spikade till torsdagen den 16 november och söndagen den 19 november.

Böcker i bokhyllor hörn

Ett litterärt hörn i arbetsrummet ska inte flyttas.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 30 oktober 2017: Stimulerande upplevelser ger ork till effektivitet och inredning

 



Kära dagbok…

Solen skiner utanför ett skitigt jobbfönster

Jag såg solen genom ett skitigt jobbfönster idag.

Det blev en ljusare dag idag. Fast lite besviken blev jag ändå. Jag behöver andningshål och stimulerande upplevelser för att orka och få ny energi. Idag kring lunch var en sån stimulerande upplevelse inplanerad tillsammans med Zeta. Det visade sig att vi varken hade tänkt eller läst innantill ordentligt utan bara i vår iver bokat in. Nu skjuts upplevelsen på framtiden – men endast en dag, tills i morgon. 

I morse var det kallt och blåsten håller i sig. Till skillnad från helgen var det soligt. Jag hade i alla fall möjlighet att se solen genom de skitiga fönstren på jobbet. Strax efter klockan sju var jag på jobbet i morse för att hinna få undan inför den stimulerande upplevelsen. Eftersom den nu inte blir av förrän i morgon och jag var ett litet under av effektivitet i morse fick jag plötsligt tid över att flytta ett möte från nästa vecka till eftermiddagen. Det kändes bra, för det ger alla inblandade mer tid. Jag hann förbereda ett stort och tungt jobb, grunden till en kommunikationsplan som ska förfärdigas och fastställas i morgon eftermiddag. Det är skönt att ligga steget före, hinder på vägen kan som bekant alltid uppstå.

∼ ♦ ∼

Stol ovanpå skåp

HÄR har minsann ingen inredare varit. De som ”rondar” på jobbet skulle få spel…

Hemma känns mindre och mindre som just hemma. Bara det att sätta ner fötterna direkt på sovrumsgolvet och inte på en matta vid sängen… Nu har jag emellertid varken kallt golv eller kyligt hemma. Jag njuter av 22 grader och det är perfekt. Jag plockar och plockar och plockar, men mycket kan inte göras förrän strax före eller vid fotograferingen på onsdag. Jag är väldigt tacksam för inredaren S konkreta och goda tips, men även för att Fästmön offrar några timmar av sin lediga dag på att kånka runt möbler och grejor hos mig. Jag ska hämta henne efter jobbet och ”efter jobbet” på onsdag blir efter klockan 13 eftersom jag har bett om flexledigt på eftermiddagen.

På fredag slutar jag klockan tolv – jag har fyra timmars arbetsdag på fredag. Jag slutar när Anna börjar jobba, vilket är dumt men läget. Så Allhelgonahelgen vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för. Gissningsvis behöver jag göra nånting hemma… Tända ljus för mina nära och kära som inte är i livet ska jag göra, men det blir inte vid graven som finns 30 mil härifrån utan just hemmavid.

Ljusstake människor

Jag tänder ljus för mina nära och kära som inte är i livet den kommande helgen.

 

∼ ♦ ∼

Och som ett riktigt stimulansbidrag ska jag nätshoppa några böcker. Flyttbestyr till trots behöver jag också kulturell näring. Det blir en bok med litteraturvetenskapliga förtecken, en Malin Fors-deckare, en bok om Liv och en bok med några år på nacken.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Helgen den 27 – 29 oktober 2017: Arbetshelg i hemmet

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Ett rött vin: Barbaresco Livio Pavese 2011

Ett inlägg om ett vin.


 

Livio Pavese Barbaresco 2011

Ett surt vin.

Det blev ett sent fredagsmys för Fästmön och mig. Ostarna jag skulle servera fick ligga framme i typ tre, fyra timmar, men vinet hann varken luftas eller ljummas. Jag valde en flaska Barbaresco Livio Pavese 2011 ur vinskåpet. Den hade jag inhandlat i maj för priset av 169 kronor. Årgången är slut på Systembolaget, men nu säljs 2012:an.

Ostarna jag hade valt var starka och salta. En hade dessutom smak av chili. Som tillbehör fanns kex och röda vindruvor, men också stora, gröna oliver och fetaostfyllda paprikor och dito chilifrukter. Till all denna sälta och hetta skulle jag nog ha valt ett betydligt sötare vin. Systembolaget rekommenderar på sin webbplats mörkt kött till vinet.

 

 


Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, torkade körsbär, tobak, nypon, svarta oliver, kakao och kanel. […] Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, torkade körsbär, tobak, nypon, mjölkchoklad och rosor.

Jag tyckte inte alls att vinet var särskilt kryddigt. Det hade nästan ingen eftersmak alls och choklad kände jag inte alls i varken smak eller doft. Möjligen lite rosor i doften och syrliga nypon i smaken.

Nej, det här vinet passade inte alls till mina goda ostar. Det får lågt Toffelomdöme.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Jag lät dig gå

Ett inlägg om en bok.



Clare Mackintosh bok Jag lät dig gåNånstans nån gång
hade jag läst nåt bra om Clare Mackintosh bok Jag lät dig gå. I augusti köpte jag boken och den har nu varit med mig i veckan. Det har inte funnits så mycket tid över till läsning, men jag har tagit väl vara på stunderna. I kväll läste jag ut boken.

Boken börjar med att en liten pojke blir påkörd och bilisten som kör på pojken smiter. Barnet dör. Därefter får läsaren följa Jenna Greys liv och leverne. Hon kan inte stanna i Bristol utan tar sig till en liten by i Wales där hon lever ett stilla liv bland människor som inte har en aning om vem hon är. Tills en dag när polisen knackar på dörren. Och polisen är inte den enda som jagar henne, det gör även hennes förflutna.

Jag läser och läser och läser. Och visst är det en bra bok, lite sorglig, men när kommer det spännande? Hav förtröstan – det kommer! Nånstans mitt i gör författaren en saltomortal och berättelsen tar ny fart på ett helt annat sätt. Som läsare blir en inte klok på nåt. Först. Sen klarnar det mer och mer.

Författaren, före detta polis, för övrigt, testar ett vågat grepp och hon lyckas. Den här berättelsen är inte bara spännande och otäck, den visar på en sanning som många kvinnor inte vill erkänna av skam och rädsla. Jag tänker inte berätta mer om detta utan ger boken högsta omdöme.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredagen den 27 oktober 2017: Full fredag

 



Kära dagbok…

Lappar på insidan av kontorsdörren

Här finns många lappar som kan återanvändas för möten som återkommer.

Den här fredagen har varit och är full. Då behöver jag bloggen som andningshål mellan alla inbokningar och uppgifter. Bloggen har alltid varit – och är fortfarande – en stor hjälp i tillvaron eftersom det är här jag kan pysa och lasta av mig. Ja, inte de allra innersta tankarna, förstås, eller såna som rör andra människor alltför mycket. Det händer att jag skriver av mig, men såna texter är bara för mig och ingen annan. Eftersom jag står ut med negativa och griniga människor mindre än vanligt för tillfället, behöver jag inte bjuda andra på det. Jag ser i alla fall in i framtiden och hoppas och tror att det blir annorlunda när jag blir sambo. Bloggen får då en mindre roll, förhoppningsvis, till förmån för levande människor.

På jobbet var dagen full av möten. Just som jag trodde att det inte var möjligt att klämma in fler kom ytterligare en kallelse. Min insida av kontorsdörren är full av lappar som jag sätter på utsidan när jag går iväg på nåt. Jag skriver framför allt när jag beräknas vara tillbaka ifall nån söker mig. Det händer ju att folk vill ha tag i mig IRL.

Dammigt på kontoret

Inte särskilt dammfritt på kontoret… Detaljen är från panelen som täcker radiatorerna (elementen).

Om jobbet finns nästan inget mer att säga. Om kvällen inte heller. Jag ska agera extra vuxenresurs och som tack för det får jag middag. Gissningsvis framåt 19.30-20-tiden kan jag hämta upp Fästmön för vidare färd hem till mig. Nån jätterolig helg blir det kanske inte, för jag behöver städa och plocka inför fotograferingen på onsdag. På tal om att städa får jag fortfarande städa kontoret delvis själv. Ja, inte dammsuga, för en dammsugare har jag inte tillgång till. Men å andra sidan har jag fått dammsuget tre gånger sen jag började jobba här efter semestern i slutet av augusti. Det blir en gång i månaden, det… Dammtorka gör jag själv. Det behövs göras ofta, med tanke på hur mattan luddar av sig.

 

Jag tänker i vart fall njuta av att få vara med Anna i helgen. Fullspäckad av mindre roliga ting som den är blir ju umgänget med henne ett ljus i tillvaron. Och sen vet jag ju, när jag tänker efter, att det som är jobbigt och tråkigt just nu leder till nånting roligt och bra sen.

Lila blommor

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

55,5-årsdagen: Vacker inledning, gnällig fortsättning

 



Kära dagbok…

Nu blommar det sannerligen – hemma. Den tredje av mammas orkidéer har slagit ut sina vita, underbart vackra blommor i fönstret i gästrummet. Och vännen Agnetas gula orkidé har nu fullt ut öppnat den första blomman på stängeln efter att ha vilat i 2,5 år. Inte är det jag som gör nåt rätt, heller. Mer troligt är att orkidéerna är synnerligen livskraftiga exemplar.

∼ ♦ ∼

Augustpriset

Augustpriset – för den som vill gratisjobba med marknadsföring.

En vacker inledning på ett inlägg som sen blir gnälligt. Det händer som bekant att jag skriver om böcker här. Jag ligger faktiskt på sjunde plats i Sverige just nu på Bloggportalen i gruppen Mest besökta privata bloggarna i kategorin Litteratur och skrivande. Men om Augustpriset har jag inte skrivit en rad hittills i år – och inte så mycket tidigare heller. Jag tycker visst att det är lovvärt att bokförlagen via Svenska Förläggareföreningen delar ut priser till sina egna kassakor författare. Men eget beröm luktar ibland lite illa. Sen förstår jag också att det här är en del av marknadsföringen av ett antal utvalda författare (vissa återkommer genom åren) – det förstår nog de flesta. Men det jag inte gillar med priset är hur man utnyttjar bland andra bokbloggare helt hämningslöst och utan betalning att medverka i marknadsföringen. Det man får för det arbetet är i bästa fall titeln ambassadör. Och ett år, när jag själv gick på niten, fick jag vara med och tävla om biljetter till en fest för oss marknadsförare som hade jobbat gratis. Efter utnämningarna. I mitt oavlönade arbete ingick då att läsa tre böcker i olika genrer, recensera dem på min blogg och puffa för böckerna och författarna i olika sociala medier. Nej, jag vann inte nån biljett och ja, det gjorde mig sur. Jag la faktiskt ner åtskilliga oavlönade timmar på att marknadsföra Augustpriset. Jag fick i alla fall behålla de tre recensionsexemplaren, precis som en brukar få göra när en recenserar böcker. Så nej. Jag jobbar inte gratis igen för Augustpriset, som jag nu ändå nämnt här på min tämligen välbesökta blogg, trots allt…

∼ ♦ ∼

Jobbmugg på grått bord

Jag fick gå till tysta och mörka lunchrummet på grund av takarmaturen på kontoret.

För det jag gör på jobbet får jag lön. Det är trevligt. Idag gjorde jag färdigt mitt nyhetsbrev för publicering i morgon förmiddag. På förmiddagen fick jag besök av en ergonom som gjorde misstaget att tända lysrörslampan på mitt kontor. Sen gick den inte att släcka i det hypermoderna huset där jag jobbar. Jag fick hiskeligt ont i huvudet och gick iväg för att äta pannkakor i det tysta – och nedsläckta! – lunchrummet. Det sprängde i framför allt vänster tinning och jag mådde illa större delen av dagen. Därför åkte tyvärr en del av pannkakorna ner i komposten. Efter lunch hade ergonomen fått kläm på hur det gick att släcka takarmaturen. Han var gullig nog att fortsätta vår sejour och jag fick hjälp att ställa in stol och skrivbord. Fast det var nästan bättre innan, trots allt. Så efter att ha tragglat med intranätmaterial på eftermiddagen gick jag hem inte bara med huvudvärk och illamående utan också ont i axlarna. Därför blir det en varm dusch nu och sen ska jag ladda för en fredag som är späckad på jobbet och lika späckad efteråt.

∼ ♦ ∼

För övrigt är jag 55 och ett halvt år idag. Grattis till mig, eller nåt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Inga-dagen 2017: Regnig mötesdag utan choklad

 



Kära dagbok…

Regn på fönster

Det har regnat hela dagen.

Jisses så det regnar! Det började tidigt i morse – eller i natt. Min vana trogen vaknade jag i vargtimmen. Regn fungerar emellertid sövande på mig, så jag var rädd att somna om för hårt. Därför klev jag upp vid halv sex och var på jobbet strax efter klockan sju. Som vanligt. Detta gör att jag förhoppningsvis kan lämna jobbet före klockan 16.30 om dagarna – om jag inte vill ha alltför mycket plustid på flexen. Inte heller kan jag gå i tid om jag har för mycket att göra.

Idag var det en riktig mötesdag. Två av mötena var lång-möten dessutom, men tack och lov slutade ett av dem lite i förtid. Jag tror bestämt att det är fler än jag som är trötta så här års och gärna vill effektivisera mötena, framför allt möteskulturen. Högsta Tjifen sa en gång för inte så länge sen till mig att jag skulle sluta be om ursäkt för att jag stenhårt försöker strama upp mötena och få folk att hålla sig till dagordningen.

Så värst mycket mer än möten och lite skrivande, bland annat minnesanteckningar, samt uppdateringar av ett par kommunikationsplaner blev det inte för min del på jobbet. Jag har i princip texterna klara till mitt nyhetsbrev och jag har valt bild, så i morgon eftermiddag ska jag slänga ihop det – i en förhoppningsvis bättre arbetsställning. På förmiddagen får jag nämligen besök av en ergonom.

∼ ♦ ∼

Hemma blir det inte så jättemycket gjort. Jag lyckades knöla in matbordet i förrådet igen igår kväll. Idag ringde ytterligare en person som trodde att stolarna ingår i priset 250 kronor. Jag förklarade att rubriken är Matbord och att stolarna på bilden är antika och skulle kosta typ 2 500 kronor styck. Om jag lägger in annonsen igen ska jag trycka in det där OBS:et om att stolarna på bilden inte ingår, det som föll bort för att min bank strulade så att betalningen fördröjdes. Framåt kvällen hörde ytterligare en spekulant av sig angående bordet. Denna gång nån som säger sig vilja köpa just bordet. Inga stolar. Fast nyss kom sms att bordet blev för stort och återigen ett nej. Tröttsamt, men jag är glad att jag inte släpade in bordet igen. To be continued… 

Matsalsbordet

Matsalsbordet är egentligen ett modernt köksbord som är betsat i mörk ek. Det är bara bordet som är till salu, inte de antika stolarna.


Jag lyckades också trycka in ytterligare en flyttlåda i förrådet.
Nu vågar jag knappt öppna dörren för då rasar väl allt över mig… Efter utfört arbete igår tryckte jag i mig de fyra små chokladbitar jag köpte på Tokerian. Jag var helt klart värd dem. I kväll har jag ingen choklad och det finns inte så mycket att göra för tillfället. Det är för tidigt för att städa, till exempel.

Daim Marabou Japp choklad

Chokladen tog slut igår. Om jag tycker om Daim? Japp!

∼ ♦ ∼

Orkidé gul på väg att blomma

Den är på g…

Det var gott att få en pratstund IRL i bilen med Fästmön igår. Det känns som om vi knappt har setts sen vi skrev på kontraktet på vårt nya hem, men helgen är vår. Ja, det vill säga jag ska skjutsa bonusbarn och äta middag borta på fredagen. När middagen är aväten och barnet med tillbehör är avlämnat i rätt lokal åker jag och hämtar Anna och så har vi resten av helgen för oss. Förutom att jag måste städa och plocka undan inför fotograferingen och skjutsa barn med tillbehör igen på söndag. Vi har inte ens hunnit fira att vi har köpt ett gemensamt hem, påpekade Anna igår. Och så är det. Det har inte riktigt funnits tid. Därför är mer tid med Anna nåt jag verkligen ser fram emot att få i framtiden på vår nya, gemensamma adress.

Nu ska jag vattna mina krukväxter och efter det ta tag i månadens räkningar. Sånt som måste göras bara. I vart fall kan jag snart njuta av den gula orkidén som vännen Agneta gav mig för två och ett halvt år sen till födelsedagen. Den är på g…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer