Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Jag är inte lika söt som Lucifer när jag sover.

Jag bara sover och sover. När jag tänker på detta tänker jag också på lilla mamma. Hon sov mycket, allra helst det sista året. Hon kunde inte förstå att hon var så trött jämt. Det kanske inte var så konstigt, hon hade haft proppar i lungan. Jag blir fundersam när jag uttalar samma ord som mamma. Inte har jag haft nån propp i lungan vad jag vet, men trött är jag. Under veckorna sover jag alldeles för lite och sönderhackat. Jag är rädd att det ska braka snart och det får det inte göra, det lär jag inte ha råd med framöver. Kanske är det så att kroppen sover igen just nu, trots att vetenskapen säger att det inte funkar så med sömnbrist. Det var nästan löjligt igår. Jag sov, åt, läste, sov, åt, läste från eftermiddagen till natten.

Jag läste utan brillar i morse.

Inte sov jag dåligt i natt heller. En gång vaknade jag och hade ont i magen. Trodde ett tag att det var ett anfall på gång, men värken var borta fyra timmar senare. Vid halv nio-tiden hade jag sovit färdigt för natten. Då vaknade jag med huvudvärk och blev tvungen att ta en Ipren. Det beror nog inte på vinet jag drack igår utan för att jag har sovit för mycket. Och kanske också för att jag inte använde linserna alls igår utan mina gamla brillor. Då kan jag läsa utan brillor helt om jag har boken riktigt nära. Det är säkert ansträngande för mina ögonmuskler – jag är ju som bekant inte mycket för träning av nåt slag. Men det ska bli skillnad sen när jag åtminstone får två promenader – till och från jobbet – varje vardag. Igår kollade jag kartappen igen och nu säger den att det ska ta cirka 25 minuter att gå från nya hemmet till jobbet. Det blir rejäl träning för den gamla kroppen!

∼ ♦ ∼

Ärligt eller positivt?

Efter ett samtal med Fästmön för att kolla ryggläget klev jag ur sängen. Jag har skrivit en del här på bloggen i helgen och det gjorde jag även i morse. Igår fick jag en förfrågan om att recensera en bok – om det nu inte var så att jag inte gillade resten av böckerna i serien. Hum… Jag tackade nej eftersom jag måste pausa från recensionerna tills efter flytten, men ändå. Visst förstår jag att alla författare vill ha positiva recensioner. Går jag till mig själv vill jag väl också ha det, för dåliga omdömen svider. Men en kan verkligen fråga sig hur pass ärliga positiva recensioner är dårå… Nej, jag tänker inte tala om vem författaren är, kanske bara tipsa om att en nog ska tänka sig för hur en formulerar sig i mejl till recensenter…

∼ ♦ ∼

Jag har skrivit en ny lista, nu inför visningarna.

I stället för att skriva recensioner har jag skrivit en ny lista. Den här gången är det en att göra-/kom-ihåg-lista inför visningarna. Jag utgick från listan till fotograferingen, tog bort och la till. Bland annat måste jag skyffla över möbler till Lucilles vardagsrum. Jag hoppas att hon inte har glömt bort det… På nåt sätt måste jag försöka skyffla över dem på egen hand – Anna har ju ont i ryggen, så det är uteslutet att be henne. Det finns en möbel som det kan bli problem med, men då får jag väl försöka dra den på en matta eller nåt. Och sen ska här städas igen nästa helg. Mitt hem har nog aldrig varit så rent – och rensat! – som nu… Fast i helgen har jag dragit fram lite grejor som stoppades undan i onsdags, till exempel en pläd som jag hade över mig i soffan med mera.

∼ ♦ ∼

Tankarna får flyta bort när jag stryker.

Det har varit en lite regnig söndag. Det blev liksom aldrig riktigt ljust idag. Inte mig emot – då syns alla skavanker mindre – men det klart att en blir inte piggare precis av vädret. Jag har funderat över elavtal, nåt jag inte behövt tänka på tidigare eftersom bostadsrättsföreningen sköter den upphandlingen.

En stund stod jag vid strykbrädan. Det var inte nån större hög idag. Med Annas och min kommande uppdelning – hon tvättar, jag stryker – lär det bli mer strykning för min del, men det är helt OK. Jag gillar att få stå nästan stilla och mest röra armen och låta tankarna flyta bort bland både viktiga och oviktiga ting.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddagen var enkel, men mättande.

Igår fick jag sms från en vän till mamma. Det gjorde att jag saknade ännu mer. Då är det smart att ringa en vän. Den första vännen var upptagen, den andra ringde själv upp och den tredje ringde när jag stod i duschen. Vännen Mia och jag hade ett lååångt samtal och jag kan bara säga att jag tycker att det är tråkigt att det är 30 mil mellan oss.

Söndagsmiddagen blev enkel, men smakrik och mättande. Mjölken var nästan slut, vilket gjorde att jag blev tvungen att dricka en öl till maten.

Den här söndagen går mot sitt slut. Det har varit mörkt ute hela dagen, i skrivande stund är det kolsvart. Jobbväskan är packad, jag är nyduschad och rena kläder är framhängda. Då får jag tillåtelse att tillbringa resten av kvällen i horisontalläge i soffan, eller hur? Det blir nog lite läsning och kanske nåt TV-program att sova till. Nån i huset har visst tvättdag hela dagen idag och det dunkar, dundrar och vibrerar i huvudet. Förhoppningsvis är de färdiga vid läggdags åtminstone.

Morgondagens höjdpunkt är ett besök hos frissan. Jag har en mössa av hår uppe på huvudet. (Kanske det är därför det dunkar..?)

Avslutningsvis en bild på den tredje av mammas orkidéer som nu har blommat/blommar hos mig!

Mammas tredje orkidé, den andra vita, blommar hos mig nu. Det tog ett år innan de började trivas här.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.