Kära dagbok…

Här finns många lappar som kan återanvändas för möten som återkommer.

Den här fredagen har varit och är full. Då behöver jag bloggen som andningshål mellan alla inbokningar och uppgifter. Bloggen har alltid varit – och är fortfarande – en stor hjälp i tillvaron eftersom det är här jag kan pysa och lasta av mig. Ja, inte de allra innersta tankarna, förstås, eller såna som rör andra människor alltför mycket. Det händer att jag skriver av mig, men såna texter är bara för mig och ingen annan. Eftersom jag står ut med negativa och griniga människor mindre än vanligt för tillfället, behöver jag inte bjuda andra på det. Jag ser i alla fall in i framtiden och hoppas och tror att det blir annorlunda när jag blir sambo. Bloggen får då en mindre roll, förhoppningsvis, till förmån för levande människor.

På jobbet var dagen full av möten. Just som jag trodde att det inte var möjligt att klämma in fler kom ytterligare en kallelse. Min insida av kontorsdörren är full av lappar som jag sätter på utsidan när jag går iväg på nåt. Jag skriver framför allt när jag beräknas vara tillbaka ifall nån söker mig. Det händer ju att folk vill ha tag i mig IRL.

Inte särskilt dammfritt på kontoret… Detaljen är från panelen som täcker radiatorerna (elementen).

Om jobbet finns nästan inget mer att säga. Om kvällen inte heller. Jag ska agera extra vuxenresurs och som tack för det får jag middag. Gissningsvis framåt 19.30-20-tiden kan jag hämta upp Fästmön för vidare färd hem till mig. Nån jätterolig helg blir det kanske inte, för jag behöver städa och plocka inför fotograferingen på onsdag. På tal om att städa får jag fortfarande städa kontoret delvis själv. Ja, inte dammsuga, för en dammsugare har jag inte tillgång till. Men å andra sidan har jag fått dammsuget tre gånger sen jag började jobba här efter semestern i slutet av augusti. Det blir en gång i månaden, det… Dammtorka gör jag själv. Det behövs göras ofta, med tanke på hur mattan luddar av sig.

Jag tänker i vart fall njuta av att få vara med Anna i helgen. Fullspäckad av mindre roliga ting som den är blir ju umgänget med henne ett ljus i tillvaron. Och sen vet jag ju, när jag tänker efter, att det som är jobbigt och tråkigt just nu leder till nånting roligt och bra sen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.