Kära dagbok…
Julen är förknippad med traditioner av olika slag. En del firar julen stenhårt med typ ”allt”, medan andra är mer sparsmakade i sitt firande. Eftersom jag blev ensam kvar i min ursprungsfamilj förra hösten hade jag att välja mellan att hålla kvar vid gamla traditioner eller delta i och vara med om att skapa nya. Det var förstås inget val, för att hålla kvar vid gamla traditioner är ju omöjligt.
Igår kväll hade jag ensamkväll, den sista innan jul. Jag stökade i köket så jag blev alldeles varm – och därför nödgades jag inta gin och tonic på kvällen. Nu är både ginen och tonicen slut. Till middag åt jag kycklingkorv och potatisklyftor. Och i morse tillbringade jag mina första vakna timmar i sängen med att dricka kaffe och läsa. Dessa tre traditioner är alla ganska nya. Att ligga i sängen och läsa och dricka kaffe en ledig morgon är nåt jag införde när jag hade börjat jobba på mitt nuvarande jobb. Den traditionen är äldst, ända från 2016. Att inte julpynta nånting och att inte göra nån form av julmat före jul är också en ny tradition.
Fast riktigt sant är inte det där med ingen julmat, förstås. En tradition sen några år tillbaka är att köpa en kokt kalkon och griljera i ugnen. Mamma gjorde det åt mig åren efter att pappa hade gått bort – ett år glömde hon att ta bort nätet, nåt vi fortfarande skämtar om, jag och Fästmön. Förra året gjorde jag griljeringen själv, så också i år. Igår, rättare sagt. Traditionen bjuder annars i min ursprungsfamilj att kalkonen – eller skinkan – ska griljeras dan före doppare dan och avsmakas på kvällen, med en mörk öl, när granen är klädd. Eftersom jag ska till Anna redan idag fick traditionen flyttas till dan före dan före dopparedan. Nån gran har jag förresten inte heller i år och mörkt öl ska jag dricka först i morgon – idag ska jag köra bil och bilkörning och alkohol går inte ihop. (Det mörka ölet är dessutom redan hos Anna.)
I vart fall griljerade jag min Kalle Kon igår och så blev det bestämt att den skulle intas på julknäcke till frukost. Jag har faktiskt köpt en gräddost från Boxholm, en gammal tradition, så den provsmakade jag också. Och det var lika gott med kaffe till och Slotts starka senap på (det är vad som finns att tillgå).
Nu ska jag packa mina prylar, bädda sängen och fixa till mig för att sen åka till Fänriken för julfirande. Jag lär nog åka hem lite då och och då, det tar ju bara fem minuter med bil, för Anna ska jobba på juldagen och annandagen. Och så brukar det alltid vara nåt jag har glömt här hemma.
Nåt jag inte har glömt i år är att hänga upp min julstrumpa, den som i år fyller 50 år. Den lär förbli tom, för varken Tomtefar eller Tomtemor finns kvar i livet. Men nånstans finns en gnutta… barnatro och hopp och förväntansfulla, tindrande ögon…
God jul!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I början av december besökte jag 
Det var inte mycket att glo på på TV igår kväll som vanligt en lördagskväll. Jag kollade in min DVD-hårddisk och hittade en skräckfilm, 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 