Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Lite lördagsmorgonmys.

Det är inte så ofta jag behöver ställa mobilalarmet på en helg, men i morse hade jag gjort det – för säkerhets skull. När en får fin hjälp av andra människor kan en liksom inte vara seg och sen. Jag hade varit lite smart och förberett genom att dra ut de kartonger som skulle åka till nya hemmet i hallen och även packat en del kassar. Och morgonpigg är jag ju, så det blev en stunds läsning med kaffe på sängen i morse i alla fall. Men i morgon tänker jag inte sätta nåt alarm, en sovmorgon den här veckan vill jag ha. På måndag morgon kommer packarna som ska packa ihop mitt hem och på tisdag morgon går den stora flyttbilen. Jag blir trött bara jag tänker på detta, men är så tacksam att andra packar och bär de tunga sakerna. (Ja jag får ju betala för det, förstås.) Tolv hyllor med böcker, till exempel. Och ekbyffén… för att inte tala om den…

∼ ♦ ∼

Idag fick jag inte betala mina hjälpare nånting. Inte heller fick jag bjuda på nåt. Vi har inget att sitta på i nya hemmet än, men jag hade packat pressobryggare, kaffe och vattenkokare i en av lådorna idag. Frågade om vi skulle ta en lunch på Bageriet på hörnet, fast det vill de inte heller ha. Annas snälla mamma och hennes L är så otroligt gulliga och snälla och nåt ville jag ju ge dem som tack.

Nu kan en fixa kaffe i vårt nya hem. Fast det finns inget annat än golvet att sitta på än så länge…

Nu kan vi se domkyrkotornen från var balkong!

Det får kanske bli en middag igen lite senare. På lokal. Vår nya spis är så avancerad att yngste bonussonen nog har rätt att vara så nervös som han är för att han inte ska få mat de helger och kvällar vi är ensamma när hans mamma jobbar. Dessutom funkar inte hälften av mina kastruller ihop med spisen, så Annas snälla mamma fick med sig en papperskasse med kastruller som ska till återvinning med lite av Fästmöns grejor på måndag. Anna har en väldigt snäll mamma som även hjälper mig. Det är inte alla svärmödrar som skulle göra, men jag har den bästa (även om hon inte är min svärmor på riktigt).

Klockan tio var jag ut och mötte dem. Det visade sig vara en populär helg för flytt. Vi är tre på gården i New Village som flyttar… Två små knökfulla bilar åkte till nya hemmet. Jag ville inte att varken Annas snälla mamma eller hennes L skulle bära och jag lyckades nästan hålla dem ifrån detta – åtminstone de tunga lådorna. Det var så stor hjälp med körningen att de verkligen inte behövde bära också. Båda två var förstås nyfikna på vårt nya hem och fick ta sig var sin rejäl titt medan jag lyfte lådor. Nu ser man domkyrkotornen från vår balkong, men när träden får löv igen skyms största delen av tornen och vi får ljuvlig skugga från solen, förhoppningsvis.

Efter andra åket for mina hjälpare hem till sig för att vila (jag är rädd att jag körde slut på dem…). Jag stannade kvar i lägenheten och passade på att piffa lite när Anna inte var med. Anna jobbar tråkigt nog den här helgen. Det är inte riktigt lika roligt att greja i nya hemmet utan henne, men jag tyckte i alla fall att jag fick till en tråkig lampa så den blev riktigt fin i regnbågens färger.

Jag har piffat lite, men jag är inte säker på att Anna tycker att det är fint.

Vårt skafferi är både barskåp och vinskåp. Nu kan vi skåpsupa.

Jag gjorde vettiga saker också. Vårt skafferi är tillfälligt både barskåp och vinskåp eftersom mitt vinskåp inte kommer förrän på tisdag med flyttfirman. Flyttfirman fraktar emellertid inte alkohol, så det var därför jag tog vinerna och spritflaskorna idag. Nu kan vi alltså skåpsupa. Vidare har jag också fått alla mina växter till nya hemmet – nästan. De tre stora är inte på plats än, för dem tänkte jag försöka få flyttfirman att ta trots allt. Det är emellertid väldigt många växter i vårt nya hem och jag är inte säker på att vi kan ha alla för katternas skull.

Jag packade ur ett par kartonger och var uppe på vinden med ett par som inte ska packas upp alls än. Några kartonger står också på stand by i klädkammaren, för det går inte att gå igenom dem än – det finns ingenstans att lägga saker – hyllor och vitrinskåp och andra möbler är ju inte på plats. Vi har ett väldigt stort vindsförråd, visserligen med snedtak på ena sidan, men på den andra sidan är takhöjden närmare tre meter. Det var först idag och först när jag kom med de två sista, tunga lådorna som jag upptäckte att vi har en pirra i vindsförrådet… Hade ju varit bra om jag upptäckt tidigare… Vidare tittade jag på vårt källarförråd, som i princip är ett skåp. Och så slängde jag skräp på olika ställen. Det här är en bra bostadsrättsförening som har lika många olika kärl som min nuvarande – fast tyvärr inget grovsoprum.

Jag hittade en pirra när det bara var två kartonger kvar att flytta.

Vårt källarförråd är i princip ett skåp.

Innan jag lämnade vårt nya hem för dagen ställde jag fram champagnehinken. Den kan vara bra att ha på Alla hjärtans dag när vi blir sambor…

Redo för firande av samboskap på Alla hjärtans dag.

Först åt jag en halv pizza, sen åt jag resten.

På eftermiddagen hämtade jag Anna från jobbet. Vi var och handlade lite och jag köpte med mig pizza till middag. Jag åt först halva och sen resten och till det tog jag en öl som jag har sugit på i två timmar (den är fortfarande inte slut). I kväll ska jag göra som så många andra, glo och lyssna på Melloeländet. Till det tröstäter jag chips och dricker GT. Om jag orkar tittar jag på QX-galan som börjar när Melodifestivalens andra deltävling slutar.

Det finns inte många muskler och leder i kroppen som jag inte har ont i just nu. Igår kväll strök jag på rejält med Linnex när jag gick och la mig och idag strök jag på lika rejält innan jag började bära. Det har antagligen räddat mig.

Nu ska jag sjunka ner i bästefåtöljen och inte göra ett dugg mer än glo på TV, äta och dricka. I morgon ska jag fixa en del här i New Village, men jag tar nog en tur till nya hemmet med lite småsaker som kan vara bra att ha där – var sin pall med dyna, till exempel, och en rejäl vattenkanna.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.