Kära dagbok…
Annas amaryllis tror att det snart är jul.
Ur led är tiden, säger en ibland. Tid är tid och ibland springer den, ibland går den långsamt. Det beror på vad det handlar om. Min sambos amaryllis står i vårt nya köksfönster och tror att det snart är jul, till exempel. Är den långsam eller tidig?
Mina dagar och kvällar är fyllda av annat och nytt nu än för bara ett par veckor sen. Allt är inte frid och fröjd inne i mig, oron finns där fortfarande. Men ett samboskap innebär att vi är två vuxna som finns till för varandra, som försöker stötta och ibland bära varandras grejor flyttkartonger bördor. Det är inte alltid lätt med stöttning när vi är två vuxna som är vana att klara sig på egna händer och fötter. Men att ha vetskapen om att vi är två underlättar. Att dessutom ha en bra chef på sitt braiga jobb underlättar utöver detta. Det är lättare att få förståelse om en berättar.
∼ ♦ ∼
Jag stannade vid ån och fotade Domkyrkan i morse.
En riktigt bra nyhet är hur jag börjar mina dagar. I morse hittade jag en bukett blommor till oss i entrén – det var väldigt snällt av givaren TACK!, men jädrigt slött av blomsterbudet att inte orka åka hissen upp till plan tre. Gick hissen inte ända upp eller vad? Jag fick vända och åka upp igen med blomman i handen och blev därmed lite sen i starten. Men sen traskade jag och var på jobbet en kvart i åtta. Ja, jag traskade. Det är en helt underbar promenadväg jag har till jobbet. Den går genom klassiska Uppsalakvarter och jag passerar bland annat Saluhallen, Gustavianum, Domkyrkan, Helga Trefaldighetskyrkan, Carolina Rediviva och Uppsala slott på vägen. I morse tog jag mig tid att stanna och ta en bild på Domkyrkan, i morgon kanske jag fotar nåt annat på vägen. Jag kan bara säga att det är underbart med ljus och frisk luft – och att röra på sig. Jag får cirka 40 minuters gratis motion när jag går till och från jobbet. De dagar jag inte kan gå, som igår, mår jag nästan dåligt.
∼ ♦ ∼
På jobbet är det roligt som vanligt, i alla fall för mig. Dels får jag göra saker jag är bra på, dels får jag göra saker jag behöver bli bra eller bättre på. Och, som jag skrev inledningsvis, har jag en bra chef. Den här veckan har innehållit och innehåller diverse möten kring olika saker. Idag pratade jag kommunikation med en trio (det är ju sportlov!) av våra teamledare och enhetschefer, till exempel. Vidare jobbar jag på med webb- och intranätprylar av olika slag och självklart mitt nyhetsbrev som ska komma ut i morgon förmiddag. Tänk att det redan har gått en arbetsvecka då!
∼ ♦ ∼
Igår låg Lucifer på soffan och sov med öppna ögon.
Om kvällarna då? Anna har varit hemma den här veckan. Vi har slitit hårt inför och under flytten och jag kan nog tillåta mig att tala för oss båda när jag säger att vi är rätt trötta. Ändå finns det mycket som återstår och allt är inte lätt och roligt. Men de senaste kvällarna har vi ätit kvällsmat tillsammans. Ibland går vi och handlar tillsammans, ibland handlar en av oss. På dagarna har Anna har låtit vår smutstvätt bli ren i tvättstugan, satt upp gardinstänger och taklampor, gjort pojkrummet beboeligt för den pojke som ska bo där två veckor i månaden från och med nästa fredag, hämtat saker från sin gamla lägenhet som blivit kvar med mera. På kvällarna har jag strukit, bland annat gardiner, försökt få in grejor i det som är vårt linneskåp, betalat räkningar och oroat mig inför ett möte nästa vecka. Anna har klättrat på trappstegen och satt upp gardinerna, jag är för fet och tungfotad. Och så har vi druckit kvällskaffe tillsammans vid vardagsrumsbordet, i var sin bästefåtölj i svart skinn, medan katterna har snusat på sina favoritställen – Mini i min skrivbordsstol, Citrus ibland i skrivbordsstolen också, ibland i soffan inne i pojkrummet och Lucifer i soffan i vardagsrummet. Igår kväll låg han faktiskt och sov med öppna ögon, Tissemannen (Lucifer, kärt barn har många namn). Ja, när det gäller katterna har jag blivit en riktig softis och det är ofta av mig de får mat på morgnarna nu när Anna har varit ledig. I kväll fick de också mat av mig eftersom jag mellanlandade hemma innan jag fortsatte till Fänriken för en del efterjobb. Annas snälla mamma fyller år idag och jag skickade med Anna ett litet paket eftersom hon skulle gå dit på eftermiddagen. Och även Anna och jag har fått ett paket att hämta ut från vännen FEM. Det ska jag göra i morgon efter jobbet, för idag hann jag inte. En får tacke i förskott!
∼ ♦ ∼
Den här dagen och kvällen avslutas i ännu mer tacksamhet. De inblandade vet vad jag menar. Alla har inte ett slott, men de som har tak över huvudet och delar med sig av det är goda människor, oavsett historia.
Baksidan av Uppsala slott passerar jag också varje morgon när jag går till jobbet.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I julklapp förra året fick jag inte mindre än två böcker av Annas snälla mamma och hennes L. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 