Kära dagbok…

Jag skrev en lista i morse i stället för att ta sovmorgon.

Den enda dan på länge som jag kunde ta sovmorgon – och vad händer? Jag vaknade klockan sexochnånting. Till sist gav jag upp, klev ur sängen, smorde Linnex på min värkande kropp och fixade kaffe. Jag återvände till bädden, men mest för att skriva en lista på det som skulle utföras idag. Det blev en liten stunds läsning också i min bok på gång, fast koncentrationen och tankarna var på annat håll.

Den som tror att jag inte vet vad det är för dag har fel. Den som tror att jag är alltigenom hård har fel. Men jag tycker inte om att straffas för att jag gör det som är rätt och det sänker humöret, nåt jag inte tänker be om ursäkt för, dock. Nu kretsar inte allt kring mig. Samtidigt är det jag som är orsaken för att jag vill ha ett bättre liv än det jag har levt. Nej, den som tror att livet är enkelt har också fel.

(För den som undrar har jag hört av mig och jag har även sänt nånting. Till svar har jag fått total tystnad. Och det förstår jag, det är ju jag som är skurken. Kontakt har uppträttats.)

∼ ♦ ∼

Koppla ur gick bra, men koppla ihop igen…

Jag började beta av min lista för att bryta strax efter klockan tio när jag ringde Annas snälla mamma för att tacka för hjälpen och höra hur de mådde efter gårdagen. Allt var bra med dem båda och det var gott att höra att jag inte hade kört slut på dem. I morgon är det Fästmöns tur att få hjälp av sin mamma. Jag har ju ingen mamma, så jag var evigt tacksam att Annas snälla mamma hjälpte även mig.

På listan står diverse saker att göra (jag är inte färdig än), bland annat att koppla ur stereon i vardagsrummet ur TV:n och DVD:n. Det var lite mickligt och framför allt dammigt. Hur jag ska koppla ihop allt sen tror jag att jag har koll på. Tror, alltså, vet gör jag inte…

Redo för pyjamasparty i nya hemmet.

På listan stod också att åka en tur till nya hemmet. Jag hade bestämt att ta dit den trasiga antika karmstolen så att inte flyttkarlarna har sönder den helt samt lite diverse till kök och badrum främst. Bara det att jag själv hade sönder stolen när jag bar ut den i bilen. Den är inte ohjälpligt sönder, utan armstödet som lossnade kan limmas på med trälim. Det gäller bara att skaffa. Stolen liksom några tomma kartonger, två kassar med galgar och en bag åkte jag upp med till vinden. (Jag hälsade i förbifarten på närmaste grannen, en man i min egen ålder som verkade trevlig och normal, framför allt.) I källarförrådet ställde jag hatthyllan till bilen. Det är ingen idé att sätta på den än eftersom baksätet är fällt för att kunna frakta grejor.

Inredningsexperten har varit framme.

Jag hade också med mig två pallar med dynor så att det ska finnas nåt att sitta på. Köksgolvet är visserligen snyggt men hårt. Sen kan en väl säga att dynorna (randiga) inte matchar golvet (rutigt) så bra. Men jag har aldrig hävdat att jag är nån inredningsexpert. Eller jag må ha gjort det – ironiskt menat, som i bildtexten. Resten av mina kläder tog jag till min nya garderob, förutom det jag behöver använda fram till flyttdagen. Och så hängde jag upp pyjamasbyxorna på sovrumsdörren tillsammans med en morgonrock, för det lär inte bli några pyjamaspartyn i New Village de närmaste dagarna.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.