Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Smärtans ansikte. En selfie från gårdagskvällen när jag grinade och slumrade i bästefåtöljen.

Jaha. Nog tog jag mig till jobbet idag trots allt. Natten blev lugn. Jag var rejält smärtpåverkad och under kvällen slumrade jag i bästefåtöljen av och till. Bästefåtöljen är bra på det viset att jag kan ligga i den. Sitta fungerar inte så bra just nu. Den där möbeln har härbärgerat Tofflan många gånger genom olika sjukdomar, till exempel hosta, bukoperation (alienborttagning) och ryggskott. Till natten la jag mig i sängen med en stor kudde under knävecken, Linnex på huden på den onda ryggen och vetekudden runt det onda. Vetekudden fick följa med till jobbet idag och värmdes direkt på morgonen. Det onda sitter på höger sida ganska långt ner, faktiskt ner till höften, vilket oroar mig. Är det höftproblem så är det inte ryggskott.

Mörkläggningsgardinerna och stången i sovrummet behöver tas ner och det klarar jag inte nu.

Ja, det här var det sämsta tänkbara som kunde hända mig nu. Jag vet inte hur jag ska kunna köra lådor, kläder, krukväxter, mat, skört och annat till nya hemmet som jag hade tänkt göra den kommande helgen. Det är saker som flyttfirman inte tar och sånt som jag inte vill att de tar. Visserligen är det några dagar dit, men jag kan med all säkerhet inte lyfta några lådor, möjligen några kassar. Jag är så förbannad för att jag bröt löftet till mig själv att inte bära åt andra några dar innan jag är tvungen att bära åt mig själv. Hur ska det gå nu? Ja, jag vet att det ordnar sig i slutet, men fråga mig inte hur. Jag kan inte ens klättra på en liten trappstege och ta ner gardiner som behöver tvättas och en gardinstång som ska skruvas ner. Det var så jävla frustrerande att sitta och glo på allt jag skulle ha gjort igår på min lediga dag – och allt som blev ogjort.

Det är visst fler än jag som inte har nån papperskorg på jobbet…

På jobbet gick det sisådär. Ett stillasittande jobb är ju på gott och ont när det gäller dåliga ryggar. Men jag värmde min vetekudde så snart jag hade sparkat igång datorn. Sen blev kudden påvärmd då och då under dagen. Jag hade svårt att sträcka mig för att till exempel fylla vattenflaskan eller slänga skräp i papperskorgen som jag inte har på mitt kontor. (Jag har ordnat en dold variant.) Ja, vi får ju inte ha papperskorgar på jobbet för att dels spara på lokalvårdarna, dels ska vi källsortera. Vissa saker tycker jag blir… lite absurda. Städare som inte får städa, till exempel. Och flyttfirmor som inte flyttar vissa saker. Städfirman jag har lejt till flyttstäden frostar inte av frysen och putsar inte fönster – om det är för kallt. Frysen frostade jag av själv för ett tag sen och fönstren får väl vara som de är, dårå, om det är för kallt under alla de fyra (4) dagar som städfirman ska ha på sig att flyttstäda mitt tomma, gamla hem. Jag kan verkligen inte putsa dem själv nu med rygghelvetet.

Sjukdomsvinst – eller så var jag bara bra på att låtsas att jag vikarierade för Zeta.

Nä, nån dans blev det inte på jobbet idag, men jag stod ut. Redan i morse kollade jag med Tjifen om det var OK att dels jobba hemifrån, dels utnyttja flexen. Jag har har ett ganska stort plussaldo på det senare, så tid är inga problem. Problem är det emellertid eftersom jag har saker som behöver bli gjorda de här dagarna innan jag går på flyttledighet. Vissa saker kan jag fixa hemifrån om jag inte pallar att vara på jobbet. Viktiga möten som anbudsöppnanden, kan jag däremot inte delta i på distans. Den här veckan har jag två såna möten på två timmar vardera. Men det har gått hyfsat att jobba – det gäller att möta smärtan med Linnex och vetekudde innan smärtan blir för intensiv. Sen är det ju aldrig fel att få en viss sjukdomsvinst i form av go-fika. En kan säga att jag vikarierade lite för Zeta idag. Fast den som känner till både Zeta och mig vet att vi gör helt skilda saker. I vart fall skulle jag definitivt inte kunna vikariera för Zeta.

∼ ♦ ∼

Men sen kom kvällen och när jag åkte hem kändes ryggen betydligt bättre. Snacka om att vila upp sig på jobbet… Jag klev upp på lilla trappstegen och kunde lyfta ner gardinstången i sovrummet utan att dö. Mörkläggningsgardinerna jobbar tvättmaskinen i badrummet med. Att hänga tvätten blir en annan femma eftersom det handlar om att jag måste sträcka mig. Medan gardinerna blev rena betalade jag lite blommor för graven i Norrköping samt bekräftade ett mejl från mäklaren inför tillträdet. Nu är det försiktighet (för mig och min rygg) i största möjliga mån som gäller fram till fredag. Att sitta still är väldigt svårt när en har massor att göra. Så jag tog itu med kläderna. Nu är en garderob helt tömd – på bilden syns bara två tredjedelar av den. Fast helt tom är den inte, där ligger nån dammråtta eller två. Jag som ofta tycker att jag inte har några kläder fick omvärdera detta påstående. Det blev två resväskor (en stor och en liten) samt tre bagar med kläder och skor. Nu återstår att packa i klädväg ytterkläder och min morgonrockssamling. Gissa om det kändes skönt att jag kunde utföra nåt i kväll! Det firade jag med en dusch. Lite varmt vatten och ännu mer Linnex på rygghelvetet så ska det här nog gå vägen. Hoppas jag…

Jag har visst en del kläder, trots allt: två resväskor och tre bagar är fulla.

En garderob är helt tömd. Här syns bara delar av den.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis nåt som fick mig att skratta lite. Fazers restaurang på mitt jobb påminner starkt om Tokerian. Men, hör och häpna, här ägnar de sig inte åt särskrivning utan åt ihopskrivning. Och jag undrar om skriatsmör låter mycket på tallriken…

Tre ihopskrivningar på två dars meny. Och låter skriatsmör mycket på tallriken, tro?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.