Kära dagbok…

Citrus gillar farfars öronlappsfåtölj.
Att leva med katter är annorlunda när en är van att leva ensam. Min första morgon som sambo trampade jag i en kattspya. Men vad hjälper det att skälla på det lilla livet som har kräkts? Nada. Det är bara att fundera över nästa kemtvätt. Katterna har funnit sig väl. Att en av dem hade kräkts berodde antagligen på att h*n ätit för mycket alt. svalt en hårboll. Alla tre mår bra och har skaffat sig sina favoritställen. Lucifer lägger sig gärna i klädkammaren och sover, Mini föredrar min skrivbordsstol och Citrus ligger på glasbord eller i min farfars öronlappsfåtölj. Till sovrummet är de inte välkomna, annars får de vara överallt. Det har inte varit mycket jamande och krafsande på sovrumsdörren, men en och annan katt ligger gärna där och vill skutta in om tillfälle ges. Lucifer gillar också att ligga på spisen, som är en häll. Inte ens när den varnar med ljud hoppar han ner, så nu har vi lite spisträning med pojken.
På torsdagseftermiddagen kom en leverans möbler. Det var dels glasdörrar till Fästmöns hyllor, dels en TV-möbel till vardagsrummet. Anna monterade alla åtta dörrarna och jag fortsatte med att packa upp böcker. Till sist var de 62 kartonger med mina böcker tömda – OCH Annas fem. Det är härligt trångt i hyllorna, men det finns lite utrymme trots allt.
Framåt kvällen traskade vi till Torgkassen igen och köpte räkstubbe till middag. Det blev den första middagen vi intog vid vårt köksbord (min mammas) i vårt nya kök. Lite senare frossade vi på jordgubbar och Nutella. DET var vi värda efter allt jonglerande med kartonger, dörrar och böcker.
Här är några bilder från vår andra dag som sambor:
To be continued…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Önskar er lycka till i nya hemmet och med samboskapet💕 Det har sina sidor att bo med katt……. med för det mesta är det bara gosigt😻
GillaGilla
Tack raring! Samboskapet går bra, även det med katterna. Ingen mer spya, lagom bus och rogivande, slögosiga. 😻😻😻
GillaGilla