Kära dagbok…

Nu blir Lucifer ensam kille på Main Street när E åker till sin pappa.

Igår kväll hade vi lite avskedsmiddag inklusive förrätt (!) för E som ska till sin pappa idag. Hans mamma gjorde så fint, hon är bra omtänksam. Vi bestämde att det inte skulle bli nån skola idag heller, så han får åka till pappa nån gång mitt på dan. Hostan är väldigt torr och envis. Anna och jag går omkring och känner efter och ibland händer det att vi har ont i halsen, känner oss förkylda och till och med hostar. Det vore väl rätt typiskt om vi skulle bli sjuka nu i helgen när vi har månadens enda lediga vuxenhelg.

Citrus njuter av fotsvettsdoft i en sko och Anna passar på att karda henne.

Lucifer blir alltså ensam kille på Main Street ett par veckor nu. Han tar rollen som son till Anna på stort allvar. På bilden ovan har han intagit hennes fåtölj i ett obevakat ögonblick. I övrigt hårar katterna väldigt mycket just nu – utom Lucifer. Hans päls blev mycket bättre efter att vi lät raka honom förra sommaren. Mini släpper massor av hår, men hon är den som är lättast att karda, hon gillar det. Citrus är definitivt den svåraste. Kanske har hon nån bokstavskombination, för se stilla är hon inte. Men vid ett tillfälle passade vi på att ta några tag. Det var när Citrus hade kört ner huvet i en sko och låg där och sniffade fotsvett och njöt. Ja, ibland är katterna faktiskt lite snuskiga. Men nej, jag tänker inte avslöja vems gympadoja hon föredrog.

I övrigt hade vi en rätt slapp kväll igår när alla måsten var avklarade. Anna fixade som sagt maten, jag tömde pottor, fyllde en potta (med sand), gick med sopor, dammsög och strök. Persiennen i vardagsrummet har släppt delvis i sin upphängning, men när vi väl satte oss ner för kvällen orkade vi inte ta itu med det. Jag läste, såväl min bok på gång där jag nu mycket uppskattar genren! (skräckroman), som Antiktidningen. Och tänk! Jag hittade en säljesannons på den lilla barnservisen Snövit från Rörstrand. Jag har kvar delar av den efter min mamma, men det saknas fyra koppar och några fat. Samtidigt är det just servisen jag har – inte komplett och med en hel del nagg och sprickor – som är mest värd för mig.

Till salu i felfritt skick. Men jag nöjer mig nog med min som har nagg och sprickor.

∼ ♦ ∼

Vacker aprildag i Uppsala. Domkyrkotornen lutade sig mot en klarblå vårhimmel.

I morse visade sig Uppsala från sin bästa sida. Domkyrkotornen stod vackra och lutade sig mot en klarblå vårhimmel. Uteserveringarna har inlett sin säsong, men det var förstås ingen som satt där i morse när jag passerade. Däremot hade nån med trist attityd ryckt upp två stycken växter utanför Churchill Arms. Varför måste somliga bara sabba? Nu var två växter uppryckta och kastade över bord och stolar. Växterna var väl förstörda och möblerna jordiga. Så jävla onödigt! Vid Kyrkans hus plockade en till utseende och klädsel mycket korrekt man upp en tomflaska från ett elskåp. Gissningsvis skulle han inte dricka slattar utan slänga den i en papperskorg. En kan undra varför den som ursprungligen drack flaskan inte kastade den. Det kanske var för jobbigt. Dålig stil och brist på uppfostran, enligt min mening. Det är så tråkigt när folk inte är rädda om Uppsala.

∼ ♦ ∼

För övrigt läste jag i en papperstidning idag om en av mina före detta arbetsplatser som har råkat i svårigheter på grund av stor personalomsättning. Låt oss säga att jag… inte är förvånad. När dörren gick igen efter mig sista gången jag lämnade arbetsplatsen lovade jag mig själv att aldrig mer sätta en fot där igen, i Vuxenmobbningens fästning. Det räcker med att jag tänker på stället så får jag ont i magen, lika ont som jag hade varje morgon jag tvingade mig dit.

Ett betydligt trevligare minne var det som uppstod när jag blev bjuden på en äkta ginger biscuit från England idag. Prousts Madeleinekaka kan slänga sig i väggen jämfört med mitt underbara smak- och bildminne av detta…

Vilket underbart minne…

∼ ♦ ∼

Dagens viktigaste händelse på jobbet för min personliga del var medarbetarsamtal med Tjifen (=min chef). Jag har försökt kommunicera med människor och försökt få dem att kommunicera med mig. Ett försök fick till resultat ett inbokat möte nästa vecka. Idag var kommunikationen inte lyckosam. En kan inte vara på topp jämt. Och dessutom är det rätt ensamt där uppe när en väl tar sig dit. En besvikelse slog till hårt, men jag hanterade den på mitt sätt. Det berättar jag om i morgon. Kanske.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.