Kära dagbok…
Zombiehjärna på köksbänken. Men de finns på cyklar i Uppsala också.
Det har inte undgått mig att Halloween närmar sig. Igår hittade jag en zombiehjärna på en av köksbänkarna på Main Street. Och i morse var det ett monster på cykel som höll på att köra på mig. Jag korsade visserligen en gata utan att använda övergångsstället, men cyklisten hade rött. Eftersom h*n hade sin cykelhjälm hängande på cykeln och inte på huvudet gissar jag att det antingen var en självmordskandidat eller en zombie, en redan död. När h*n gav mig fingret och Onda ögat skrattade jag högt. Min erfarenhet säger mig att nån som beter sig på det viset som cyklisten gjorde i trafiken inte har så lång tid kvar där. Som fotgängare i Uppsala riskerar jag också liv och lem, förstås, men så länge jag har syn och hörsel i behåll och är någorlunda vaken går det bra. Cyklisternas framfart höjer bara mitt blodtryck. Ta i trä, är bäst att säga. Men lite uppiggande är det allt med tokstollar i trafiken. Med det sagt vill jag tillägga att alla cyklister inte är trafikfaror, men väldigt många.
Och när jag hade raljerat som ovan nåddes jag av ett besked att en kollega fallit från sin cykel, blivit påkörd och avlidit efter nåt dygn. Det händer så mycket otäckt i trafiken – vi måste vara rädda om varandra!!!
∼ ♦ ∼
Nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok.
Igår blev det klart vilka som nominerats till Augustpriset. Det där priset börjar bli som Nobelpriset – ingen (eller väldigt få) känner till författarna/böckerna. Jag känner knappt till nån. Den enda bok jag är lite intresserad av är biografin om Ville i Momåla, det vill säga Mannen i skogen av Jens Liljestrand. Vilhelm Moberg själv har jag ett dubbelt förhållande till. Hans böcker är fantastiska, men hans syn på homosexuella… BLÄ! En del av denna syn kom fram i den så kallade Kejneaffären. Jag har också nånstans hört att Moberg tyckte att alla homosexuella skulle förvisas till Gotland. Vart gotlänningarna, som väl inte borde få beblanda sig med homosexuell, skulle ta vägen då förtäljer inte historien. Hur mycket som är sant av detta vet jag inte, jag hittar inga belägg för det. Även om detta bara är rykte har det påverkat min syn negativt på den store författaren.
Perfekt att fylla på läshögen med.
Hemma på Main Street väntade ett paket med litterärt innehåll i kväll. Förlaget Bokfabriken tror jag är avsändare även denna gång. Också som sist hade paketet gått till min gamla adress, men hittat fram till min nya trots att adressändringen sen länge är avslutad. Det blir perfekt läsning framöver eftersom jag inte har hunnit fylla på mina läshögar. Tack till Bokfabriken – fast snälla, se till att er distributör uppdaterar sina adressregister!!!
∼ ♦ ∼
Morgonstund.
Idag var det en regnig och gråtrist dag. Jag inledde dan med pottömning (katternas) och kattutfodring innan jag hoppade in i duschen. Sen fick jag en kvart för mig själv vid köksbordet. Den ägnade jag åt att läsa, dricka kaffe och mumsa grekisk yoghurt med müsli och jordgubbar i. Jag brukar droppa honung i yoghurten också och i kombon med de C-vitaminrika bären hoppas jag att honungens propolis motverkar förkylningsvirus. Vi har så många andra sjuklingar i Annas familj just nu, så det räcker. Det värsta är att de är sjukare än att de bara har en liten förkylning. Men det är bra om vi som träffar dem inte bär på smitta så att de mår sämre. För övrigt piggade de röda jordgubbarna upp den rätt gråa tillvaron och det var ett plus att icke förakta.
Det var en sån där trist dag på jobbet också, med möten och jakt på underlag. En jakt där jag inte hade nån jaktlycka. Vilken tur då att jag hade bokat in en trevlig lunchdejt med NK* mellan mötena och jakterna. Även NK tyckte att det var riktigt skönt att få titta ut ur hålan en stund. Vi gick till Feiroz och valde ett bord där tre vackra rosor i lika många färger stod i en vas. Så uppiggande och fint! Kollegan D på Segis blev i stället uppiggad av fina, rosa trähästar av en annan kollega.
Älskad, saknad, men aldrig, aldrig glömd.
Nån på jobbet har piggat upp nån med dessa fina rosa hästar.
∼ ♦ ∼
I kväll är det ruggigt och grått och tröttigt. Då är det tur att det finns nån som piggar upp en även hemmavid. Magnum mandel-glass i miniformat är inte fy skam!
Uppiggande hemmavid.
∼ ♦ ∼
Och nej. Jag är inte mycket för oombedda råd. Jag kan förstå att tanken med dem är god, men det blir så omständligt och oftast fel när rådgivaren inte har alla fakta, känner till mina outtalade tankar eller inte får ut tillräckligt med information av en text. Däremot kanske andra tycker om råd och tips. Då kan man lämna dem i en kommentar så att alla intresserade kan läsa. För tillfället är det dessutom viktigare saker på tapeten för mig än min vikt och mina kläder – men alla detaljer finns förstås inte på en blogg nära dig. Jag har fått lära mig att ventilera vissa saker på annat håll än i en gratisblogg. Det kostar. Tur att jag kan betala för mig.
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste kollegan på mitt förra jobb
Livet är kort.
Nu har jag slagit ihop pärmarna till den allra sista boken jag fick av vännen Agneta efter hennes mamma. Lustigt nog skulle 
Gå till Toffelprofilen
