Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Ester Karlsson med K
Ett inlägg om en bok.
Förra helgen hittade jag en ganska ny bok i fint skick och inbunden på Antikvariat Röda Rummet. Jag var så nyfiken på den att den fick gå före andra böcker i min läskö. Igår läste jag ut Christina Olsénis och Micke Hansens bok Ester Karlsson med K.
Bokens centralfigur är den 78-åriga änkan Ester Karlsson. Ester bor i bostadsrättsföreningen Lärkan tillsammans med sin kakadua Roland. I huset bor även Esters syster Barbro och hennes man Arne. Ja, en kan tro att boken handlar om min släkt, men det gör den inte! En dag hittar Esters granne Maja deras vaktmästare Rolf död på vinden. Rolf har inte dött nån naturlig död – han har en skruvmejsel i hjärtat. Ester, som har det lite tråkigt i sitt liv, bestämmer sig att öppna maken Bengts arbetsrum i lägenheten och starta sin egen utredning om mordet. Bengt jobbade inom rättsmedicinen och det hände att Ester hjälpte till med hans fall.
Enligt omslaget är det här en pusseldeckare. Så mycket pussel är det väl inte, men nog är Ester Karlsson en svensk version av miss Marple. Visserligen sker ytterligare ett mord och jag lyckas inte lista ut vem mördaren är. Men… det här är inte nån spännande bok. Och med det konstaterat är jag också lite besviken. Kanske hade jag högre förväntningar. Kanske är det också så att en bok med en gammal tant i huvudrollen måste ha vissa humoristiska element för att gå hem – hos andra. I övrigt är boken välskriven, språket är bra, även om jag noterar att det är två olika författare som skriver. Men nånting fattas och det är väl just… spänningen.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt
Märkt Antikvariat Röda Rummet, arbetsrum, Arne, änka, Barbro, Bengt, besviken, bostadsrättsförening, bra språk, centralfigur, Christina Olséni, dom, en gammal tant, Ester Karlsson, Ester Karlsson med K, fall, fattas, fynd, högre förväntningar, hjärta, humoristiska element, huvudroll, inbunden, inte spännande, kakadua, läskö, litteratur, mördare, medel, Micke Hansen, Miss Marple, mord, naturlig död, nyfiken, omdöme, pusseldeckare, Roland, Rolf, skruvmejsel, släkt, svensk version, tråkigt, två författare, utredning, vaktmästare, välskriven, vind
4 kommentarer
Fredagen den 27 april 2018: Exkluderad, inte ensam
Kära dagbok…
Nej, jag hann inte känna mig ensam ett dugg igår kväll – det hann jag inte. Efter trekvart, nästan en timme, i telefonkö angående en faktura jag inte skulle ha, gjorde jag födelsedagsmiddag: smörgås och kolsyrat vatten. (Medan jag väntade i telefonkö skrev jag lite och förundrades att jag kunde göra två saker samtidigt, det vill säga köa och skriva…) Just som jag skulle bära ut brickan med födelsedagsmiddagen ringde mobilen. Det var Annas snälla mamma som ringde och grattade. Hon är så himla gullig! Och det var väldigt bra att hon ringde så jag fick tillfälle att säga att det är gratis parkering här på söndag om de nu tar bilen till oss. Mina egna föräldrar ringde förstås inte, men jag tänkte på dem hela dagen. Där är så vid årsdagar.
Födelsedagsmiddag.
Min middagsdejt.
Sen gick jag ut på ballen* och åt och fick Lucifer till sällskap. Medan jag mumsade sov han lite och tvättade sig sen. Jag tyckte att han hade nåt konstigt på ena klon, men antagligen var det bara smuts. Osnygga husdjur är inte tillåtna i vår bostadsrättsförening, så det är ju bra att han är renlig. Kolla filmen och bedöm själv!
Precis innan vännen Mia ringde hade jag ätit klart och skulle gå ner i garaget för att köra och hämta min sambo från jobbet. Jag blev så ledsen att vi inte hann prata, men kanske blir det tillfälle till det nån kväll snart. Anna hade sagt att hon kunde promenera hem. Jag tycker att det är lite läskigt i de kvarter hon måste passera. Visserligen är den senaste överfallsmannen infångad, fast i en storstad är såna personer dessvärre inte få.
Chicken tikka masala Anna style.
Anna och jag huttrade i oss lite glass/sorbet och kaffe på ballen innan solen gick ner. Yngsta bonusdottern hade anlänt till sin pappa igår, men ville också komma till oss. Så i kväll får vi två ”barn” hos oss för ett par nätter, i alla fall. Min älskling var på Sjukstugan i Backen innan hon pinnade hem för att laga chicken tikka masala, nåt hela familjen inte bara kan äta utan också älskar. Vi äter alla naan till. Ett par gånger har det hänt att vi har fått mögligt bröd med hem från affären. Då har vi inte ätit rätten på ett tag, men sen kan vi inte låta bli – grytan är ju så god!
∼ ♦ ∼
Nej, jag är inte ensam, men att inte bli tillfrågad svider.
Nej, som sagt, jag kände mig inte ensam igår, och i helgen blir jag det inte heller. Däremot kan jag känna ett hugg och bli ledsen över att jag inte räknas med i vissa sammanhang. Jag lärde mig redan i skolan att antingen är det alla eller också är det vissa. Och är det vissa har det praktiska skäl och det talas då inte så högt om evenemang. Den som inte blir tillfrågad eller medbjuden känner sig kanske utanför. Ibland vill jag tro att vuxna människor är mognare än barn. När jag då och då inser att alla vuxna inte är mogna känner jag att det kanske var lika bra att inte ha blivit räknad med/medbjuden/tillfrågad. Ändå svider det och gamla ärr gör sig påminda. Under fredagen försökte jag jobba jobba jobba för att inte släppa fram minnena. Det gick sisådär.
Jag har arbetat med en del underlag och texter till nyhetsbrevet som ska komma ut nästa vecka. Det är ju så att jag blir ledig i fyra dagar från och med i morgon. Då måste jag ligga steget före. Dessutom har jag en kommunikationsövning på onsdag morgon, nästan direkt när jag är tillbaka på jobbet, så då hinner jag inte skriva. Vidare blev jag infångad av Högsta Tjifen på förmiddagen angående en kommande viktig kommunikationsinsats. Mer om den lär jag få veta nästa vecka. Sen fick jag besök av en av mina favoritkollegor i huset. Tyvärr berättade h*n att h*n ska sluta. Vissa dagar i veckan ska h*n jobba här i Uppsala och då ska vi försöka ses för lunch eller efter jobbet. Bara vi två. Exklusive ”alla andra”.
∼ ♦ ∼
Yngsta bonusdottern är här!
Nu har yngsta bonusdottern anlänt liksom E (yngste bonussonen). Det ska bli mysigt att rå om henne ett par dagar innan hon åker tillbaka till sin pappa för Valborg. För Annas och min del blir det en lugn Valborg eftersom Anna jobbar. Jag var ändå och handlade lite go-dricka, för nåt glas vin slinker säkert ner nån gång under min ledighet.
Men än är det bara fredag och helgen har knappt börjat. Och glöm inte bort att det är varannan vatten som gäller under Valborg!!!
Lite vin…
…men varannan vatten!
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, Vänner, Vin
Märkt alla, alla andra, Annas snälla mamma, älska, äta, årsdagar, överfallsman, balkong, barn, bil, bli ledsen, bostadsrättsförening, bricka, chicken tikka masala, e, efter jobbet, ensam, evenemang, faktura, favoritkollega, födelsedagsmiddag, föräldrar, fredag, gamla ärr, garage, göra två saker samtidigt, glass, gratis parkering, gratta, gryta, gullig, Högsta Tjifen, helg, hugg, huttra, infångad, inte bli tillfrågad, inte hinna prata, inte medräknad, kaffe, katt, känna sig utanför, klo, kolsyrat vatten, kommunikationsövning, kommunikationsinsats, kvarter, ledig, ledighet, ledsen, Lucifer, lugn, lunch, mögligt bröd, medbjuden, mobiltelefoni, mogen, mumsa, naan, natt, nyhetsbrev, onsdag, osnygga husdjur, pappa, passera, praktiska skäl, promenera hem, renlig, söndag, Sjukstugan i Backen, skolan, skriva, släppa fram minnen, sluta, smörgås, smuts, sol, sorbet, sova, storstad, svida, tala högt om, talas inte högtom, telefonkö, text, tillfrågad, tvätta sig, underlag, Uppsala, Valborg, varannan vatten, vännen Mia, vissa, vuxna människor, yngsta bonusdottern, yngste bonussonen
2 kommentarer
Födelsedagen 2018: Orange är tonen till hårda paket
Kära dagbok…
Det är väl ingen som har missat att jag älskar orange?
Orange jacka står emot en del regn.
Orange glasspapper…
Orange på boken…
Orange mat…
Orange post it-lapp…
Orange ostbågar….
Orange Lotus… Fast nån sa att det är en Lamborghini…
Anna ordnade förfödelsedagsfirande igår kväll.
Igår kväll ordnade Fästmön förfödelsedagsfirande för mig, för idag, på själva dagen, jobbar jag dagtid och Anna eftermiddag och kväll. (Men hon slutar redan klockan 20 och då ska jag åka och hämta hem henne i alla fall.) På söndag kommer familjen för att fira – det är ju liksom smidigare att ha kaffekalas en dag när alla är lediga i stället för en kväll. Igår åt vi hemlagat för tredje kvällen i rad. Jag blir bortskämd! Sen blev det kvällsfika med underbar chokladboll från Butiken på hörnet och en helt fantastisk orkidé – orange, förstås. Blomman tronar nu i vardagsrumsfönstret, trots att jag bävar lite för eventuella små huggtänder som vill tugga på den alt. klunsiga, håriga kroppar som vill välta den. Men… blomman har överlevt natten – trots Minis lystna blickar – och är så fin, så fin och, som sagt… alldeles orange!
Underbar orange orkidé!
Underbar chokladboll!
Orkidélysten Mini tog en selfie,.
∼ ♦ ∼
Jaha. Nu är vännen Mia åter bara ett år äldre än jag. Jag ringde henne förstås igår kväll och grattade – mitt i kaffekalaset. En gör allt för att retas. Det känns ganska trist att ha goda vänner som Mia, FEM och Agneta på avstånd när en så gärna skulle vilja bjuda på tårta. Men vännen Agneta har antytt att vi möjligen kan stråla samman nån dag i nästa månad. Vännen FEM hade skickat ett blått paket som anlände igår. Jag kunde låta bli att slita upp det även om det var svårt.
I morse blev jag väckt till underbar skönsång av min kära som egentligen hade sovmorgon eftersom hon jobbar kväll. Katterna jamade en stund utanför dörren, för de har inte tillträde till sovrummet. Sen gick de och la sig och väntade på mat. En hel hög med paket och kort låg på brickan, där ett tänt ljus tronade ovanpå. Jag hade fått kort från mammakusinen C och hans L (det var den kusinen jag tyckte att mamma skulle gifta om sig med ifall pappa skulle dö eller lämna oss när jag var barn) samt M, G och Envy i Stöllestan*. På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet hade jag fått (en räkning från min förra hyresvärd som skulle ha gått till den nuvarande bostadsrättsinnehavaren där. Det tog mig 45 minuter att fixa så h*n fick fakturan – och nån hjälp från Riskbyggen Riksbyggen fick jag inte – MORR!) ytterligare två grattiskort – det ena från vännen Mia och det andra från mammakusinen B och hennes A. Tack för att ni fick mig att känna mig ihågkommen – det värmer mycket!!! Paketen var härligt hårda och samtliga innehöll böcker. Ett par av böckerna hade jag suktat efter ganska länge (Heroine av Mons Kallentoft och Markus Lutteman samt Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson), medan andra är härligt nyutkomna (Kvinnan på bänken av Anna Jansson, Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck och Blodlokan som är Louise Boije af Gennäs deckardebut!)Nej, det var inte alls fantasilöst, det är precis vad jag vill ha. Stort TACK till Anna, FEM samt äldsta bonusdottern och Boy Wonder – ni är bäst!!!
Paket och ljus och skönsång (som inte hörs på bilden)….
Härliga böcker!
Underbart är kort.
Citrus och Lucifer orkade inte med nåt firande.
Inte heller Mini, hon höll sig i sin tron.
∼ ♦ ∼
Hur skulle jag kunna jobba efter detta? Jodå, det gick. Jag fick en del gjort med mitt nyhetsbrev och lite annat. Men när himmelsfärgen gick från grå till blå redan på förmiddagen hade jag väldigt gärna velat vara ledig och tillbringa dan med Anna. Det var ju likadant på hennes födelsedag. Igår pratade vi faktiskt om att slå ihop firandena – det är ju bara lite mer än två veckor mellan våra födelsedagar. Kanske till nästa år.
∼ ♦ ∼
Ursprungserbjudandet från Bokus som efter lite enkel matematik inte är nåt vidare erbjudande. Strax justerades priserna dessutom – uppåt…
Svenska bokförsäljare fortsätter att komma med märkliga erbjudanden. Igår skrev jag om Akademibokhandelns vänner som hade en medlemsbok till högre pris än ordinarie. Det var ett korrekturfel – hoppas jag. Idag kom ett mejl från Bokus som inte hade nåt korrekturfel. Kunden erbjöds köpa två historiska pocketböcker av ett visst urval till 75 kronor totalt. Bara det att många, rentav de flesta (dock inte alla!) av böckerna, kostar 30 – 35 kronor. Och 35 x 2 = 70… Gissningsvis kommer sen kanske porto- och fraktavgifter till. Nä, sånt här nappar jag inte på. Och det var nog tur, för en stund efter att jag hade fått erbjudandet var priserna justerade till 55 kronor/bok. Undras hur många som hann bli lurade… Jag har numera förmånen att bo nära två fina fysiska bokhandlar – och passerar en tredje på väg hem från jobbet – så jag försöker gynna dem. Nätshoppar jag böcker går de oftast inte ner i brevlådan heller utan jag får gå och hämta böckerna på nåt utlämningsställe i Uppsala – inte nödvändigtvis det som är närmast för mig.
∼ ♦ ∼
Gratis slickepott från Kitch’n, minsann. Fast jag bakar typ… aldrig – Butiken på hörnet finns ju i samma hus.
Och från Kitch’n fick jag ett grattis per sms och ett löfte om att jag skulle få… en gratis slickepott! (När en får saker brukar de vara gratis. Men en slickepott till mig är inte nån målgruppsanpassad gåva, jag som bakar så mycket – NOT!) Rabatt på saker var däremot gentilt, men vi har inte direkt brist på prylar hemma… 😆 😆 😆
Från Telia har vi i alla fall fått gratis bredband idag. Alltså det ingår i vår månadsavgift till bostadsrättsföreningen. Det är visserligen inte så snabbt, men jag bestämde mig för att testa hur det funkar på mobilen, i alla fall. Det funkar väl sisådär. Kanske testar jag på datorn också, för de här betongväggarna mellan vår ComHem-router och min dator är inte lätta att forcera.
∼ ♦ ∼
NU ska bäbisarna få mat och sen ska mammisen gå med bajspåse till soprummet. Urk!
*Stöllestan = Vadstena
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams, Vänner
Märkt Akademibokhandelns Vänner, Anna Jansson, avstånd, överleva natten, bajspåse, baka, bäva, betongväggar, blå, blått paket, Blodlokan, bo, bokförsäljare, Bokhandeln på Riverside Drive, Bokus, bortskämd, bostadsrättförening, chokladboll, citrus, ComHem-router, dator, dörr, deckardebut, Ditt liv och mitt, Envy, faktura, få saker, födelsedag, förfödelsedagsfirande, förmån, fin, fira, forcera, Frida Skybäck, fysisk bokhandel, G, gifta om sig, glasspapper, gratis, gratis bredband, gratta, grattis, grattiskort, grå, hårig, högre pris, Heroine, himmelsfärg, historiska pocketböcker, hyresvärd, ihågkommen, ingen hjälp, inte brist på prylar, inte fantasilöst, inte målgruppsanpassad gåva, inte närmast, jacka, jama, justerade priser, kaffekalas, katt, Kitch'n, klunsig, korrekturfel, kort, kropp, kund, kvällsfika, Kvinnan på bänken, Lamborghini, ledig, litteratur, Louise Boije af Gennäs, Lucifer, lysten blick, M, Majgull Axelsson, mamma, mammakusinen B och hennes A, mammakusinen C och hans L, märkligt erbjudande, månadsavgift, medlemsbok, Mini, mobiltelefoni, Mons Kallentoft och Markus Lutteman, nappar inte på, nätshopping, nuvarande bostadsrättsinnehavaren, nyhetsbrev, nyutkommen, orange, ordinarie, orkidé, ostbågar, paket, pappa, passera, porto- och fraktavgift, post it-lapp, rabatt, räkning, retas, Riksbyggen, säker, söndag, selfie, skönsång, slå ihop firandena, slickepott, slita upp, små huggtänder, sms, soprum, sovmorgon, sovrum, Stöllestan, stråla samman, sukta efter, svensk, tack, tänt ljus, tårta, Telia, Triller mat och bröd, Tron, tugga, underbar, Uppsala, utlämningsställe, Vadstena, vardagsrumsfönster, välta, vännen Agneta, vännen FEM, vännen Mia, värma
12 kommentarer
Mias födelsedag 2018: Trind, mycket yngre, med ny familj – tacksamhet!
Kära dagbok…
Mia lärde sig äta med pinnar förra året när jag var på besök i samband med mammas urnnedsättning.
Idag är det min GAMLA vän Mias födelsedag. Den som känner mig vet att hon är MYCKET äldre än jag. Just idag är hon två år äldre, i morgon bara ett. Många varma grattis till vännen, som vet att hon får ett telefonsamtal från Gösta i kväll!
I vårt gamla kompisgäng var vi en hel drös som fyllde år på våren. Midsommarbarn, alltså. Det var nästan bara vännen FEM, min allra äldsta vän (det vill säga vi har känt varandra längst av vännerna), som inte fyller år då. Och Flen, om jag inte minns fel. Det skramlades med vecko- och månadspengar för att köpa presenter. Sen var vi hem till varandra och åt tårta och fikabröd. Inte konstigt att vissa av oss var lite trinda.
∼ ♦ ∼
Inte konstigt att trindheten sitter i när kvällsfikat en vanlig tisdag ser ut så här.
Trindheten sitter i hos mig, trots mina promenader till och från jobbet. Men jag erkänner, min karaktär är inte vad den borde vara – och då är det svårt när en bor nära ställen där det kan handlas godsaker. Igår skulle jag ”bara” köpa lingonsylt och TV-tidningen på vägen hem från frissan. Sen slank det med ett par bullar och var sin cookie också. Sån är jag. Och det är länge sen jag visade mig i badkläder. Jag visar mig helst inte i shorts heller, för jag har så fula ben efter alla tromboflebiter, den senaste i vintras.
I natt höll jag på att visa mig naken för världen utanför fönstret igen. Efter en helvetesnatt mellan måndag och tisdag när NÅN höll på med nån typ av högljutt arbete utanför mellan klockan 23 och 3.30, enligt min sambo, trodde vi i vår enfald att vi skulle få sova ostört. HA! Vad händer? Ett jävla billarm skar genom tystnaden mitt i natten så en nästan flög upp ur sängen av oljudet. Det skar länge, kan jag meddela. Sen lät det som om bilen fick hicka och så småningom avtog eländet. Jag tror inte att det berodde på att bilägaren var där och larmade av. H*n sov nog gott.
∼ ♦ ∼
På jobbet.
Efter det obehagliga mötet igår morse har inget hänt ytterligare kring detta. Jag har knappt tänkt på det heller, berättade bara för Anna och skrev lite om det här igår. Det hänger inte kvar. Onsdagen började ganska oansenligt, med grå himmel och kylig vind. Efterhand blev himlen blåare och temperaturen steg, men den riktiga värmen, den vi fick känna av slutet av förra veckan, håller sig borta.
På jobbet har jag skrivit ihop en text och lagt ut på en av de externa webbplatserna jag är ansvarig för. Jag har också skickat texten på översättning. Tekniken krånglade förstås, men jag fick snabb hjälp av Carolus. Vidare stod dataskyddsförordningen på schemat, med både en del skrivjobb och möte. Plötsligt dök Högsta Tjifen upp som gumman i lådan – och det var en historia i sig som jag lovat att inte föra vidare. Men jag blev lite… förvånad.
Sen skrattade jag högt åt ett mejl jag fått från Akademibokhandeln där jag är vän, det vill säga medlem i deras kundklubb. För inte 17 vill jag som vän betala ett högre pris på vissa böcker, i det här fallet Anna Fredrikssons bok Mellan himmel och hav, än vanliga kunder?! Ja ja, jag fattar att det är ett korrekturfel, men lite roligt var det allt.
Men som medlem vill jag inte betala ett högre vänpris än kunder som inte är medlemmar…
∼ ♦ ∼
I kväll åt vi hemlagat igen, denna gång Annas tonfisksås. Jag hoppas att jag överlever så att jag inte missar nåt spännande i morgon. I vart fall är godsaker beställda, att hämtas på lördag förmiddag hos Butiken på hörnet, till söndag för då blir det kaffekalas med familjen. Det vill säga Annas. Det är ju ingen från min ursprungsfamilj kvar i livet.
Jag är så tacksam för att jag får låna delar avAnnas familj. Såna här dagar känns saknaden efter mina nära och kära blodsförvanter extra mycket. Då är det en sån förmån: att vara sambo, få umgås med Annas snälla mamma och hennes L och ha tre gulliga katter att räkna in i den nya familjen.
Bortskämd! Idag blev det tonfisksås till kvällsmat.
Jag hoppas jag överlever för i morgon kommer Telia!
Lill-Cittran kommer också på kaffekalas på söndag – om hon orkar…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner
Märkt Akademibokhandeln, Akademibokhandelns Vänner, Anna Fredriksson, Annas snälla mamma och hennes L, ansvarig, avta, äta med pinnar, badkläder, beställa, bil, bilägare, billarm, blåare, blodsförvanter, bonusbarn, bortskämd, bullar, Carolus, citrus, cookie, dataskyddsförordningen, elände, enfald, extern webbplats, födelsedag, förmån, förvånad, fikabröd, Flen, flyga upp, frissan, fula ben, gammal, Gösta, godsaker, grattis, grå himmel, gullig, gumman i lådan, hämta, högljutt arbete, högre pris, Högsta Tjifen, helvetesnatt, hemlagat, hicka, historia för sig, ingen kvar i livet, kaffekalas, katt, kompisgäng, korrekturfel, krånglande teknik, kundklubb, kvällsfika, kylig vind, låna, lördag, Lill-Cittran, lingonsylt, litteratur, lova, mamma, möte, mejl, Mellan himmel och hav, midsommarbarn, ny konstellation, oansenlig, obehaglig, onsdag, pappa, promenad, saknad, sambo, säng oljud, söndag, shorts, skära genom tystnaden, skicka på översättning, skratta, skriva, sova gott, sova ostört, spännande, tacksam, tårta, telefonsamtal, Telia, temperatur, text, tisdag, tonfisksås, trind, trindhet, tromboflebit, TV-tidning, urnnedsättning, ursprungsfamilj, vanlig kund, väder, vännen FEM, vännen Mia, världen, värme, vår, vecko- och månadspengpresenter, vintras, visa mig naken
2 kommentarer
Tisdagen den 24 april 2018: O-roliga strider på gator och golv
Kära dagbok…
Orolig katt, orolig natt…
Natten har varit… orolig. Det vete tusan vad som skedde utanför, men vid 23-tiden satte nån form av gatuarbete igång. Det hördes rätt bra, för vi sover med öppet fönster i sovrummet. Arbetet pågick ännu vid fyratiden på morgonen. Då hade jag lyckats somna, men min stackars sambo, som skulle upp före klockan sex, hade lagt sig på en madrass på golvet i vardagsrummet. Det här är verkligen inte OK och jag misstänker förstås Uppsala kommun. Ska arbeten göras i bostadsområden nattetid är väl det minsta utföraren kan göra att informera de boende i förväg.
Katterna var uppspelta och busiga i morse. De tyckte väl att det var jätteroligt att en av mammorna låg på golvet. En av dem hade krupit in i påslakanet, precis som förr i tiden. Nu har plötsligt den andra mamman, Mammisen, bestämt att inga katter får vistas i sovrummet. De vistas emellertid gärna utanför. Mattan i smatten var alldeles knölig och jag höll på att stå på arslet på en boll.
Jag var sen till jobbet, men träffade på Mannen med Den Stora Hunden vid de nerfällda bommarna. Idag fick jag hälsa på henne. Sen pinnade jag på. Det var då Eländet inträffade. På en sidogata kommer Ett Kräk gående. Jag trodde inte att jag skulle bli så illamående av detta som jag blev, men faktum är att saliven steg i munnen och jag blev tvungen att spotta. I Kräkets riktning. Huvudet höll jag emellertid högt. Jag har inte gjort nåt fel, till skillnad från motparten som blev utköpt av sin förra arbetsgivare för att h*n kränkte medarbetare. Att sen Organisationen som Gud glömde tog tillbaka Kräket med öppna armar är föga förvånande. Hellre betala höga direktörslöner än ta itu med underskott i verksamheten år efter år efter år efter år… Våra skattepengar…
Finns inget annat att säga.
∼ ♦ ∼
På jobbet var det en sedvanlig arbetsdag. Jag blev budbärare i ett ärende, men kände mig inte skjuten. Sen blev jag lite småputt i ett annat ärende där jag trodde vi hade rak kommunikation och där vi verkligen inte behövde ta omvägen via cheferna. Men vissa strider kan en inte vinna och då är det bättre att lägga ner och försöka fungera bakom stängd dörr. En bra sak i det hela var dock att Tjifen tog upp det hela med mig snabbt – fast ändå försent eftersom jag trodde att vi hade rett ut och satt spelreglerna. Ja… kommunikation är svårt…
Kommunikation är svårt. Ibland får en välja sina strider.
∼ ♦ ∼
Igår kväll blev det bokbyte igen. Ibland när en får böcker för recension kan det vara lite av en strid att ta sig igenom dem. Det var det inte i fallet med Ögonvittnet. Jisses vilken bra deckare!!! Då blir det extra svårt att välja nästa bok för läsning. Jag plockade i alla fall upp pusseldeckaren med den 80-åriga Ester som detektiv, det vill säga boken jag fyndade i lördags. Jag skrattade lite när jag noterade att halva min släkt verkar ha roller i boken! (I alla fall till namnen.)
Bokbyte från en spänningsroman till en pusseldeckare.
Halva släkten figurerar i boken.
∼ ♦ ∼
Idag var det ungefär sex veckor sen jag klippte mig och därför alltså dags igen. Det behövdes klippas rejält.
Sur och oklippt.
Nyklippt – och lite trött.
Och på vägen hem från frissan köpte jag lingonsylt, för Anna hade gjort kycklingköttbullar igår också – förutom lasagne, som vi åt till kvällsmat, och tonfisksås. Det blev en bit lasagne till lunch och kycklingköttbullar med sås och potatis – och lingon! – till kvällsmat idag. Ljuv musik uppstod i munnen och det blev ett bra slut på den här stridiga dan.
Orange mat…
Kycklingköttbullar till kvällsmat! Hurra!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt
Märkt arbetsdag, arbetsgivare, Ögonvittnet, ärende, bakom stängd dörr, boll, bostadsområde, budbärare, deckare, detektiv, direktörslöner, Eländet, Ester Karlsson med K, ett bra slut, ett kräk, föga förvånande, försöka fungera, frissa, fynda, gatuarbete, golv, halva släkten, hälsa, hålla huvudet högt, illamående, informera de boende, inte gjort nåt fel, inte skjuten, katter, klippa håret, knölig, kommunikation är svårt, kränka medarbetare, krypa in, kvällsmat, kycklingköttbullar, lasagne, lägga ner, lördag, lingonsylt, litteratur, ljuv musik, madrass, mamma, Mammisen, Mannen med Den Stora Hunden, matta, motpart, mun, namn, nerfällda bommar, oklippt, omvägen via cheferna, organisation, Organisationen som Gud glömde, orolig natt, påslakan, pinna på, potatis, pusseldeckare, rak kommunikation, reda ut, roll, saliv, sätta spelregler, sås, sen, sidogata, smatt, småputt, sova med öppet fönster, sovrum, spänningsroman, spotta, stå på arslet, sur, svårt att välja, ta itu med underskott, ta tillbaka med öppna armar, Tjifen, tonfisksås, Uppsala kommun, utföra, utköpt, vardagsrum, våra skattepengar, verksamhet, vissa strider kan en inte vinna
Lämna en kommentar
Ett vin: Barolo Albe 2013
Ett inlägg om ett vin.
Kryddigt och lagom fylligt är detta barolovin.
Baroloviner, gjorda på nebbiolodruvan, har blivit mina nya favoriter. I mars var jag och handlade lite diverse på Systembolaget. Bland annat följde en flaska Barolo Albe 2013 med hem. Vinet kostade 239 kronor. På söndagskvällen tog vi var sitt glas till två smakrika dessertostar och en dito hårdost. På måndagskvällen tog vi nästa glas till en lasagne som Fästmön gjort på kycklingfärs. Helt fel, enligt Systembolaget, som tycker att en ska äta mörkt kött till vinet, helst lamm, nöt eller vilt.
Enligt Systembolagets webbplats är vinet mer än medelfylligt, men inte superfylligt. Det är ganska strävt och har hög fruktsyra.
Så här kan en läsa om vinets smak och doft:
”Nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, nypon, bergamott, nougat och apelsin. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, rosor, nypon, kanel, nougat och apelsin.
Jag känner tydligt både smak och doft av nougat. Apelsin noterar jag också. Vinet är alldeles lagom fylligt utan att bli för tungt. Det är kryddigt och har en ganska lång eftersmak. Det passar förträffligt till såväl de salta ostarna som den lite heta lasagnen.
Det här är definitivt ett vin jag köper igen, strunt samma om priset ligger lite i överkant. Smakar det så kostar det. Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin
Märkt alkohol, apelsin, överkant, Barolo, Barolo Albe 2013, bergamott, dessertost, doft, druva, fatkaraktär, fel, hårdost, hög fruktsyra, het, italienskt, kanel, kryddig, kycklingfärs, lagom fylligt, lasagne, mars, måndagskväll, mörkt kött, mer än medelfylligt, Nebbiolo, nougat, nyanserad, nypon, omdöme, pris, rödvin, rosor, salt, söndagskväll, smak, smakar det så kostar det, strävt, Systembolaget, torkade körsbär, tungt, webbplats
Lämna en kommentar
Recension: Ögonvittnet
Ett inlägg om en bok.
I mitten på förra veckan kom ett spännande paket från Norstedts förlag. Jag väntar på flera paket därifrån, men just detta fick mig att mysa: äntligen skulle jag få recensera en deckare. Boken Ögonvittnet låg i paketet. Inte en debutroman egentligen, men ändå på sätt och vis just det. Författaren Anna Bågstam har tidigare skrivit en ljudboksserie. Ljudböcker är definitivt inget för mig – jag älskar att hålla i en riktig bok, dra in doften av nybok i näsan och sen… kasta mig in i berättelsen med liv och lust och låta min egen fantasi, inte nån uppläsares dramatisering, spela upp scenerna och karaktärerna. Men… tack till Norstedts och till Anna Bågstam för boken och hälsningen i den!
Harriet Vesterberg är namnet på bokens ”ofullkomliga hjältinna”, enligt baksidestexten. Jag blir omedelbart förtjust i denna Harriet, civil utredare som flyttar hem till sin pappa i Lerviken efter att ha lämnat Stockholm. Harriet smygäter godis och kakor – och dessutom smygröker hon för sin pappa. Margareta, som av nån underlig anledning bytt efternamn, blir hennes chef och de är varandras raka motsatser. Harriet inser att hon inte är särskilt välkommen. Men så sker ett mord och eftersom Harriet tillbringade somrarna här som barn tillsammans med sin bror Paul har hon en stor fördel i sin lokalkännedom. Harriet går lite av sina egna vägar när hon inte riktigt blir accepterad i arbetsgruppen. Dessvärre verkar det vara så att mördaren kan vara nån hon känner.
Jag fullkomligt älskar Harriet redan från början! En person som glufsar i sig Dumlekolor i smyg, som är lite av en udda fågel – vars jeanslinning klämmer runt magen – kan en sån som jag bara tycka om. Att Harriet sen är en tänkande person och en smart utredare gör inte karaktären mindre realistisk. Snabba omdömen om människor i sin närhet skickar Harriet per sms till kompisen Lisa som är kvar i Stockholm. Jag flinar högt ibland när jag läser messen. Och när Harriet tycker att de nya kollegorna beter sig som lördags-TV:
”[…] ‘Jackpot för oss, ni bjuder på bulle’, säger Rakel.
Först ‘bingo’ och nu ‘ jackpot’, det känns som att vara med i lördagsunderhållningen på tv, tänker Harriet. […]
Genom Harriets näsa (!) får läsaren också en och annan beskrivning av omvärlden:
”Det luktar landsting i korridoren. Rengöringssprit blandat med toalett. […]
En läkare med en filtuggla på bröstfickan blir… filtugglan:
”[…] Harriets blick faller på en liten filtuggla som sitter fäst i bröstfickan på hans vita läkarrock.
‘Jag säger bara vad jag från ett medicinskt perspektiv bedömer lämpligt. Han är väldigt svag och om syresättningen går ner kommer jag sätta tillbaka luftslangen’, svarar filtugglan.
Men det här är inte nån skojdeckare utan en riktig spänningsroman. Författaren bygger lugnt och säkert upp spänningen och extra pluspoäng blir det när jag inte kan lista ut mördarens identitet. För att inte tala om cliffhangern som boken avslutas med… Språkligt sett faller boken mig också på läppen med sina korta meningar utan bisatser. Här är det rakt på sak – precis som Harriet.
Det är egentligen bara ett problem med den här boken: det lär dröja innan uppföljaren kommer ut. Ögonvittnet är nämligen en ganska färsk bok – den kom ut nu i april. Men med sitt slut ger den mig ändå löfte om att det här bara är början på en serie. Jag får helt enkelt ge mig till tåls. Jag har inget val. Fast den som väntar på nåt gott väntar ju alltid för länge, eller hur..?
Toffelomdömet? Det blir förstås det högsta.
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Personligt
Märkt Anna Bågstam, april, Ögonvittnet, baksidestext, barn, beskrivning av omvärlden, bingo, bisatser, bröstficka, bror, bygga upp, byta efternamn, chef, civil utredare, cliffhanger, deckare, den som väntar på nåt gott väntar allltid för länge, doft, dramatisera, dröja, ett problem, extra pluspoäng, fantasi, filtuggla, flina högt, flytta, gå sina egna vägar, ge mig till tåls, glufsa i sig Dumlekolor, Harriet Vesterberg, hälsning, hålla i en riktig bok, inte välkommen, jackpot, jeanslinning, kakor, karaktär, kasta mig in i berättelsen, klämma runt magen, kollegor, korta meningar, läkare, löfte, lördagsunderhållning, Lerviken, Lisa, litteratur, ljudboksserie, lokalkännedom, lugnt och säkert, lukta landsting, Margareta, mördare, mördarens identitet, medicinskt perspektiv, mord, näsa, Norsteds förlag, Norstedts, nybok, ofullkomlig hjältinna, omdöme, paket, pappa, Paul, raka motsatser, rakt på sak, realistisk, recension, rengöringssprit, serie, sms, smygäta godis, smygröka, snabba omdömen, sommar, spännande, spänning, spänningsroman, spela upp scener, språkligt, Stockholm, svag, syresättning, tack, toalett, udda fågel, uppföljare, uppläsare, vit läkarrock
10 kommentarer
Söndag eftermiddag och kväll den 22 april och måndagen den 23 april 2018: Skön söndag, mysig måndag
Kära dagbok…
Lucifer, boken och jag fick knappt plats på soffan.
Som alltid går en helg så fort. Igår, söndag, åkte ungdomarna iväg mitt på dan och min sambo jobbade, så jag hade fram till klockan 14.30 för mig själv. Eller med katterna. Det var varmt igår eftermiddag och när jag hade knackat färdigt på datorn satt jag på ballen* och läste boken jag har fått för recension. Den är riktigt, riktigt bra och i morse läste jag så mycket jag bara kunde vid frukostbordet. Egentligen var det recensionsdag igår, men jag fick boken först i onsdags. Dessutom ville jag fokusera på familjen i helgen, så jag meddelade förlaget att jag inte skulle hinna till igår. Det var helt OK, fick jag till svar. Nu är ju boken väldigt bra och jag läser så snart jag får en stund över. Så vem vet, det kommer nog en recension i början av den här veckan.
En liten solkatt.
Igår eftermiddag hade jag sällskap av Lucifer under läsningen. Han sträckte ut sig i sin fulla längd, så jag och boken fick en liten ruta på soffan att hålla oss på. Mini, som är familjens solkatt, låg och tryckte i min skrivbordsstol, livrädd att jag skulle komma och vilja sitta där igen. Lucifer gillar också solen, men hans päls börjar nu bli så tjock att han inte pallar att ligga i solen alltför länge.
Medan Anna promenerade hem tidig eftermiddag pinnade jag iväg till Torgkassen för att köpa glass till eftermiddagskaffet och kallskuret till middag. Ungdomarna var på utflykt hela dan och skulle fixa sin mat själva. Varken hallonsorbet eller vaniljglass med krossad choklad smakade fel i aprilsolen på ballen. Och dessutom matchade sorbeten jag köpt till Anna hennes bok och porslinet matchade min bok. Färgmatchning så det förslår!
Hallonsorbeten matchade Annas bok…
…och porslinet min.
Ett litet hörn av vår balkong – innan Anna arrangerade om saker.
Framåt kvällningen hade jag fått ont i ryggen eftersom Långa Farbrorn** ville ligga på längden mellan lilla Anna och mig i soffan på ballen. Men tack vare Linnex och ett par, tre påstrykningar samt en stund på vardagsrumsgolvet med benen i rät vinkel upp mot Annas fotpall är jag idag nästan besvärsfri. Alltså, det finns verkligen ett liv före och efter Linnex, för min del. Jag kan varmt rekommendera produkten för muskel- och ledsmärtor och inflammationer!
Söndagsmiddagen kunde vi inta på ballen, för då hade Lucifer fått nog av värmen. Det smakar alltid så bra att äta där ute! Citrus blev sur för att hon inte fick smaka och var och nafsade på penséerna som Anna hade köpte i veckan. Därför arrangerade Anna om lite på ballen, så hörnet jag fotade ser inte likadant ut nu. Men jag vill ändå visa en liten glimt av en av mina favoritplatser på jorden just nu.
Senare på kvällen gick vi in för att se lite på TV och hyfsa vårt innehav av goda ostbitar. Jag öppnade en flaska Barolo och vi tog var sitt glas. Det kanske bidrog till att jag sov bra och att ryggvärken släppte. Vinet skriver jag om senare, i ett annat inlägg, när vi har ätit nåt annat än ost till det.
∼ ♦ ∼
Idag är Anna ledig från jobbet, fast tyvärr är det inte riktigt lika varmt och soligt, så nåt ballehäng*** kanske det inte blir. Ungdomarna gav sig iväg tidigt i morse – deras buss till Arlanda gick klockan fem. Jag noterade att nån var inne i badrummet, men sov annars ganska bra i natt. I morse vaknade jag före mobillarmet gick igång, så jag stängde av det för att inte väcka Anna. Men som vanligt en ledig morgon vaknade hon tidigt. Innan jag gick iväg till jobbet hade hon varit nere i källaren och bökat med ungdomarnas cyklar.
Mysigt på jobbet.
På jobbet har det varit en mysig måndag. Ja, jag har fortfarande inte ångest på söndagskvällarna för att gå till jobbet dan därpå och inleda en ny arbetsvecka. Den öppna arbetsytan utanför mitt kontor har avdelningens ledning nu tillfälligt lämnat för att ge plats åt ett gäng som jobbar i ett stort och viktigt projekt. Jag har redan märkt att det är betydligt pratigare där ute och att jag blir aningen mer störd när jag jobbar. Men projektledaren tittade in till mig i morse och vi kom överens om att vara raka mot varandra. Det vill säga, jag säger till när rösterna blir för höga och de säger ifrån när jag är för gnällig – utan att nån blir sur. Övrigt arbetsdagen förde med sig var diverse stångande med en surdeg, jobb med intranätet, dagordningsskriverier, översättningsdiskussioner med mera.
Morgonen började mulet, dagen blev lite ljusare, eftermiddagen åter mulen och när det var dags att gå hem… Gissa vad det var för väder då! Men strunt samma, när jag kom hem hade Anna lagat en massa mat, bland annat lasagne på kycklingfärs. Lycka! Och tacksamhet för denna donna!
Mysig måndagsmat med min My/usa.
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
**Långa Farbrorn = ett av Lucifers alter egon
***ballehäng = balkonghäng
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin
Märkt alter ego, aprilsol, Arlanda, Arton grader minus, Ögonvittnet, översättning, badrum, balkong, balkonghäng, Barolo, Barolo Albe 2013, ben, boka, buss, citrus, cykel, dagordning, dator, deckare, diskussion, eftermiddagskaffe, ensam, favoritplats på jorden, färgmatcha, för höga röster, fota, fotpall, full längd, glass, glimt, gnällig, goda ostbitar, hallonsorbet, har inte ångest, hörn, helg, hyfsa, ICA Supermarket Torgkassen, inflammationer, inte hinna, intranät, kallskuret, katt, källare, knacka, kycklingfärs, laga mat, lasagne, läsa, Långa Farbrorn, ledig, ligga och trycka, ligga på längden, Linnex, litteratur, ljusare, Lucifer, lycka, middag, Mini, mobillarm, mulet, muskel- och ledsmärtor, mysig måndag, nästan besvärsfri, Norstedts förlag, ont i ryggen, pallar inte, påstrykning, pensé, porslin, rät vinkel fotpall, recension, recensionsdag, ruta, ryggvärk, säga ifrån, säga till, sällskap, söndagskväll, söndagsmiddag, skön söndag, skriva, skrivbordsstol, smaka bra, soffa, sol, solkatt, sova, stänga, sur, surdeg, svensk vaniljglass med krossad choklad, tacksamhet, tjock päls, Torgkassen, trätrappa, ungdomar, utflykt, vakna, vakna tidigt, vardagsrumsgolv, varmt rekommendera, väcka
Lämna en kommentar
Fredag kväll den 20 april till söndag förmiddag den 22 april 2018: Härlig helg
Kära dagbok…
Övervakad av Queen Mini som ger mig onda ögat. Det är skrvbordsstolen hon vill ha.
Äntligen har jag lyckats sno åt mig min skrivbordsstol! Men jag är ilsket bevakad av Queen Mini. Antingen ligger hon på farfarsfåtöljen och ger mig onda ögat eller så stryker hon omkring runt skrivbordsstolen. Jag sitter som tur är med fötter och ben under mig, på stolen – annars hade jag nog inte haft några tår kvar. Hon jamar och låter och försöker få mig att städa pottorna. Jag faller inte för det tricket. I stället har jag försökt locka ut henne på ballen* där sonen hennes, Lucifer, redan ligger. Men det är verkligen skrivbordsstolen hon vill ha…
Ungdomarna har just gett sig iväg för att hälsa på mormor i skogen. Vargen stryker… Nä, skämt åsido. Äldsta bonusdottern och Boy Wonder – som verkligen är Boy Wonder med betoning på Wonder – har cyklat iväg till Annas snälla mamma en tur innan de ska vidare till Kungliga Hufvudstaden. Min sambo är och jobbar några timmar. Själv har jag legat och latat mig i sängen fram till klockan elva. Jag fick en bok för recension i veckan och den började jag läsa i morse. Nu har jag läst över en fjärdedel. Det handlar inte enbart om att jag ville att ungdomarna skulle få vara ifred medan de gjorde sig iordning – boken är, så här långt, väldigt bra. Vi får se om den håller hela vägen till slutet.
Boken är, efter mer än en fjärdedel, väldigt bra. Vi får se om den håller hela vägen till slutet.
∼ ♦ ∼
Helgen blev lite annorlunda än tänkt, så i stället för lite större familjemiddag på fredagen blev det Anna och jag. Vi träffades på stan när jag hade slutat jobba. Det gjorde visst också alla andra i Uppsala, för vi hade svårt att hitta ett ställe med lediga platser utomhus. Till sist hamnade vi på Plock där det var rätt… trist och hopplöst. Där såldes inte ens nötter, så vi tog wasabiärtor till våra öl. På menyn stod inget som lockade. Och när sen ett par med barnvagn trängde sig in vid bordet intill beslöt vi att gå vidare. Nej, vi är inga barnmänniskor. Anna älskar sina barn, jag älskar mina bonusbarn, men sen… räcker det. Vi hamnade på O’Leary’s där det fanns TV-apparater som visade fotboll överallt. Vi är inte ett dugg intresserade, men en god kycklingburgare med pommes kunde de fixa till. Dessutom bjuckade de på popcorn medan vi väntade på maten. Hit går vi igen!
Det blev wasabiärtor till ölen, inte nötter, på Plock.
Härligt käk på O’Leary’s!
∼ ♦ ∼
Lördagsmorgonen börjades på sedvanligt vis, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Frukosten intog vi sen på ballen. Ungdomarna dök upp mitt på dan. De installerade sig, vi hann prata en god stund och äldsta bonusdottern bokade middagsbord åt oss till kvällen på Pong. Sen cyklade de iväg för diverse upptåg och vi gamla tanter traskade ner till stan för att äta räksallad till lunch. Vi kikade in på Röda Rummet och jag fyndade en inbunden bok för 90 spänn som jag hade sett och läst lite om på Instagram tidigare. Avslutningsvis blev det var sin glass på en trappa i hyfsat lä i ett Uppsala där nordan ofta har sitt tillhåll. Vi läste en stund hemma och jag bytte bok från en psykologisk självhjälpsbok till boken jag fått för recension från Norstedts. Sen vilade vi en stund, såsom tanter ofta gör, innan vi fräschade till oss och gick för att äta middag.
En bra start på en ledig dag.
Dagens bokfynd.
Orange glasspapper…
Ett väldigt gult hus som vi passerade.
Bokbyte från en självhjälpsbok till en recensionsbok.
Vi vilade lite.
∼ ♦ ∼
Ungdomarna hade redan anlänt till Pong. Restaurangen är ganska ny, vilket förstås hade lockat till sig massor av folk. Tyvärr ligger den i samma byggnad som en organisation jag verkligen inte gillar, men jag bet ihop. Plötsligt hade två portioner, en dessert, två öl, supertrevligt sällskap och tre timmar passerat. Jag behöver väl inte säga att jag hade en finfin kväll, va? Ungdomarna cyklade ut i den ljumma aprilkvällen medan vi hasade hem igen, halvsov framför TV:n och sen gick till sängs strax efter klockan 23.
Boy Wonder och äldsta bonusdottern.
Dotter och mor.
Upsala Mejeri var stängt när vi passerade det.
∼ ♦ ∼
Nu ska jag städa kattpottorna och bädda innan jag tar sen frukost på ballen för att därefter hoppa in i duschen. Söndagen är härligt solig och jag är inte säker på att jag tänker tillbringa den inomhus.
Avslutar med ett gäng kattbilder från den gångna helgen:
Syns inte, men finns ändå.
Vi regerar!
Duktig kisse.
Den som sover syndar inte.
Citrus sover sött.
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Sociala medier, TV
Märkt alkohol, Annas snälla mamma, Ögonvittnet, äldsta bonusdottern, öl, balkong, barn, bjuda på, boka bord, bokbyte, bonusbarn, Boy Wonder, byggnad, citrus, cykla, cyykla, dessert, Ester Karlsson med K, familjemiddag, farfarsfåtöljen, fötter och ben, finfin kväll, fotboll, fräscha till oss, frukost, fynd, gamla tanter, gå till sängs, glass, gult hus, halvsova framför TV:n, helg, hopplöst, inbunden bok, ingen barnmänniska, inomhus, Instagram, inte gilla, jama, kaffe på sängen, katt, kattbilder, kärlek, kycklingburgare med pommes, lå, lördag, lediga platser, ligga och lata mig, litteratur, locka till sig massor av folk, lockade inte, Lucifer, lunch, meny, mormor, nötter, nordan, Norstedsts förlag, ny, O'Leary's, Onda Ögat, organisation, plock, Pong, popcorn, portion, psykologisk självhjälpsbok, Queen Mini, räksalald, Röda Rummet, recension, säng, skog, skrivbordsstol, städa kattpottor, Stockholm, supertrevligt sällskap, tår, trappa, trist, ungdomar, Uppsala, upptåg, vara ifred, varg, väldigt bra, vänta på maten, vila, wasabiärtor
Lämna en kommentar
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 