Fredag kväll den 29 juni och lördagen den 30 juni 2018: Fredagsmys och dito lördags

 



Kära dagbok…

Helgen har hittills gått i mysighetens tecken. För mig är inte fredagsmys enbart förknippat med att äta eller dricka en massa gott. Det kan också vara att göra mysiga saker eller vara med mysiga människor. Min sambo jobbade till sent, så henne fick jag hänga/mysa med först runt 21.30. Innan dess hängde jag med E och det är väldigt mysigt det också. Vi inledde helgen med att gå till Kvarnen och handla. Jag var så trött på jobbet att jag flexade ut redan klockan 14.45. Då kände jag att jag höll på att ta slut. Men promenaden hem gjorde mig piggare och E:s och min lilla shoppingtur var riktigt mysig. Han är gullig och hjälpsam när en ber honom om ett handtag. Sen förstår väl jag att det inte är världsaroligt att gå och handla med mammas tjej en fredagseftermiddag. Men han klagade ingenting och vi fyllde Dramaten med en massa mat, godis och dryck till fredagen och lördagen.


När jag hade hämtat hem Anna från Äldreboendet 
myste vi framför TV:n med en thriller som Anna hade sett, men inte jag (fast jag har redan glömt titeln på filmen), var sin kall öl och lite cheddarbågar. Jag hade också tidigare på kvällen glott på dokumentären om Ester Blenda Nordström och konstaterat att det nog var en väldigt speciell kvinna, lite Pippi-gener där, bestämt. Boken om henne rekommenderar jag varmt!

∼ ♦ ∼

I morse lurade katterna till sig två frukostar, en av mamma Anna och en av mamma Tofflan. Ja, nån fördel ska en väl ha för att en har två människomammor. Lucifer och Citrus jamade redan vid sextiden och nån timme senare gav jag upp och serverade dem mat. Sen somnade jag om. Ett par timmar senare körde de samma gråtvals med Anna. Jag telefonerade med Annas snälla mamma efter sedvanlig läsning och kaffe på sängen och sprang ner till Butiken på hörnet för att köpa fikabröd. E och jag skulle nämligen till Slottet och Slottsträdgården. Men först läste jag ut den underhållande mysdeckaren om pastor Viveka och bytte till en mera mörk historia, tror jag.

 

Smultron

Jag pallade ett smultron.

Till Slottet är vi visst alltid välkomna! Idag var mormor/Annas snälla mamma/svärmor ensam där med sina kryckor. Vi tog en härlig go-fika innan vi grävde upp potatis och satte lite mer rädisor i potatisens ställe. Sen tog jag även sallad, rädisor, dill och gräslök. Och pallade ett smultron! Vi krattade och plockade upp en hel del äppelkart som hade blåste ner, för Annas snälla mamma hade lite svårt att böja sig ner. Det blev en riktigt skön myseftermiddag med lite påtande i jorden och trivsamma samtal om böcker och annat viktigt. Plötsligt var klockan nästan 16, så vi packade ihop våra saker och E och jag åkte till ICA Heidan för att kompletteringshandla grönsaker och lördagsgodis.


Diskmaskinen är urplockad och delvis fylld igen. E
och jag har ätit kamben respektive kolgrillad chilikyckling med tzatziki och grönsaker, vitlöksbaguette idag igen till E. Jag tog ett glas rött till maten och har öppnat en ny flaska på luftning ifall Anna vill ha ett glas när hon kommer hem. Katterna är lustigt nog inte hungriga än, så jag ska ta ett varv med dammsugaren och vattna våra sjuhundrfyrtioelva krukväxter innan de får nytt i sina skålar. Sen ska här slappas resten av lördagen. Det har varit en mysig fredagskväll och en mysig lördag!

Lördagsmiddag med E

E åt kamben, jag åt kolgrillad chilikyckling.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Pastor Viveka och hundraårsjubileet

Ett inlägg om en bok.


Annette Haalands bok Pastor Viveka och hundraårsjubileetEn dag i mars inhandlade jag den andra delen i Annette Haalands serie om pastor Viveka, Pastor Viveka och hundraårsjubileet. Den första delen, Pastor Viveka och tanterna, läste jag när mamma hade gått bort. Då var det en tung tid för mig, men jag valde ändå att läsa boken då, en bok som jag uppfattade som lite lättsam litteratur. Den fick högt omdöme av mig. Del två i serien har legat på vänt här i en av mina högar med olästa böcker (två högar hemma, en hög på jobbet), men nu i slutet av juni var det dags.

Pastor Viveka och hennes frikyrka ska vara med och fira hundraårsjubileet av Gamla Enskede. Firandet ska ske på den årliga julmarknaden. Dessvärre har de inblandade lite olika åsikter om hur det ska gå till. Jeanette och Sylvester Anker i Gröna villan vill till exempel inte ha hembakta kakor utan plastade kakor med reklam. Kyrkan har dessutom startat ungdomskafé samt en kör. Pastor Viveka, som är en mycket mänsklig pastor, försöker medla. Det är inte helt lätt eftersom hon också behöver reda upp saker i sitt eget liv. När Sylvester hittas mördad, bokhandlaren knuffas framför en buss och en av ungdomarna misstänks kan hon inte låta bli att försöka ta reda på vem som har gjort vad.

Jag började läsa den här boken härom kvällen – och inledde då med högläsning för Fästmön. Den är väldigt rolig och så där på pricken när det gäller mänskliga karaktärer och deras tillkortakommanden. Pastor Viveka är en varm och underbar figur mitt i berättelsen och livet, men hon uppfattar inte sig själv särskilt positivt. Eller i vart fall har hon distans till sig själv och ett stort mått självinsikt. Hon bär då och då t-shirtar med ilskna budskap under prästskjortan och hon tänker en massa. Som i första boken vimlar här av udda existenser. Den här gången tycker jag att författaren har fått till dem riktigt bra, även bögparet. Skildringen av Povel, som har aspergerdiagnos, känns mycket trovärdig. Mordhistorien är så där lagom läskig, för det här är verkligen en mysdeckare med fokus på människor, inte mord, egentligen.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, HBTQ, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 29 juni 2018: Mera färger, men vilken är vägen jag ska ta..?

 



Kära dagbok…

Chokladboll med strössel

Choklad slinker alltid ner. Färggrant strössel piggar också upp.

Det var väldigt varmt igår. Typ tropisk hetta. Idag är det mer än tio grader kallare och rätt behagligt. Jag fick ta tröja i morse på promenaden till jobbet. När jag kom hem igår efter jobbet var jag ändå hyfsat sval – det är ju så kallt på kontoret. På Main Street var det olidligt varmt och luften stod stilla. Fästmön och E hade köpt taco-tillbehör och det passade perfekt. Färsen till dem var redan stekt sen tidigare och behövde bara värmas, men Anna stekte lite svamp till mig i stället. Resten var kallt plock, mest grönsaker, såser och ost. Perfekt en het dag och dessutom färggrant! Men taco-tillbehör var inte det enda de hade inhandlat. I skafferiet låg var sin chokladboll, inköpt från Butiken på hörnet. Jag fick en med strössel, även strösslet väldigt färggrant uppiggande. Och tropisk hetta eller ej, choklad slinker alltid ner när en är lite låg.

Paprika i tacoskål

Paprika är gott. Detalj från vår Tacomiddag


Igår kväll blev det också bokbyte i Toffeltassarna 
från en konstig och magisk thrillersaga till en mysdeckare om pastor Viveka. Jag reste alltså från USA till Enskede. Litterärt, förstås. Jag reser inte på nåt annat sätt, som bekant. (<<< ett uns ironi) Med mina älskade böcker blir jag väldigt berest. Dessutom fick pastor Viveka mig att skratta – så tillvida pass att jag tvingade Anna att lyssna på högläsning. Men innan dess hade jag sur och grinig strukit samma jävla t-shirtar som jag har strukit hundra miljoner gånger, medan Anna surfade på mobilen efter nåt för oss att göra på semestern.

 

Grönska och stig i Botaniska

Vilken väg ska jag ta?

Semestern, förresten… Ja jag har ju som vanligt vissa problem med den. I år är problemen att jag inte har planerat nåt att göra mer än fem dar och att jag inte fge gej sög tyreskes kan gur liktk. Eftersom jag inte visste/vet hur det ska bli i sommar hade jag gladeligen ansökt om och fått fem veckors semester. Nu överväger jag att bryta semestern och gå in och jobba större delen av tiden. Det känns tämligen meningslöst att vara ”ledig”, nämligen, att dj elreta uta kea slg wwqq öllkerat och inte få sdaklk ead lkl ööls ol sjkka bhhh. Men… i tanken hade jag visst redan brutit semestern. I vart fall hade jag lyckats förtränga min sista semestervecka och bokat in en massa möten och jobb där. Nu kan det bli så att jag behåller just den veckan semester eftersom Anna jobbar och kan passa katter med mera. Storstädning tänker jag i vart fall inte ägna mig, inte som situationen är just nu. Känner mig redan redd as lklll paroslgga ihj och att söööeröaöa hjjsa asunga. Jag måste bestämma vilken väg jag ska ta, helt enkelt, eftersom saker och ting jkss eeajk sls ass olls ölkkast we. Det ska jag ägna min sommar åt. Tänka ut vägen till i höst.

∼ ♦ ∼

Balkong på hus på vägen till jobbet

Balkong jag passerar på morgonpromenaden till jobbet.

I morse var det som sagt tröja som gällde. Medan jag promenerade till jobbet tänkte jag på hur mycket jag njuter av dessa promenader, hur många röda blodkroppar varje steg jag tar krossar, blodkroppar som sen i sin tur bildar nya. Närheten till centrum är nåt jag har saknat under alla mina år här i Uppsala. I höst har jag bott här i 36 år. Ändå känner jag mig inte hemma här. Det fanns en tid, en ganska lång tid, när jag inte kände mig hemma i Barndomsland Motala heller. Metropolen Byhålan… Dit längtar jag allt mer nu. SjönBron… Jag vet att Motala har förändrats och att alla förändringar där inte är till det bättre. Kanske längtar jag också efter människor som bodde där och som nu inte längre är i livet. Nä, jag vet egentligen bara att jag inte vet vilken väg jag ska ta och att jag inte känner mig hemma nånstans. Det blir allt mer tydligt.

Solen sjunker i Vättern

Sjön… Bron… Men människorna…

∼ ♦ ∼

Fatima Bremmers bok Ett jävla solsken

Ester Blenda Nordström, vår första wallraffare.

Jorå, jag har jobbat idag också. Det blir allt mer tomt på folk på jobbet, men jag kör stenhårt ut texter om gigantprojektet och på måndag har vi möte om det. Jag försöker göra ett gott jobb och mitt bästa. Att kommunicera det här projektet är en utmaning. Det handlar om betydligt mer än de 900 miljoner som Uppsala kommun har fått från staten till spårväg. Sossarna jublar förstås, för de hatar ju bilar och bilister. Men är det nån som har tänkt på att det faktiskt är val i höst. Vad är det som säger att sossarna vinner det? Och om de inte vinner valet, vad händer med de 900 miljonerna då?

Fredag är det och två dars ledighet väntar. Jag ska trycka ut det här inlägget innan E och jag går och handlar och helgmyser. Anna jobbar i helgen, i kväll till klockan 21.15. Jag har lovat att hämta med bil. Det passar perfekt, för jag ska se en dokumentär om Ester Blenda Nordström på SvT 2 klockan 20. Jag fick ju biografin om Ester Blenda i julklapp av vännen Jerry och blev verkligen nyfiken på henne, vår första walraffare. Hon visste minsann vilken väg hon skulle ta!..

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

The Point Man

Ett inlägg om en bok.



Steve Engleharts bok The Point ManEn dag i slutet av maj hade en kollega lagt en bok på mitt skrivbord.
P-son tyckte att jag skulle läsa boken som hade legat ett bra tag i hans ryggsäck. Sen gick tiden och det hände saker både hemma och på jobbet. Jag tog i alla fall hem boken och cirka en månad efter att jag hade hittat Steve Engleharts bok The Point Man har jag äntligen läst den. På engelska, förstås.

Max August har varit point man under Vietnamkriget. Som sådan var han den i sin pluton som gick först genom fiendeland för att ta eventuella smällar före sina krigarbröder. Nu är det 1980 och Max har blivit berömd DJ på en radiostation. Genom ett stulet lejon korsas Max Augusts och Cornelius Agrippas vägar. Det visar sig att Cornelius är trollkarl. Och ungefär här ändrar boken riktning och flippar ur totalt, enligt min mening.

Boken börjar som en medioker skildring av det lättsamma livet i USA i början av 1980-talet. Sen kommer magin in i handlingen. Människor ändrar skepnad, det dyker upp demoner och spöken, för att inte tala om trollkarlar/-kvinnor. Det blir helt enkelt för mycket för mig. Boken blir så absurd och konstig att jag till sist knappt förstår nånting av dess handling. Men… jag fick i alla fall träna min engelskaläsning och det ger ett par tofflor. The Point Man är för övrigt den första delen av fyra i serien The Max August Magikal Thrillers. Ifall nån vill läsa fler konstiga böcker om Max August.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Radio | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Leo-dagen 2018: I ett annat liv…

 



Kära dagbok…

Choklad och mobilsurfning på Instagram

Jag behövde äta choklad och surfa i sociala medier en stund på arbetstid igår eftermiddag.

Ibland går saker och ting som smort. Andra gånger gör de inte det. Då skiter sig dessutom precis allting. När tekniken strular blir det det lilla extra som får bägaren att rinna över. För min del behövde jag äta choklad och surfa en stund i sociala medier på arbetstid igår eftermiddag. Sen mådde jag… illa. Till slut fungerade tekniken, men kommunikation, det är svårt, det. Jag är missnöjd med det jag presterade. Samtidigt är situationen mycket svår eftersom förutsättningarna hela tiden ändras. Dessutom är jag inte tillräckligt insatt i ämnet i fråga. Det vill säga, jag kan läsa mig till vissa saker. Saker som har sagts i möten kan jag inte gissa mig till ens om det förts minnesanteckningar. Det här är kommunikatörens dilemma, lite grann, och det handlar om att stå med ena benet i ett led och det andra i ett annat. Men på samma gång är det en utmaning jag gillar och jag känner att jag står stadigt med båda fötterna på golvet, trots allt. Det är sånt jag har med mig som kallas erfarenhet. Att vara flexibel i arbetet är nåt jag jobbar med mig själv för att bli och jag tycker att jag har blivit mycket bättre på det. Jag har fortfarande lite svårt att ifrågasätta vissa saker. Det beror på Den Lille Fjantens agerande, personen som förstörde mitt förra arbetsliv. Jag vill inte alls tänka på den människan, men med så många år åt helvete på grund av en persons tyckande är det omöjligt att glömma. Däremot har jag accepterat att det är som det är och gått vidare – tack vare den hjälp och de verktyg jag fick av psykologen efter inatt min mamma hade gått bort hösten 2016.

∼ ♦ ∼

Skugga av golvlampa

I ett annat liv hade jag snokat och skuggat misstänkta. Bilden visar misstänkt skadegörelse av golvlampa.

Min torsdag inleddes med att jag anmälde ett brott. På väg till jobbet noterade jag att en butik blivit utsatt för – eller kanske var utsatt för just när jag passerade (?!) – ett misstänkt inbrott alternativt skadegörelse. Människor passerade på andra sidan, jag klev i glaskross. Eftersom jag är en person som inte alltid litar på att andra tar initiativ och ansvar ringde jag polisen när jag hade kommit till jobbet. Det tog ganska lång stund att göra, typ 20 minuter. Först fick jag besvara frågor av en inspelad röst. När jag inte svarade rätt, det vill säga använde nåt av de alternativ som gavs, ställdes frågan om. Sånt tar tid. Till sist fick jag i alla fall prata med en människa. Nu hoppas jag för ägarnas skull att skadorna är så små som möjligt och att inte alltför många saker blev snodda. För egen del tyckte jag att det var lite spännande och hade gärna snokat mer, skuggat eventuella misstänkta etc. Men… jag är ju varken polis eller Sherlock Holmes, jag är bara en jävel på Deckarspelet… och kommunikatör. I ett annat liv, däremot…

∼ ♦ ∼

Lucifer sover

Den som ändå finge ro… Lucifer kan sova nästan var som helst och när som helst.

I mitt nuvarande liv råder friglog nofst gradmen det kan när som helst sokrj. Jag har trweq åp ölkju, dock inga älklkleersa uteta tijer. På nätterna sover jag oroligt och vaknar många gånger. Som bäst sover jag timmen innan jag ska gå upp. Detta gör att jag aldrig känner mig utvilad, att jag aldrig känner att jag får hämta krafter, återhämta mig. Jag är hela tiden på väg nånstans i min planering och det finns inte tid för ro och att bara vara. Det är som att konstant vara i jhdrskkatkretidulörwk. Hur fem lediga semesterveckor ska bli bunillsr eru kniff. Igår fick jag i alla fall bekräftat att det finns en möjlighet sdgh ölitt grus kjunowqlö utanför skjkenaks. Vetskapen om detta ske terst gnytt på, men det köäres rewq xfvdukhet, förstås. Det jag vill ha mest av allt är egentid med min Fästmö. Hjslkler tullleras etin lsa ekjaresää tsttet. Och frågan är om vi dserklklöölö era ddö... Kärlek kan sjk sdklkkl barrr etsl.

∼ ♦ ∼

Tro det eller ej, men det var kallt på kontoret idag. Och ganska lugnt mitt i det hektiska. På eftermiddagen tog jag en värmande tur i Botaniska trädgården. Där njöt jag av värme, ljus och fantastisk och färgrik växtlighet. Här nedan några smakprov till dig som inte kan ta dig dit själv:

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 27 juni 2018: Hel och ren och fräsch… en stund…

 



Kära dagbok…

Syr trasiga kläder

Syjunta med mig själv igår.

Det här med att läsa en stund igår kväll… det fick jag ta med en skopa salt. Ja, jag bläddrade igenom, läste inte direkt, TV-tidningen på fem minuter. Därefter hade jag syjunta med mig själv. Eftersom jag hatar att köpa kläder och är totalt ointresserad av mode, men ändå vill vara hel och ren, framför allt på jobbet, lagade jag ett trasigt klädesplagg. Jag sydde igen ett hål. Särskilt snyggt blev det inte, fast tischan är numera hel och lagningen sitter på ett sånt ställe att den inte syns – om jag inte gör nån form av gympa. Och gympar gör jag ju aldrig. I morgon har min sambo tvättstugan. Då ska sagda tischa tvättas och bli ren också. Hel och ren, med andra ord, redo att bäras snart igen.


Att duscha på morgonen innan jag ska gå till jobbet
går lika snabbt som att tvätta sig vid handfatet. Dessutom känner jag mig renare kroppsligt (själen är ju som den är) och det är skönt att få känna sig fräsch en stund. Efter duschen kändes det inte heller så fräscht att sätta på sig ett korvstinkande linne. Ja, det hade hängt på vädring på ballen* över natten, vilket inte märktes. Och när jag ändå luktade illa passade jag på att tömma kattpottorna och sopa lite också. Det var den fräschheten, det. Idag verkar dessutom sommarvärmen vara på väg tillbaka och jag svettades redan under morgonpromenaden till jobbet.

Jag på kontoret

Trött, stressad, slut och ful.

Jobbet ja… Det har gått in i en otroligt hektisk fas för min del och det handlar inte om att folk börjar gå på semester. Vi har stora förändringar på gång och som kommunikatör är jag inblandad i detta. Ändå känner jag många dar att jag får vila på jobbet, tro det eller ej. Här är det svalt, hyfsat rent, tyst och lugnt och katthårsfritt. Anna hade ägnat en del av sin lediga tid fram till 16 igår åt att dammsuga hela lägenheten. När jag kom hem vid 17-tiden behövdes det sugas igen. I mina ögon. Men jag gjorde det inte, jag sopade bara lite och drog några tag med swiffern.

Jag tycker att folk som bara lägger ut en massa förskönade och tillgjorda selfiebilder i sociala medier är urlöjliga och följer aldrig såna bloggar eller konton. Ibland lägger jag ut bilder på mig själv här – och det är allt annat än snygga versioner av mig själv. Nu bjussar jag på en bild från igår där jag trött och stressad på jobbet försöker skicka en puss till Anna. Den som känner mig ser själv hur jävla slut jag är. Övriga ser bara hur ful jag är.

Harskrank på jobbfönstret

Hej kompis! Lånar du ut några armar/ben?

Hur jag mår och känner mig vet endast jag själv. Försök inte ta ifrån mig mina tankar och känslor. Jag har gett ett livstecken till en vän på sms, men har tvingats säga ifrån ett besök på semestern. Frågan är om jag ska jobba hela/större delar av sommaren eller inte i stället. Problemet är bara att jag inte får spara hur mycket semester som helst. Om jag jobbar behöver jag ju inte fundera över vad jag inte ska göra på semestern, menar jag. Och jag tror faktiskt att det blir lugnare på jobbet i sommar. Den här veckan har jag känt det som om jag skulle ha behövt flera armar och ben än de två av varje jag har. För att inte prata om huvud… Jag kände ett uns sympati från min nya kontorskompis som dök upp på fönsterrutan.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet idag mötte jag upp Anna, som hade ett ärende, i stan. Numera gäller, precis som i början av vårt förhållande, att ta tillvara på varje ensam vuxenstund med varandra. Vissa saker står visst stilla. Och så finns det somliga som har mage att påstå att hrjukrga jhj tkarwq fkla löggare dar kärlek!… Nä, nån ursäkt fick jag inte nån gång trots att erkjj jss kreah arg yttw. Äntligen i samma hus gäller på jobbet liksom hemma, men det kdalöa jerern edkkall.

Tidning med rubriken Äntligen

Äntligen i samma hus, men…


För övrigt skapade jag mig också ett ärende i stan. 
Jag ska ju inte åka på nån semester(resa), så jag köpte två böcker i stället. Tjolahopp, jag blev mycket gladare av det!

Böckerna Defending Jacob och Där gryningen dröjer

Mitt ärende i stan: inköp av böckerna Defending Jacob och Där gryningen dröjer.


Hemma på Main Street klämde vi sen ihop oss på ballen 
där vi intog kallskuret till middag. Det blev en varm dag, men varmare för Anna som lyckades få en tvättid redan i kväll. Förhoppningsvis hinner hon tvätta allt så hon bara kan vara ledig i morgon.

Kallskuret

Middag på ballen.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 26 juni 2018: Återhämtning, vila, stimulans – in my dreams

 



Kära dagbok…

Lucifer på en bricka

Brick-bebisen Lucifer behöver mat och pottömning.

Det är tur att det finns spännande utmaningar i tillvaron. På jobbet har jag stått/står jag inför en sån och jag har än så länge hanterat den väl. Måtte jag hålla fullt ut! Det är ett stort och råddigt projekt. Problemet är att jag är så himla trött i själen mest, kroppen delvis. Semestern 2018 ligger inom tre veckor, men den blir inte alls såsom jag hade hoppats på eller tänkt. Hur den blir vet jag visserligen inte. Jag vet bara att den troligen inte lär innebära nån direkt vila och nån större mängd stimulerande input. Oron dröjer kvar i kroppen och om den inte släpper snart måste jag bara dra nånstans. Frågan är vart. Jag ångrar jättemycket att jag valde bort en Englandstripp över en helg före semestern. Skälen till mitt val var att jag tänkte på både andra och mig själv: dels att mor och dotter behöver egen tid samt våra tre katter behöver nån som ger dem mat och tömmer deras pottor, dels behöver jag själv egen tid hemma och Fästmön och jag skulle ju ändå få varannan vecka egen tid ihop. Katter och andra människor går inte att ställa åt sidan, så jag får juhlstik niss friäs i sommar eftersom kjuller sin gpro. Om jag nu orkar. Jag är faktiskt inte så säker på det. Även såna som jag borde ha rätt till återhämtning, vila och stimulans. Men vi vet ju att krimsets sont utreklitt och att rästlus kpri smitt. Och min uppgift i livet tycks vara att fliuuurt stregft glaff. Märkligt, när det ändå finns två tpyrteer. Anna är också jättetrött, men har i vart fall Englandstrippen och en semestertur med E att se fram emot. Sen ser vi förstås båda fram emot fem dar i Stockholm under och efter Pride. Men för mig känns fem dar på fem veckor som alldeles för otillräckligt. Det oroar mig.

∼ ♦ ∼

Citrus på natten

Citrus var sällskapssjuk både i natt och i morse.

Jag har inte gjort så mycket mer sen igår. Det blev ingen tid till läsning när matlagning, middag och nachspiel på det var avklarat. Jag åkte för att hämta hem Anna som hade jobbat och som jag vet har ont i en fot. Vi satt på balkongen en stund och delade på en chokladbit och sen blev det läggdags. I morse var jag ensam uppe igen, för E har sommarlov och Anna jobbar kväll. Katterna fick mat, men äter dåligt. Citrus var extra sällskapssjuk både i natt och i morse. Det verkar som de andra två mest hänger på balkongen och/eller sover. Hos Fänriken var Citrus den som mest var på balkongen. Jag försökte karda katterna igår, men det var som om de inte heller riktigt hade ro.

∼ ♦ ∼

Mini nära

Mini vill ha GOD mat, inte fisk från ICA Basic-sortimentet, säger hon.

Till middag i kväll hade E önskat korv och spaghetti. Nä jag avskyr verkligen matlagning och att steka korv är bland det äckligaste jag vet. Men jag behöver själv äta ett mål lagad mat om dan när jag jobbar, så det är ju ingenting att gnälla över eller älta om, det är bara att göra. Jag stekte upp en hel falukorv (vidrig lukt!) till E och Anna och kycklingkorv till mig. Katterna fick kyckling i kväll, men de åt inte den heller. De gillade inte fisken jag serverade igår kväll och i morse, så den sorten, från ICA Basic, köper vi nog inte mer. Mini har ätit minimalt (!) liksom Citrus. Lucifer slängde i sig maten när
hungern tog överhanden.


Till lunch hade jag smörgåsburken med mig,
fylld av härliga mackor med kalkon och Brieost, tomater och vår egen sallad samt en liten yoghurt. Men det var litteraturen som hade den prominenta rollen. De här senaste dagarna har jag knappt haft tid att läsa hemma. Och när tiden har infunnit sig har tröttheten tagit över.

∼ ♦ ∼

Innan jag åker och hämtar Anna från jobbet hade jag tänkt läsa en stund. Men även om Anna har gjort massor här hemma idag på dan noterar jag att vissa saker återstår att göra. Nåja, jag tänker unna mig fem minuter med TV-tidningen innan jag vattnar och bäddar. Klockan 21 i SvT 1 börjar säsongens första avsnitt av sex av Morden i Midsomer. Vi missar därmed början av The Ghost of Causton Abbey, men det får vi leva med. Jag har även ställt DVD-hårddisken på inspelning ifall vi missar mycket. Då kan vi titta tillsammans nån annan kväll. SvT Play använder jag bara i nödfall.

Morden i Midsomer 2018

Morden i Midsomer startar i kväll med The Ghost of Causton Abbey.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 24 juni och mormors födelsedag 2018: Taggig eller taggad

 



Kära dagbok…

Jag har förstått att somliga anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller mina dagbokstexter här. Det innebär att jag har ett antal alternativ, tre stycken, har jag kommit fram till. Jag kan…

  1. bara skriva om ytliga saker
  2. lösenordsskydda vissa eller alla inlägg eller låsa hela bloggen
  3. koda texter

Eftersom jag inte vill lösenordsskydda sånt jag egentligen inte alls vill dölja (!), väljer jag att koda texter. Detta känner jag mig tvingad till. Sen är det bara att hoppas att jag minns koden, för ett par av huvudsyftena med mitt skrivande är att ventilera tankar och känslor men också att komma ihåg vad jag gjorde en viss dag. Om jag inte tankar ur lär jag explodera, nämligen, för det finns ingen person jag kan prata med om ”allt” och jag har inte heller någonstans att ta vägen. Men jag har rätt till mina känslor och jag har rätt att uttrycka dem. Det kan ingen ta ifrån mig.

∼ ♦ ∼

Söndagsmorgonen började med vanlig aktivitet, det vill säga läsning och kaffe på sängen. För mig är det den allra bästa sysslan just nu. Då njuter jag fullt ut och jag gör inte nån illa och ingen gör mig illa. Jag läste ut den historiska deckaren och bytte sen till en bok jag fick låna av en kollega, en magisk thrillersaga, enligt omslaget. Jorå, nog är den magisk, men mest märklig. Det är gott att läsa på engelska igen och efter fem sidor var jag inne i flödet och läser nästan lika snabbt som på svenska.

 

Lucifer i Annas knä

Lucifer blev liten vid frukostbordet.

Frukost intogs på balkongen, för nu har vädret blivit lite bättre. Lucifer var så gullig och gjorde allt för att få smaka nåt från frukostbordet. Han blev liten kille igen och hoppade upp i min sambos knä. Fast… särskilt liten är han inte, han väger sex kilo och även om mycket av det är päls är han inte size small eller mager. En fin katt är han i alla fall. Inte trodde jag i min vildaste fantasi att jag skulle tycka så mycket om Annas tre katter, men det gör jag. Vissa dar kan jag riktigt längta hem till dem. Samtidigt hårar de otroligt mycket och de har ju vissa krav på mat och skötsel. Det händer att jag tycker att jag inte gör annat än tömmer kattpottor och dammsuger. Men vi hjälps åt så mycket vi kan och orkar. Sen är min gräns lägre än Annas när det gäller vissa saker. Jag står inte ut med synen av vit kattsand på det svarta klinkergolvet i hallen eller min röda matta i Mellanrummet. I stället för att gnälla om det försöker jag bli taggad av det så att jag tar konsekvenserna och dammsuger. Sen får jag vara hur trött och slut som helst.

Anna och jag åkte och storhandlade på Stormarknaden. Kattsand och kattmat behövdes främst, men också andra livsmedel eftersom E har sommarlov och är hemma hela dagarna och jag inte har tillgång till nån vettig lunchrestaurang fram till semestern. Klockan sprang på som vanligt och plötsligt var det middagsdags. Anna fixade lax i ugnen med god gräddfilssås, medan jag fixade potatisen och grönsakerna. Jag skar ner lite grönt till E i en skål och ställde fram rädisor från våra egna odlingar och köpesaltgurka till Anna och mig. Eftersom det var söndag fick vi dessert – var sitt Kinderegg. I mitt ägg låg en förfärlig figur som skulle monteras. Sen visade det sig att det var nån sorts snurra.

∼ ♦ ∼

Lucifer tittar på en insekt

Fågelskådning eller insektsjakt.

Och medan jag häver ur mig det som jag är förbannad, ledsen och besviken på får eventuella läsare titta på Lucifer när han fågelskådar eller jagar en insekt med blicken. Han är betydligt sötare än mina giftiga ord.

Astlens ert ej räfften at klink. Her pol gol äkte, hur grw fårtesa blikt gälf. Kraft lig vätte. Mällo purtil… Astlens hvmm, klo d virta. Gre snoh kil gol äkte jest årtel… Astlens ert..? Årf öltid gil sert prunkal äfte räfften. Kallegrin järte, ärtolja heffnes gälf. Fy faaan! Ärf on kille mil.

Klompi härft kolens. Grokil fälle stik nopprw, lödd grelim bälto. Point man juk glittar? Jiffrit juk kolender?

Erken floff restori kum akt u lidlen nojsi frävare. Hemn 2. 3 sundres fassor. Ingen, men jag visste.

Nack, nack flitter semlo fökju sölle motrok bist hujg. Strylk hss likt juk äloger navim stade rittföller. Krittviller nru fuillart dgföärt sim talleur yrta nevim. Som man bäddar…

∼ ♦ ∼

Allium utblommad

Utblommad, gammal, värdelös, passé och ful.

Det var soligt i morse och så varmt att jag kunde gå till jobbet utan jacka. Jag känner mig fet och ful och som de utblommade alliumblommorna jag passerade på vägen: gammal, värdelös och passé. Taggig – eller taggad av motståndet?

Och nu lite om jobbet, ingen tvingar nån att läsa: Jag njuter av att frysa på kontoret, att kunna stänga min dörr och jobba, jobba, jobba. Point man juk glittar? Förmiddagens möte var ett till antalet och jag skrev lite, bland annat en dagordning. Eftermiddagens möten var två. Det första var jag strylk hss, det andra hade jag bett en annan person inleda i mitt ställe. Allt gick bra.

∼ ♦ ∼

Igår kväll gjorde jag lunchlåda med smörgås och en liten yoghurt. Min gamla lunchlåda/smörgåsburk kom till heders igen. Med en sån lätt lunch gissade jag att hungern skulle infinna sig på eftermiddagen så att jag blev lite taggad att ställa mig vid spisen. På hemvägen kompletteringshandlade jag så att jag kunde laga mat till mig och E. Kom inte och säg att jag inte försöker! Det blev kalkonkassler med svampsås och färskpotatis. Maten blev godkänd av E. Men jag avskyr verkligen matlagning och hade jag varit ensam skulle jag inte ha brytt mig. Nu är jag inte ensam. Därför var det bara att tvinga sig. Jag tycker ju om mat och när jag väl dukat fram slinker den ner, trots att det är jag själv som har tillagat den. Fast ärligt, jag har inte den där genen i mig, jag är ingen mamma-typ.

∼ ♦ ∼

Mini sover i farfarsfåtöljen

Mini sov så gott igår kväll – i farfarsfåtöljen, inte skrivbordsstolen!

I lördags var det min pappas namnsdag. Ja, han hette Adolf, det är ett gammalt släktnamn så ingen behöver lägga nån annan värdering i det. Andra manliga förnamn i vår släkt på pappas sida är Jakob, Carl/Karl, John och Mansfield. Idag är det min mormors födelsedag. Hon skulle ha fyllt 107 år om hon hade levat. Hon blev inte ens 60 år. Lilla mormor, jag minns ännu hennes mjuka famn och hur hon klappade min kind. Hur lyckligt ovetande jag var då om terrmens hug. Som när Anna lägger händerna på mina kinder och drar mig nära… Då kan jag glömma det mesta. Tills jag blir påmind igen om att det fortfarande inte är gaiim sryku folli nåt.

Nej, jag sov inte bra i natt. Jag vaknade vid 3.30-tiden och somnade en stund innan alarmet gick igång. Den som ändå kunde sova så gott som Mini gjorde igår kväll – i farfarsfåtöljen, inte i skrivbordsstolen, kors i taket!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Midsommardagen 2018: Allt var gott och underbart och dessutom grillpremiär på Main Street

 



Kära dagbok…

Strumpor med piller

Gårdagens huvudvärkstabletter satt kvar på strumporna.

Igår på midsommardagen mådde jag oförskämt bra. Nej, jag spottade inte i glaset på midsommarafton, men jag kände när det var nog. Vi skulle ju ta oss hem till fots, bara det… Sen ville jag inte slösa bort en dag med baksmälla. Jag kan faktiskt inte minnas när jag var bakis sist. Med stigande ålder och ökande vikt tål jag förstås mer alkohol. Men jag har också blivit betydligt bättre på att känna när det är dags att stoppa. Det var extra skönt att vakna och bara må bra på midsommardagen. Kan tänka mig att det var många som behövde ta huvudvärkstabletter och annat. Själv hade jag bara tabletter på mina lustiga strumpor. Jag köpte tre par roliga strumpor för ett tag sen. Nåt sköj ska en få ha när en annars är så tjockis-svart och trist i klädstilen.

Niklas Natt och Dags bok 1793 och kaffe på sängen

En bra bok och kaffe på sängen är bästa sättet att börja en ledig dag.

Midsommardagens morgon inleddes på sedvanligt sett. Jag läste rätt mycket och sörplade på bra med kaffe. Det är bästa starten för mig på en ledig dag. Just för tillfället är jag inne i en riktig bokslukarperiod. Faktum är att jag inte gör mycket annat än jobbar och läser. Äter och sover, förstås, men… Böckerna är mina hemmavänner och mina resekamrater, mina drömmar och mina flyktställen. Jag lärde mig läsa tidigt i livet och det är nåt av det bästa jag har gjort. Nåt annat bra jag har gjort är att sluta röka, men det ska jag inte älta så mycket om här. Jag minns inte ens om det är 14 eller 15 år sen jag slutade röka i höst efter att ha blossat i nästan 30 år. Hurra för mig!

 

Eftermiddagskaffe med bulle och kex

Go-fika på midsommardagens eftermiddag.

Efter frukost hasade vi iväg till Korgtassen för att handla tillbehör till middagen, kattmat och lördagsgodis. Vi såg en koltrast som sjöng. Nåt gott till kaffet slank också ner i påsen, men gräddfilen höll jag på att glömma två gånger tack vare (?!) en man i solbrillor som stod bakom mig i kassakön och skrek kärleksord i sin mobiltelefon. Vad är det med folk som skriker ut sina mest privata och personliga saker i mobilen i en ICA-affär? Ja, vad är skillnaden mot att skriva dagboksinlägg på en blogg, kanske nån undrar. Då kan jag tala om att blogga för mig har flera funktioner, inte bara att skrika kärleksord på internet. Jag tränar mitt skrivande, jag får ur mig sånt som gör ont och sånt som är roligt, jag kan ventilera utan att det kostar mig nåt, jag når dem som bryr sig, jag roar mina fiender (måste ju underhålla dem också) och jag glömmer inte bort vad jag har gjort om dagarna. Skälet till att karln’ med solbrillor skrek intimiteter i sin mobil kan ha varit att hans lurar var glapp. Igår tog vi till exempel en rejäl go-fika på eftermiddagen innan vi gav oss ut på nästa äventyr: att hämta nåt som Fästmön hade glömt på jobbet samt att skörda från vårt land. Vi tog rädisor, sallad, dill och gräslök. Mums!


Hemkomna till Main Street påbörjade vi middagen. 
Vi grundade med var sin GT på balkongen. På Korgtassen hade vi hittat en annan sorts tonic än Schweppes som vi ville prova, Ekobryggeriets Nordic tonic. Vi hade köpt hem två sorters tonic och igår provade vi fläder. Det var gott!

GT på Gordon's gin och Ekobryggeriets Nordic tonic fläder

Vi drack GT på Gordon’s gin, men provade Ekobryggeriets Nordic tonic med flädersmak i stället för Schweppes.


Lucifer spanade på fåglar och chilin växer så det knakar, 
men till sist blev vi utkörda från balkongen där grillmästarinnan ville härja fritt. (De orden vi hörde när grillen skulle monteras…) Jag gick in i köket och gjorde sallad och borstade färskpotatis lätt. Midsommardagen blev alltså grillpremiär. Och nej, vi grillade naturligtvis inte med kolgrill utan med elgrill. Inget os, ingen rök. Anna och E åt karré, jag åt kyckling. Underbart gott!

 

Deckarspelet

Jag vann sex raka matcher, eller nåt…

Kvällen tillbringade vi mest på balkongen där jag tvingade Anna att spela Deckarspelet. Spelet köpte vi hösten 2013 på vägen hem efter att ha besök vännen Gunilla i Dalarna. Jag vann väl sex raka matcher innan vi kröp in. Deckarspelet är lite lärorikt, men mest knäppt, framför allt deckargåtorna. Rekommenderas för vuxna som vill ha en stunds lättsam underhållning.

Vi hängde ett tag i vardagsrummet, men det var bara tråkiga program på TV, så jag läste. Ögonlocken blev tyngre och tyngre och till sist blev det tandborstning och god natt. Då hade Lucifer legat ganska länge i soffan och sovit med öppna ögon… Asså den kattkillen, han är för söt…

Lucifer med framtassarna

Söt kattkille som sover med öppna ögon.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

1793

Ett inlägg om en bok.


Niklas Natt och Dags bok 1793Nån resa blir det inte för min del på semestern, men som kompensation för det köpte jag ett paket med böcker. Nu har jag redan börjat tulla på min ”semester”. I morse reste jag färdigt i tiden när jag slog ihop pärmarna till pocketutgåvan av Niklas Natt och Dags prisbelönta och hyllade bok 1793. När en av nätbokhandlarna hade pocketrea – köp för fyra för 55 kronor och få en bok gratis – slog jag till. När böcker höjs till skyarna blir jag skeptisk. Jag läser aldrig recensioner eller blogginlägg om böcker jag ska läsa i förväg, men bilder och rubriker rörande den här boken gick inte att undvika.

Boken är en historisk deckare och utspelar sig det år dess titel anger, 1793. Gustav III är död och det är allmänt rörigt i Sverige. På hösten hittas ett lik i Fatburen på Söder. Liket är lemlästat – manspersonen saknar armar och ben – och lite till, ska det visa sig. Cecil Winge har hjälpt polisen tidigare. Nu är han dödssjuk, men känner att han inte kan låta bli att ta sig an fallet. Mickel Cardell, som fann den döde, blir honom behjälplig. Strax rullas en märklig historia upp, sedd ur olika inblandade personers synvinklar. Missförstånd tycks vara ledordet. Som en pikant liten krydda finns även en knivsudd (!) HBTQ-tema.

Den som gillar historia och deckare har gjort ett riktigt fynd om den fått tag i den här boken. Jag gillar de historiska skildringarna och får ganska ofta associationer till Per Anders Fogelströms böcker när det gäller Stockholmsskildringarna. Deckarberättelsen är intressant för den visar hur hjärnan ändå är bästa redskapet fram till lösningen av en mordgåta.

Om jag ska ha nån invändning är det att boken är lite för lång, cirka 450 sidor. Eftersom berättarperspektivet ändras ett antal gånger har jag lite svårt att komma ihåg och hålla koll på vem som är vem och vem som gjorde vad. Men det är en otroligt välskriven bok och jag hittar faktiskt inget annat alls att anmärka på. Den är spännande, jag gillar det historiska temat, karaktärer och miljöer är trovärdigt skildrade (jag känner stanken…) och författaren är en duktig skribent.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer