Lördag kväll den 29 december och söndag förmiddag den 30 december 2018: Lugn kväll, livad morgon

 



Kära dagbok…

Även om vi har olika uppfattning om vissa saker tror jag vi kan enas om att lördagskvällen på Main Street blev lugn. Vi åt god och vanlig mat – stekt kyckling och potatisgratäng samt sallad – och drack en utsökt Merlot till. Premiäravsnittet av Stjärnorna på Slottet blev lagom underhållning. Sven Melander, som var dagens huvudperson, pratade hela tiden och tre av de andra deltagarna ställde frågor. En fjärde sa totalt fyra repliker högst. Delar av ett program om Rikard Wolff gick samtidigt, men det ska vi se reprisen av i morgon. Eller spela in, om det nu går. Den senaste inspelningen på DVD-hårddisken blev inte bra.

∼ ♦ ∼

Både igår och idag läste jag en hel del i min första julklappsbok 2018. Den är bra, jag vill inte säga mer än så innan jag har läst ut den och skriver ett inlägg här med ord om vad jag tyckte om boken. Skrattade lite åt att jag visst är med i den också.


Anna gick iväg tidigt i morse för att jobba. 
Jag hade erbjudit skjuts, men uppenbarligen ville hon ha en stunds ensamtid och promenera. Det blev trots det ingen sovmorgon för mig, jag vaknade strax efter klockan sju. När jag hade läst en stund och druckit dagens första kaffe i sängen klev jag upp och tömde kattpottor, sopade och plockade lite. Sen skrev jag färdigt min årskrönika som jag publicerar den första dagen nästa år. Upptäckte att det hade gått livat till här i natt, för jag hittade en av stolarna i Matrummet vält. Det skulle visa sig att den antagligen hade träffat dammsugarmunstycket illa, för det var paj. Först skar jag mig så att blodet sprutade, sen stelopererade jag munstycket och dammsög. Katterna försökte allt döda Helvetesmonstret*, men se det gick inte! 2-1 till mig.


Jag hittade katternas hemliga julgranskulegömma 
mellan CD-skåpet och vinskåpet, men jag lät den vara. Det såg rätt gulligt ut. Mindre gulligt var det tumult som utbröt i vardagsrummet när jag just klivit ut ur duschen. Jag fick helt enkelt sära på Lucifer och Citrus, den förra ville gärna göra saker som en inte ska göra med sin syster. De är båda kastrerade, men ändå. Ett nej är ett nej. Systern kröp längst in i hörnet bakom julgranen, så jag fruktade även för julgranens liv. De läskiga tomtarna bara flinade och tittade på.


Diskmaskinen har hittills skött sig, 
alltid något. Nu ska jag läsa en stund till innan jag ska utföra uppgiften som ett ja tack på hämtning av sambo från jobbet klockan 14 innebär.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Zenato Merlot 2014

Ett inlägg om ett vin.


 

Zenato Merlot 2014

Djup smak.

När all julmat och alla rester var uppätna ville vi äta nån mer vanlig middag. Vi bestämde oss för stekt kycklingfilé med potatisgratäng och sallad. En stund före maten plockade jag fram en flaska Zenato Merlot 2014 ur vinskåpet.

Jag minns inte när jag köpte vinet, men det har inte legat länge i skåpet. Trots det säljs inte årgången jag öppnade 2014 längre. Priset för 2015 års vin är 148 kronor flaskan.

Systembolaget tycker att vinet ska serveras till lamm- eller nötkött, precis som det föregående vinet vi drack. Men för oss blev det alltså ljust kycklingkött.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av plommon, mörka körsbär, choklad, lakrits och vanilj. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av plommon, choklad, mörka körsbär, kaffe, lakrits och salvia.

Det här vinet känns bra mycket fylligare och smakrikare än det lätta och bäriga Le Passole. Det har en djup smak av mörka bär och choklad som fungerar utmärkt till det ljusa, stekta köttet. Smaken av choklad och kaffe är tydlig.

Det här är ett vin som verkligen tilltalar mig. Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 28 december och lördagen den 29 december 2018: Hyfsad julmat, mycket sömn och god läsning

 



Kära dagbok…

Vi försöker hyfsa burkar och annat på julmat. Igår åt vi rester igen, men nu har vi gett upp. Det enda vi fortfarande smaskar av är skinka respektive kalkon på våra frukostmackor samt ostar som vi har i massor. Sen är det mesta i matväg uppätet och väldigt lite kastat. Vi dukade fint i vårt lilla kök igår. Resten av kvällen blev det TV och läsning.

∼ ♦ ∼

I morse sov vi i 100 år. Eller nej, men vi skulle ha kunnat gjort det. Anna är trött av förkylningen och jag är bara trött ändå. Katterna är också rätt slöa. Det är mest Citrus som busar. Mini får lite tokryck ibland. Lucifer kan konsten att softa.

 

Eftermiddagsfika

Go-fika på eftermiddagen.

Efter sen frukost och dusch tog Anna och jag en promenad till Korgtassen. Lagom långt liksom när en inte är helt OK. I morgon ska Anna försöka gå och jobba och det var bra att få lite ljus och luft innan dess. Vi handlade med oss lite mat hem samt beställde godsaker som vi ska hämta på nyårsafton. Anna är ledig då, men börjar jobba tidigt på nyårsdagen, så vi är hemma och tar det lugnt och hoppas att hon kryar på sig.

Jag har påbörjat en årskrönika här på bloggen. Den publicerar jag väl på typ nyårsdagen eller nåt. Och sen läser jag. Jag läser en mycket bra, men också mycket tung julklappsbok baserad på verkliga händelser. Det fick jag väga upp med lite go-fika på eftermiddagen.

I kväll blir det stekt kyckling och potatisgratäng till middag. Sen tror jag vi försöker titta på första delen av Stjärnorna på Slottet. Först ut är Sven Melander (<== länk till SvT Play).

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

De sista semesterdagarna 2018: Mycket gott om/och galna katter och nätshopping

 



Kära dagbok…

Adventsljusstake med sneda ljus

Den blir aldrig mer sig lik, staken…

Det är onekligen ett spännande liv det att leva med tre katter. Katter, som har sina egna personligheter och som är rätt galna då och då. Nån gång i morse eller i natt tordes ett brak ha hörts från vår lägenhet. Nej, det var inte granen som föll igen. Nu var det en blomkruka som gick i kras – och en adventsljusstake som aldrig mer blir sig lik. Faktum är att den ser rätt galen ut efter braket. Även om alla ljus utom tre lyser känns det inte riktigt som om det är värt att försöka rädda den här. Eller..?

Vi valde att inte bli arga, för inte 17 kan Citrus, som är starkt misstänkt gärningskvinna, hjälpa att hon har jaktinstinkt. Det var väl en spännande fluga i fönstret som skulle jagas och HÄPP! så låg diverse saker på golvet. Men… det är inte så säkert att hon hade fått komma in i sovrummet och gosa i sängen i morse om vi hade känt till illdådet. Samtidigt… vem kan motstå den här sötnosen..?

(För större bilder, bildspel, bildtexter och kommentera varje enskild bild, klicka på bilden ifråga!)

∼ ♦ ∼

Gallstensanfallet var av den kortare sorten, tack och lov. Det gjorde att jag kunde äta både middag och godis framåt kvällen. Det blev kycklingspett med ris och jordnötssås. Nötterna påverkade inte magen, tack och lov. Ungdomarna var hemma igår kväll, för i morse skulle de upp tidigt. Det blev lite TV-tittning efter maten med godis och ananas. Bland annat såg vi andra delen av Systrar 1968. Den tredje och sista delen går i kväll, men då får vi titta ensamma, Anna och jag.

∼ ♦ ∼

Det blev bokbyte igår eftermiddag också. Jag läste ut den juliga boken jag köpte mig i Stockholm i november och bytte till den första julklappsboken. Nu är jag ledig från jobbet, men det är trots det rätt mycket att göra – dagarna försvinner fort. Ändå har jag hunnit läsa en hel del i julklappsboken som jag fick av en före detta vän. Den är mycket obehaglig – och mycket bra!!!

Böckerna Jag kommer hem till jul och Innan ni tog oss

Bokbyte från julig bok till julklappsbok.

∼ ♦ ∼

Men allt som en önskar sig kan en inte få. Då får en shoppa loss lite på egen hand. Nätshopping kan vara farligt, men jag tyckte nog att jag kunde unna mig sånt jag behöver som roliga strumpor från Happy Socks till 30 procents rabatt samt att ett nytt fodral till min mobil – det gamla var så trasigt. Men innan dess slog vi till på ett gemensamt inköp till hemmet – en tvättmaskin. Vi fick ju pengar till större delen av en maskin från Annas snälla mamma och hennes L tidigare. Vi var aldrig runt och tittade i fysiska affärer eftersom Anna hade ryggskott. Sen var det julförberedelser. Nätshopping är inte helt fel! Vi hittade dessutom en tvättmaskin till nedsatt pris – mellandagsrea! Maskinen anländer och kopplas in om cirka en vecka, tio dagar. Vi behövde bara lägga till 900 spänn var. Bild på maskinen kommer när den har anlänt!

∼ ♦ ∼

Boken Innan ni tog oss och kaffe på sängen

Starten på årets sista semesterdag.

I morse åkte ungdomarna tidigt, tidigt. Jag sov länge – klockan var nästan tio när jag vaknade. Behövde väl det efter gallstensanfallet. Anna sa att jag snarkade, så nu är det väl min tur att bli förkyld. Hon är för övrigt hemma från jobbet även idag och i morgon, men ska försöka orka jobba på söndag. Jag började årets sista semesterdag på sedvanligt sätt, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Efter dusch och frukost var det dags att åka och köpa lite mat till oss och katterna samt dryck. Vinskåpet behövde fyllas på och för säkerhets skull köpte jag två vita viner också, främst till nyår.

Det var strax innan jag skulle åka som vi upptäckte den galna adventsljusstaken och den krasade blomkrukan. Jag bara orkade inte dammsuga idag igen, så jag stack och lät Anna ta rätt på det. Hemkommen igen fanns bara den galna staken kvar till allmän beskådan. Anna dammsög i omgångar, matt och slut. Vi tog en fika och jag fick äntligen smaka en mince pie med sylt från England. Jag har burit upp en madrass på vinden och stoppat undan gästernas täcken och kuddar. Det börjar väl gå mot middagstid. Idag har vi bestämt att det blir lite rester i form av Janssons frestelse och lite smått plock. Sen ska väl all julmat vara slut, förutom skinkan och kalkonen och alla ostarna, förstås…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Jag kommer hem till jul

Ett inlägg om en bok.



Joanna Boularis bok Jag kommer hem till julUnder vår novemberhelg i Stockholm
passade jag på att köpa fyra pocketböcker. Två gav jag bort och två behöll jag själv. Av dem jag behöll själv var den ena en samling spänningsnoveller och en feelgoodbok. Novellsamlingen läste jag först, men lagom till jul började jag läsa Joanna Bolouris bok Jag kommer hem till jul.

Emily är 38 år och jobbar som lärare i London. Ursprungligen är hon från Skottland, men bestämde sig tidigt för att flytta från sin halvgalna familj. Mamman tjatar alltid om pojkvänner. Inför den här julen kan Emily glädja sin mamma och övriga familjen med att hon tänker ta med sig Robert till Skottland för att fira jul med dem. Det är bara det att Robert och Emily gör slut en vecka före jul. I stället för att berätta det engagerar Emily en stand-in. Hennes jobbige granne Evan lovar att ställa upp.

Det här är en klassisk förvecklingskomedi med en romantisk touch. Som alla feelgood-romaner börjar den mest med feelbad innan det roliga sätter igång. Detta är lättsam läsning som passar bra när en inte är riktigt på topp. För mig är det viktigt att bredda mig och inte bara läsa spänningslitteratur. Det här blev ett bra avbrott. Slutet känns emellertid lite för ihoprafsat. Och även om jag gillar Emilys galna familj är karaktärerna inte helt tydliga. Familjemedlemmarna är väldigt olika, men kan ändå samarbeta kring det praktiska som rör julfirandet. Kanske beror det på alla drinkar och lättsamma lekar..?

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Eftermiddagen näst sista semesterdagen 2018: Ont och lugnt

 



Kära dagbok…

Selfie 27 dec 2018

Ont-selfie.

Idag har jag tillbringat årets näst sista semesterdag med att mest ligga i sängen (ända till 10.30, tror jag) och att sitta i bästefåtöljen. Vid två, halvtretiden i natt fick jag jätteont i magen. Det är troligen gallan som bråkar efter all fet julmat och alla snapsar. Jag brukar få så ont ungefär en gång om året. Inte bara till jul, men när jag har ätit för mig riktigt galen mat. Så jag satt upp i sängen, ihopkrupen, när jag hade googlat på att en kunde ta Ipren. Runt femtiden somnade jag. Sen jag vaknade har jag ätit grekisk yoghurt med honung och lite müsli. På eftermiddagen tog jag två ostmackor – och ja, två kolor som jag fick av Anna. Magen värker inte så bedövande som den gjorde i natt, men jag känner av den. Jag berättar allt det här för dig, kära dagbok, för att du ska slippa undra varför dagens inlägg är så kort.

Som vanligt blir mina lediga dagar och semesterdagar inte som jag har hoppats på och tänkt. Jag är rätt trött på att dammsuga varje dag, men eftersom Anna tvättade på förmiddagen, ville jag väl dra mitt strå till stacken. Har varit nere med några soppåsar också. Mycket mer orkar jag inte. Jag spelar Wordfeud med tre kompisar och läser av och till. Boken jag läser börjar gå mot sitt slut nu. Den handlar om en familj där alla är rätt egna. Trots att de är så olika och lustiga hjälps de åt och samarbetar för att få till en riktigt galen jul. Mer om boken kommer förstås i ett separat inlägg när jag har läst ut den!

 

Julgranen och Mini sover på en kudde

Julgranen har inte vippat och på håll ser den riktigt vacker ut. Mini sover på en kudde på Annas fotpall.

Katterna är lika slöa som vi, men ungdomarna är ute på stan. I morgon ska de fara vidare. Det är rätt skönt att bara softa och titta på vår vackra, barrande julgran som inte har vippat nån mer gång, tack och lov. Mini bryr sig inte så mycket om granen, hon sover på kudden på Annas fotpall.

I morgon hoppas jag att jag mår bättre, för då vill jag ge mig utanför hemmets väggar lite längre bort än till Korgtassen, typ. Det är ju inte bara fredag utan årets sista semesterdag för min del och jag vill göra nåt kul. (Vad nu det kan vara.)

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Julen 2018 – från förberedelser till handlingar

 



Kära dagbok…

Suddig julbild

Julen har svischat förbi.

Julen har kommit och nästan passerat. Det är så mycket innan den kommer, sen svischar den förbi medan man fixar mat, äter, dricker, dammsuger, pyntar, diskar, städar, klär granen, sopa barr etc. Ja, vår gran kläddes på sätt och vis två gånger. Mer om det senare!

När Anna och jag hade släpat hem den normalstora (ha ha ha!) granen från Vaksala torg unnade vi oss ett litet julbord här hemma.

Sen pyntade vi stugan och här blev så fint och juligt. Anna höll på med mat och julgodis i köket. Mina bidrag i den vägen blev minimala.

Som vanligt kan en se hela bildtexterna och större bilder och bilderna i bildspel om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje enskild bild då.

∼ ♦ ∼

Vi började lördagen lite soft. Våra gäster från England skulle komma nån gång mitt på dan/tidig eftermiddag, men vi åkte och handlade innan. Farbror Bosse var här med julklappar till sina barnbarn. Planet var lite försenat, men de anlände tryggt och säkert. På seneftermiddagen blev Anna och jag bjudna på middag av Jordan a k a Boy Wonder och Linn. Vi gick till Alex och jag åt pizza.

Sen skulle då gröngölingen kläs. Den var liksom lite större än vi hade trott… När nätet var bortklippt och den bredde ut sig behövde vi två ljusslingor. Sen förankrade vi foten med tre tegelstenar efter att den oklädda granen hade vippat. Det visade sig inte räcka…Boy Wonder fick föra traditionen med att familjens äldsta manliga person sätter stjärnan i toppen. Anna kokade knäck som var ljuvlig. Sen gjorde hon chokladkola också som var så god och påminde så mycket om mammas att jag grät.

∼ ♦ ∼

På söndagen före julafton låg vi mest och planerade och undrade hur vi skulle lägga upp dan med allt som behövde göras. På eftermiddagen blev det ett välkommet avbrott med go-fika tillsammans med Annas snälla mamma och hennes L. Julklappspåsar utbyttes. Framåt kvällen försvann Linn och Boy Wonder till den förras pappa i Förorten på middag. Anna fixade maten i köttväg och hann även ut en sväng för inköp av de sista julklapparna. Vi åt lite snabbmat mellan julmatstillagningen. Jag griljerade min kalkon och gjorde årets Janssons frestelse i alla fall – med min egen lilla hjälpreda, det vill säga Citrus, i närheten. Lite senare på kvällen tog vi ett par glas rödvin och några bitar ost medan vi såg andra delen av En engelsk skandal.

∼ ♦ ∼

På julaftons morgon upptäckte Anna och jag att Tomten hade varit på besök och fyllt julstrumpan. Vi fick båda nåt gott att tugga på. Jag fick en fin duschcrème och ett litet memoblock från London med magnet. Två trisslotter var också till mig. Tisslingarna fick komma in på snabbesök i sovrummet innan jag skjutsade Anna till jobbet.

Anna hade känt sig hängig och under julafton var förkylning med halsont och hosta ett faktum. Jag fattar inte hur hon orkade jobba först och sen komma hem och hålla på med julmat. Själv jobbade jag i princip i köket från morgon till lunchtid. Jag dammsög och torkade golv också. Citrus busade vid granen och snodde kulor. Jag snodde tilbaka dem. Till lunch tog jag en mugg kaffe och satte mig i bästefåtöljen en stund med Mini. Två minuter senare kom de tre första ”gästerna”. Nästa gäng anlände vid 14-tiden och en kvart senare kom Biografmaskinisten uppklädd i kavaj och snygg piké. Själv åkte jag och hämtade hem Anna som slutade jobbet 14.30. Jag glömde bort att ta på mig jultröjan.

Jag tror aldrig att jag har sett så lite på Kalle Anka på julafton som jag gjorde i år. Ändå hade jag Kalle-godis i form av Annas hemkokta knäck och köpe-ischoklad. Det var alldeles för hög volym på TV:n – jag är ju extremt ljudkänslig – för att jag skulle kunna njuta av det, så jag kollade Instagram. Där hände inte mycket – de flesta i Sverige tittade väl på Kalle Anka. Sen skenade in och ut ur köket också och även in och ut från balkongen, vår extra-kyl. Det var tur att vi hade den!

Julmiddagen avnjöts i Mellanrummet som vi gjort om till matrum för att alla skulle få plats. Maten var underbart god, men som vanligt vill ögat ha mer än magen förmår.

Efter undanplockning, disk av sånt som inte kunde diskas i maskin, torkning (tack till barnens pappa för torkningen!) etc gjorde vi som de flesta andra: delade ut julklappar. Jag fick fina böcker, en kamera med kola (!), småflaskor som jag trodde var gin men som visades sig vara gin-mixer och så hade Anna köpte en biljett till Magnus Carlssons konsert Från Barbados till Gamla stan. Vi ska till Rival i Stockholm på skärtorsdagen för att vara med på den. Jag fick så fina julklappar och tack till alla givare!

∼ ♦ ∼

På juldagen vaknade vi trötta. Anna hade sovit dålig på grund av halsontet och jag sov dåligt eftersom hon gjorde det. Vi tog det lite soft och åt sen frukost i köket. Linn och Boy Wonder åt i vardagsrummet när katastrofen inträffade: julgranen välte. Som tur var kom varken djur eller människa till skada och av inventarierna var det endas en julgranskula som gick sönder. Med gemensamma krafter höll Linn och Boy Wonder upp granen så jag kunde torka upp granvatten. Anna förankrade granen med snören och krokar. Och jag sopade. Och dammsög. Och torkade. Och klädde granen igen. Och nej. Ingen bild på detta. Det är liksom inte läge att fota när sånt här sker. Men detta gav onekligen en ny mening åt orden (den som fattar, fattar):

”vi hjälps åt…

Julafton var en solig och fin dag, men då hade jag inte möjlighet att gå ut. På juldagen var det mildgrader och blött, men jag fick i alla fall lite ljus och en nypa luft på väg till och från Korgtassen. Jag ringde Annas snälla mamma och tackade för julklapparna och sen började jag skriva det här inlägget och grejade med foton. Ungdomarna var ute och sjuklingen tog det lugnt innan hon började stöka i köket – vi behövde visst äta i dag också. Det var nästan godare idag när vi kunde äta i mer lugn och ro när det inte fanns nån tomte att vänta på. Kvällen tillbringade vi framför TV:n där vi bland annat kollade på första delen i en serie som utspelar sig 1968, Systrar 1968. Riktigt bra och ganska snuskig start.

∼ ♦ ∼

Vi började Annandagen lugnt. Eller så lugnt en kan med två tisslingar i sängen. För trots att Anna hade varit uppe och gett dem mat började Lucifer gnälla utanför. Och för en gångs skull blev han insläppt. Efter två minuter hördes ilskna, gnissliga klor mot sovrumsdörren. Även Citrus blev insläppt. Det var lite mysigt att ha dem i sängen, men en kan inte påstå att det gick att koncentrera sig på boken och läsningen…

Mini har fattat tycke för Boy Wonder. De två låg och halvsov på soffan innan det var dags för ungdomarna att ge sig ut för att kolla lite affärer. Till kvällen skulle de till Linns pappa, så jag gick och kompletteringshandlade lite så Anna och jag sen kunde äta julmatsresterna. Fast först dammsög jag barr och elände för miljonte gången. Jag sög även upp en liten duk, så jag blev tvungen att rota i dammsugarpåsen. Det såg ut som om vi hade fått en fjärde katt. En grå katt tycktes ligga på hallgolvet…

Efter tre dars julmatsfrosserier är en ganska nöjd med det. Till nästa gång. Stort TACK till Anna som fixade all god mat så fint trots förkylning! Och ja, Anna sjukskrev sig på Annandagen – det går ju inte an att gå till jobbet och smitta ner gamlingarna.


Nu är det Annandagens kväll. 
I morgon är det vanlig vardag och jag har min första semesterdag. Det betyder förstås att jag inte ska göra nån som helst nytta. Äh, jag bara skojar.

Jag lägger härmed julen 2018 tillhandlingarna samtidigt som jag vill upplysa om att Linn och Jordan har gett mig sitt samtycke till att publicera bilderna här på dem.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rödvin: Le Passole Casa di Alvaroni 2015

Ett inlägg om ett vin.


 

Le Passole Casa Di Alvaroni 2015

Ganska bärig smak på vinet.

Dan före dopparedan behövde vi lite vin. Julmat i all ära, rödvin passar inte till det. Vilken tur då att vi hade sparat några goda ostar. Ur vinskåpet plockade jag fram en flaska Le Passole Casa di Alvaroni 2015 som jag luftade rejält medan vi höll på med julmatsförberedelserna.

Det var en dröm att fylla var sin assiett med smakrika ostar av varierande art. Vinet hade blivit rejält ljummet ovanpå spishällen, ostarna låg intill.

För 99 spänn kan en köpa det här vinet. Enligt innehållsdeklarationen ska det vara ganska fylligt, men inte strävt. Systembolaget rekommenderar att en äter lamm- eller nötkött till vinet.

Om vinets smak och doft kan en läsa följande på Systembolagets webbplats:

”Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av katrinplommon, choklad, fikon, kaffe, körsbär och vanilj. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av katrinplommon, choklad, fikon, kaffe och vanilj.

Jag tyckte att vinet var väldigt fruktigt, nästan bärigt. Det gjorde att det trots allt inte funkade riktigt bra ihop med ostarna. Jag hade föredragit ett strävare vin med längre eftersmak. Nu var vinet inte alls dåligt, men det hade kommit mer till sin rätt ihop med nåt annat i matväg. Frågan är vad…

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

God jul!

 



Kära dagbok…

Nu är det jul. Jag säger bara att jag hoppas att du har varit försiktig med det du har önskat dig. Tänk om Tofflan skulle dyka upp i strumpan, till exempel. Sååå jobbigt! 

Med detta sagt vill jag önska dig som har tittat in här en riktigt

God jul!

Tofflan i julstrumpa

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Trams | Märkt , | 8 kommentarer

Vintersolståndet 2018: Det där jävla hjärtat som slår bakut då och då

 



Kära dagbok…

Mini öga

Mini nära.

Tänk att det är som om katterna har ett sjätte sinne! Igår kväll och i natt mådde jag inte så bra. Bland annat hade jag svår hjärtklappning. Detta gjorde att jag la mig på soffan i vardagsrummet när det visade sig vara omöjligt att sova i sängen i natt. Men redan tidigare på kvällen höll de sig nära. Citrus var som ett litet plåster igår kväll och även i natt, Mini satt nära i bästefåtöljen medan jag läste och Lucifer var i mina hasor större delen av morgonen. Inte trodde jag att tre katter kunde innebära så mycket kärlek!

Jag vågar fan inte känna efter hur jag mår. Det är bara tungt och ledsamt inuti. Jag saknar mina nära och kära, det blir väl så i dessa tider. Från att ha varit medelpunkten – på gott och ont – är jag nu den udda fågeln i flera sammanhang än ett. Det är en svår omställning. Hjärtat klappar så. Hela tiden. Det stillar sig inte.


Efter handling och kvällsmat på lokal igår kväll
satt jag med månadens räkenskaper. Det går ihop sig även i december. Sen dammsög jag (ett bra sätt att skingra tankarna) hela lägenheten utom Pojkrummet och borstade/kardade alla tre katterna. Det gillade de sisådär.  Medan jag vilade i bästefåtöljen med Mini, och samtidigt systemuppdaterade såväl dator som mobiler, läste jag ut den första av Jan Fridegårds självbiografier. Lite rörd blev jag när jag såg att pappa hade gjort en korrekturmarkering. Jag bytte till en helt annan bok – en julbok i kategorin feelgood. Jag köpte boken när vi var i Stockholm i november och mest för dess titel. Tänker jag på låten som heter nästan likadant brister jag, så det ska jag inte göra. Nu ska jag läsa feelgood – och feel good, det vill säga må bra.

∼ ♦ ∼

M som elf

M, IT-avdelningens egen lilla elf.

Det var lite tufft att traska iväg till jobbet i morse. För lite sömn, illamående och det där jävla hjärtat som slår bakut då och då. Dessutom var det ganska folktomt på Uppsalas hala gator. Jag såg två brandbilar som stannade vid Saluhallen, men det verkade inte brinna. Under sista raksträckan, den längs Dag Hammarskjölds väg, började det snöregna spåspik.

Jag tog mig till jobbet främst av två anledningar: dels skulle mitt nyhetsbrev publiceras och dels skulle jag ha lite introduktion med en nyanställd. Tjifen kom med personen senare ganska sent igår eftermiddag, men jag tog bara en bild och skrev en text och la ut lokalt samt skickade dessa även till huvudredaktionen för vårt intranät. Vi var båda rätt möra och bestämde att fortsätta när jag är tillbaka efter alla helger. Efter nyhetsbrevets publicering räknade jag med att det skulle vara rätt soft på jobbet. Det blev faktiskt så soft att jag kunde flexa ut på eftermiddagen.

Att få flera varma kramar från Tjifen och kollegor gjorde mycket gott den här dan. Tjifens julklapp till oss var också väldigt, väldigt fin. Nu får barn som behöver ett skolår. Är det nån av er som läser dessa rader så TACK, TACK så innerligt!

Och stort TACK till M, IT-avdelningens egen lilla elf! Du gör mig ofta glad.

∼ ♦ ∼

Anna har varit ledig idag och inledde den med tvättstugan. Annars verkade det som om det var Lucifers uppdrag. Han var så söt när jag borstade tänderna. Kom och la sig på tvättkorgen med huvudet mot medicinlådan. Hade katten huvudvärk, månntro?

Lucifer medicinlådan och tvättkorgen

Lucifer tycktes ha både huvudvärk och tvättstugan idag.

∼ ♦ ∼

Jag tog emot hemleveransen av matvaror och lyckades hitta plats för alla, medan Anna gjorde klart i tvättstugan samt hämtade ett paket. Sen gick vi tillsammans till och uppfyllde en dröm jag haft under många år: jag har drömt om att bo i stan, köpa en gran på Vaksala torg och bära hem den. Nu lyckades vi välja en rätt stor gran och det var knappt att vi fick hem den. Tills i morgon är den nätad. Då ska den kläs och förhoppningsvis får vi hjälp med det av två långväga hitresta. I kväll städar och pyntar vi vårt hem för julen. Vi avrundar med en försmak av julmaten, inköpt i delikasse från Korgtassen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer